Den här sista veckan blev riktigt full av aktiviteter ändå. I måndags blev det middag hos Joakim och Emelie. Gott grillat, vin och lekande barn. Kul att få komma iväg på finmiddag trots att vi var fler barn än vuxna i hushållet.
Penny höll ut till 22 med hjälp av kompisarna och det var supermysigt att cykla hem i sommarkvällen med mina tjejer efter en kul kväll.
På tisdagen hängde vi på Solveigs familj till Aeroseum. Universeum var planen men den långa kön till korsvägen gjorde att vi styrde om planerna.
Det var oväntat kul! Inte för att jag bryr mig ett jota om flygplan och helikoptrar (gör man det är det säkert en höjdare) men det var så mycket annat kul för barnen. Rutschkana, hinderbana, olika femkampsgrenar samt kafeteria. Att det sedan låg under jord var ju spännande.
På onsdagskvällen var jag och Elsalie dessutom på cirkus när Michael kom hem. Mysigt att få komma iväg ensam med min stora dotter en stund även om cirkus inte är min grej direkt. Det är ju imponerande vad de kan och har lärt sina djur, men det är ju fortfarande svintråkigt att titta på...
Jag njöt dock av att komma iväg med Elsalie och att få cykla långsamt hem med henne på kvällen medan vi pratade om upplevelsen. Hon fick fullständig dödsskräck när vi såg de tre dödsryttarna som körde motorcykel i en stålbur, som sista akt. Så det var en del att processa. Själv var jag glad att de inte hade elefanter eftersom jag nyligen såg en sorglig dokumentär om elefanter på cirkus!
Men nu är han hemma och vi njuter av vår första semesterdag tillsammans, även om den började med en väldigt blöt cykeltur.
Det var superkul att få bli nostalgisk över luktsuddisar, My little pony, Carola-planscher och axelvaddar. Jag spelade till och med Super Mario på 8-bits. Utställningen var dock ganska liten, men sevärd.
Det blev dock lite svettigt på slutet när man hade en tvååring med sig. Allt skulle pillas på och testas. I ren desperation fick hon en banan. Inte så smart kanske....Förlåt Mölndals museum men det kan vara så att ni numera har en bananfläck på en av de antika Lindomestolarna.
Efteråt tog vi en sväng till min syster för att spana in alla nyheter i deras upprustade lägenhet. Där anföll tröttheten mig efter att varit utryckningsberedd i flera timmar på museet och jag fick ligga under en filt och slumra i soffan medan Evelina underhöll Penny.
Inga bilder blev tagna, så jag får slänga in en gullig bild på dagens återförening med storasyster.
Jag vet att jag lagt upp detta på både instagram och Facebook, men jag vill vältra mig i det lite till.
I regn och blåst sprang jag idag hela 7km utan att ha någon som helst känning i höften som skadades i våras. Ingen känning alls, inte ens stelhet! Så himla härligt!
Jag har ju varit hos sjukgymnast och fått två olika rehabträningspass. Jag ska ju inte säga att jag varit superflitig, men jag har inkluderat övningarna när jag tränat annat och kört en hel del yoga för löpare med liknande stretchövningar.
Jag har ju testsprungit några gånger innan och även om det gått ok, så har jag ju känt att det varit skillnad mellan höfterna. Men nu, inget! Jag flög fram faktiskt. Jag sprang dessutom i nedförsbackar som sjukgymnasten varnat för. Så skön känsla. Jag kan springa igen!
Jag är faan bäst!😊
Åh, jag är så nöjd med senaste två dagarna. Den här "semestern" börjar hämta upp sig lite på slutet tycker jag.
Igår var jag och Penny på lunch hos min svägerska, som bjöd på sol och grillat! Första gången av den kombon i år, helt underbart! Sedan kunde jag lämna penntrollet en stund för medan jag fick ensamhandla på Hemköp.
Åh, ensamhandling! Det är så ljuvligt att strosa runt bland hyllorna och kika på allting. Välja och vraka samt få med allt på lappen. Det njutet går inte av för hackor!
