sjömanshustrun.blogg.se

Äsch nu blev det ett sådant där långt blogguppehåll igen och jag vet inte var jag ska börja. Ni vet den där känslan när man varit på resa, en massa saker har hänt och man orkar inte berätta hur man haft det eftersom det skulle ta så lång tid och man inte riktigt kan plocka ur guldkornen. Så känns den här veckan.

 

Så jag ska försöka ge en kortversion för att komma igen.

 

Vi har haft flera trevliga besök inkluderat en kortspelskväll i fredags. Jag blir lycklig bara jag tänker på det. Jag är ju uppvuxen i en kortspelsfamilj och har saknat det i många år nu. Det verkar inte vara så vanligt längre att man umgås över en kortlek (fråntaget poker då. Blä, vilket tråkigt spel det är!). Men i fredags spelade vi Gin Rummy i fem timmar. Ljuvligt! Särskilt som jag vann. Jag är ju en väldigt dålig förlorare men en ännu sämre vinnare.

Här är min gamla regellapp från omkring 1992:

 

 

 

Barnen lekte dessutom bra under kvällen, så vi var relativt ostörda. Ibland blev vi dock indragna i något piratkrig eller barbiepåklädning förstås.

 

Vi har fått klart altanen! Hurra, hurra, hurra!

 Nu saknas bara vindskyddet och "inredning". Jag målar brädor för glatta livet! Även Elsalie är involverad i målandet.

Det gick väl dock lite överstyr när hon började dekorera en sten i landet.

I onsdags började babysimmet och Penny var sprallig av glädje. Sedan följde en hektisk men bra dag med lunch på lilla laxen ihop med Erik och Maria, fika på strandkullen med Sara och barnens kusiner.

 

Känslan när man tror att man rengjort sin bebis efter vattenmelonsbonanza i köket och sedan hittar följande syn efter blöjbytet:

 

Åh vad kul det var ändå, midnattsloppet. Mysigt på något vis att plåga sig mitt i natten.

 

På dagen laddade vi upp med arbetsläger hemma med mamma och pappa och jag målade brädor i en väldigt dålig arbetsställning, tänk er räkpositionen i några timmar i sträck. Härligt.

 

Jag och Sara var lite övertända, medan Michael var coolare. Fast han var ju lite mer där som mitt stöd än att satsa på personbästa.

 

Väl på plats öste regnet ner en stund innan vi släpptes iväg. Banan var kul, men lite väl kuperad i slutet. Jag var väldigt glad att jag hade min hare, Michael, med mig. Innan backen i Linne knäckte mig så hade vi riktigt bra kilometertid. Michael studsade runt och hejade på mig men då var jag lite inne i väggen tyvärr.

 

55,49 landade tiden på när vi passerade mållinjen, så jag slog min tid från 2011 (som dock hade en lättare bansträckning, som jag minns den), men inte mål nummer två, att komma under 55 min. Sara studsade fram till oss efter sin målgång! Till synes oberörd.

 

Vi var lite höga efteråt och väldigt nöjda med oss själva. Men idag har vi känt oss lite bakfulla istället och för att motverka total förslappning åkte vi till IKEA och ritade upp nya tvättstugan. Det ska bli ett spännande projekt. Jag hävdar ju att tvättstugan är det bästa rummet i huset. Ingenstans brummar det så mysigt, luktar så gott eller är det så varmt, som där.

 

Under eftermiddagen sov vi tre timmar (Penny också!) och middagen blev 21.30 framför tv:n.

 

Nu moffar vi godis och ser på inspelat idol.

Vet ni när jag känner Michaels kärlek som mest? När han visar hur mycket han bryr sig om mig? 

 

Jo, när han går upp på morgonen, vid Pennys första signal, stänger dörren om mig och låter mig få sova. Inte bara tills frukost, eller någon timme. Nejdå, tills jag vaknar. För att ytterligare förstärka sin förträfflighet, tar han dessutom med sig Penny på olika ärenden och lämnar huset helt ljuvligt tyst och lugnt.

 

När han sedan skickar följande mms senare, smälter jag totalt:

 

Edit: Jag fick just en utskällning för att jag är för lat!!

 

Edit 2: Vi är sams igen...

Trevlig helg!

Igår släppte jag ut i frihet en liten stund. Jag och mitt Onsalagäng käkade middag inne Kungsbacka på Noba. Väldigt härligt med tjejmiddag!

