sjömanshustrun.blogg.se

Imorse hämtades Elsalie av sin pappa och kommer inte tillbaka förrän nästa vecka. Hon körde loss på morgonen och framförde en show till tonerna av Sean Banan. Det var både dans, akrobatik och humor (fast man fick INTE skratta) i den showen.

Hon är verkligen en spexare!

Jag tror verkligen att hon kommer passa som Gladiator när hon blir stor. En perfekt blandning av styrka och flärd som gladiatorn Diamanta. 

 

Det är så otroligt tyst utan henne.

 

Vilken semester det blev! När Michael tvingades ta det lugnt så somnade han (av tristess?) på altanen. Penny och jag var inte sena att hänga på. Sedan när tog hela familjen en tupplur mitt på dagen? Underbart var det i alla fall.

 

När vi vaknade lite mosiga framåt fyratiden så bestämde vi oss för att fixa barnsadeln till cykeln för att komma ut en sväng. Cykla ingår ju ändå i semestertänket vi hade för dagen. Det kan ju också vara så att det dåliga samvetet över den var sin bytta (!) glass vi tryckte i oss efter lunch, gav sig till känna. Men gott var det!

 

Så vi fixade sadeln, bytte och pumpade däck samt smorde kedjor.

Penny hjälpte/stjälpte till med bästa förmåga samt provsatt.

 

Sedan på med hjälm och iväg.

Vi körde en tur i Onsala, runt Apelröd och bort till Skällared, där Michael växte upp. På väg hem däckade dock Penny och jag fick köra runt på en huvudlös liten passagerare.

 

Idag har vi officiellt semester. Med bara en vecka kvar av hemmatiden har Michael lovat mig att inte göra någon nytta idag, men det är tufft. Man ser hur det kryper i kroppen på honom när han gör mentala listor över vad som "måste" göras. Jag ger honom till cirka klockan 15, sedan tror jag att han bryter avtalet. På semestern ska man grilla alla måltider samt dricka bag-in-box-vin. Det har vi i alla fall gjort nu på lunchen.

 

Nu väntar utmaningar med korsord, slappande på altanen, strosande mot glasskiosk och planerande av nästa semester. Minigolf får vi nog hoppa över...

 

Ok, på två månader har/hade jag fem kvällsaktivitetet och alla dessa går/har gått av stapeln denna veckan. Varför blir det alltid så?

 

Så för att uppdatera lite sedan sist så hade vi grillkväll i söndags med mitt nyfunna kompisgäng hemma hos oss. Solen sken....tidigare under dagen alltså, så vi fick grilla under markisen i regn istället. Fast det är ju mysigt på sitt sätt. Det var i alla fall väldigt kul att träffa alla bebisarnas pappor och hinna äta en hel måltid ihop.

 

I måndags var Elsalie på förskolan och Michael hade shoppinglunch med sin mormor, så jag och Penny kunde ta det lugnt.

 

På tisdagen fick vi äntligen skickat iväg en bildel på lagning och hämtat nya, högre ben till Elsalies säng. Så nu sover hon verkligen uppe i taket, till hennes stora glädje. Tyvärr måste vi nog kapa dem en del eftersom vi har lågt till tak i undervåningen och hennes sparkar i taket känns lite väl hårda. Så klart fick vi med oss fel stege hem så att komma upp i sängen är ju också ett äventyr. Hon kommer bli så ledsen när vi fixar detta och tråkar till den med en ordentlig stege som når ända ner till golvet. Stackars barn, utan fysiska utmaningar. Hon som ändå ska bli Gladiator när hon blir stor ( men kan tänka sig att börja som utmanare). Artistnamnet är ju redan klart; Diamanta. 

 

På kvällen åkte Sara, Maria, Emelie, Karin och jag in på en välförtjänt aw i Kungsbacka. Barnfritt och bubbel. Det slutade dock i en krossad telefon när jag kom hem. Jag "smög" in, snubblade av ovana i mina klackar och drämde telefonen i golvet. Smidigt!

 

Onsdagen innebar lunch med Hanna och lagning av telefonglaset. Vem kan leva utan telefon? Sedan tapas på Pinchos med mitt gamla Astragäng. Ni hör ju hur jag bara roar mig! Vädret var ju helt otroligt och natten kändes tropisk.