Jag hann till och med hämta ett paket och köpa smågodis, utan att behöva hindra Penny från att slicka på allt i godisaffären.
På kvällen tränade jag i uterummet och kände mig så stark och nöjd.
Idag kom min syster och Carl hit på häng och grill. Trots regn och rusk var jag så hög på sommar från fredagen att jag körde på grill igen. Det visade sig dock att jag hade att göra med gasolgrillare. Så när jag bad dem att starta grillen, såg det ut så här:
Men prydlig liten minihög i mitten. Inte konstigt att det inte blev någon värme och att kycklingen fortfarande var rå efter en halvtimme... Men vi fick mat till slut...och skumpa!
När jag kikade igenom mina bilder i telefonen påmindes jag om att jag glömt att skriva om min otroligt mysiga helg, förra veckan.
Nina och hennes Ville kom hit på övernattning och det var så härligt med en tjejhelg ( märk väl, tjejhelg MED barn, medan grabbhelg tydligen alltid är UTAN barn...)
Vi var på stranden en sväng och trots blåst, var det ganska njutbart i solen. Skönt att bara ha var sin unge att stimulera och hålla reda på. Vi kunde till och med samtala då och då, jag och Nina.
Sedan lektes det i trädgården och Ville njöt av att förvandlas till storebror för en helg.
På kvällen somnade de små och vi fick en hel kväll med yoga, vin, äckligt mycket smågodis och en barndomsfavorit; klädprovning.
Jag hade under veckan rensat ut några påsar kläder och Nina provade igenom för att hitta fynd. Jag provade min brudklänning och drömde mig till september.
Så tack Nina för myset och snacket!
Vi har också en träningsutmaning ihop. 30 pass innan 19/9. Ett pass kan vara olika typer av fysisk aktivitet, men det kräver att man byter om eller ångrar att man inte gjorde det. Häng på!
Gårdagen blev en väldigt fin spontanhängsdag, precis vad jag behövde i denna annars så trista ensamsemester.
På förmiddagen gick vi till Noas ark för att spana in djuren och leka med Loke. Så mycket djur blev det väl inte (katten skrämdes iväg första kvarten, kaninerna gömde sig i sina hålor och de andra djuren var ju inhägnade, dvs inte tillgängliga för klapp), men lek vid lekplatsen och hinderbanan. Sedan kom Marcus och Erik förbi Noas med Stella, Leo och Anna. Nästan hela föräldraledighetsgänget! Vi styrde upp fortsatt lek hos oss efter lunch och sov. Älskar när det blir spontant!
Så jag och de andra papporna hängde på vår baksida i solen (och blåsten). Mellan gungningar, konfliktlösningar och blåsandes på diverse "skador" drack vi både kaffe och Prosecco. Jag fick faktiskt, sorgligt nog, min första riktiga semesterkänsla den här otroligt torftiga semestern.
Penny älskar att göda andra och en stor del av hennes eftermiddag gick ut på att mata de andra barnen med bär.
Nu har Kalle Anka-Cissi visst varit i farten igen.
I förra veckan började bilen låta konstigt och small till när jag svängde in på vår väg. Eftersom jag dessutom lämnat en laddare på i Mustangen, så att den laddade ur sig och inte ens gick att låsa upp, kändes det lite tufft. Men, men det ordnade sig. Mustangen fick jag ladda upp och när jag testkörde Volvon några dagar senare så hördes inget konstigt.
Det gnagde dock i mig och igår hörde jag av mig till en verkstad ifall de kunde kolla på den. Visst, jag fick en tid 7.30 idag. Eftersom den inte längre låter och inget känns konstigt, så var det inte utan att jag kände mig fånig när jag ställde klockan, väckte Penny och körde iväg. De skulle ju bara kika så jag åt ingen frukost och Penny fick en välling i handen.
På verkstaden visade det sig att en bromskloss gått sönder. Spruckigt! Jag fick inte köra med bilen och det var bara att lämna den på plats.
