sjömanshustrun.blogg.se

Titta, jag har lyckats åstadkomma lockar!

Jag vet inte om det var dagsformen eller kockens tanke om att det "inte spelar så stor roll vad man blandar ihop, bebisar vet ju inte hur det ska smaka ändå". Men den egengjorda maten möttes inte av klang och jubel direkt...

 

Hon åt lite men med mycket skeptiskt min. Vad är det för fel på mos av potatis, broccoli, blomkål och dillkryddad lax? 

Igår hämtade Elsalies pappa henne för sina två veckor. Hon brukar ju alltid vara här tis-ons mitt i, så det är ju bara en vecka innan vi ses igen. Trodde jag.

 

Jag hade glömt (förträngt?) att de ska till Sälen och åka skidor sön-tors och då blir det alltså ingen förskola och Onsalavistelse nästa vecka. Usch vad jobbigt! Två hela veckor utan mitt lilla energiknippe. Jag antar att det är nyttigt för mig att känna på och få förståelse för hennes pappa, som alltid har det så ( för att inte tala om Michaels 4 veckor...), men fy faan! Det känns alltid lika tungt och orättvist.

 

Tur att vi struntade i förskolan igår då, så att vi fick hänga lite längre. Hon hann ju göra ett halsband till mig ("nya" rummet är en hit!) och ha show. En piratdansshow till Beyonce. Mycket uppskattat av lillasyster som kiknade av skratt.

 Gammal bild på henne, för jag vet inte hur man lägger in videos, någon som kan?

En konstig sak med mig är att jag jobbar så sjukt bra under press och stress.

 

Alltså på riktigt. Inte sådär att jag skjuter upp allting till sista sekunden och sedan jobbar häcken av mig för att man har tidsbrist. Nej, det är det ju många som gör. Det är ju mest lathet (och det besitter jag ju också så klart). Jag får istället stor lust till att göra saker när jag som minst borde orka och vilja.

 

Som det här med ommöbleringen häromdagen. Jag menar, vi har ju pratat om det länge och vi borde ju gjort det när Michael är hemma och vi är två som kan bära. Men då hade jag ingen lust. Lusten infann sig strax innan hell hour (16-18) en vardag när jag är själv med båda barnen och vi alla är trötta och förkylda.

 

Samma sak igår. Natten var hemsk eftersom vi alla blev dyngförkylda. Elsalie fick stanna hemma från förskolan och vi ställde in babysimmet. Det hostades, nös och gnälldes lite här och var. Jag borde ju satt på en film och bäddat ner oss i soffan. Men istället började jag laga storkok av bebismat till Penny. Allt jag hittade i kyl och frys kokades och mosades. Potatis, jordärtskockor, morötter, ärtor, blomkål, torsk, lax och kyckling. Jag hade alla plattor igång och vevade loss som en riktig husmor.

 

Nu återstår att se ifall Penny gillar något av detta, men jag är så stolt över mig själv att det liksom inte ens spelar någon roll.

 

Idag mår jag mycket bättre och borde ju då träna, städa och boka transfer Östersund-Åre inför skidresan. Men äsch, idag har jag inte lust med något och Candy crushar mig igenom hela Pennys förmiddagslur.

I natt sov vi otroligt dåligt eftersom Penny var snuvig och hade det väldigt klurigt i valet av att kunna andas eller att smaska napp. Ömsom kippande efter luft ömsom skrik alltså. Tur att jag hade en lunch inbokad på Gottskärs hotell med mammagruppsmammorna.Hur trött man än är så blir det inte bättre av att sitta hemma och häcka.

 

Vi hade det som vanligt väldigt mysigt men när alla fyra bebisarna stämde upp i en missnöjd kör bad de oss vänligt men bestämt om att förvarna nästa gång att vi kommer med småttingar. Helt mitt fel eftersom det var jag som ringde och bokade samt då missade den lilla detaljen. Så hemmablind har jag blivit att jag tar det som en självklarhet att jag kommer med ett entourage av små, söta gaphalsar...

