Jag har så mycket att skriva om; skridskoskola, jobbstart, att ha två förskolebarn och pusslet. Men eftersom jag just nu är mitt i en krock av sjukdom, jobbuppstart där alla mina gamla mail raderats samt att Michael antagligen blir fast på båten ända till lördag, så är energin i botten och jag prioriterar sömn...
Vilket vinterväder vi fick idag! Stora, vita flingor som ymnigt föll och inte en bild har jag tagit under hela dagen.
Idag var det terminsstart för Elsalies dans och vi mötte upp de andra förväntansfulla kompisarna i ett snötyngt Göteborg. Penny höll sig ganska lugn och jag hann till och med prata med de andra föräldrarna. I en av salarna pågick det cirkusskola och flickorna blev helt förtrollade. Eftersom Elsalie vill testa allt så dröjer det nog inte länge innan hon föreslår cirkus också.
Efter lunch åkte vi till min syssling Kristin och hennes lille Wille. Väl där började en spännande stund när vi helt plötsligt hade tre väldigt stingsliga barn att hantera medan jag och Kristin försökte ta igen sedan sist. Utmanande! Men helt plötsligt var alla barnen fullt påklädda och utsläppta i snön och humöret steg igen. När Penny sedan somnade i vagnen och vi andra kunde åka pulka, dricka varm choklad och rulla jättesnöbollar så var det riktigt harmoniskt. Här skulle jag så klart lagt in bilder på friska, rödkindade barn men ni får tro mig att det var idylliskt.
Efter mat och fika tog jag mina trötta tjejer i bilen och åkte hem, handlade ett ton smågodis och hänger fortfarande i tv-soffan framför Downtown Abby. Mysig vinterdag!
Inskolningen går verkligen perfekt hittills! Igår var det dags för första vilan och Penny somnade lugnt efter 5 minuter. Fröken skickade den här bilden till mig och jag kunde lugnt luncha vidare med Rebecca.
De sa till och med att maken till lättsamt barn hade de inte varit med om! Och så glatt! Mitt hjärta dunkade av stolthet. Fina Penny med det goda humöret (när hon blir passad av andra...)
Ok, vid en apokalyps kommer jag att dö först. Det finns inte ett uns av överlevare i mig.
I morse frös jag och bestämde mig för att elda i kaminen. Detta trots att jag hatar att lukta grillad korv innan dagen ens startat, men det var kallt. 40 minuter tog det! 40 minuter att göra upp eld i en eldstad just gjord gör att göras upp eld i.
I dessa världsorostider oroar detta mig gravt!
Idag fick Penny stanna över lunch på förskolan. Allt gick fint, förutom just ätandet. Fisk och potatis var tydligen inget som föll henne på läppen.
Väl hemma somnade hon och jag passade på att träna medan lunchen kokade på spisen. Det gäller ju att passa på, de stunder man har. Elsalie förevigade min benböj och jag måste tyvärr konstatera att hur jag ser ut i mitt huvud när jag tränar (tänk valfri gladiator) inte riktigt matchar verkligheten.
Men, men det är mycket vilja!
Sedan pusslade vi prinsesspusslet,
Byggde Olof och åkte pulka.
Notera ögonfransar av lönnäsor och ögon av tortellini.
Dagen har avslutats med informationsmöte kring skolstarten för Elsalie. Jösses var vissa människor fokuserar på fel saker ibland. Arga röster kring lokalernas sunkighet istället för att diskutera viktiga saker. Vad jag vet har Elsalie aldrig klagat på några tapeter där hon varit....Men allt kommer väl att landa så småningom. Jag satt mest och tänkte att "Hjälp, jag har redan ett skolbarn!" Helt overkligt med tanke på att dessa 5-6 år har gått så vansinnigt fort!
Penny har kommit på en ny grej att pyssla med. När skalande av clementin blev för lätt började hon att försöka sätta tillbaka skalet igen. Mycket klurigare!
På pappret såg det så rofyllt ut, dagen jag och Nina planerat. En stor gymnastikhall i Långared lånades och vi släppte lös barnen. Mattor, plintar, bollar och rep drogs fram, fika var medtaget och vi var laddade.
Jag hade utmanat Nina i att få till en liten träningsomgång och hon var sugen (nåja, inte helt motsträvig i alla fall). Det blev dock svårare än väntat med en supermammig Penny och en dito Ville. När Penny inte försökte ta mobilen från oss så lyckades vi köra 7-minutersappen samt några tabatas. Inte illa ändå med tanke på läget.
Det är ändå lite humor när krocken av tanken och genomförandet kommer. Våra sockerstinna barn gapade, tjatade, lyssnade inte och grinade en del. Så harmoniskt. Vi bytte inte många vettiga, vuxna meningar.
Fast de lekte ju också förstås, skrattade, hoppade och skuttade. Men det är svårt att se det när man är genomborrad av tjat och skrik (mest Penny i mitt fall). Så här gulliga var de dock en stund.
eller så här:
Men fy vad jag tyckte synd om Nina när vi packade ihop våra sockerhöga, trötta barn för att åka hem och hon var tvungen att fortsätta till simskolan med Maja. Jag höll tummarna hårt för att barnen skulle sova i bilen och sedan orka badet. Hörde sedan att hon fick ta till pepparkaksbak för att den minste inte skulle gå in i koma för tidigt på kvällen. Pepparkaksbak...jag skulle inte ens orka tänka tanken.
Jag fick avlastning en stund av mamma och körde sedan hem med två sovande änglar, köpte McDonalds, åt framför tv:n, fightades en stund vid läggning och sitter nu här och käkar choklad framför Downtown Abby. Pepparkaksbak, inte på kartan.
