sjömanshustrun.blogg.se

Vi har hälsovecka på jobbet nu och det är lite ironiskt. Jag har nämligen aldrig känt mig så stressad och pressad som jag gör just nu. Dålig timing. Hade jag haft tid så skulle jag kunnat gå på föreläsningar om stresshantering, yogat mig harmonisk, tränat mig till energi, använt konst för att skapa kreativitet eller bostar mig med vegetariska läckerheter. Men inte. Istället slänger jag i mig lunch och springer mellan möten.

 

Jag har ju dock glömt att skryta om mitt infall i söndags. Ganska spontant bestämde jag mig då för att gå på ett prova-på-pass i en crossfit-box. Skitläskigt, men jag har ju varit så sugen på att testa.

 

Lite sen springer jag in i boxen och hittar gruppen...,två män som ser ut som utmanare till Gladiatorerna, två mycket vältränade instruktörer och så jag. Redan här steg pulsen och svetten bröt fram.

 

Men vi körde igång och instruktörerna kom med mycket bra tips och kollade hela tiden på tekniken, I vår lilla grupp kom man inte undan med något tyvärr...

 

Vi värmde upp med benböj, armhävningar och situps. Ok, det här kan jag, tänkte jag nöjt och körde igång. Det visade sig att jag inte kunde crossfit-benböj, crossfit-armhävningar och crossfit-situps, Fy faan, detta var lite tuffare än jag trodde. Helt slut efter uppvärmningen och långt efter killarna, som fick vänta in mig.

 

Sedan körde vi igång med kb swingar, goblet squats och push ups (ja, man måste köra engelska termer tydligen). I 12 min skulle vi köra och samla så många varv som möjligt. Jag höll på att dö av ansträngning, men vad kul det var! 

 

Jag hade så gärna bokat in mig på nybörjarkursen och kört igång. Tyvärr är det helt orimligt dyrt samt att jag har ju inte så lätt varannan månad att komma ifrån, Men någon dag i framtiden ska jag testa detta, för det är så himla roligt och peppande.

 

 

Fortfarande idag, tre dagar senare, äger träningsvärken min kropp och jag försöker bara flyta med.

Huvudvärken tog över under eftermiddagen idag och jag skippade middagen på Gothia med jobbet och åkte hem istället. När inte ens en ease-tablett hjälpte kändes det inte värt att kriga en minut till.

 

Väl hemma möttes jag av en helt fantastisk kombo-måltid, hummer och tacos.

oj vad jag ligger efter med mitt liv just nu. Det är liksom stressigt åt alla håll.

 

De senaste två veckorna har ju varit helt hysteriska faktiskt. 10 dagar i Frankrike med bröllopsstress, direkt vidare till Aten på jobb. 8 timmar hemma för att packa om, var ju inte direkt nog för att hinna landa direkt. Hem fredag kväll efter två veckor på resande fot, en kort men händelserik helg där jag desperat försökte komma ikapp mig själv, sedan den här arbetsveckan som innefattar hela tre heldagsmöten.

 

Meningen är ju att jag ska vara ledig på fredagar när Michael är hemma. Det innebär att jag endast har en dag denna veckan till "riktigt" jobb. Skulle ju behöva kika igenom min mailbox tex med cirka 100 olästa jobbmail.

 

Nu sitter jag här på parkeringen utanför Gothia towers, där vi ska ha en heldag med vår R&D-organisation och undrar om man kan skolka för att få jobba istället...?

 

Huvudvärken dunkar i tinningarna och tröttheten är förlamande. Måtte jag fixa dagen.

 

Bild från när jag var lite mer avslappnad, ätandes världens dyraste muffins aka vår bröllopstårta.

 

 

I helgen fick vi helt spontant och oväntat barnvakt. Peter och Cecilia kom förbi och fick med sig Penny hem. 

Vi hade biobiljetter som gick ut samma dag så vi kastade oss in till Kungsbacka och tog första bästa film. 

 

Jag önskar så att vi hade fotat oss. Det var så tydligt att vi aldrig är ute på stan längre. Vi vet ju inte ens hur vi ska klä oss...Vi blev så glada över att få gå på date att vi helt plötsligt klädde upp oss till tänderna. Jag tog på mig spetsklänning, letade upp ett par sällan använda klackskor och smetade tjockt med klarrött läppstift över hela munnen...för att gå på bio...Michael var inte bättre han i vit finskjorta. Så överklädda och så övertända!

 

Efter bion fick vi beskedet att Penny sov och kunde stanna över. Helt rusiga gick vi då vidare och käkade middag. Så underbart! Vi fick tid att vältra oss i bröllopsminnen och hinna prata. Ännu bättre, vi visste att vi i lugn och ro skulle kunna åka hem och få till en riktig bröllopsnatt. Oh yes, småbarnsföräldrarna sprang hem på lätta, förväntansfulla ben!

 

Att vi dessutom fick sovmorgon på söndagen (nåja till 8.30 i alla fall) gjorde ju helgen extraordinär! Vilken bonus!!

 

 

Så tack Cecilia och Peter för att ni gav oss tid för varandra!

 

och filmen då? Jo, det blev "hälsningar från Missångerträsk" som var lättsam, kul och söt! 

Jag har inte slutat blogga, jag vet bara inte hur jag ska börja beskriva min livs fest. Mitt och Michaels bröllop förra helgen blev mer än vad jag kunde drömma om. Platsen var ett romantiskt paradis, våra nära och kära så otroligt fina och Michael, min man gör mig så lycklig.

