sjömanshustrun.blogg.se

Vår joggingvagn gick sönder på flyget hem från Frankrike. Staget där bak har gått rakt av.

 

Jo jag unnar Michael att ha intressen och hobbys, men när resultatet endast blir en skata i de inköpta kräftburarna då tycker jag nog att tiden kan användas till något bättre...

 

Jag har haft en otroligt ovanlig och avslappnad helg. En helg som gav mig förnimmelse om hur man hade det "förr i tiden", innan barnen.

 

I fredags var vi på aw hemma hos Marcus och Sara. God mat, gott vin och faktiskt tid för vuxna samtal eftersom bebisarna somnade i vagnarna på utsidan. Inte illa med fem barnfamiljer som träffas och en stund under kvällen satt ALLA föräldrar ner vid bordet och åt, ostörda. Att man blev lullig på tre glas vin samt gick hem vid 23-tiden i reflexvästar kanske skvallrar om att få barn ändrat ens beteende ändå.

 

Lördagen startade med dans för Elsalie och efteråt åt vi en fantastisk brunch utomhus i Haga. Tänk ändå, utomhus i oktober och det var behagligt. Dekadensen fortsatte för mig då jag styrde kosan mot Arkens spa. 

 

Jag mötte upp mitt gamla stick-/Astragäng och vi startade med lite träning, sedan tapas, yoga och spa:ande. Middagen var jättegod och jag njöt av att vara omringad av 6 härliga kompisar i en så skön miljö.

 

Man tror ju att man ska hinna så mycket mer på en spaövernattning. De två nedpackade böckerna låg ganska orörda och spa:t hann jag nästan bara scanna. Det var fem-minuters-sittningar i varje bastu och pool. Tillräckligt dock för att njuta och vilja komma tillbaka.

 

Roligast var när Solveig undersökte funktionen i en av de space:ade duscharna och vred fram och tillbaka på en knapp. Inget hände och hon jobbade på ännu intensivare med knappen tills vi upptäckte att hennes handrörelser väl överensstämde med den närliggande bastuns blinkade av ljus. När en tant inifrån med förvirring i blicken sökte sig lite orolig mot badstudörren, förstod vi att Solveig helt enkelt jobbade med ljussättningen därinne och att det inte uppskattades.

 

Söndagen började mjukt med långfrukost och ansiktsbehandling innan jag återförenades med familjen i Alingsås och körde vidare mot Vänga. Där ställde vi in Mustangen för vinterförvaring och träffade min bror, hans familj och mina föräldrar.

 

 

Skumpa och snacks på hotellrummet innan middagen, bara Carina saknades.

 

Precis så här länge har Penny sovit idag...

 

Hur blev det helt plötsligt fredag? Den här veckan gick rekordfort. Fast det känns ju alltid så när man har fullt upp. Michael har varit på kurs och jag har skött det vanliga hämta-lämna-babysim-boll&lek-gymnastik-racet.

 

Fnissar åt att jag för en sekund tänkte att nästa vecka, det blir ju en "vanlig" vecka utan så mycket saker. Det är ju bara kurs i Norge för Michael tors-fre, en operation på ons, en umgängesdag med hans mormor på mån och just det ja, han ska på grabbhelg lör-sön....förresten på tis kommer ju en massa buskar och träd, han har beställt, som ska planeras också..... Tur att jag har en spaövernattning den här helgen att vila upp mig på.

 

Igår körde jag och Sara torsdagsträningen. Penny var vaken och gjorde allt hon kunde för att få uppmärksamhet. Övningar på matta är svårt med en 1-åring över sig frenetiskt pussandes med öppen mun. Trots (tack vare)det vaknade jag med otrolig träningsvärk idag.

 

När man stuvar undan maskeradkläder och gravidkläder i samma låda på vinden ger det kanske en liten ledtråd till hur jag kände mig under grossessen.

 

Idag och till på torsdag ska jag få känna på ett " normalt liv". Michael är på kurs i Göteborg och är borta vanliga 8-17-tider.

 

Första dagen avlöpte väl och jag njöt av känslan att han snart skulle komma hem och ta över. Precis när vi var inne i djupaste hell hour, med en bebis som bara ville vara i famnen och en storasyster som röjde runt, rädd för att somna, då kom han, prinsen på vit springare och räddade mig. Den känslan skulle jag kunna vänja mig vid...

