Sprang ju förresten Göteborgsvarvet i lördags, om någon missat mina sociala medier-uppdateringar. 21km go asfalt!
 
Jag hade tvekat så länge och kände mig verkligen inte i form. Med ett snitt på löpning cirka 1 gång var tredje vecka så var det ju på pappret ren galenskap. MEN, då hade jag inte räknat med styrketräningen! För den har jag verkligen hållit igång under året.
 
Sen till starten blev jag och fick snika in mig i toalettkön. Men åh vad det gick bra!!! Första 5 km sprang jag långsamt och kände efter. Blev glad när jag passerade Älvsborgsbron och insåg att jag nu kommit förbi den punkt där min rump/höftmuskel brast förra året. Benen var pigga och starka och jag kunde öka upp hastigheten lite. 
 
Jag njöt verkligen hela tiden. Spanade på folk i publiken, peppades av hejarop, pratade med SCA-kollegor som jag sprang ikapp eller blev omsprungen av. Inte förrän vid 18 km började det kännas tungt och jag fick lägga på pannbenet.
 
Jag spurtade i mål på 2.03 och kändes mig fräsch i kroppen! Långt ifrån förra årets trasiga kropp. 
 
Så mysigt att se min familj stå och heja!
 
Jag längtar tills när Elsalie är så stor att vi kan springa ihop. På varvet-mässan i fredags testade hon istället hinderbana och löparband.
 
Hon körde dessutom slut på en SATS-instruktör vid ett gympapass. När hon väl får springa varvet antar jag att jag bara kommer se hennes ryggtavla som försvinner bort i fjärran.
Vi (jag) har haft lite svårt att få till tillräckligt med sömn den sista tiden. Dels så är ju Michael hemma och då vill man inte gå och lägga sig och missa värdefull tillsammanstid, dels har båda tjejerna börjat vakna tidig morgon för att komma och somna om hos oss.
 
Med all respekt till alla som har det så här jämt, men jag blir galen! Båda tjejerna vill ligga tätt, tätt intill. Gärna med en arm eller ett ben över mig. Jag drar mig utåt och vaknar ofta svettig och av kramp i ben eller rumpa eftersom jag balanserar på madrasskanten.
 
Värst är när båda kommer, för då lägger de sig på var sin sida och bråkar sedan om åt vilket håll jag skall ha mitt ansikte. Båda till ligga "nos-mot-nos" och sliter då följaktligen i mitt ansikte, som flyger fram och tillbaka.
 
Ändå kan jag inte låta bli att känna avund när jag i morse såg att Penny efter ett tag bytt sida:
 
Fast blev så klart påmind om tumulten och strulet när jag 3 minuter senare tog den här bilden:
 
 
De är söta när de sover...? Ja, i egen säng!
Igår hade vi barnvakt och cyklade glatt iväg i den varma (nåja) kvällen. Teater var inbokad och förväntningarna höga.
 
Fjordskolan gav "Trulle och ordtjuvarna" och här var en av de små trollen:
 
 
Barnen var superduktiga! 60 stycken på scen och ganska lång föreställning. Musiken var mordern och en hjärta svämmade över av alla moderskänslor.
 
Efteråt fick de blommor som brukligt på en premiär.
 
 
Inte helt lätt att jobba när man får de här bilderna till sin telefon:
 
Ser ni?? De badar i havet! Sommaren har alltså startat officiellt nu i onsala och Michael och Elsalie planerar redan för morgondopp. Jag planerar för sovmorgon och njuter av tanken av win-win.
Vår familj är den njutigaste på jorden den här helgen tror jag. Trots att vi inte är tillsammans allihop så krämar vi skiten ur Kristi himmelsfärd.
 
Stora tjejen är i Danmark med pappasläkten och njuter av sol och bad. Vi är i Grythyttan och lyxar oss med gourmandvistelse och lilla tjejen, undrar om hon inte njuter mest, hon är hos sina faddrar och springer nakenfis, leker med diverse djur, äter nutellamackor och pussar på "sin Peter". Lycka för en 2,5-åring.
 
 
Men vi har det otroligt härligt här i Grythyttan. Igår åt vi sjurätters och blev fnissfulla på finvin. Idag har vi besök det charmigaste "hotellgym" jag varit på, ätit lunch på Loka brunn samt tagit var sin spa-behandling. Livet på en pinne!
 
 
Vi bor i ett charmigt rum i det fina gästgiveriet med delar från 1600-talet och vi hinner prata ordentligt. 
 
Nu sitter jag i solen med mitt rödrosiga ansikte efter portömning och väntar på Michael som masseras. Tur att man längtar så mycket efter sina barn annars hade man väl aldrig åkt hem. Erhm om det inte vore för pengaflödet också förstås....410kr för buffelunch med bakad karré som huvudrätt, är väl ändå lite väl i överkant....?
 
Ojdå röd, blank näsa och solbränt dekolletage..äsch bjuder på den!
Min man är väl inte direkt den som tycker att vi borde skaffa ett hemlarm, men det här tar väl ändå priset när man möts av följande syn när man vet att han inte är hemma och inte heller varit det på några timmar....
 
Det här är inte första gången heller.
 
Fast det kanske är bästa tricket, det ser ju inte direkt ut som om man får stjäla ostört i några timmar om dörren är på vid gavel.
 
 
Kom på att detta ändå är det vidsträckta nätet...Meddelande till alls tjuvar: Michael är väldigt sällan hemma själv och låsansvarig. Jag är dessutom svinbra på att låsa! Jag gör det nästan varje gång. Slut på meddelandet.