Jag har bakat! Det händer inte varje dag ska ni veta. Så nu är jag mycket stolt och mycket sugen...
 
Ok, skeden är min och jag har redan skrapat runt hela kakan för att få äta upp den överflödiga glasyren.
 
Imorgon är det Valborg. Firar vi det? Efter att jag blev "vuxen" så vet jag inte hur man gör med den här högtiden. Det var mycket lättare när man bara kunde klä sig alldeles för bart, köpa lite vin och göra en helkväll av det ihop med några kompisar. Men nu? Jag älskar ju idén om att fira in våren, men har inga bra uppslag. En eld på gräsmattan känns inte som min grej, någon kör som sjunger har jag inte och alkohol får ju vänta ett tag. Det enda som finns kvar blir väl att sätta på Håkan Hellströms nya skiva och skråla med. Hur gör ni?
I natt väcktes vi av en storgråtande tjej som inte kunde öppna ena ögat. Japp, första ögoninfektionen är ett faktum. Nu har också jag lärt mig att långsamt läsa upp igenklibbade ögonlock med ljummet vatten. Tur att Michael är hemma och kan vabba för mig idag. Jag ligger ju redan efter på jobbet med två dagars semester. Men imorgon kanske jag får ta del av "hitta på kul saker att göra med ett piggt, sjukt barn". Lite mysigt ändå i det tråkiga
Vi är bra på det här med att resa effektivt. På knappt tre dagar har vi hunnit med Nice (nåja, flugit dit i alla fall), Cannes, Antibes, Jean le Pins, Mandelieu och Köpenhamn. Japp, vi tog en minisemester på fyra timmar i Köpenhamn också i vår minihelg. Vi hann köpa presenter, ett träd av ståltråd (för norska pengar!) och äta sen lunch i Nyhamn i solen. En perfekt semesteravslutning.
 
Jag är så nöjd med resan, men hade kunnat stanna mycket längre. Tyvärr hann vi bara med att träffa en av Michaels kompisar utav 3 planerade, så vi får väl snart återvända.
 
Vi hann dessutom spana in Chatau de Napoule som kan vara ett tänkbart ställe för vårt bröllop. Vi ska kolla upp det lite närmre om ett år eller så. Ni ser, jävligt effektiva! Sa jag förresten att vi dessutom fotat oss på "filmfestivalstrappan" OCH slappat på hotellrummet?
 
Bäst: att träffa Calle och Rachel, shoppingen och hotellsängen gjord av moln
 
Sämst: vädret tyvärr (endast första dagen var fin samt timmarna i Köpenhamn)
 
Ett urval av vad jag har tryckt i mig idag. Nu är jag helt slut som artist och ligger och flämtar i framstupa sidoläge. Frankrike ett bra matsvullarland!
Nu har jag gjort det, kört bil i den franska trafiken och det gick ok! Jag var bara lite stressad och skällde hysteriskt på min stackars vägvisare bredvid för att han inte kunde förutse alla svängar. Det känns verkligen som att vara med i något slags tv-spel där man ska köra bil på en liten, trång bana med hinder samtidigt som monster hoppar ut i vägbanan titt som tätt. Skitläskigt! Men jag gjorde det! Ser ni vem jag klätt ut mig till idag? Jag kände att det passade perfekt när vi bor på ett flott hotell (dock ej penthouse) och skall ge oss ut i Cannes för lite shopping idag. Jag förväntar mig full service... ...skit också, det går inte att ladda upp bilder längre! Här skulle det varit en bild på mig i min bästa pretty woman-stil med kort, tight zebrarandig klänning och knuten "pojkvänsskjorta" över. Jag får köra bildkavalkad när jag kommer hem istället.
Vi möttes av 26 grader och sol närbild landade i Nice. Helt fantastiskt! Nu har vi hunnit med att kika lite i Antibes och ätit en pizza på ett av Michaels gamla klassiska lunchställen. Han guidar runt mig och visar gamla hak som han festat på. Trafiken är helt otroligt stökig så jag är lite nervös inför kvällens åktur då eventuellt jag får köra hem. Vi har en sprillans ny hyrbil som innan körts hela 4 km, så håll tummarna för att den klarar av att rulla några mil till utan att skrotas....
Här ligger jag och sträcker ut mig på hotellbalkongen. Fint som snus!
Nu är snart hela familjen på väg på semester. Elsalie ska möta upp mormor och morfar för en husvagnssemester till leksaksmuseet i Osby och vi andra kan snart njuta av Rivieran! Stödstrumporna är på och humöret är på topp!
....Inklusive den obligatoriska fläcken. Vecka 23 och jag är större än någonsin. Hur ska detta sluta?
Imorgon åker vi till Frankrike och jag har en packningskris här. Vi ska till Nice, Antibes och Cannes. Hur i hela världen ska jag lyckas se lite sval och sofistikerad ut?! Nu kan inte ens ett par megasolglasögon rädda mig, en bohemchic poncho får mig att se ut som en badboll och fräsiga skor tillåter inte mina fogar. Hjälp mig någon!

