sjömanshustrun.blogg.se

Årets mest stressande dag för oss hemmanakenmänniskor, Halloween är här. Jag är ju typen som börjar knäppa upp byxorna redan på parkeringen när jag kommer hem. Eftersom min härligaste outfit i vanliga fall, är bara en tröja och trosor eller någon mjuk klänning, så kan ni ju tänka er hur jag klär mig när jag är föräldraledig och dessutom ska slänga fram tuttarna i tid och otid. Då kan ni förstå stressen när det kommer kvällar där det är fritt fram för folk (ok, barn) att knacka på hos okända människor för att kräva godis. UTAN att ringa först!

 

Så där satt jag i godan ro och matade Penny iklädd endast ett linne när det knackade på dörren. Jag yrade runt efter byxor och eftersom jag inte kunde passera ytterdörren i min jakt på några ordentliga(vi har fönster så att man kan se in där) fick det bli ett par riktigt trasiga hemmavarianter som råkade ligga i badrummet. Under tiden hade knackningarna övergått till regelrätta bankningar värdigt en fullvuxen karl. Jag kände buset komma närmre och närmre. När jag väl fick upp dörren visade sig dock vara två små näpna flickor som blev så tacksamma för det godiset de fick och ropade glatt när de gick att "då blir det inget bus". Puh!

 

Jag hade lovat Elsalie att bada med henne och Penny, men under hela den tiden kunde jag inte slappna av överhuvudtaget eftersom jag såg framför mig hur jag skulle behöva rusa naken mot dörren för att avstyra äggkastning eller annat "skojigt" bus. Men vi klarade oss. Det är först nu vid 23 som jag börjar slappna av lite och inse att det är över för den här gången. På påsk får man ju i alla fall inget straff om man råkat missa godisinköp eller helt enkelt inte öppnar dörren.

Ni kanske undrar varför jag inte lagt upp bilder på vårt upprustade kök ännu? Hantverkarna är ju klara och det är bara lite småfix kvar att göra.

 

Jag har ju verkligen tänkt fota och visa i flera dagar. Dock är jag ju ingen person som stagar bilder och lägger filter över, så jag måste invänta rätt tillfälle istället. Det verkar dock aldrig komma...

 

Så istället kommer det lite ögonblicksbilder. Bli nu inte för avundsjuka på mitt underbara, fräscha "nya" kök. Se det som en inspiration.

 

 

 

 

 

/ Hälsningar från en tvåbarnsmor som gett upp och insett att städning numera också hamnar på den lyxiga egentidslistan

 

ps. Det är bara tre veckor kvar innan avlösning...

När Simone svepte in över oss satt vi och mös runt köksbordet med tända ljus och lyssnade på vinden. Vi hade Jossan och Tilda på besök, vilket var jättehärlig. En kompis till mamma, en kompis till Elsalie och många ivriga barnvakter till Penny. Vi sjömanshustrur får hålla ihop och bilda regnbågsfamilj när männen är till havs.

 

Jag är så glad att jag och Josefine har lyckats time:a våra barn så väl och att vi båda har sjömän så att vi har full förståelse för varandras situation. Lägg där till att jag också bott på Asperö, som hon gör, och har koll på vad det innebär egentligen. Det är ovärderligt. Vi har till och med slagit till på var sin köksrenovering i samma veva. Även om min var en ynklig sådan i jämförelse med hennes storprojekt...

Här ligger Penny och myser på sin blivande kompis. 

 

Kvällen blev så härlig igår. Stortjejerna lekte, Penny var nöjd och mammorna fick prata någorlunda ostörda. Vi märkte inte av stormen särskilt mycket alls. Jag tror att hus och tomt är intakt i alla fall.

 

Jag älskar mat, verkligen ÄLSKAR mat. Jag lägger gärna mycket pengar på det. Hellre restaurangbesök än shopping. Men jag avskyr att laga mat. Tyvärr, så är det. Jag är ändå intresserad av matlagning i teorin, diskuterar gärna recept och metoder. Går gärna till spännande restauranger och äter intressant mat. Men när det kommer till själva utförandet så kroknar jag. Vill att allt ska gå så snabbt och enkelt som möjligt.