 

Jag gick all in med höga klackar, fönat hår och läppstift. Man får ju passa på när man får chansen. Vi lyckades dessutom ibland halka in på andra samtalsämnen än barnen. Jag tycker att vi var helt ok duktiga med tanke på vår input senaste året som föräldralediga. Det var ju bara Emelie som kunde komma som en frisk fläkt ifrån den riktiga världen. Hon har ju trots allt jobbat i snart en vecka.

 

Så vi oh:ade och ah:ade när hon pratade om vuxenluncher, fikor med varmt kaffe, ensamma toalettbesök och en sväng på stan. Vi drömde oss bort...

 

Men sedan rycktes vi tillbaka i verkligheten, åkte hem innan vi blev fulla och jag tillbringade timmen mellan 2 och 3, hängandes över spjälsängen, som vanligt. 

Ok, jag vet att det här är sämsta upplägget för ett lopp, att inte träna löpning knappt alls i några månader och sedan köra stenhårt samma vecka som man ska tävla. Men fy faan vad bra det känns för psyket att vi gjorde det här idag:

 

 

 

En gång är ingen gång, men två gånger...Penny har alltså sovit hela natten igen! Jag kan knappt fatta att det är sant. Så nu glömmer vi helgens nattstrul och måndagsnattens långa skriktimmar som slutade i tårar hos den uttröttade mamman. Nu är vi på gång!

 

Förresten är jag skitstressad inför helgens midnattslopp. Jag har löptränat ack så lite. Denna veckan har vi gjort ett ryck med 7 km i måndags morse, backintervaller i går kväll och ett inplanerat pass imorgon. Men det är ju lite sent kanske? Eventuellt kommer jag bara ha grym träningsvärk på lördag. Och den där masthuggskyrkebacken på kilometer 8 skrämmer skiten ur mig.

Idag hittade Elsalie sin perfekta partner. Hon hade svårt att slita sig och stod kärleksfullt och klappade honom på handen medan jag kikade runt i butiken.

 

Känner ni som jag, att om det inte vore så tidskrävande och tråkigt att skära frukt, så hade ni gjort fruktsallad oftare. Då har jag ett tips.

 

• Skär frukt, tex äpple, i större klyftor
• ge till en bebis
• vänta 2 sekunder
• plocka upp de perfekta äpplebitarna från golv, tak och väggar 
• lägg i en skål och servera

 

Oj, oj, oj vilket campingbröllop det blev i lördags! Vi körde all in och hyrde en husvagn för natten. Den var från tidigt åttiotal och väldigt genuin.

 

Penny hjälpte till att packa på morgonen. Hon kontrollerade noga ifall rätt matburkar var med till henne.

I natt sov Penny hela natten!! Det är så sjukt att jag har svårt att fatta det hela. Hon lade sig vid 7-snåret och vaknade sedan först vid kvart i 6. Helt otroligt! För bara några dagar sedan sov hon ju endast tre timmar på natten.

 

Men ni känner väl mig. Inte kan jag glädjas helt eftersom jag och Michael har ett system där den som tar natten får sovmorgon och vice versa. Detta var ju så klart Michaels natt och jag fick masa mig upp vid 6. Så jävla avundsjuk och missunnsam att jag storknar...I mitt nästa liv ska jag bli god och generös, men jag har liksom en grej för det här med att sova.

 

Idag väntar bröllop i Ugglarp. Nina och Mikaels ska gifta sig där och vi ska tillbringa natten i en husvagn.

Igår var Elsalie första gången på förskolan efter sommaren och hon var så sjukt taggad. Hon är ju nämligen äldst där nu och tillhör den så kallade Flottengruppen. Då får man göra vad man vill, förklarade Elsalie glatt. Inte slå de små barnen, men annars är allt fritt, berättade hon vidare.

 

Hm, är det här sådant som kallas frihet under ansvar? Men det är ju bra att hon vet att hon inte får slå de små barnen i alla fall...

 

Men det är en väldigt bra sak det här med Flottengruppen, som förskolan skapat. Istället för att sista året blir en transportsträcka omgiven av mindre barn, så får de äldsta en egen tillhörighet med extra förmåner. De hittar på jättemycket roliga aktiviteter och får hjälpa till med lunch, dukning mm samt får gå ut en stund själva på gården och leka, innan fröknar och övriga barn kommer ut. Härlig känsla!

 

Inte konstigt att hon skuttade iväg på morgonen. Dessutom regnade det ju och vattenpölarna var ju en bonus.

 

Efter att Penny hävt sig upp från golvet till sängen med endast hjälp av ett rejält tag om min ena bröstvårta, vet jag nu att det inte går att vara bh-lös i det här hemmet. Aj som satan, aj!! Nu är jag öm och tilltufsad.