Men skönt ska det bli. Sista resan innan bebisbubblan och herregud vad jag ska njuta och unna mig. 20 grader är jag utlovad samt solglimtar. Så gode Gud ge mig nu lite fräknar och aningar till solränder, jag kan tänka mig att nöja mig med hormonella pigmentsförändringar, bara jag får någonting som låter mig urskiljas från en vit bakgrund.
Jag har precis fått sista smörjelsen av en kollega här på jobbet. Han skulle hjälpa mig med min onda axel/skuldra och drog några drag med ett liniment som han så hett rekommenderade. Nu brinner min axel, jag menar verkligen brinner. Jag har för säkerhets skull flyttat över allt hår till den andra axeln så det inte ska ta sig i min torra, spröda kalufs. Living on the edge as always!
Andra natten nu när jag stiger upp runt 2-tiden på natten för att utföra lite hushållssysslor. Japp, nattvättning har tyvärr börjat smyga sig in som en oroväckande rutin. Vi som inte i princip haft några olyckor alls innan detta. Vi har börjat slappna av så mycket att vi glömmer bort att påminna om kissning innan läggning, fail!
Så nu sitter jag här på jobbet och mina armar och ben lyder mig väldigt dåligt. Så trött, trött, trött!
Detta bådar inte gott inför kommande bebisvak, att jag går under efter 2 nätter!

Önska mig lycka till inför eftermiddagens långa leverantörsmöte! Om jag fick önska en superkraft så hade det varit förmågan att sova med öppna, intresserade ögon.
Hur tror ni att Elsalie kände sig när hon blev hämtad tidigt idag, i bilen utan tak...?
En bild säger mer än tusen ord och det här mms:et gjorde min dag!
När jag var liten var de "stora och dyra" leksakerna fördelade på olika barn i en bekantskapskrets. Någon hade pingisbord, någon annan hade video, en tredje en lekstuga, en fjärde hade kanske ett legopiratskepp. Man lekte hemma hos den som hade det för tillfället mest lockande. Man fick längta och tråna.
Idag har alla allt! Alla har studsmatta, sandlåda, gungor, iPad, dockhus, bilbana, leksakskök...Här behövs minsann inte längtas eller önskas över huvudtaget. Jag tycker verkligen att det är helt fruktansvärt. Barn är så sjukt bortskämda idag!
Tyvärr är Elsalie en av dem. Idag förvandlade vi en del av tomten till en fullvärdig lekplats. Klart att hon ska ha en studsmatta (det blir ju jobbigt för henne annars att bara ha tillgång till det när hon är hos sin pappa)...och gunga...och ringar...och en klätterkoja...just det, en hängmatta på altanen också så klart...Är det inte lite torftigt utan sandlåda? Suck! Nästa månad ska jag lära henne att man måste önska sig saker när man fyller år eller av tomten. Jag lovar, nästa månad ska jag bli en sansad förälder!

Ps. Jag är skitglad över den nya studsmattan som kommer att ge mig tillfälle att dricka många koppar kaffe utan att de hinner svalna mellan klunkarna! Är det mig själv jag curlar...?

Ps 2. Elsalie var med och hjälpte till vid hela bygget samt kämpade med att dra undan skräpet. Hon kanske helt enkelt har jobbat sig till den och verkligen, verkligen förtjänar den?
 