 

Jag har ju dock haft den otroliga turen att hitta en kärlek som gillar detta med matlagning. Som till och med har ett stort intresse av kastrullkonst. När Michael är hemma lagar han all mat. Jag menar verkligen frukost, lunch middag PLUS mellanmål. På riktigt. (Bespara mig latmaskkommentarer för jag tar hand om disk och tvättar all tvätt osv...) So far so good.

 

Men sedan kommer haken...han är ju bara hemma halva tiden. Nu har det varit extra svårt att ställa om eftersom han varit hemma i tre månader. Jag har på riktigt glömt bort vad jag brukar laga och hur man gör.

 

Michael åkte i onsdags morse och mitt upplägg hittills har varit att ducka. Första dagen blev det färdiga revben att bara köra i ugnen. Torsdags, sen frukost så att lunchen inte hanns med och sedan middag hos min syster. Fredag, delade upp en sparad köttfärssås (som Michael gjorde i tisdags) i två (en till lunch och en till middag). Bara att koka pasta.

Idag föll det. Jag kunde inte gömma mig längre. Klockan halv 17 kom jag på att den sena frukosten klockan 10-12 (väldigt utdragen på grund av pumpabröstmjölk/matabebis/bytablöja/vyssabebis-faktorn) var det enda jag ätit (förutom en kärleksmums till kaffet förstås).

 

Så jag gjorde det enda rätta, vände mig till halvfabrikaten och de färdigt-att-ätas-grejerna. Så nu sitter jag med den här tallriken framför mig:

 

 

Paolo Robertos fyllda, färska pasta med parmaskinka och lite persilja. Gott, snabbt och kan ätas ur djup tallrik med en hand. Tyvärr mina kriterier nu för tiden. Ena handen är ju alltid upptagen med att peta in en napp, vyssa Penny eller hålla i pumpen.

 

Så jag sammanfattar mina tips till er där ute som också gärna prioriterar bort matlagning och är mycket ensamma: - Se till att bli bortbjuden på middag

- När du väl äter, ät mycket! Då kanske du kan skippa en måltid om du har tur

- Boosta med fylliga mellanmål, typ chokladstinna kärleksmums

- Råkar du komma över en matlåda, försök få den att räcka till två måltider

- Halvfabrikat i form av fylld pasta, charkuterier, grillad kyckling mm. Köp och ät! (Ok, jag kanske måste dra i på  annat, typ shopping, men det är det värt.)

- Ät upp dig i perioder (för mig när Michael är hemma) så kan du leva på fläsket dåliga dagar

 

Imorgon kommer Elsalie till mig och jag ska i 2,5 veckor nu försöka åstadkomma något näringsriktigt till henne varje dag. Ge mig era bästa ( och snabbaste!) tips, tack.

Ok, jag vet att jag verkligen INTE borde jinxa det här men vilken lyxbebis vi har fått. Hon är nöjd och glad, sover bra och jag känner mig helt bortskämd.

 

Idag sov hon middag mellan 11.30 och 16.30, så jag hann bli lite rastlös. Jag tog till och med tag i tråkiga samtal (hej försäkringskassan...). Mellan hennes sovtider ser hon mest ut så här:

 

 

Nu så här 6 veckor efter förlossningen har den där konstiga, förrädiska smalhetskänslan lagt sig. Man vet ju, logiskt sett, att man verkligen är ur form men har efter månader av grossess fått en skev bild av sin kropp och känner sig lite smal. Relativt sett är man ju det... Sedan tar man en bild på sig själv i spegeln och vips så är man tillbaka i verkligheten igen.

Hm, jag ser ut att vara i fjärde-femte månaden. Tråkigt, men sant. Så nu får jag väl bita i det sura äpplet och börja träna core. Det är så trist att få börja från början bara. Jag är ju på nivån där man ska sitta på en stol och hålla in magen i 4-6 sekunder i taget enligt appen "mammamage". Trist är bara förnamnet! 

 

Ja ja, nu har jag ju ett mål att få bort det värsta putet innan sommaren. Men vi får se. Det är ju inte säkert att jag bjussar på en efter-bild. Det är ju lättare att lägga upp en före-bild, den ska ju ändras. En efter-bild kan lätt bli krystad för där måste man ju visa upp allt som man blir tvungen att acceptera. Så det är lätt att man då håller in magen, väljer en bra vinkel och stajlar sig hysteriskt för att dölja sin dåliga karaktär och för att håva in oförtjänt beröm..