 

 

Jag vet inte om det är sadistiskt att skratta och till och med njuta lite när man lyckats kränga på Penny en mössa utan hennes vetskap.

 

Hon krigade länge för att den skulle av, men sedan lyckades vi distrahera henne och nu ser hon ut som en skitglad smurf!

Efter att ha varit vaken några timmar i natt med en hostandes Penny, var det inte så härligt att väckas 05.45 av att hon hamrade mig i huvudet med en napp och sedan skallade mig rejält. hon kröp sedan vidare till sin storasyster, väckte henne och båda började brottas med mig.

 

- Det här är livet! Hojtade Elsalie

 

Jag har väl aldrig känt mig mer död.

Min energi är helt slut. Den här sommaren har varit tuffare än vad jag föreställde mig den. Alla fina dagar med krav på utflykter och strandbesök. Ni anar inte hur många kylväskor jag fyllt med Festis och vattenmelon, hur många gånger jag överlastat vagnen med uvdräkter, filtar, skötväska, solkräm, kaffetermos, hinkar, spadar, handdukar, simpuffar och badkläder. Jag spyr snart på Ballerinakex och solhattar! Jag behöver regn och filmväder.

 

Fast jag tror att jag vet varför jag känner mig så otroligt urlakad. Jag har ingen tid på dygnet som jag är ostörd. Och det tär på mig. Jag har så stort behov av att vara ensam, att få "göra ingenting" och få slutföra saker jag påbörjat utan att avbrytas. 

 

När man har barn brukar den tiden infinna sig på kvällen. "Gör det när barnen sover" är ju standardsvaret när man diskuterar hur man ska hinna ringa någon/raka benen/städa/träna/planera mat/måla naglarna/bajsa/läsa/klippa tånaglarna/osv i all evighet...Visst, det gjorde jag när jag bara hade Elsalie. Jag gjorde det så mycket på kvällen att jag ofta fick ställa klockan på 1.00 på natten för att tvinga mig att gå och sova när alarmet ringde. Med Penny funkar det inte riktigt så. Jag kan aldrig lita på att hon sover. Hon vaknar titt som tätt under kvällarna och sover väldigt lite på dagen.

 

Idag sov hon en halvtimme på stranden Vid 10-10.30. Det var allt på hela dagen. Visst, hon somnade snabbt vid 18-tiden "för natten", men hittills har hon vaknat 19, 19.45, 20.30 och 21.30. Jag har ju också den vanliga uppvakningsomgången vid 1 och 4 att se fram emot i natt. Vid 21.30 hade jag precis hoppat in i duschen och fick springa naken och droppandes av schampo in till henne. ATT ALDRIG FÅ GÖRA NÅGOT OSTÖRT!!! Jag blev till och med så stressad att bröstmjölken började rinna. Jag som slutade pumpa någon gång efter nyår...

 

Så jag längtar väldigt mycket efter att Michael ska komma hem och avlasta mig. Just nu vill jag bara sitta och stirra in i väggen ett par dagar. Vi fick dock väldigt goda nyheter idag angående hösten. Det verkar som om Michael ska få vara hemma lite extra! Det ser ut som om han får ta två veckor föräldraledigt och då vara hemma 6 veckor på raken, sedan jobba två innan han är hemma fyra igen. Förstår ni vilken otrolig lyx? Jag vågar nästan inte tro att det är sant.

 

Slut på fredagens klagosång. Imorgon är en ny dag...med solsken?

När vardagsrummet ser ut så här några minuter efter att städfirman lämnat, är det någon ide att betala för städning då?

 

Idag har jag och stortjejen bråkat mer än vad som är rimligt. Ibland har man ju sådana där dagar när ens trötthet kulminerar samtidigt som hon har en usel dag i form av matintag och brinner av uppmärksamhetstörst. Då bråkar vi. Hela tiden!

 

Idag har hon fått mycket ipad-tid, en glass på frozen yoghurtbaren, hängt på leklandet i Kungsmässan, lagad mat x 2, en klippdocka, guldiga ballonger (vem vill inte ha det?) och jag har servat med vatten, kläder, upptorkning av diverse spill, låtit henne gå barfota trots den otroliga smutsen hon då drar in...ni vet, det vanliga plus en jävla massa mutor för att min ork var slut.

 

Har hon då tagit mutorna och varit snäll och glad? Ha ha ha, inte direkt. Jag tror att hon konstant använde gnällrösten och jag-vill-ha-rösten mellan 12 och 19, maten var tydligen "äcklig" x 2, jag var "dum och ful" men det gjorde inget för "hon gillade inte mig ändå"....