 

Jag får nog bara köra en bildkavalkad för att komma förbi detta stora inlägg.

 

Veckan i Frankrike startade med semester på ett finhotell i Juan les pins.

Oj, oj, oj nu är jag helt slut i kroppen! Jobbet hade kickoff idag för höstens träningspass som erbjuds. Då körde de ett "maratonträningspass" på 2,5 timme där vi gick igenom en halvtimme var av de olika passtyperna. Så start med yoga 30 min, sedan styrka/kondition 30 min, zumba 30 min, boxning 30 min och sist pilates 30 min. Väldigt kul men utmanande att hålla uppe fokus och ork.

 

Det var dock lite konstigt att starta med yogan eftersom jag i de sista övningarna verkligen gick ner i varv och kände mig nästan groggy när ett av de tuffaste passen, styrka/kondition, drog igång. Då blev det dags för klassiska kroppsviktsövningar med knäböj, utfall, burpees, plankan, armhävningar mm. Svetten droppade ner på golvet runt mig. Sedan erkänner jag att jag fegade ur från zumban och tog en paus istället. Dans är ju inte min grej och särskilt inte latinorytmer....Men sedan var det dags att dra på sig mitsar och handskar. Min träningspartner skulle med en båt, så sista omgången fick jag köra med en instruktör och HERREGUD vad jobbigt det blev. Hon såg ju allt och som den ögontjänare jag är, var jag ju tvungen att köra skiten ur mig. Jag såg dubbelt efteråt. Vi avslutade med pilates där magen och mitt "power house" fick sig en rejäl omgång. Svinjobbiga små övningar med kroppskontroll efter två timmars träning....hm, jag tror att jag suckade högt av välbehag när vi väl fick ge oss själv en avslutande applåd.

 

Nu sitter jag och häver i mig en jätteportion spaghetti och köttfärssås och känner mig så sjukt nöjd. Väl spenderade barnvaktstimmar, jag blir liksom glad och avslappnad ända in i själen. Vilket verkligen kan behövas i mitt liv just nu.

 

Vi verkar visst ha en liten konstnär här hemma. När jag lagade mat passade Penny på att dekorera uppfarten, trappan...

 

Tvättstugan är mitt favoritrum alla kategorier. Det är varmt och luktar gott, samt funktionellt och man kan hänga där i ensamhet och tanka energi. 

 

Men det finns ett annat rum i vårt hus som har kommit att bli oumbärligt för mig. Ett rum med många strängar på sin lyra. Vårat så kallade uterum. 

 

Redan när vi flyttade in började vi diskutera renoverings- och inredningsplaner. Men vilken tur att det inte blivit av ännu, för herregud vad jag har använt det. Precis som det är.

 

Främst som förråd och skräpbod, till Michaels ilska. Jag håller ju med egentligen, det ser ju inte så kul ut och det är dessutom så att en del använder det som entré när de hälsar på och då kanske man inte vill mötas av skräp och "bra-att-ha-prylar"? Så nu försöker jag hjälpligt röja bort det mesta innan han kommer hem.

 

Men som barnvagnsförråd har ju till och med Michael sett nyttan. Ett rum som på höst, vinter och vår håller någon grad högre än utetemperaturen men slipper regn och blåst. Penny har sovit som en liten björnunge i två vintrar här. Perfekt!

 

Nu är det i en ny fas. Jag har sakta börjat ta över det som träningsrum. Jag kommer verkligen sakna och sörja det när vi fixar till det och gör vår lilla skärgårdsromantiska uterumsdröm vi tänkt oss. Men tills dess....

 

Och träningen då?

 

Jo, jag är faktiskt redan färdig med min och Ninas 30 pass innan bröllopet! Även om jag då fått räkna in en jel del korta 10 och 15 minutrare...

 

Jag har dock börjat med en ny två-veckorsutmaning. 5 min planka. Jag ska alltså ge mig på att planka i 5 min om lite mindre än två veckor...Rekord hittills tror jag är 3 min, men nu har jag ett träningsupplägg jag följer.

 

Jag fick med mig Åsa på senaste passet och tog även en omklädesrumsselfie. Hoppas att hon inte känner av samma hemska träningsvärk idag som jag...aj,aj, aj ont av att bara fnissa.

Hm, jag får tydligen otrolig bloggtorka när jag är lite stressad. Det är det första jag prioriterar bort och det är väl sunt....men trist!

 

Nu är det bara en vecka kvar innan vi åker ner till Frankrike och det har börjat fladdra stora fjärilar i magen. Det mesta är väl fixat och klänningen är ju faktiskt redan på väg genom Europa med mina föräldrar. Jag tror att jag kommer sakna den här pirriga längtan när allt är över. Hur hanterar man post-bröllop-depp?

 

Fast jag kanske inte behöver fundera så mycket på det med tanke på att jag direkt efteråt åker till Aten med jobbet några dagar. Sedan ska vi ju dessutom sno ihop något kalas för Penny, som hinner fylla två precis innan vi åker. Mycket nu...fast roligt!

Det här börjar utveckla sig till en helt egen kategori här på bloggen, men Pennys hår! Inget gör mig så fylld av skratt och samtidigt frustration. Hur gör man med denna sky?

 

Idag körde hon tydligen backslick, med lite gles 90-talslugg. Så hett, både 2000-tal och 90-tal.