 

Idag fick jag till en sådan där perfekt dag. En sådan som man drömmande tänker på när man går runt med gravidmagen. Åh vad härligt det ska bli med bebis och att vara föräldraledig! Den dagen kom idag.

 

Efter en natt med matning och pumpning vid 01 och 06 (Ja, till och med i den perfekta världen är man ju realist och fattar att detta är en bra natt...) så tog vi sovmorgon till 9. Sedan lallade vi runt, åt lite frukost och myste innan vi tog på oss och gick ut. Det blev en långpromenad i det vackra, varma (ja, ja liiiite blåsigt men det är ju bara friskt..,eller hur?) höstvädret. Penny somnade så bra i vagnen och fortsatte med det i några timmar efteråt. Så där lagom länge att jag hann fixa lite i hemmet ( tvätta, städa, plocka, diska, vattna), köra lite magträning, pumpa ut mjölk att frysa in, maila jobbet, klaga på en faktura OCH bläddra en kvart i en tidning drickandes en kopp varmt kaffe!!! 

 

Sedan kunde jag höra Penny skruva på sig i vagnen och jag kände mig så nöjd och redo för bebisbestyren igen. Vi avslutade dagen med besök hos moster Evelina i hennes nya lägenhet där jag blev bjuden på middag. Inte fy skam. Att jag fick en tzatziki så stark att jag antagligen kommer bränna bort näshåren på människor imorgon får jag ta. Gott var det i alla fall!

 

Jag är ju realist och inser att dessa perfekta dagar inte hör till vanligheten. Så idag njöt jag till fullo! På söndag kommer Elsalie tillbaka hit och om jag har det så här harmoniskt tills dess, så har jag nog energi och kraft att fixa två små tjejer de närmsta veckorna. Här var det hopp och tilltro minsann!

Idag lyckades jag och Penny ta oss till första babysimmet...i tid OCH med alla nödvändiga saker nedpackade ordentligt i väskan. Hurra för oss! Detta trots att Elsalie hostat hela natten och fick stanna hemma från förskolan idag.

 

Om man bortser från att jag avskyr simhallar, så var det jättemysigt. Vi går på aquabarn som lär ut räddningssim och man kan börja efter 6 veckor. Penny fyllde ju 6 veckor igår, så det var ju dags...

Trots varningar om att bebisarna ofta inte klarar av hela halvtimmen i vattnet första gångerna utan att bli för trötta, så gick det strålande. Penny njöt och började bara tröttna lite under avslutningssånger. Farmor var dessutom med och det kändes skönt att vara två i beredskap ifall olyckan skulle vara framme....jag pratar naturligtvis om bajs. Eftersom Penny inte bajsat sedan i fredags så var det verkligen en spännande halvtimme vi spenderade i badet. Men vi klarade oss. Nästa gång kanske jag till och med är cool nog att kunna ta en bild eller två.

Åh vad jag avskyr den sista kvällen innan Michael ska åka. Det ligger så mycket förväntningar och ruvar. Man måste ju passa på eftersom vi inte ses på en månad. Man ska mysa, äta fantastiskt, gärna ligga med varandra och bete sig extra kärleksfullt. För det är ju sista chansen. Lägg där också till att gå igenom listan på alla praktiska saker som man ska ha gjort (ta upp båten, betala räkningar, ta in studsmattan....) för det blir svårt för mig att fixa själv.

 

När man känner sådana förväntningar på en kväll så blir det oftast tvärtom. Allt det där borde vi ju redan ha gjort, i alla veckor Michael varit hemma. Inte komprimera till en enda kväll. Så jag genomlider bara de sista timmarna. Jag sitter ju till och med och tänker att det hade varit lika bra om han åkte direkt och inte nästa morgon. Så att vi blir av med det bitterljuva, långsamma farväl:et som jag ändå inte kan hantera. 