 

Väl hemma igen och med en inställd kompisträff hände en mycket ovanlig sak. Elsalie lekte i 10 + 40 minuter helt själv!! Alltså lekte själv, inte kollade på ipaden. 10 min på vinden (don't ask) och 40 min ute i lekstugan OCH detta sammanföll med att Penny sov. Bingo!

 

Så jag drack kaffe och åt en glass. Långsamt och njutningsfullt. Trodde knappt att det var sant.

 

Av denna ensamma lilla stund fick jag sådan energi att jag helt plötsligt möblerade om Elsalies rum, som vi pratat om i veckor.

Hennes rum har blivit lite fel från början. Fin men hysterisk tapet, litet rum med alldeles för mycket saker och ingen översikt.

 

Nu har vi flyttat sängen och skapat en pysselhörna samt frigjort yta. Mycket kvar att göra som måla över körsbären, sätta upp hyllor och foton samt ordna med förvaring i garderoben. Men det är en början!

 

Elsalie satt dessutom och målade i cirka 10 min ensam i sitt rum. Det har aldrig hänt förut. Vilken dag!

 

 

 

Så tack Nina för inspiration. Jag håller med, ommöblering räcker för att helt starta om ett rum. Särskilt om det är litet.

Jag vet att man inte fullt ut kan lita på en fyraåring. Men Elsalie har ju trots allt gått hela vägen längs vattnet från förskolan tidigare med Michael och hon LOVADE att det gick att gå med vagnen.

 

Det går inte, det vet jag nu. Inte på ett smidigt sätt i alla fall. Så promenaden hem, som brukar gå på 20 minuter tog idag 1 timme och 10 minuter. Då stannade vi endast för en kisspaus (Elsie, inte jag) och nångra minuters lek vid bäcken och "trollskogen". 

 

Inför besöket igår ville Elsalie att vi skulle göra det lite fint hemma och hon skulle ta ansvar för piffet i vardagsrummet. 

 

Så alla saker radades så tjusigt upp i fönstret och hon blev oklädsamt stolt över sitt verk.

I fredags när vi låg och morgonmös i sängen fick jag lite feeling, kramade om Elsalie länge och viskade kärleksfullt i hennes öra hur mycket jag älskade henne och hur glad jag är över att det var just hon och Penny som kom ut ur min mage. Elsalie var väl inte riktigt på samma linje just då:

 

-Mamma, ditt hår är verkligen äckligt!

Och än är den inte slut.

I fredags var jag på lunch hos Emelie i vår egen mammagrupp som blivit. God fiskgryta intogs och Elsalie lekte prinsessa med de andra två storasystrarna. Jag är så glad för den här lilla gruppen!

 

På eftermiddagen väntade finbesök från Asperö i form av Jossan, Tilda och Olle. Väldigt mysigt med övernattningsträff och tid att hinna prata. Även om det kan vara svårt att få avsluta sina meningar utan att bli avbruten av fyraåringarna. 

 

Igår tog vi långfrukost innan det var dags för bad och påklädning av alla barn. Fyraårskalas i Haga i Göteborg hos Evelina väntade. Väldigt fint ordnat med lekar och glassbar. 10 barn och två bebisar tillsammans med snart två veckor utan avlastning hemma gjorde dock till slut att min hjärna kändes alldeles mjuk. Så lite groggy åkte jag hem med mina två trötta flickor.

 

Idag väntar Knatteskutt för Elsalie och sedan får vi besök på eftermiddagen. Efter att jag lagt ut bilder på mina cancerogena fiskpinnar i veckan tyckte Anna så synd om mig att hon erbjöd sig att komma hit med en pulled pork. Facebook är användbart!

 

Nu sitter vi och pustar framför 5-milen. Kaffe, kaffe och kaffe, sömnen är sisådär. Jag måste ta tag i Pennys nattätande. Jag blev så inspirerad av Emelie som tog fighten med sin dotter för något månad sedan. Jag ska! Ska bara ladda först... mera kaffe!