Ps 3. skyddsnätet kommer, vi hann bara inte färdigt


/curlande förälder som lever i förnekelse
Japp, den åkte fram igen, fontänen. Lite kladdigare den här gången dock!
Idag var det terminsavslutning på Elsalies dans och det kommer kännas tomt nu på lördagarna. Ska jag nu inte få röra mig som Karlsson på taket, kissa som en hund,svänga på svansen i kattdansen och flyga till fågelgrenen på flera månader?! Verkligen tomt!
Efteråt brukar vi, några föräldrar och barn som känner varandra sedan vi bodde på Asperö, käka lunch i Slottskogen på Villa bel Park. Trots otroligt låg kvalitet på maten (enstaka undantag) och stressad personal så har det blivit stammisstället. Så mysigt att hinnas ses en stund och prata ikapp (nåja läppläsa de andras konversationer medan man försöker styra undan olyckor, skära korv och svara på ett otal frågor av karaktären "varför har den tjejen klänning" och "är det lördag idag"). Tyvärr slappnade jag tydligen av i 2 sekunder för mycket och då passade dottern på att välta en stor utomhuskruka med påskliljor och en jävla massa leca-kulor. Tur att det finns hjälpsamma människor som kan tänka sig att ta paus i lunchen för att skyffla leca-kulor och jord med brickor en stund!

Nu har jag städat två badrum (sjukt nöjd över min flitighet) och inväntar syskonen med familj för en grillkväll.

Åh jag har just suttit som en quisling och fånlett mig igenom en finlunch med min grupp på jobbet. Vi skulle gratta en kollega som fyllt 50. På väg till lunchen slog det mig att jag glömt att lämna bidrag till presenten och då alltså inte heller finns med som namnteckning i det fina häftet hon får med allas grattisönskningar...faan! Jag hade ju till och med lagt in en påminnelse i outlook om det här förra veckan.
Nu satt jag där och lät mig väl smaka av bjudlunchen! Jag tog ju inte heller en oblyg bit av födelsetårtan. Jag började slappna av och tänkte att hon nog inte märker att jag inte finns med i häftet. Stärkt av tanken kramade jag henne glatt efteråt och berömde henne för sin, dagen till ära, fina outfit. Då kom det:
-åh, Cissi vart har du skrivit? Du brukar ju alltid komma med någon liten kul text....
Faan, faan, faan! Skamset fick jag erkänna att jag missat. Hon försökte släta över det hela med att säga att huvudsaken var ju att jag var där...

Nä, vad säger ni? Ska vi snart ta helg på det här?

Just som jag kommit över det här med att jag tycker att det är så sjukt tråkigt på lekplatser, så kommer nästa föräldraångest och tar mig mig med storm...pysselhelvetet!
Jag kan numera acceptera att jag inte kommer att älska att sätta fart på gungor eller bygga sandslott. lekplatser är faktiskt ofta inte så kul för vuxna och barn är ju så tråkigt repetativa med sin "bara en gång till" i rutchbanan. Nu har vi dessutom hus med en tomt där Elsalie leker bra själv med sina gungor och i sin klätterkoja. Det räcker att jag är i närheten och jag längtar tills det blir lite varmare och jag faktiskt själv har något att pyssla med i trädgården under tiden.

Men, nu har bristen på pyssel tagit över mina tankar! Jag har ju aldrig gillat att pyssla så mycket. I alla fall inte den där "klippa/klistra/måla"-typen av pyssel. Jag är inte så estetiskt kreativ, ganska fumlig och tröttnar sjukt snabbt. Jag gillar att sticka...efter MÖNSTER (Ja, jag är en ingenjör) och det är kanske inte det första man sätter igång med tillsammans med sin 3-åring?

När jag var liten och lekte med min bästis Emil, så hade vi alltid det här tjafset hur vi skulle leka med LEGO. Han ville skapa och bygga fantasivärldar, jag ville, om och om igen, bygga upp hans LEGO-borg efter en utförlig beskrivning (detta tog dessutom nästan en hel dag). Jag älskade att se den växa fram precis efter mina förväntningar. Han tråkades ihjäl, så klart. Stackare!

Så, hur ska jag göra för att inte kväva min dotters fantasi redan nu och forma henne efter mitt stela, opyssliga liv. Tips?

Räcker förskolans alla aktiviteter och att hon ju faktiskt får vara med i alla "kreativa" vuxensysslor hemma: laga mat, sortera tvätt, plantera blommor, fixa påskris och klä gran? Eller måste jag hem idag för att fixa ihop en stor jävla trolldeg?? Ahh,angst!