 

Nu nu har han åkt och det är så tomt. Så tyst. Det märks att han varit hemma extra länge för jag har ju vant mig vid att vara två hela tiden. Att ha varandra att luta sig mot. Nu ska jag fixa biffen själv (bokstavligt eftersom det är Michael som lagar all mat). Det kan bli en torftig månad...Sedan ska jag riva av ett 4-årskalas, några babysim, bebisnätter, handling, städning och förskolepassningen alldeles själv. Shit, jag har blivit lite bortskämd så nu är det dags att vakna upp. Wish me luck!

När man precis vaknat och iklädd Ankeborgsutstyrsel försöker få i sig lite frukost efter morgonpumpningen av brösten och tittar ut vill man inte se två glada, polska tanter raskt lasta ur sin städutrustning för att utföra den månatliga städningen vi betalar för. Inte alls faktiskt.

 

Vi som inte plockat undan en pryl och trodde att de skulle komma vid 13. Jag rusade upp, slängde på mig ett par byxor och blev naturligtvis jättebajsnödig.

 

Man FÅR inte bajsa precis innan någon okänd skall städa ens toalett. Man får inte! Det måste ju vara en universell regel?! Jag rusar dock mot toaletten och tänker att de kanske tar toaletterna sist...Väl där är jag så uppjagad och stressad så kroppen återabsorberar tydligen allt på ren trots och jag får svettig återgå till att börja panikröja i röran istället.

 

Som tur är lyckas Michael avstyra det hela, trots språkförbistringar och de går igen för att återkomma vid lunch. Puh! Så vi hann röja och ta oss därifrån innan lunch. Vi drog till IKEA för att hålla oss undan, 2000kr kostade det exklusive städning...

 

 En bajsnödig min...?

Om man åker och handlar klockan 18.30 en söndag och inte vet vad man är sugen på för middag, så blir det lätt så här:

 

Idag fick vi sovmorgon till 11! Ok, jag och Penny var uppe en stund vid 7, men ändå. Det var ett tag sedan man fick vakna utsövd. Tack Penny.

 

Resten av dagen har vi ägnat åt att få ordning på vårt kök. Michael åtgärdade hantverksmissar och målade en vägg. Jag torkade ut skåp och började plocka tillbaka alla prylar.

 

På plussidan: Eftersom vi i princip bara slängde in allt när vi flyttade in i januari så känns det skönt att få rensa lite.

 

På minussidan: faan vad mycket skräp man har och så otroligt mycket saker som inte har en given plats att läggas på. Jag menar, vad lägger man egentligen en vetevärmarkudde?

 

Bilder får komma imorgon när vi förhoppningsvis blir klara. Här är en på målarmästaren i alla fall.

Aaaahh! Hantverkarna är borta! Hurra! Reclaim of our home. 

 

Igår var första dagen utan hantverkare och köket är nästan klart. Helt fantastiskt. Dagen startade härligt med fika hos Åsa, som hade en ledig dag med Olle. Kul att få träffa en kompis och få höra lite om den verkliga världen.

 

Efter en snabb IKEA-sväng (eftersom Penny tröttnade stenhårt på sin mamma lagom till tygavdelningen) snörade jag på mig gympadojorna och tog en långpromenad med Penny bland höstlöven. Så skönt att få flåsa höstluft och röra lite på sig. 

Ok, nu är måttet rågat. Inte blev de klara igår inte. Nej då. Idag, ser ni, så ska de bli klara. Idag! Jag tror det när jag ser det...

 

Nu kan man i alla fall se att vi börjar närma oss, men fortfarande är det mycket snickerijobb kvar. Igår var äntligen elektriker här och gjorde sitt. Men vi var så besvikna. Han var så osäker och betedde sig som en praktikant, när han gick runt och frågade Michael om hur saker ska gå till. Han hade dessutom med sig en lärling som inte var något större stöd. Han producerade mest svett, så jag hade svårt att ens vistas på samma våning på grund av stanken.

 

Annars har vi ju varit nöjda med hantverkarna, men elektrikern blev ett bottennapp. Jag menar, han lämnade igår med en kommentar om att uttaget bakom soffan "sticker ut lite". Vi ville bara bli av med honom så vi sa ok (hur farligt kan det vara, de har väl yrkesstolthet att skydda?). Den här synen mötte oss bakom soffan:

 

 

Det är inte att "sticka ut lite". Det är att hänga löst och utgöra en allvarlig fara för barn, något vi har två av...Så det blir för Michael att kavla upp armarna och jobba i helgen.