Det började med brända fiskpinnar och slutade i blodbad.

 

Efter den delikata middagen med brända fiskpinnar så skulle vi ner och mysa lite i tv-soffan.

Första stoppet blev ett blöjbyte i tvättstugan och då lyckades Elsalie klämma sitt ringfinger i en torkställning så att en bit nöps av. Skrik, gråt, blod och tårar!

 

Det lugnades sig dock efter att få ha sköljt, satt på ett plåster och ringt ett snyftigt samtal till Michael (Elsie alltså, inte jag). Sedan startade jag tydligen smärtan igen när jag råkade dryfta "åka in och sy"-frågan med Michael. Mer skrik och jag fick lova att det inte skulle bli något läkarbesök för det här fingret.

 

Vilken otrolig tur att jag har träffat Maria, min trevliga granne som dessutom är läkare. Jag har tydligen ingen skam i kroppen, så trots vår nya vänskap ringde jag henne.

 

Vi fick som tur var komma över, men innan vi gick ville Elsalie klargöra en sak med mig:

 

-Mamma, om hon säger att vi måste åka in och sy så lyssnar vi väl inte på henne?!

 

Så mitt i matlagningen fick Maria och hennes Erik (kirurg!) kika på fingret. Det var inte nödvändigt att sy även om det kommer ta ett tag att läka. Elsalie fick till och med en tröst-glass.

Ni förstår ju hur nöjd hon var på hemvägen. Snälla doktorer, inga stygn och en medicinglass!

 

Det här är tredje plåstret redan för ikväll.

Det var flera dagar sedan jag bloggade nu. Vad har hänt sedan sist?

 

Vi har varit på kalas i Vänga. Emilia fyllde 4 och det blev tårta och fullt ös.

Slog upp Vi i villa idag och hittade det här:

Vi fixade biffen igår! Jag slängde ihop en lasagne på morgonen (tack gode Gud för färdig ostsås) och sedan bakade Elsalie en kladdkaka med lite assistans från mig.

 

Huset var fullt, skidor rullade på tv:n, stortjejerna lekte, bebisarna jollrade och mammorna pratade. Ni kan säkert ana ljudnivån. Jättetrevligt var det i alla fall!

 

Nu är vi hos mormor och morfar och pustar ut. Elsalie leker med kusin Emilia, som också sov över.

Ibland glömmer jag av att mina kvällar består i sprintlopp mellan min kallnande kaffekopp och Pennys säng. Jag får för mig att hon "likt andra barn"  somnar runt 20 och sedan sover för natten, inte vaknar var 20:e minut och kräver omnattning. Jag får alltså ibland för mig att jag på något sätt skulle hinna göra något vettigt på kvällen som typ plocka undan disken från middagen, ta hand om tvätten eller så. 

 

Igår hade jag nog fått för mig just detta när jag bjöd in delar av föräldragruppen på lunch imorgon. Det kommer alltså 5 hungriga, ammande mammor, 3 barn och 5 bebisar hit på lunch. Om jag har förberett?

Ha ha ha, inte så värst! Om man inte menar att jag har handlat hem något ätbart. För det är väl det enda jag hunnit med. Sanering av hus och barn samt förberedan av mat...not so much!

 

och här sitter jag bredvid Pennys säng, i mörkret för 4:e gången redan i kväll och förbannar min planering. Sa jag att de kommer 10.30? Sa jag att vi förväntas åka till Vänga direkt när de gått hem och då gärna bör ha packat på morgonen (ni vet, hela cirkuspackningen med två små barn för två dagars övernattning) samt slagit in paketen till de tre (!) personer som fyllt år och som vi besöker i helgen? Sa jag att jag ibland tycker jävligt synd om mig själv fast det är jag som skapat problemet?

