Ensamhet har guld i mun, eller...?

0kommentarer

Idag övar jag mig på att inte boka upp för mycket. Jag har en hel långhelg framför mig utan planer (endast ett Ullaredsbesök på söndag samt att en dag faktiskt redan passerat....) och jag ska njuta. Det är alltid högt på önskelistan för mig en dag utan planer. Teoretiskt borde jag ju ha det någon gång, men på något magiskt vis så bokar jag upp saker hela tiden.
 
När Michael är hemma så flyger tiden fram och då självklart måste vi lägga krut på att träffa familj och vänner då eftersom han är borta så mycket. Men när jag är själv...? De flesta av mina kompisar har ju barn och vill då träffas när jag har Elsalie hos mig, så dessa två helger blir snabbt fulla. Fast det borde ändå lämna två av åtta helger fria där jag är helt själv. Jag tror att jag haft 1 sådan dag sedan jag flyttade till huset, en endaste en. Det är alldeles för lite känner jag och tänker alltså FÖRSÖKA bara hänga med mig själv idag och imorgon. Bara nu på morgonen har jag tagit upp telefonen fyra gånger i tanken att sms:a någon kompis för en date. Varför blir det så? Jag älskar ju att vara själv och behöver det, men så fort jag får en timme över så känner jag att jag måste passa på att träffa någon av alla dem som man alltid skulle vilja hinna träffa oftare. 
 
Så nu skriver jag listor här för att visa för mig själv att jag ju inte har tid att träffa någon.
Missförstå mig inte, jag vill träffa alla mina kompisar mycket oftare än jag hinner. Men jag måste ju i så fall sluta att så hett önska mig dagar i ensamhet.
 
Fast om någon läser detta och vill hänga på lördag kväll, så är jag öppen för förslag så klart!

Kommentera

Publiceras ej