 

Idag åker Elsalie till sin pappa, så hon slipper stöket nu i alla fall. Hon har ju fått hitta nya ställen att leka på. Pysselhörnan är numera i soffanhörnan på övervåningen med färg på betongbordet och en miljard små pappersbitar i hela soffan och på mattan, som resultat. Det blir storstädning på fler ställen än i köket när detta är färdigt...

 

...har vi fyra stycken i familjen. Pennys och mina. Igår var jag på medicinsk fotvård. Så underbart!

 

Den här graviditeten har inte varit snäll mot mina fötter. Vikten, värmen och platta skor har förvandlat mina annars så problemfria fötter till några slags ömmande hovar. Inte mysigt när man varje kväll hör hur de raspar mot sofftyget. På ena foten har jag dessutom fått en knöl, som tydligen är en inflammation i ett muskelfäste, av graviditetstyngden.

 

Så nu är de nyfixade, insmorda och jag har blivit beordrad innetofflor tills inflammationen är borta. Det passar ju perfekt till min morgonrocks-look som jag annars klär i dagligdags. Michael måste gå under av min otroliga skönhet!

 

Jag fick i alla fall mycket komplimanger för mina fötter under behandlingen och särskilt för min , tydligen, otroligt lyckade nageltrångsoperation jag gjorde för 10 år sedan. Hon hade aldrig sett ett så lyckat resultat och fotade min tå för att kunna visa andra patienter.

 

Eftersom vi i Sverige lever efter den otroligt moderna lagen från 1917, om fastställande av faderskap när föräldrarna inte är gifta, så fick vi idag inställa oss hos familjerätten. Där räknades det baklänges och vi fick medge att vi hade legat med varandra. Så nu har Penny officiellt en pappa, hurra hurra!

 

Lite mindre hurra är vårt köksrenoverande som tydligen aldrig blir klart. Förseningar, förseningar, jag blir snart galen! Snickare som inte kan jobba förrän elektriker gjort sitt, elektriker som blir sjuk, ny elektriker som vill komma senare för att slippa trängas med snickarna....Va faan?!

 

Imorgon onsdag ska det var klar, sa de igår, men idag ringde de och frågade om vi kunde ta det på torsdag istället. Men Michael satte ner foten. Vi vill inte äta köpelunch en enda dag till, bo i byggsmuts, ställa klockan varje morgon för att inte bli överraskad i sömnen, ha koll på nycklar och var till hands för att svara på frågor, tvingas gömma sig för att pumpa bröstmjölk eller flytta runt bebis efter ljudnivån...inte en jävla dag till! Hade vi vetat att en vecka skulle bli två, är det nog väldigt tveksamt att bi hade gjort den här uppgraderingen av köket nu. Det var ju inte livsviktigt.

 

Nu åker Michael om en vecka och allt jag önskar är att få några dagar ensamma, utan hantverkare, och med ett färdigt kök. Pretty please...

Vi har hittat ett perfekt användningsområde för de där vagnarna avsedda för kundkorgar. Där kan man ju placera babyskyddet! Skönt att slippa störa sin sovande bebis! Och babyskyddet väger ju bly, inget för en nyförlöst, totalförslappad mamma att kånka runt på. Så nu är det jag och pensionärerna som kommer att slåss om detta utmärkta hjälpmedel.

 

Den här helgen var tänkt att vi skulle njuta av vårt nya kök. Rensa, städa och ställa tillbaka allt prydligt. Men eftersom vi anlitat hantverkare så blev det ju inte riktigt så.

 

Hur kan en hel yrkeskår komma undan med att aldrig hålla tider? Tänk om mataffären skulle öppna några timmar senare än vad skylten anger eller om sopåkarna kom en vecka sent?

 

Det har ju gått så långt att vi till och med försvarar "våra" hantverkare, för de kommer ju bli klara på tisdag och det är ju faktiskt bara 2 dagar senare än vad det var sagt...Det är ju inte så illa!