 

Ja, ja jag fick i alla fall iväg Elsalie till en frisör idag. Oh, vad det behövdes!

Vad gör man om en är sugen på kvällsmat och den andre akut "måste" bada?

Jo, man bjuder på kvällsgröt i badrummet så klart. Båda tjejerna nöjda!

Idag har vi haft en fullspäckad dag. Efter lämning på förskola lyckades jag hemmaträna lite samtidigt som Penny sov. Efter lunch var det dags för föräldragruppsträff och idag var vi i kyrkans öppna förskolas lokaler. Sunkigt men trevligt och med en "gympasal" för de större barnen.

 

Sedan var det dags för hämtning och en tripp till Hanna, Helmer och Abbe i Åsa. På vägen dit lyckades jag med konststycket att först försöka tanka på en mack där bensinen tog slut (kom igen, vilken bensinmack saknar täckning??) och sedan fastnade munstycket i min bil på mack nummer två...Jag ÄR Kalle Anka. Därefter blev Elsalie akut bajsnödig och vi körde i ilfart till Åsa.

 

Hela tiden hängde ett tungt bajshot över oss. Penny hade inte fyllt blöjan på tre dagar och jag hade till lunch laddat henne med en halv burk katrinplommonpure....och Bingo! Fast det blev inte så illa som jag befarade och vi var ju trots allt hos en barnfamilj. Puh!

 

Några omotiverade bilder på charmtrollet.

Ja, nu är hon alltså hemma igen. Två ljuvliga veckor med min bestämda Elsalie. Hon som ofta har en mycket stark uppfattning om hur saker och ting fungerar.

 

När hon väckte oss i morse med att ropa inne i sovrummet och jag påminde henne om att smyga in och viska, för att inte väcka Penny, så svarade hon bara att det inte går att vara tyst i trappan...eh, ok?

 

Häromdagen så fick Michael följa med på Lek och Plask ("simskola") eftersom jag hade mens. När jag berättade det för henne, så ville jag inte gå in på kvinnans könsorgan och fortplantningsdetaljer, så jag sa svävande att jag behövde ta hand om Penny. Men Elsalie förstod precis. -Mamma, du måste ju vara hemma och mata. Det kan ju inte Michael för han har inte sådana där stora bröst som du!

 

Penny är överlycklig över att idolen är hemma.

 

Idag chockade Elsalie mig och Penny genom att inte väcka oss förrän 8.05. Dvs EFTER 8!!! Inte klokt. När jag berömde henne för sin goda, långa sömn berättade hon att pappa hade lärt henne det.

- Hur då? undrade jag så klart, ivrig att få nyckeln. 

-Jo, man blundar och tänker på det bästa man vet, förklarade hon ivrigt, jag tänker på ipaden!

 

Bra där pappa Niklas! Smart! Som tur är kan även jag nu få skörda frukterna av hans uppfostringsarbete.

 

 

Nu har han åkt igen. Nu väntar fyra långa veckor utan manlig fägring i huset. Jag och Penny försöker bota saknaden med lite fotboll.

 

Kläder har blivit ett stort huvudbry för mig under den här föräldraledigheten. Jag älskar ju klänningar och går nästan jämt i det. Men klänningar kräver strumpbyxor och strumpbyxor rimmar så illa med kyliga barnvagnspromenader och kardborrekläder. Jag har tre kategorier av kläder:

 

1. Kläder för möte av personer i sfär 1, dvs familjen

-här hittar vi lite blandning av sunk och fint. Korta klänningar och tröjor, alltid i mjuka material och aldrig något på underkroppen förutom trosor. Det här skapar problem vid oväntade besök då jag tjurrusar genom huset i jakt på något att skyla rumpan med.

 

2. Kläder för möte av personer i sfär 2, dvs nära vänner eller personer i samma sits (föräldralunken)

-här hittar vi mina få byxor. Barnvänliga kläder som tål spyfläckar och slitage. Praktiska kläder.