 

 

Vet nu vad jag lyckades med igår?! Jag stod på huvudet mot vägg under yogapasset! Jag kom upp själv, stod själv och kom ner utan att falla ihop i en hög! Jag ville bara high five:a hela världen.

 

Nu kanske inte ni blir så otroligt imponerade. Ni kanske reagerar som Michael och rycker på axlarna, går fram till en vägg och gör det utan träning? Men för mig är detta så stort! 

 

 

Jag är är ju en sådan som aldrig under hela uppväxten lyckades stå på händer, hjula, gå ner i spagat eller klättra upp på något jävla rep. Jag kunde ju knappt gå på lina om den låg utlagd på marken. Mina partytricks höll sig till en ovig kullerbytta och att kunna bita i tån...Samma med löpning, som aldrig var min grej.

 

Men se på mig nu! Jag behövde visst bli vuxen för att inse att man kan stå på huvudet och springa långt....om man tränar. Insikter, mina vänner, väl värda att vänta på.

 

Nu hoppas jag att åtminstone Elsalie kommer att bli impad när hon kommer hem idag. Håll tummarna för att jag lyckas göra det även på hemmaplan.

Nu är vi hemma i Sverige igen. Helt fyllda av intryck, sol och längtan efter nästa år och vårt bröllop. Vi har haft fantastiska dagar och hunnit med så mycket. Förutom att fixa med bröllopsförberedan så har vi träffat flera av Michaels kompisar, hängt på stranden och turistat lite.

 

Hemresan blev dessutom en lugn historia då Penny efter två vällingar knoppade in och sov hela flygturen i pappas famn.

 

Herregud vad vi har njutit!

 

Nu har vi varit här i Frankrike i tre dagar och faktiskt fått det mesta fixat, som vi hade tänkt att fixa nu inför bröllopet. Självklart kommer det återstå en miljard smådetaljer men vi har träffat präst, catering-Malin, kollat runt på hotell, rekat utflyktsmål, avsmakat viner, träffat kompisar och känt av läget.

 

Eftersom vi postade inbjudningarna dagen innan vi åkte så trillar det dessutom ibland in fina meddelanden från glada gäster. Så kul! Vi känner oss väldigt taggade.

 

Nu kan vi unna oss en dags semester innan vi åker tillbaka till verkligheten. Vi bor nu nere i Juan le Pins och chillaxar på ett hotell nära havet.

Igår var vi med om en scen som klippt och skuren för sällskapsresan.

 

Vi åkte runt med bilen i Mougins för att kika på olika hotell att rekommendera för våra kommande bröllopsgäster. Michael körde eftersom han är mer van vid det hysteriska, franska sättet att köra. Vägarna är smala, men det går bra...ända tills gps:en visar in oss på en väg där det cirka 20 m in är avstängt med stora stolpar. Det är två, smala passager öppna på var sida.

 

Lite poolhäng har vi också hunnit med här på hotellet. Även om poolen var i kallaste laget och oktoberlöven kändes som en udda inramning, så var i alla fall Michael och Penny väldigt badsugna.

 

Penny badade i den avstängda fontänen och roade sig med att slänga oliver i utloppshålet. Det blir intressant och se hur det ser ut när de startar fontänen när cirka 40 oliver ska sprutas ut först...

 

Igår tog vi revansch på tisdagens usla matval och fick till både rosélunch i solen och finkrog på kvällen. 

 

Dagen ägnades åt att kolla in tänkbara hotell åt våra gäster, träffa prästen som ska viga oss och äta middag inne i Antibes med en kompis till Michael från hans tid på lyxyachterna. Penny skötte sig exemplariskt och vi kunde i lugn och ro njuta av middagen under kvällen när hon sov i vagnen inne på restaurangen. Helt otroligt!

 

Under dagen hann vi promenera runt lite i området i vår jakt på hotell och det visade sig att vi bor alldeles intill en stor park och ett grönområde som heter Eco park. Vi har dock inte förstått vad som gör just den här parken till Eco, men ändå. Att det finns träd och gräs kanske räcker?