 

Torsdag innebär ju nu alltid träning och vi körde oss svettiga hos Sara. Sedan åkte jag in och brände allt vad jag hade på uv-kläder till barnen på Kungsmässan. Blir nu inte sommaren fin kommer jag att gråta blod eftersom jag valde bort ett par otroligt snajdiga klackar till förmån för självlysande rosa kroppsstrumpor i storlek 86 och 122.

 

På kvällen hade jag två saker på gång och fick välja bort bokcirkeln till förmån för min sjöman. Jag hade nämligen planerat att fira hans färska sjökaptenspapper, som anlände i april. Nu har han fått in all obligatorisk sjötid, stort! Och svärmor kunde passa Penny just denna dag, så vi planerade att jag skulle överraska Michael på morgonen. Ishink och skumpa hade inhandlats och jag tänkte lägga fram det under natten.

Men redan vid kvällstandborstningen sprack allt då det visade sig att han tydligen har ett liv också samt är kapabel till att hitta på saker. Så han hade bokat upp i princip hela dagen plus bestämt att vara barnvakt åt sina syskonbarn på kvällen. Så jag fick avslöja allt på ett icke-surprice-sätt. Så trist, men han blev glad och kunde styra om lite.

Så vi kom iväg på date och hade det ljuvligt! Hur härligt är det inte att kunna prata ostört, småpussas och hitta pirret i magen. Ja, vi är jättekära!

 

Men allt är inte rosenrött nu sitter jag här på vårdcentralen med Penny som är krasslig. Eftersom hon hostat/rosslat så länge och haft feber på kvällarna, så ville jag kolla hennes lungor. Nu skall snart en sänka tas. Hon som var så medtagen i natt ser nu dock ut som en rosenknopp och andas helt normalt..,,jag känner mig som en tönt.

 

Bilder till detta långa inlägg för att lätta upp? Nej då, självklart inte. 

När man fritt får rota i leksakskorgen så står man tydligen stadigt helt själv.

 

Jag som så länge tänkt byta profilbild på Facebook. Jag har ju så svårt för det där att lägga upp en bild, som man då uppenbarligen är så nöjd med att den ska representera dig. Dessutom förväntas det ju att like:sen ska hagla. Många kommer känna sig tvungna att skriva "snygging" och liknande för att jag ska känna mig sedd och glad. Åh, jag har så sjukt svårt för det där sociala spelet! Det känns så fånigt (Men mänskligt).

 

Fast jag vill ju inte heller vara den som har en 10 år gammal bild på sig själv i en snyggare, smalare och fräschare version. Att luras liksom. Nu är ju min bild redan tre år gammal och ett barn har hunnit bli till emellan, så det är ju hög tid.

 

Så skönt då att jag väcktes av Elsalie idag som skulle berätta att hon sett någon i tidningen som var så lik mig. Perfekt! Personen har ju till och med en bild-byline, så jag kan ju bara fota den rakt av. Hon är ju dessutom redan sminkad och fixad på bilden. Så får det bli!

 

Oh shit, Penny verkar bli en hundmänniska!

Fint väder i två dagar nu och jag har verkligen försökt att smyga mig undan, hänga i soffan på altanen och lapa sol. Men jag blir hela tiden hittad av Mr Arbetsmyra. Så istället har jag stått i skuggan på framsidan av huset och först skrubbat och sedan målat trappan.

 

Nu åker den här morsan in till Coop och ska strosa bland hyllorna. Med läppstift och utan barn, det kallar jag lyxfredag!

 

Åh jag är så nöjd med mig själv! Efter en veckas småkrasslighet med crescendo i måndags, då jag googlade till mig diagnosen halsböld helt i onödan, så är jag nu återställd och sugen på att träna.

Så jag gav mig ut på darriga ben inspirerad av att Vårrusetuppdateringar och Göteborgsvarvsuppladdningar. Det var länge sedan jag sprang nu och jag har ju mest harvat runt med vagn.

 

Men titta här:

Igår var familjen Johansson här på middag. Michael gjorde en helt otroligt god middag som vi tryckte i oss under härligt barnkaos. Eller vi vuxna gillade maten och barnen tyckte det var äckligt (citat Maja), så de åt mest lite av kokosriset.