 

3. Kläder för möte av personer i sfär 3, dvs alla i verkliga världen

- här hittar vi mina klänningar och "jobbkläder", faktiskt de kläder jag trivs allra bäst i.

 

Nu har jag upptäckt att jag under föräldraledigheten knappt använder sfär 3-kläder (som jag har i överflöd) utan i princip varje dag hamnar i sfär 2-klädesbehov och jag saknar verkligen kläder ur den här kategorin. Jag har 2 par jeans som passar (och är hela). Det är allt. Och med alla dessa fläckar som ständigt attackerar mig i min vardag, så är det lite för få.

 

Så nu måste jag shoppa! Och då inte roliga klänningar och skor, som jag alltid kikar efter. Nej nej, här ska handlas byxor. Fy faan vad tråkigt och jobbigt. Det är ju bara snäppet bättre än bikini att kränga på sig i ett hårt upplyst och trångt provrum. Tips på jeans/byxor någon?

Oj oj oj vad jag missköter min blogg. Sista veckan med Michael rusar fram och jag hinner tydligen inte ens gå på toaletten (det är ofta då jag bloggar).

 

Igår hade vi middag här på Karsegårdsvägen och jädrar vad vi gick all in. Det var gåslever, champagne, oxfilé, amaronevin och chokladfontän. Det var så härligt och kul att ha huset fullt! 

 

Ett av paren var nygravida med sitt första barn så vi skrattade lite i smyg åt barnchocken vi utsatte dem för. På middagen hade vi nämligen nyfödde, amningssugne Abbe, femmånaders, svårsomnade Penny och tvåårige, uppmärksamhetstörstande Helmer. Inte hade vi Elsalie hemma heller som kan visa upp hur lite större barn faktiskt är ganska lättjobbade.

 

När Penny somnat och de andra barnen gått hem så pustade de barnlösa ut i soffan. Lite glansiga i blicken... He he he

 

 

Idag kör vi öppna förskolan på två fronter. Jag och Penny var med föräldragruppen på öppna förskolans information här i Onsala och Michael körde egen variant här hemma med lite större barn.

Han gick och hämtade Elsalie och två kompisar från förskolan, promenerade längs vattnet hem och nu sitter de och målar i köket.

 

I lördags firade vi Pennys gammelmormor med räkfrossa. Tyvärr har jag ingen familjebild men vi var supermatchade i svart och rosa hela gänget.

 

Idag har vi haft en väldigt bra dag. Träning (penny sov hela tiden i vagnen utanför gymmet, yeay!), sista strykningen av vardagsrummet och Elsalie är äntligen här igen! En väldigt bra dag.

 

 

Lycka är att få post! Idag blev det en glädjens dag när det bara var post till tjejerna i lådan.

 

Vi hade ju självklart manipulerat lite. Bamsetidningen och kalasinbjudan kom redan förra veckan, men då var ju inte Elsalie hemma. Så dag när Michael hämtade henne fyllde jag postlådan med roligheter. Penny verkade sjukt nöjd med sitt brev från banken också.

 

I 2,5 veckor höll han sig från att göra någon nytta. Bara vara ledig och hänga med familjen. Men sedan kröp det för mycket i kroppen och nu har ett inferno övertagit vardagsrummet.

 

Nu ska den beige-rosa-gula-vita fultapeten bort! Den som ser ut som om någon kedjerökt sedan tidigt 90-tal i vardagsrummet. Nu andas vi slipdamm och vårt humör skiljer sig lite åt över det faktumet.

 

En är sammanbiten, fejkglad och en strålar. Bebis är hos farmor, stortjejen hos sin pappa och jag slipar i vredesmod.

 

Men jag vet ju hur glad jag kommer att vara när det är färdigt. Måla är ju ganska kul. Det är ju bara underarbetet som är trist och jobbigt.

 

Att ha hus är verkligen en vågrörelse av att ha ordning, sedan kaos, sedan ordning och igen kaos...