 

Så istället har vi haft ett litet kalas för mig och fixat med diverse tillställningar som skall klaras av i höst. Elsalie fyller fyra och det ska bjudas in till kalas, Penny ska döpas och då ska det bokas kyrka, lokal samt inbjudningskort måste fixas.

 

Idag har vi köpt en "mitt första år"-bok till Penny och då måste den obligatoriska tofsen klippas för att sättas in. Synd bara att hennes mamma inte är så noggrann och bara tar lite på måfå...

Men äsch, hon kommer väl ändå snart slita bort det där området?

Eftersom Elsalie är lite svartsjuk just nu på sin lillasyster har hon kommit på ett knep för att få uppmärksamhet. 

 

Smart nog talar hon direkt till det ömmande mammahjärtat och ber med hundögon och ynklig röst att hon vill mysa. Detta används så fort allt fokus inte ligger på henne...mycket effektivt. 

 

Så vi "myser" så mycket vi kan, både vid pumpning och matning. Så här till exempel:

Nu när vi renoverar i köket har vi tvingats lösa alla kökssysslor i andra rum. Vi diskar i tvättstugan, gör kaffe i uterummet, äter i tv-rummet osv.

 

Och maten då? Nu när vi nu är jävligt less på pizza, Thai och annan köpemat så måste vi göra något. Så igår lagade jag tortellini i en improviserad kokvrå.

 

Hej Penny,

Nu har du hängt hos oss en hel månad. Du är en underbar liten bebis och vi börjar nu få lite koll på dig. Du älskar verkligen clownerna i din mobil över skötbordet. Idag utstötte du till och med skrattande ljud när du låg där och tittade.

 

Du sover mycket fortfarande och turligt nog mycket på natten. Oftast behöver din mamma bara kravla sig upp en enda gång, vid 4-snåret. Pappa får ta morgonen från 7. Ja, din pappa är fortfarande hemma och skall vara så i två veckor till innan mamma får klara sig själv.

 

Du äter glatt den utpumpade mjölken, men det är svårare att processa den. Vi kommer behöva klimatkompensera för all metangas som du släpper ut. Bajsa gör du sällan, var fjärde, femte dag så vi kanske ska vara nöjda med endast prutt de andra dagarna.

 

Du sover bäst ute, i din takhängda vagga eller på någon av dina föräldrars bröst. Du kan roa dig kortare stunder i ditt gym och hänger annars gärna på axeln.

 

Naveln är läkt och idag var du på läkarbesök och blev godkänd. Trots att du har din första förkylning att kämpa dig igenom. Du väger 4980 gram och är cirka 58 cm lång. En stadig tjej!

 

Nu väntar vi med spänning på månad två med mer vakentid och mer tid att lära känna dig.

 

Puss och kram

mamma

 

Är det förmätet och bortskämt beteende att gå och lägga undan en svindyr lampa som man velat ha länge, men inte unnar sig, tills på lördag då mamma och pappa kommer, skicka ett sms att den är undanlagd och med instruktioner om vart de kan gå och köpa den till sin älskade dotter?

 

Om jag har gjort det? Japp. Men jag löste ju deras vad-ska-vi-köpa-problem...

 

Här är lampan i konstig vinkel. Foten är egentligen stor, bullig och antiksilvrig.

 

Igår blev jag hela 33 år. En riktigt trist mellanålder, är det inte det? Så det blev inget storfirande. Istället hängde jag hos Nina i Alingsås medan vårt kök revs ut hemma i Onsala. Barnen lekte och jag fick hembakta kladdkakemuffins, inte illa alls.

 

När jag kom hem möttes jag av detta:

Oj oj oj vilka prövningar Elsalie utsätter mig för nu. Hon är som förbytt och är inne i en mycket arg fas. Det är inte lätt att bli storasyster.

 

Tur att vi ibland får in lite lekdater till henne. I lördags, när jag som bäst funderade på hur jag skulle rodda båda barnen samtidigt som jag storstädade huset, så frågade Evelina om hon ville leka. Perfekt!

Så här söt, glad och oskyldig ser hon alltså ut på lekdate när vi inte är i närheten:

 

Så medan Michael flyttade åt min syster och Elsie lekte, kunde jag städa. Extremt lyxigt att bara ha Penny att tänka på. Herregud att jag inte upplevde bebistiden så lätt första gången. Det är ju bara att mata lite, byta någon blöja och vagga lite. Lätt som en plätt!