Vecka 22 och jag säger hejdå till mina fötter. Vi ses igen i augusti hoppas jag!

Observera chokladfläcken, den kan ju vara en ledtråd till varför jag expanderar i rekordfart....

Idag när vi kom hem så hade Michael en överraskning till mig och Elsalie. Ett stort, brunt paket stod och väntade på oss i uterummet. Vi tjöt båda två av glädje när vi så vad det var. En chokladfontän!!

Så här kan man ha det en onsdagskväll i april...om man bor ihop med en drömuppfyllare.

Sa jag att jag faktiskt har tränat idag? Så jag FÅR faktiskt frossa nu. Det är jag värd.

Projekt bokhylla har startat! Första steget är att få upp alla böcker i hyfsad färgordning för att sedan stuva om dem när vi vet hur många det är av varje färgskala. Det gick ganska bra tills Elsalie fick feeling och skapade en egen hylla.
Vem kunde förresten ana att vi hade ett sådant osunt begär till svarta och blåa böcker? Dystert? Jag skyller på fantasy-tönten här hemma.

Nä nu blir det till att bara läsa färgglada böcker. Det kommer att vara mitt enda kriterium inför nya bokinköp.
För cirka ett år sedan sprang jag Göteborgsvarvet, 2,21 mil på 2.05. Idag sitter jag djupt nerborrad i soffan och äter chokladpraliner. Hur ska detta sluta?
Det närmsta jag kommer träning är att insupa lukten av Michaels nytränade, svettiga kropp. På onsdag ska jag dessutom ta tag i min skuldra/rygg som behöver en naprapats händer. Japp, nu har ryggen pajat ordentligt. Högra tummen och pekfingret sover i princip hela jobbdagen och det strålar av smärta i ryggen och armen. MÅSTE TRÄNA!!
Jag har dock lite ont i fogarna så jag får nöja mig med lite trist trampande på crosstrainer. Hm, imorgon eller senast på onsdag ska jag ta tag i detta. Senast!

....ska bara tömma chokladasken först.
 
Här är en bild på vår nya grill. Den funkade fint och kommer nog bli väl använd denna sommaren.
 
Förresten var det fler än vi som hade party igår. När vi skulle gå och lägga oss var det en partyprisse i magen som inte riktigt ville acceptera att kvällen var slut. Räkan var väldigt aktiv och Michael kunde är första gången känna rörelser utanpå magen. Stort!
 
Kan man bli bakfull utan att dricka alkohol?
Igår slog vi på stort och hade grillpremiär! Grill inhandlades, huset städades, gäster bjöds in och mat fixades. Vi besökte systemet och jag köpte på mig lite olika alkoholfria alternativ.
Och nu sitter jag här trött i kroppen med en konstig bakfyllekänsla, skumt!
Är det så här det ska vara nu? Jag får inte dricka gott vin, men belönas med en tung söndag. Så orättvist! Eller tål jag så lite nu att de ångor min kropp absorberade från gårdagens skålfriska typer räckte?
....och genast börjar det. Jag fick just följande sms: "Baguette, juice apelsin/ananas, vitlök, persilja, citron, god glass, saltkött köpevatten." Det ser misstänkt likt ut en inköpslista väl? Hmpf, det är visst en tuff start på den här hemmaperioden.... ...eller vänta lite, köpevatten dvs. Inte sodastreamat kranvatten. Vad är han ute efter i kväll? Det luktar romantisk middag, inte gammal tacos här inte....Bäst att vara foglig, det här kan ju sluta hur trevligt som helst!
Varför är det så modernt nu för tiden att ha glasruta mellan toaletten och rummet på hotell?
Varför är man sugen på den här kontakten? Gör det toalettbesöket roligare om man får kika på sin obäddade säng och sin resväska? Kan man möjligtvis skymta tv:n från sin tron? Om man delar rum blir jag ännu mer tveksam till möjligheten att kommunicera med världen utanför... Det konstigaste med just detta rum var att man reglerade insynen genom att dra för en gardin som satt på utsidan av glaset...
Ps. Jag har gett upp på bilderna nu, de vänder sig ju som de vill ändå
Just nu är jag på en tvådagarskonferens. Det är ett härligt exemplar med mysig miljö, trevliga deltagare, god mat och bra workshops.