 

 

Hm, att flyga med barn det är ju alltid en utmaning. Trots att Penny skötte sig, är man ju helt slut efteråt. För hon vägrade ju sova så klart och behövde roas. Tur att kolsyrat vatten visade sig vara den bästa distraktionen.

 

Hon har dock varit tapper idag även om hon visst fått lite "resmage" (Av allt vatten?) Jag har flera gånger idag rynkat på näsa åt att "det luktar utomlands" innan jag insett att stinkbomben har vi visst släpat med från Sverige.

 

Nu har vi i alla fall avnjutit vår första middag här och kom precis tillbaka till hotellet. Vad härligt, tänker ni, fransk mat och kanske ett gott vin? Nä, inte direkt. McDonald blev det efter mycket letande och då valde jag inte ens McChevre...Restaurangerna öppnar 19 och vad ska en hungrig barnfamilj göra?

 

Men vi har åtminstone handlat lite vin och snacks till hotellrummet.

 

Nu är vi här och det är otroligt spännande att se vårt kommande bröllopsplats.

 

Vi åkte upp på vindlande vägar och tillslut hittade vi porten.

 

Nu laddar vi inför Frankrike. Väskan är packad och bebis fylls upp till max. Önska oss lycka till med flygresan tillsammans med vår aktiva 1-åring...

 

Igår kom jag hem och hittade Michael i köket, stekandes köttbullar. Gött, tänkte jag, pasta och hemgjorda köttbullar är ju aldrig fel. 

 

Jag gick och duschade och kom sedan upp till det här:

Idag har hurtiga familjen ändå slagit hurtighetsrekord. Vi hade lite inbjudningar att dela ut i Onsala och bestämde oss för att ta en löprunda och dela ut dem.

 

Det visade sig dock att Elsalie har kompisar ganska långt bort, samt att vissa brevlådor är väldigt svårhittade. Vi hoppade dock över den lilla extra turen på 7 km till Vässingsö. Det brevet får vi posta.

 

Drygt 14 km blev det och 1 timme 37 minuter var vi ute och snurrade. Det mest anmärkningavärda var väl dock att Penny satt vaken och nöjd i vagnen hela tiden.

 

Han är hemma nu och accepterad.

 

När Michael kommit hem så ska det firas. Det görs allra bäst med en mustasch.

 

Jag vet att själva grejen med reflexer är att de inte ska passera hjärnan för att reagera snabbt, men när Penny under blöjbyte lyckas skjuta iväg bajsklumpen med ett vristskott värdigt Zlatan, som först träffar väggen, vallas via handfatet och för att sedan fångas i en perfekt lyra av den arma modern, då önskar jag att det inte hade funkar så. Fy faan vad äckligt! Golvet hade varit ett mycket bättre alternativ än handen. Mycket bättre!

Oj vilken fin födelsedag jag har haft. Jag är jättenöjd trots att jag som vanligt firar den utan sjömannen.

 

Dagen började härligt med sovmorgon till 8! Helt otroligt! Sedan fortsatte turen när Elsalies cykel blev upphittad av kocken på hennes förskola. Den hade stått utanför Hemköp med punktering på båda däcken. Sönderlekt... Men hon hade känt igen den, tagit hem den och Elsalie blev så glad.

 

När man fyller år får man bestämma tårta, så idag har vi festat på kärleksmumstårta från Majgården. En så chokladig sak att de flesta andra tröttnar redan vid första inandningen. Men inte jag.

 

Två blomsterbud har jag dessutom fått. Ett från Michael och ett från min barndomskompis. Det känns så lyxigt att få ett bud, bara till sig själv.

 

Hittade just detta märke på köksbänken:

 

Nu är jag äntligen igång med träningen igen. Så skönt efter ett långt uppehåll kantat med sporadiska insatser. 

 

Igår på babysimmet fick jag nys om att svägerskan skulle ha barnvakt under kvällen och då såg jag min chans att snylta på den. Så jag slängde in Penny där och Elsalie på sin Boll och lek och stack sedan ut på en löprunda. 

 

Det var en månad sedan sist så det kändes både tungt och härligt! Fem kilometer blev det och jag tog det lugnt. Jag har insett att man liksom får smeka igång den här gamla kroppen nu för tiden.