 

Imorgon är det kanske dags att gå cold turkey på alla mutor och tjänster? Chocka henne kanske? I så fall borde jag lägga mig nu för att orka stålsätta mig. Jag gjorde slut på det sista av mina krafter när jag förbjöd henne att ta en godis ur en tablettask som hon hittade i bilen. Fast jag vann åtminstone den striden! Sila mygg och svälja kameler...?

Idag har vi lekt följande lek i cirka 25 minuter. Penny går iväg, jag ropar hej, hon vänder kommer tillbaka, vill upp i knät, pussar mig på munnen (med tunga!), vill ner igen och så börjar vi om. Vad är det med barn och upprepning?

 

Fast det var ju en himla mysig lek!

Nu testar vi att lägga upp videon som jag spelade in under leken.

 

 

 

 

Idag träffade jag Pennys bebiskompisar, som jag inte sett på ett tag, och fick mig en spark i baken vad gäller hennes hår. De var så välfriserade och mitt lilla yrväder, som kom direkt från en lång tupplur i vagnen, såg ut som ett troll. Håret stod som ett risigt moln runt henne och jag kände att det var dags att ta fram kökssaxen.

 

Så nu har vi klippt av alla mörka toppar och Penny är officiellt en blondin. Hon har fortfarande en lustig frisyr, men den är i alla fall ansad. Håll nu tummarna för att det kommer att växa ut lite kraftigare hår under den där flygiga pagen.

 

Åh vad jag inte gillade känslan när jag insåg att mina estetiska färdigheter inte förbättrats sedan 1990. Jag har liksom trott att när man blir vuxen så bara man kan rita vissa saker. Som en ko till exempel. Det kan jag inte...

 

Jag vet fortfarande inte om det var en dåligt eller idiotisk prioritering att sitta kvar hos Penny i ett kritiskt insomningsläge fast jag visste att tiden för klyftpotatisen (ja, jag skriver klyftpotatis det låter fan så mycket bättre än pommes frites...) gått ut?

Jag är så lättad och glad just nu! Igår kom mamma och pappa hit för att röja på tomten. Min lilla bulldozer till mamma, rensade alla (alla!) rabatter och sopade av hela uppfarten från grus. Vilken skillnad det blev! Mina favoritkakor hade hon dessutom bakat och tagit med sig.

 

Pappa klippte båda häckarna, gick till havet med Elsalie och kusin Emilia samt roade Penny.

 

Jag då? Jag skötte marktjänsten och som jag njöt. Jag fick i princip jobba helt ostört hela dagen och insåg plötsligt hur jag ska få egentid när Michael är hemna; jag borde laga maten! Man gör ju då något viktigt och får förståelse att barnen skall hållas därifrån. Man kan lyssna på musik, provsmaka....Det här kanske är skåpmat för er men för mig var det en uppenbarelse. Jag lagar ju normalt endast mat när jag samtidigt har ensamt ansvar för båda barnen. Viss skillnad!

 

I alla fall. Mitt sinne är så lugnat nu när utsidan är uppfräschad. Nu ska det bara färdigställas med altanen och klippas lite gräs. 

 

På kvällen kom dessutom syster och Carl förbi på middag. Två dagar innan var min bror med familj här. Så denna veckan går verkligen i familjens tecken!

Elsalie har officiellt haft sitt första husdjur! För det räkna väl om man lyckas hålla ett djur vid liv inomhus i ett helt dygn?

 

 

Larven Diamanta/Elsa matades med sallad och bajsade en liten glasbehållare helt full (elsalie var så galet stolt!) över natten. Sedan skedde det som gav mig vatten på min kvarn att hon inte är riktigt redo ännu för ansvaret. Först tappades Diamanta/Elsa bort en gång. För Elsalie skulle ju bara låta henne få krypa lite på golvet och sedan glömde hon liksom bort sin larv, som genast gömde sig i mattan. Larven var exakt i samma färg och form som en av de gröna garnstumpar som utgör ryamattan. Perfekt gömställe! Vi hittade dock henne av en ren slump och glädjen var total. Elsalie lovade dyrt och heligt att larven skulle hållas i sin glasbehållare.

 

Hon klarade det löftet i cirka 2 timmar. Sedan placerades Diamanta/Elsa i en lite skål som Elsalie gjort själv på förskolan. Kanterna var låga och larven var borta igen. Nu har vi dock inte hittat henne igen och det sörjs i huset.

 

Ett tag muntrades läget upp då ett nytt kryp hittades. Bärfisen Bajsfis plockades in. Glädjen var dock kortvarig eftersom bärfisar inte heter så för skojs skull utan Elsalies händer började stinka! Bajsfis åkte ut genom fönstret.