På lunchen idag bjöds bland annat pulled pork och jag slås av vilken extrem raket det är på trendmatslistan! Alla äter pulled pork nu för tiden, mat-Tina gör det och alla bloggar svämmar över av bilder på söndertrasat kött. Eftersom det tar sina modiga (4-8?) timmar i ugnen tänkte jag att det är väl något jag kan önska mig till fredagsmyset nu när Michael kommer hem från havet och "har all tid i världen". Eller?

Nu blev det väl ändå ljusare! Eller är det bara den rättvända bilden som gör skillnaden? Ps. Ignorera de ostrukna stolsöverdragen
Idag har jag haft en lunchdate med Josefine och tänk vad lyxigt det känns. Att få prata i hela meningar tillsammans och kunna komma med långa utläggningar utan att bli avbrutna av något litet gryn som ropar. Eftermiddagen kändes mycket lättare!

Efter jobbet var det dags att hämta en Elsalie som inte hade sovit middag...snacka om att vara på ett minfält! Jag klarade dock att parera en lång stund, ända till bilen faktiskt. Sedan kom det, brytet. Elsalie hade bestämt sig för att sitta i baksätet, utan bilbarnstol. Inget kunde stoppa henne. Hon skällde på mig, grät och ignorerade i tur och ordning. 25 min minuter ägnade jag åt att förklara vad som händer vid en krock. Sedan tog min tålamod slut och jag hotade med polis/fängelse. Hon började vekna och då lägger jag in dödsstöten...jag berättade att hon absolut inte får något tuggummi när vi kommer hem! Oj vad den tog. Hon hoppade genast fram och satte sig, krånglade till och med in sig i bältet och lät sig snällt knäppas fast. Så ska en slipsen dras...prata förstånd, hota och sedan muta!

-Åh, har du varit ute solen i helgen? Frågade en kollega glatt idag.
-Nej, inte så mycket...
-Joho, jag ser ju att du har fått så mycket fräknar!

Jag sprang glatt in på toaletten för att kika. Jag älskar fräknar, men var dock förvånad eftersom jag inte direkt lapat sol den här helgen.
Jag blev väldigt trött när jag möttes av det här härliga, frodiga gänget. hormonfinnar i grupp! Vad hände med lystern som man skall få som gravid? Jag är djupt besviken.

Nu undrar jag bara hur jag ska tackla kollegan? Krypa till korset och erkänna att det var finnar - inte så lockande. Sminka upp dem i lite ljusbrunt till imorgon och låtsas fram till att jag verkligen får fräknar - tål att tänkas på. När kommer våren egentligen?

Jag har alltid tänkt att jag absolut inte ska vara en sådan där mamma som skryter över sitt barn. Att jag på något sätt står över sådant trams och rent objektivt kan diskutera Elsalie med andra....
....men som vanligt är jag precis lika töntig som alla andra. Idag hade vi utvecklingssamtal för Elsalie på hennes förskola och där sitter jag och kuttrar när hennes fröken säger något fördelaktigt. Sedan tävlar jag och hennes pappa med att komma med skrytinlägg över hur förträfflig hon är! Skämmes! Eller så är detta oundvikligt? Fröken är ju säkert van i alla fall med detta beteende.

På vägen ut överdriver jag dessutom min trevlighet och lägger allt tålamod jag har i rösten när jag ber Elsalie att hämta vantarna, så att vi kan åka hem. Allt så att fröken dessutom ska ge mig MVG i föräldraskap. Som att det är den minuten som avgör....

Suck, Biltema är verkligen helvetet på jorden för mig. För det första så är Hisingen helt omöjlig att hitta på. Efter 3(!) vändor i Tingstadstunneln så lyckades jag äntligen att välja rätt avfart. Väl där insåg jag att en solig söndag i april var det nog fler än jag som tänkte fixa lite med sin bil/mc/båt/moped/cykel/gräsklippare/vad faan som helst som man kan köpa reservdelar till och det var kö till parkeringsplatserna.
Väl inne insåg jag att jag måste köa med cirka 2000 stycken välgödda medelålders män  som egentligen "vet allt" men ändå måste ställa sig i kön till informationsdisken för att få nöjet av att "sätta dit" stackars helgjobbande, finniga studenter. Åh, som de njuter när de svänger sig med diverse facktermer och ber om råd som de sedan förkastar.
Jag skulle ju köpa bromsklossar och visste inte ens i vilken storlek dessa kunde tänkas vara(alltså kunde jag inte gå längs gångarna och leta mig fram), fick snällt vänta på min tur. En man som såg sin chans att hjälpa en mindre vetande kom fram och frågade vad jag letade efter. När jag sa bromsklossar, skrattade han till och sa överlägset:
-Då får du nog leta länge, det heter faktiskt bromsbelägg. 
Jag fick på allvar lust att sparka honom, men det hade nog verkat konstigt i hans ögon. Han var ju så snäll och hjälpte mig....
 
