sjömanshustrun.blogg.se

Mitt hjärta frös till is häromdagen! Jag har fortfarande svårt att ta in vad som hände.

 

Elsalie hoppade studsmatta och lekte medan jag satt på altanen i godan ro, läsandes en tidning. Då ropar hon glatt:

- Jag vet vad vi gör, vi leker att vi ska sälja våra kroppar!

- ...Va?.(hörde jag verkligen rätt???)

- Tjejerna kan sälja sina kroppar till killarna, för vi gillar ju inte våra kroppar (Fortsätter Elsalie med glad och förklarande röst)

- Vem har sagt så?! (Och jag ska hitta den jäveln och mosa hen!)

- Det säger de i ipaden, på Bert.

- Vaddå Bert?

-Klimpen säger så.

 

Vad faan! Jag som häromdagen fnissade lite åt att hon aktivt valde att kolla på Bert, när svt öppnat sitt arkiv och allt finns tillgängligt. Jag hade en helt annan bild om vad som sades i den serien. Visst, lite pubertalt snack om snoppar och fisar tänkte jag på min höjd, hur farligt kan det vara? Nu är jag i djup chock och orolig över hur stor skada som är skedd. Fy för 90-talets "oskyldiga" ungdomsprogram!

 

Som tur är, verkade hon inte fundera så mycket mer över detta och när jag försökte förklara att det verkligen inte var något man skulle tänka/känna/säga så hade hon redan gått vidare och frågade istället om vi kunde leka mamma, pappa, barn. Jag är fortfarande väldigt skakad!

Åh, vilken ljuvlig start på den här långhelgen det blev! 

 

Nina, en av mina äldsta, bästa kompisar kom hit igår kväll. Vi laddat innan genom att prata om vilka filmer vi skulle se (dirty dancing, girls just want to have fun, Cocktail...) och vad vi skulle äta ( popcorn i massor). 

När hon kom började vi med att gå till lokala godisaffären och köpa på oss en oblyg påse smågodis var. Väl hemma började vi att prata och prata och prata. Kvart i 12 på kvällen insåg jag att vi verkligen inte hade behov av någon gammal film från förr. Vi ville bara prata helt ostört. Så härligt! Jag tror att endast vi tog ett enda uppehåll under kvällen, då Nina behövde gå på toa. Min kropp verkade hålla sig i rena glädjen av att få dessa lyxtimmar.

 

Men så har vi också en lång period bakom oss av att umgås ihop med våra barm, dvs vi har ju inte fått prata till punkt på 3,5 år. 

Vilken tur att jag och Elsalie utnyttjade det fina vädret igår och kände sommarvibbar. För idag är det annat läge.

 

Igår, sol och middag på altanen med bara fötter (tills Elsalie upptäckte en sticka i sin tå och då då fick så akut ont att vi var tvungna att gå in)

I alla fall, åh vad vi njöt!

 

Idag, pissregn och bilbesiktning. Det är alltid lika nervöst och jag är alltid rädd att de ska ta bilen, ge mig skrotningspengar i handen och säga att "det inte finns något mer att göra, tyvärr"....

Idag var känslan dock starkare än vanligt och mycket riktigt, det gick inte så bra. Det började med att jag idiotförklarade mig själv när jag inte hittade varningstriangeln och inte heller kunde få av den löstagbara dragkroken. Oj, vad jag är bra förberedd jämt!

Sedan kom domen: handbromsen tar inte så bra och eftersom det tillhör bromssystemet anses det som allvarligt, dvs ombesiktning inom en månad! Fy faan! Vem behöver en perfekt handbroms egentligen? Jag kan väl bara undvika att parkera i lutning? Så trist!

 

Men för all del, jag bokar väl bilmekaniker och ombesiktning. Tänk inte på mig och att jag snart går luspank in i föräldrapenningens snåla värld!

 

Tur att Nina kommer till mig i eftermiddag, då kanske min dag kan vända!

Idag åkte han och det blev som vanligt väldigt tomt hemma. Nu väntar fyra långa veckor som gräsänka igen. På ett sätt är ju detta mitt liv och jag är van, men samtidigt så vänjer jag mig aldrig riktigt vid den totala tystnaden som blir ändå.

Jag gillar ju att vara ensam och kan se fram emot att bli själv. Jag tankar energi i ensamhet och har behov av att vara just själv. Men inte så satans länge! Två, tre dagar är ju bra men en månad är lite väl länge.

När Michael kommer hem i juni är det ju sommar (hoppas vi!) och jag har bara en månad kvar att jobba. Då kommer han ha missat hela fina maj. Vi var lite sorgsna över det igår samtidigt som vi verkligen fick till en otroligt mysig avslutningskväll. Efter gräsklippning och fix, åt vi en jättehärlig middag i uterummet (första gången för bara oss), sedan tog vi en promenad ner till båten för att kika på den och för att jag skulle få instruktioner om den pump som jag ska ösa den med vid regn. Det kändes som en sommarkväll och att vi i princip skulle vara på väg hem från en hel dag på sjön, när vi sedan igen vandrade upp till huset. Härligt när vardagskvällar kan få känslan av helg- eller semesterkvällar. Tur att vi fick en sådan fin innan han åkte. Annars har vi stressat runt så mycket den här gången.