 

Men jag kan verkligen varmt rekommendera denna asiatiska rätten med tonfisk.

 

Idag fick vi vara en av de där familjerna som använder helgen till att fixa hemma. 

 

När jag vaknade i morse bad Michael mig att hjälpa till att bära. Det visade sig att han tagit tag i att göra om gästrummet till Pennts rum och "räkrummet" till gästrum. Så det var bara att hugga i och börja bära.

 

Vi är ganska röjiga när vi väl sätter igång så efter lunch såg det ut så här i de båda rummen:

 

 

Oj oj oj, vilken lekplats vi har besökt idag! Eftersom vi skulle på svägerskekalas i Vänga tog vi ett stopp på vägen i Alingsås och kikade in den nya lekplatsen i Nolhaga. Helt suverän med stort utbud av roligheter för alla åldrar.

 

Elsalie som älskar Gladiatorerna gick loss i "inte-nudda-mark-banan" och klätterställningarna.

 

Igår kom han då äntligen hem, fullastad, som sig bör när man avviker en månad från vardagskaoset, av choklad, vin, blommor och present till barnen.

 

Som vi laddade. Elsalie bytte om ett par gånger och kompletterade outfiten med en ros i håret. Vi köpte räkor, byggde en gubbe av avokado, gurka och räkspröt, dukade fram finglas och spelade musik. Det är så härligt att febrigt vänta de där sista minutrarna, fylld av förväntan.

 

 

Och kvällen blev ljuvlig. Så otroligt romantisk film-mysig på alls sätt och vis. Den avslutades dessutom på det mest otroliga sätt när Michael uttalade de där orden, som bara en småbarnsförälder med sömnbrist kan förstå betyder "jag älskar dig för evigt".

Han sa: - Lägg dig du i gästrummet så att du får sova hela natten.

Jag viskade andäktigt tillbaka: - Menar du allvar?

När han nickade så rusade jag ut ur sovrummet, tog ett tigersprång ner för trappan och andades inte ut förrän jag landade emellan gästlakanen. Undheheherbart!!!

 

Ända tills Elsalie klockan tre ropade gråtande i trappan och undrade var hennes mamma gömt sig. Suck! ja, ja in med henne i gästsängen och somna igen (den är ju trots allt 160 cm). Halv fem väcks jag av ett brak då hon trillar ur sängen och tjuter i högan sky. Efter tröst somnar vi så småningom om och jag njuter av att känna mig ganska färdig vid 7-snåret. Galet, jag vet! Här har ni tydligen en som nöjer sig med det lilla. Det extremt lilla!

 

Vi sov ända till halv 8 idag!

Det hade ju varit fantastiskt om det inte vore för matningen vid 24, nappisättning med omnattning vid 00.58, 2.10 samt 2.34.

Sedan var det ju lite synd att storasyster tydligen inte kunde sova vid 3.01 och väckte lillasyster som då såg chansen att vara vaken till 4.41 när hon hade underhållning i sängen.

 

Ny matning vid 5.38 störde väl också lite samt nappisättning vid 6.03 och 6.14 samt 6.57. Men sedan fick jag ju sovmorgon ända till 7.30. Så skönt! OBS ironi.

 

Ja, hon är snuvig och då är napp verkligen jobbigt. Eftersom jag nu är levande död så har jag börjat ta skärmdumpar varje gång jag väcks för att ha koll på eländet. Det är ingen vacker syn att bläddra igenom bilderna på morgonen.

 

 

Är det någon som kan något om bullar? Jag bakade hela fyra plåtar idag. En plåt brändes, en blev jättebra och de två andra testade jag att bara halvgrädda. Tanken är att frysa in och sedan grädda klart när de ska ätas. Vet någon om det funkar att göra så?

 

Vi hade tydligen inget pärlsocker hemma nu så dessutom får jag då en ny chans att göra dem snygga i efterhand. Eller har jag bara förstört 3/4 bullbak?

 

Den här långhelgen gick ju fint! I fredags åkte jag till Alingsås för en träff med Nina. Jag landade mitt i småbarnskaos och kunde njuta av att bara ha en bebis att ha koll på. Vi avslutade dock i lyxfrustil med shopping på stan och långpromenad. Härligt!

