Köpte en matta på IKEA, som jag var så sjukt nöjd med prismässigt.
Pga graviditetsmage och för svaga armar, har jag fått vänta en hel vecka på att rulla ut den eftersom jag inte haft något vuxet sällskap.
 
Så mattan har stått i sin platswrapping i vardagsrummet tills brorsan och hans familj kom hit idag. Glad i hågen bad jag om hjälp att rulla ut den handgjorda mattan av ull..
Jag borde dock ha anat oråd när jag såg att fluga tagit sig innanför plasten och dött. För vad gillar flugor mer än socker...jo, bajs!
 
När jag börjar plasta av mattan blir jag lite störd av att någon tycks ha släppt en smygare med ordentlig odör som efterfest. Tills jag inser att doften kommer från mattan! Den stinker avlopp och bajs. Aromen fyller hela övervåningen och vi flyr i skrattattacker mattan för att undkomma att få andnöd.
 
Så nu undrar jag; kan IKEA helt enkelt kommit över ett parti röv-ull till ett billigt pris??
 
Vi försökte leka mogna och fick till slut mattan på plats i alla fall.  Nu håller jag tummarna för att det har lagt sig tills imorgon.
 
 
I torsdag hade jag en ljuvlig kväll. Jag hade köpt biljetter till mig och Jossan för att se Säkert spela på Strömma farmlodge.
 
Vilken frihet när jag fräste iväg från jobbet för att möta upp min kompis på en pendelparkering för att sedan roadtrippa ner till vårt första stopp i Varberg. Middag vid hamnen i solen och en god alkoholfri öl satt fint. Men det bästa var så klart att hinna prata någorlunda ostört, i alla fall tills en väldigt påflugen dam med sällskap slog sig ner vid vårt bord. Trots att vi tydligt markerade att vi var där för att bara träffa varandra så skulle det frågas om än det ena än det andra...
 
Men efter avslutande kaffe åkte vi till Strömma, kollade i den fina butiken och väntade in Annika Norlin i den gamla ladan. När hon gick på scen och drog av de första stroferna så reste sig håret på armarna och under kvällen så brände både tårar bakom ögonlock och skratt letade sig ur strupen. Hon är min absolut största idol och ett geni.
 
Total girlcrush!
 
På väg hem var jag så pepp och lycklig! Att få hänga med Jossan en hel kväll samt se Annika! Så fint.
Äntligen semester!!
Vilken känsla att få checka ut igår och gå rakt in i fem veckors ledighet. Så underbart! Jag firade med ett pass på gymmet, taco-kväll med barnen och disneyfilm. 
 
 
Graviditetsvecka 31 är här och nu börjar det faktiskt kännas nära och på riktigt. Annars har jag ju även denna gång bara tyckt att det är så overkligt. Att vi får se om det blir något, eventuellt är det ju bara på låtsas. Tredje gången och ändå fattar man inte och tror att man har glömt av allt hur det är att ha en bebis.
 
Jag och Michael börjar bli stressade av att "vi har inte fixat något inför bebisankomsten", trots att vi inte har något särskilt att fixa. Vill boa, men vet inte vad jag ska boa med för något? Vagn är beställd och nytt skötbord inköpt (det tidigare var vattenskadat) och det var ju allt vi behövde...
 
Skönt att jag bara har semester nu och faktiskt ska jobba några veckor efter, så att jag slipper börja vänta nu redan. Det misstaget gjorde ju med Penny, satt som i en väntkur i 10 veckor. Men kroppen känns ändå rätt sprickfärdig.
 
 
Jag har dock sista veckan fått en konstig olust för mat. Jag är inte sugen på någonting (är ju annars otroligt matglad) och känner mig lite äcklad av mat. Äter mekaniskt "det jag brukar" men ha svårt att få i mig hela portioner och får ofta jätteont i magen efteråt, som att maten inte får plats och det bara trycker och spänner inuti. Vet inte om bebisen ligger olyckligt mot min magsäck på något sätt? Någon som känner igen detta?
 
Det enda jag tycker om att äta är typ frukostmat och proteinpuddingar som denna:
 
De är i lagom portion utan att jag ska börja må dåligt. Tyvärr är ju dock också glassar och nävar med godis i tid och otid, en utmärkt problemlösare tycker min aptit. Inte så hälsosamt här alltså. Hoppas att det snart blir bättre och jag blir sugen på mat igen. 
 
Men frukostfrallor funkar och idag laddade vi frallexpressen igen.
 
 
I säkert 7 år har jag pratat om att jag borde åka Anten-Gräfsnäs museijärnväg med barnen. Denna lilla mysiga utflykt alldeles nära mitt föräldrahem, men det har tydligen varit för nära för att bli av. Men nu så! Penny har sedan en tid pratat mycket om att hon vill åka tåg och vad passar bättre än ett tågens tåg, ett gammalt ånglokstång omgivet av stenkolsrök och som pustar och frustar samt tutar hejvilt under färden?
 
Så jag och brorsan tog med oss Penny, hans barn samt ett lånebarn och stack iväg. Jag hade dagen innan konstaterat att det dessutom var "riddarhelg" i Gräfsnäs, så jackpot. 
 
Vägen dit var spännande för Penny, men på vägen hem hade fascinationen gått över så klart. Vilket barn orkar 2x40 min utan att bli uttråkad av vacker utsikt?
 
 
 
 
Men riddarna var lite läskiga, så vi nöjde oss med att kika utanför.
 
 
Sedan badade vi (nåja, doppade fötterna som snabbt domnade bort i det iskalla vattnat), käkade glass och lekte  på lekplatsen innan hemfärd. 
 
Så nu var det avklarat, utflyktsmålet jag haft i bakfickan i så många år. Men mysigt blev det!