Idag ska jag dock hämta Elsalie för min veckobonusnatt i pappaveckan. Hon vet inte om att det väntar en present innanför dörren när hon kommer hem och det ska bli så kul att se hennes min. Hon har nämligen sedan i i höstas önskat sig gula foppa-tofflor (jag vet, men hon är bara 3 år och gult är dessutom favoritfärgen). Det var det enda som hon uttryckligen önskade sig i både julklapp och födelsedagspresent. Jag tog väldigt lätt på det och tänkte att jag köper väl om jag ramlar över ett par. Det misstaget gjorde hela släkten vilket ledde till att hon blev så djupt besviken efter jul att hon inte hade fått några gula tofflor.

Så efter det har jag försökt att leta lite mer, men vet ni hur svårt det är att hitta just gula i barnstorlek?? det finns enormt mycket rosa, röda, svarta, gröna och blå. Inte gula. Så i förra veckan tog Michael tag i det och beställde från nätet. Ett par gula crocs! Visserligen med Nalle Puh på, men det tror jag inte spelar någon roll. Dessa står nu på skohyllan i hallen och väntar. Hon kommer bli så glad!

Jag brukar alltid få lite dåligt samvete när det pratas om jämställdhet och att alla borde dra sitt strå till stacken. Det är ju lite klurigt med en norskanställd sjöman att dela lika. Jag måste ju då tex ta all föräldraledighet eftersom han inte får föräldrapenning. Lägg sedan till att jag är lat och alldeles för ointresserad när det ska fixas med båt, bil, större grejer...

 

Men idag var det den tuffa, självständiga Cissi som kom fram när jag efter jobbet inhandlade en gräsklippare. Jag hade dessutom Michaels cab där jag inte fick in paketet i kofferten utan måste ta av taket för att lyfta in den i baksätet. Väl hemma satte jag ihop den (okejdå, det gjorde vi tillsammans...skruvarna ska ju sitta så jävla hårt!), fyllde på olja och bensin och sedan klippte jag hela vår gräsmatta. Vad Michael gjorde under tiden? Han vattnade blommor, fixade med torkvindan och lagade mat. Ha! Ett härligt kliv för jämställdheten här i familjen Wängroth/Lööf

Jag kan inte förneka den besvikelse jag känner över att Håkan Hellström köpt sommarhus i södra skärgården precis när jag flyttade från Asperö. Vilken otur! Jag hade ju lite causal kunnat ta samma båt, skänkt en femma till båttoaletten, hjälpt honom att bära på packning, delat en leverpastejsmacka på Silvertärnan och våra barn kunde blivit bästisar. Det hade varit ljuvligt!

 

Allt det här tänkte jag på och sörjde när jag mötte honom på Saltholmen i morse. Han såg förvirrad ut och hade säkert behövt en vänlig och trygg hand.... Ja, ja Elsalie bor ju kvar halvtid. Jag får låta henne sköta det här. Jag ska bara tänka ut en slug plan först. Tänk om vi kunde få en kalasinbjudan till det Hellströmska hemmet...

Det är så bitterljuvt att få "låna" Elsalie ibland. Igår fyllde mamma hela 58 år och kalas är en av de där sakerna som legitimerar ett lån av dottern trots att det är pappaperiod. Så underbart att ses! Men så tufft att bara hinna sniffa ett halvt dygn på henne innan hon måste lämnas tillbaka!

 

Imorse var det tidig uppstigning för att lämna henne på Saltholmen där vi mötte upp pappa som kom med båten.

Vi ses dock på tisdag em igen för hon sover hos mig på natten mellan de två dagisdagarna i pappaveckan. Jag längtar redan!

 

Obs, hon har inte ärvt mitt morgonhumör hon hade bara bestämt sig innan för att se "arg" ut på bilden...

 

Igår var vi hos barnmorskan för andra gången sedan vi plussade. Med Elsalie sprang man ju där jämt, nu andra gånger skall man nog klara sig själv är tanken. Jag menar, jag är ju i vecka 24 redan och har ju hunnit utsätta min lilla räka för diverse saker utan att landstinget varit där och styrt upp. De har ju ingen koll på om jag käkar råa musslor, dricker blod eller hetsbastar hea dagarna. Tar de inget ansvar??

 

Skämt åsido så är det ju skönt att inte behöva gå så ofta med tanke på jobb och så, men samtidigt så älskar jag ju att vara där. Att få bli lite ompysslad.  Ja ni vet, ta blodtryck, blodprov, kissprov, mäta magen, svara på frågor om hur jag mår och planeringen inför bebislivet. Det är ju som ett mindre spabesök för en småbarnsmorsa som mig. Jag saknar bara fotmassagen, drinken och någon liten frukttallrik att tugga på. Jag kanske ska tipsa dem om det?