Nu är jag hemma och har ju faktiskt fått med mig både bromsBELÄGG och stolar hem. Kan hända att några saker utanför shoppinglistan slank med också...men man räknar väl alltid med cirka 1000kr som startavgift på IKEA för att bara passera?

Nu ska magen och jag ut och shoppa! Dock är min inköpslista lite i torraste laget; bromsklossar till bilen och två IKEA-stolar.
Men vem vet, det kanske ramlar på mig några andra fynd på Biltema eller IKEA?

Vet ni hur länge jag sov idag?? Till halv 12!
Åh vad hemskt, tänker ni, halva dagen har ju gått. Det är dessutom strålande sol ute.
Fel, fel, fel. Bra gjort, tänker jag. Det gäller att ladda nu. I veckan kommer ju min älskade Michael hem och han har någon slags idé om att halv 9 är en lagom tid att gå upp. Även en barnfri helg! Helt horribelt! Så nu laddar jag. Veckan efter kommer ju dessutom Elsalie och då blir det ju cirka 6 som blir standard i två veckor.
Idag låtsas jag som att jag har världens festkväll i ryggen och att det då är normalt att sova bort förmiddagen ( För Evvis åkte ju trots allt så sent som 12 i natt).
Pigg är jag också! Jag är en vinnare!
Idag har jag min allra käraste syster här på besök. Första gången i nya huset, inte illa med tanke på att vi bara har bott här i tre månader.... Bättre sent än aldrig kanske? 
Jag har just lurat in henne i ett meningslöst mobilspel som hon kommer vara fast i närmsta tiden. Så umgås vi 80-talsbarn, frågor på det?
Idag städar vi, jag och Robert. Jag plockar och han dammsuger. Ofta försöker han dock maska och gömmer sig under soffan eller mattan, men jag är benhård och letar genast upp honom när det blir lite för tyst i huset.
Man måste bara gå in med väldigt ruttna förväntningar.
 
Jag skulle i morse laga en spricka i en gammal lagning (ingen härlig start när man ändå går in med känslan att tandläkaren har gjort ett dåligt jobb från början). Jag som gärna tar så mycket bedövning som möjligt vid sådana här tillfällen, såg framför mig hur jag skulle komma till första mötet på jobbet med en hängande vänsterkäke, drägglandes och med all smink och deo bortsvettad. Tidigt var det, sur var jag, ruinerad skulle jag bli...
 
...men tandläkaren var en supertrevlig, ung tjej som övertalade mig att skippa bedövningen och fixade det hela på en kvart UTAN minsta lilla ilning! Jag gick därifrån helt oskadd! Det kostade dessutom mindre när jag skippade bedövningen. Det kändes som om jag vunnit på lotto, på riktigt! Jag nynnade nog till och med lite i hissen ner. Synd bara att jag valt bort linserna till förmån för glasögonen eftersom jag trodde att ögonen skulle rinna. 
I dessa har jag traskat runt hela dagen och känt mig lite härligare, lite lyxigare och lite lyckligare.

Nu har har skitont i ena foten och i fogarna, men det var det värt!
Åh, bordet som jag har längtat efter dig! Du var precis så fin som jag hade hoppats men vad mörkt det blev i köket. Nu drar det här ju med sig byte av stolsöverdag, matta och ansiktsuttryck för att få in ljuset här.
Här kommer det, mitt första inlägg. Jag vill ju också testa om detta är något för mig.
Full av entusiasm tror jag ju nu att jag kommer att skapa en komplett minnesbank över hur livet tog sig ut under 2010-talet, min andra graviditet, min dotters tidiga år, mitt liv som sjömanshustru och hur man bor in sig i ett hus från 1989.
 
Högst troligt så slutar jag inom en månad.