Ok, ingen vagn, inga blöjor, ingen frukost och dessutom inget kaffe. Suck! I Varla (som jag inte känner till så bra) letade jag tillslut upp en busshållplats och någon vatten pöl för Penny att leka i.
Nu sitter vi på Kungsbacka station och väntar in en Onsalabuss. Penny njuter dock för fulla muggar. Busstur och fri mobil!
Det är dock spännande att ge sig ut bland folk för oss isolerade Wängrötter. Vid första hållplatsen gick det på en tant som högljutt inledde en konversation med den besvärade busschaufför med:
- Det är så besvärligt det här med herpes!
Det enda som saknas här är en kaffe för att njuta av komediscenen som spelas upp mitt framför oss.
Oj, jag tog visst en lång bloggpaus. Veckan liksom sprang iväg.
Förra helgen blev det höskörd och då var jag ju upptagen med att hiva höbalar och klia mig i hårbotten av allt bös som lägger sig där.
I söndags fick jag fint spontanbesök av familjen Johansson. Vi fick en jättemysig dag med strandhäng och bad. Eftersom Penny älskar att bada brände jag upp min rygg efter några timmar i samma position i vattnet. Tur att jag hade sinnesnärvaro nog att ta undan bikinibanden med tanke på min axelbandslösa brudklänning i höst...Mönstret som bränns in i början av sommaren är ju det man får leva med resten av året, är ju en gammal sanning.
På lördagen målade jag klart köksväggen och ramade in lite posters.
Elsalie klättrade på väggarna och vi packade inför stundande husvagnssemester med brorsans familj och pappa.
På tisdagen var det dags att dra iväg till Mellbystrand. Humöret var på topp och efter bara en liten förvirring på vägen när vi skulle möta upp de andra för fikapaus i Björkäng, så kom vi fram.
Bad, lek och tidig sömn i husvagnen. Mysigt! Men sedan kom ovädret....kuling med stormbyar och hällregn. Allt luktar blöt hund, barnen blir kinkiga av att hänga på litet utrymme utan så mycket att göra och jag får panik av att inte ha någon stund helt själv, som den introverta person jag är. Jag måste ju tanka energi i ensamhet.
På torsdagen försökte vi lätta upp det hela med ett besök på busfabriken i Halmstad...ihop med hela södra Sverige. Så mycket folk att det kändes otrevligt. Redan efter 20 min hade Elsalie brutit ihop två gånger eftersom hon tappade bort oss.. Fast lite fick de ju lekt så klart.
Trötta tjejer.
När Penny inte ville sova på eftermiddagen och stormen fortsatte vina orkade inte jag mer och tig med mig Penny hem. Elsalie stannade kvar och vi ska hämta henne på lördag när jag pausat lite. Jag är ju ingen kollektivmänniska och när jag då blir instängd pga väder i en liten husvagn, så går det inte. Nu är jag hemma och tankar kraft!
Nu har jag äntligen fått tag på några bilder ifrån vår vigsel i lördags. I all enkelhet, i vardagsrummet och med en överraskad brudgum.
Svensexegänget blev våra vittnen och allt gick ju bra.
Jag har ju förstås några bilder från svensexan också.
Första dressen, femkamp i lustiga fordon väntade samt ett fejkat bungyjump.
Dress nummer två. Gokarttävling.
På kvällen fick han vara lite stiligare.
När han kom hem på eftermiddagen under söndagen var stämningen dock lite lägre. Michael var så bakfull att han inte ens klarade av att sitta raklång i soffan.
Nu är han på havet igen och ordningen återställd. Det känns lite skumt att vi nu faktiskt är gifta och att han heter Wängroth. Jag väntar nof till "det riktiga" bröllopet i september innan jag känner efter. Det här gick ju så snabbt och min bröllopsnatt blev ju så torftig.
Med risk att låta väldigt mycket Agneta Sjödin så fick jag i alla fall ett fint litet tecken igår när jag på måfå pytsade ut lite hudkräm.
Det ska nog gå fint det här äktenskapet!