 

Min barnmorska är en superbehaglig person och det allra bästa är att hennes son också är sjöman ( hur kommer det sig att jag alltid hamnar med sjöfolk/sjöanhöriga ??). Det betyder att jag inte alls behöver förklara mitt liv så mycket. Hon förstår när jag pratar om att Michael har fyraveckors-törnar och ser möjligheten med hur vi planerat kring föräldraledigheten. Så skönt! Ingen bekymrad min, huvudet på sned och frågor om hur jag ska lösa att vara ensam så mycket. Hon vet också att det blir precis så som man ställer in sig på att det ska vara. Fokuserar men på att det är jobbigt, så blir det jobbigt.

 

Besöket gick i alla fall bra och kroppen sköter sig hyfsat. Dock kan jag eventuellt behöva kolla upp om det är karpaltunnelsyndrom jag lider av med mina sovande fingrar. 

Det sämsta med att vara gravid:

1. Saknaden efter vin, så här inför sommaren och efter en resa till Frankrike så känns det faktiskt outhärdligt. Detta hänger ihop med nästa punkt…

 

2. Det stående uppdraget som fyllechaffis åt andra

 

3. Saknaden efter blodiga biffar, charkuterier och carpaccio. Tur att jag inte är en dessertostmänniska!

 

 

4. Hyn! Nä, jag välsignas INTE med en rosig, välmående graviditetshy. Jag får finnar, pigmentsfläckar och en glåmighet som bara en mor kan älska

 

5. Smärta i fogarna, tyvärr mer kännbart den här gången och detta gör mig orörlig (se punkt 6)

 

6. Viktuppgång. Ok, jag ÄLSKAR choklad, tränar inte och unnar mig…jag kommer att ha en lång väg tillbaka, låååång.

 

7. Brösten växer, bH:ar är svindyrt! Mitt startläge är i paritet med Dolly Parton och jag som har ett helvete med att försöka klä mig anständigt, måste nu googla segelmakare för att överleva tredje trimestern. Inför amning är det bara att kapitulera och tvingas inse att det kommer att bli naket som gäller hösten 2013. Lika bra att lära mig att nonchalant gå runt på alla fyra så man på långt håll i alla fall kan komma undan med att se ut som en ovanlig, hudfärgat ko. Jobb på cirkus nästa?

 

8. Vätskefyllda ben, fötter och fingrar. Beach 2013 kommer att bli mycket intressant, som ett mänskligt experiment tänker jag mig. Något vi kommer att skratta åt 2025 (om jag fått distans till det då).

 

9. Magen och dess usla, långsamma tarmfunktion. Enough said!

 

Det bästa med att vara gravid:

1. Man kommer att få en ljuvlig lite bebis

 

2. Man får en drottningstatus hemma (tänk er fet bidrottning som bara käkar honung och bestämmer saker, alternativt hugger huvudet av dem som motsätter sig/försöker para sig)

 

3. ..?

 

Men kom igen, ska det vara så här snedvridet?? Om jag gräver riktigt långt ner så kan jag hitta några bubblare som dock inte kvalificerar in på min lista som ni förstår.

 

Bubblare, som kunde ha platsat:

 

1. Håret blir tjockare och får bättre kvalitet (jag kommer ändå att tappa det under amningen)

 

2. Man BORDE få fotmassage varje kväll (Michael, jag skriver BORDE!!)

 

3. Folk reser sig upp i kollektivtrafiken och lämnar plats (Jag kör bil till jobbet)

Igår åkte våra flickor upp på väggen. Vi älskar dom men vet inte om de är lite väl sorgliga/hemska för gemene man? Jag tänker på dem som en uppgraderad "gråtande barnet"-tavla som de flesta hade hängandes på väggen när man växte upp

 

Jag har tydligen svårt att lägga in två bilder i samma inlägg så det får bli ett till.

 

Enda smolket i bägaren är vår grannes pyromani. Jag vet att vissa tycker att eldning hör våren till, men kom igen! Det stinker över hela området och jag kan inte hänga ut tvätten. Sjukt störigt! Är lite sugen på att starta grannfejd. Vet dock inte vad jag ska kontra med? Räkskal i deras rabatt, höja ljudet på stereon på altanen och bara spela dödsmetall, barnkalas flera helger i rad på gräsmattan?

Åh vilken fixardag vi har idag. Så skönt med lite sol och lust. Vi har möblerat om i vardagsrummet, hängt upp tavlor, tvättat soffkuddar, tömt en flyttlåda och nu är det lunchgrillning på altanen. Jag vet, en helt fläckfri Facebookstatus! Men det är helt sant. För att toppa detta ska vi räfsa löv i eftermiddag. 

 

Så mysigt att få en sådan här dag innan Elsalie ska till sin pappa i eftermiddag. i vanliga fall sker  överlämningen via dagis så att det sista vi ser av varandra är morgonstressen och det är inte alltid vi är sams då...Idag är det bara glada miner och vi leker i allt fixande.