sjömanshustrun.blogg.se

Igår vågade jag mig ända til Göteborg, ensam med Penny. Jaha'ra Så tuff och obehindrad är jag minsann.

 

Vi mötte kompisbakande Jossan för en lunch inne i centrum. Jag blev ganska svettig vid avfärden hemifrån då Penny skrek för full hals. Eftersom hon sovit hela förmiddagen insåg jag risken att jag time:at in en vakenperiod med eventuellt magknip. Men jag åkte och höll tummarna.

 

 Penny sov och sov och sov. I de dryga två timmarna som vi ( i lugn och ro!) kunde äta lunch och prata så sov hon. Jag fick väcka henne för att mata lite och sedan sov hon igen. Herregud, vilken drömbebis. Nu är jag fylld av självförtroende inför mitt sociala liv.

 

Jag och Jossan vältrade så klart oss i förlossningsdetaljer, graviditet och bebisar. Till bordsgrannarnas, två 40-åriga män, stora glädje antar jag. Härligt att få spinna loss. Nu väntar jag bara på att hon ska klämma ut sitt lilla pyre.