 

På lördagen hade jag date i Botaniska och fick fint hemsläp i form av Hanna. Vi drack vin och åt gott. Mysigt med en kompis på övernattning.

 

Igår hade mamma kalas eftersom hon fyller 59 idag. Så vi hängde i Vänga hela dagen. Kusin Viktor är så förtjust i Penny och vill bara pussas och kramas hela tiden,

 

 

Så tiden har faktiskt flugit iväg. Nu är det bara tre dagar kvar och vi har dessutom fått hem underhållningen.

 

Idag var en sådan där dag som började så lovande och slutade i katastrof.

 

Tänk om jag vetat när jag gick upp att jag i slutet av dagen skulle stå på alla fyra, skopandes spyor i en skräppåse samtidigt som bullar brändes i ugnen och pärlcouscous kokades förstörda på spisen. Allt detta i larmet av en tjutande bebis och en fyraåring som grät på förhand åt att hon var tvungen att äta upp ett (ett enda för i helvete!) salladsblad till middagen för att få äta en bulle sedan.

 

Jag började med att gå upp i ottan och träna (tiden var ju inte vald av mig men träningen i allra högsta grad). Sedan följde en lugn förmiddag i väntan på att hämta Elsalie från sin pappa.

 

Vi handlade och jag fick feeling och bestämde att vi skulle baka bullar. Så vi satte igång med liv och lust. Jag fick hybris och trodde att ett bad skulle hinnas med under jäsning samtidigt som jag tydligen skulle trolla fram någon middag. Det gick väl inte superbra direkt.

 

Allt drog ut på tiden, barnen blev gnällhungriga, jag råkade visst sätta ultimatumet ett salladsblad mot en bulle (som jag då fick hålla fast vid) samtidigt som jag kastade in en plåt bullar i ugnen, kokade upp pärlcouscous, rensade en grillad kyckling och värmde mat till Penny. Jag trodde jag var supermum och hade kastat upp alla bollar i luften. Tyvärr föll de ju ner igen.

 

Jag skyfflade in mat i Penny, hällde i henne vatten. Hon sätter i halsen, hostar och kräks upp allt. Verkligen allt! Av med pyjamas, torka, torka, torka, trösta, trösta, trösta. Plötsligt ropar Elsalie att bullarna inte luktar så gott. Väcks upp i koman och inser att mina pågående projekt tydligen inte klarade sig själva.

 

 Michael får gärna komma hem nu. 

 

Men, men nu är stormen över. Bebis svepte en välling istället och stensomnade, vi åt väldigt mjuk mat och gräddade de andra tre plåtarna.

 

Förresten så åt Elsalie sitt blad. Hela bladet och slängde sedan i sig två bullar innan jag hann säga något.

 

 

 

Jaha, nu fick jag mens. Inte helt chockerande med tanke på de två tidigare inläggen.

 

 

Får man baka det fast man inte har något barn i rätt ålder hemma att skylla på? Jag är ju så sjukt sugen.

 

Jag kan ju göra dem extra vuxna med mycket kaffe och rulla i nötkross? Jag ska rulla dem ordentligt och inte äta smeten direkt ur bunken...jag "lovar" (kanske...)

 

Idag hade jag inget planerat på hela dagen så efter Pennys morgonsovstund drog vi in till Kungsmässan med spenderarbyxorna på. Hon behövde uppdatera sin garderob till storlek 80 och jag ville bara köpa något somrigt och kul. Något som inte skriker föräldraledig tvåbarnsmorsa.

 

Jag kom hem med en halmhatt och sandaler...

Ha ha ha, det här signalerar kanske desperat ålderskris? Penny höll sin plan i alla fall och köpte några bodys, byxor och pyjamas.

 

Väl hemma föreslog jag att vi skulle städa i badrumsskåpet och sortera mina smycken som sedan 2011 (när jag flyttade från Asperö) legat i två stora plastpåsar. Penny var genast på och började riva i allt med liv och lust.

 

Oj så många modeepoker som låg gömda i de där påsarna. Jag fnissar skamset när jag tänker på att jag faktiskt använt allt det där någon gång. Ja, ja det blir mycket för småtjejerna att använda i utklädningslådan.