 

På eftermiddagen kom Julia, Toni och Juni på besök. Det var mysigt att få nattgäster och Elsalie njöt av kollektivboendet. Hon körde skiten ur Toni, som fick vara lekfarbror. Det kastade både gris, fågel (?) och ko(??), spelades fotboll och gömma Toni under kuddhav.

 

Att försöka umgås med en bebis, en 1,5-åring och en 4-åring kräver dock bra simultankapacitet, selektiv hörsel och att kunna äta i skift...

 

Idag har jag och tjejerna styrt kosan till Vänga eftersom hantverkare kommer att invadera vårt hem under morgondagen.

Färden hit var dock en rysare. Elsalie blev åksjuk redan vid Partille, men det förstod jag inte. Hur ska jag veta att "ont i magen" och "bajsnödig" betyder att hon mår illa. Jag var bara irriterad eftersom hon har kört med det förr och förklarade att jag inte kan stanna på motorvägen. Jag påpekade dessutom, onödigt hårt, att man MÅSTE gå på toaletten innan man sätter sig i bilen! Precis innan Alingsås kaskadspydde hon...

 

Så nu vet jag. Ingen iPad i bilen och stanna genast om hon klagar på ont i magen..

 

Nu sover mina änglar dock skönt i mitt gamla flickrum. Fast de låter mer som två karlar när de båda snarkar ikapp. Höstens första förkylning har fångat dem.

Apropå Noas ark, jag måste bara säga att jag är så nöjd med att vi anmälde Elsalie dit. 

 

Underbar personal, alla tänkbara djur, mysig omgivning och bra upplägg med både utomhus och inomhusaktiviteter. Lägg till att barnen varje gång får ansvar för ett eget djur att mata.

 

Elsalies djur idag var "en gett" (singular för getter). Hon fick mata, mjölka och sedan ge mjölken till kattungarna på gården. Fattar ni vad pedagogiskt?! Jag är så glad för detta. Jag kan ju aldrig ge henne detta oavsett hur många djurböcker vi läser eller hur många bonde söker fru-avsnitt hon tvingas se.

Idag kom Elsalie hem från kyrkans barntimmar (Noas ark) med en ny sång hon lärt sig:

 

- Jag vill tacka gul, jag vill tacka gul. För alla vackra blommor...

 

Hm, nog för att gul är hennes favoritfärg men detta är väl ändå överdrivet?

Igår vågade jag mig ända til Göteborg, ensam med Penny. Jaha'ra Så tuff och obehindrad är jag minsann.

 

Vi mötte kompisbakande Jossan för en lunch inne i centrum. Jag blev ganska svettig vid avfärden hemifrån då Penny skrek för full hals. Eftersom hon sovit hela förmiddagen insåg jag risken att jag time:at in en vakenperiod med eventuellt magknip. Men jag åkte och höll tummarna.

 

 Penny sov och sov och sov. I de dryga två timmarna som vi ( i lugn och ro!) kunde äta lunch och prata så sov hon. Jag fick väcka henne för att mata lite och sedan sov hon igen. Herregud, vilken drömbebis. Nu är jag fylld av självförtroende inför mitt sociala liv.

 

Jag och Jossan vältrade så klart oss i förlossningsdetaljer, graviditet och bebisar. Till bordsgrannarnas, två 40-åriga män, stora glädje antar jag. Härligt att få spinna loss. Nu väntar jag bara på att hon ska klämma ut sitt lilla pyre.

Elsalie: -Mamma, jag har hjärtan i ögonen. Jag är kär i dig!

 

Någon kollar visst på mycket tecknat...

 

Hon är väldigt inne på kärlek just nu. Funderar mycket på vem hon ska gifta sig med och vilka som får gifta sig.Hon har lagt ut krokar hos både sin pappa, mig och Michael.

 Fast tydligen hade hennes pappa sagt att man bara kan gifta sig med en i taget. Svårt val!

 

Dock är hon väldigt sugen på min förlovningsring och har bett Michael om en likadan till sig.