Så här glad blev Penny över glassen tidigare idag.
Första glassen är väl värd att dokumenteras. Varenda smula slank ner. Efter förskolan var mamman i huset sjukt sugen på semla, så det inhandlades och Sara, Stella och Leo kom förbi. Väl hemma kom barnen på den brillianta idén att leka städfirma. Jag fick (oftast) välja vad som skulle rengöras sedan skrubbade barnen. Den här leken hoppas jag återkommer.
Här står jag och gömmer mig i ateljén på förskolan. Inskolningen går fint och jag är överflödig. Idag fyllde en liten kille fyra år och bjöd på glass. Penny satte i sig hela struten och var supernöjd så klart!
Bra start. Hoppas bara att hon nu inte blir besviken när hon inser att det inte är glass varje dag och att varken jag eller Elsalie kommer att vara med henne hela tiden. Imorgon blir det skapt läge med lämning i två timmar.
Varför ska allt alltid hända samtidigt och gärna när Michael är på sjön? Idag har jag:
1. Haft första inskolningstimmen med Penny, vilket gick toppen. Men det förväntar man ju sig när det bara är en timme och att mamma är med...
2. Babysim (hur länge kallas det för BABYsim??) med Penntrollet. Hon slocknade direkt efter föris och blev sedan lyft från säng till bil till simbassäng. Men ingen sur min för det utan plaskig och glad. I omklädningsrummet började hon dock tröttna på mig och var som en hal ål.
3. Hämta Elsalie direkt efter simmet för ett snabbt mellanmålsstopp hemma innan vid drog till bvc och femårskontroll. Rita, klippa, prata, balansera. Mycket motorik, vilket är stortjejens paradgren. 117cm lång har hon blivit också!
4. På Bvc ruttnade Penny på alla dagens aktiviteter och på hetsen in i bil, ut ur bil, ny aktivitet. Så tanken på att vi endast hade 40 min på oss innan nästa anhalt skavde i mig. Då satte jag tjejerna i bilen och åkte på en hämta paket och lämna paket-runda kring Onsala där de kunde stanna i bilen vid stoppen. Tanken var att Elsalie kunde ha koll på Penny, som borde sova. Elsalie somnade dock redan på Bvc-perkeringen och det blev Penny som undrande tittade på mig vid de två paketstoppen, då jag bara lämnade dem i bilen.
5. Boll och lek för Elsalie, där den stackars Penny fick hänga med mig i omklädningsrummet i 45 min. Stackarn var utom sig av trötthet och hunger. Inte kul! Fast alternativet med att göra ytterligare två rundor med ut-och-in-i-bilen, för att åka hem emellan, kändes sämre.
6.klockan 18 var vi äntligen hemma igen och mat fick trollas fram på någon minut (färsk pasta!) Penny brukar ju lägga sig vid 18-tiden annars var tapper och åt bra. När jag sedan bar ner henne i sängen efter snabbt blöjbyte somnade hon innan jag lagt över täcket.
Puh, mellan 8.45 och 18 var vi alltså på språng i princip hela tiden. Hoppas detta nu inte påverkar hennes inställning till förskolan. Hon kanske befarar att varje dag ska bli så här tuff.
Meddelande till allmänheten : Gammal mozzarellaost som ruttnat i sin förpackning, bör ej öppnas utan slängas i obruten förpackning. Jag upprepar, öppna EJ förpackningen. Detta är alltså om ni inte vill insupa en stank så vidrig att ni vill skära av er näsan. Tänk er en bas av avföring med toner av otvättat kön och rumpa. Lägg till en toppnot av kräks.
När man öppnar en mozzarellapåse är det högst troligt att vätskan sprids runt förpackningen. Detta gör att man får stanken ut i rummet och om det enda som kan tävla med doften är en öppnad burk med fiskbullar i dillsås sedan middagen, så tar man den chansen. När man efter djupandningar in i burken inser att fiskbullarna ain't got nothin' on mozzarellan så får man panik och skriker i panik ut med soporna. Då är det stor risk att man ramlar och får mozzarella över sig. Jag upprepar; stor fallrisk!
Slut på meddelandet
ps. Den duschen jag nu ska ta kommer eventuellt inte ta slut förrän huden ramlat av, för att vara på den säkra sidan.
Disney on ice var en fantastisk showupplevelse. Faktiskt. Jag som trodde jag skulle bli uttråkad, tyckte att två timmar kändes lite kort. Isdans är ju så fint att se på, musiken är grym och det kändes proffsigt.
Barnen satt som ljus och när Frostgänget äntligen tog plats på isen sjöng Elsalie nöjt med hela tiden. Lite rörande att se hennes glädje.
En sak kändes ju dock lite sur. De otroliga skampriserna på all merch runt om. Glad i hågen att få hänga med Elsie igen efter nästan två veckor, lovade jag henne redan i entrén att hon skulle få både popcorn och sockervadd samt någon leksak efteråt. Det var innan jag såg några priser...
Jag känner mig faktiskt rövknullad (pardon my french)! Är det rimligt att sockervadd kostar 140kr och popcorn 90kr???? I leksaksståndet tror jag till och med att jag kom lindrigt undan med ett blinkande svärd för 140kr.
Men tjejen var nöjd och glad. Och om sanningen ska fram fick man ju ändå en tjusig Olofkeps i återvunnen plast med sockervadden. Jossan var riktigt söt i sin.
Efteråt åt vi på La Terrassa innan jag fick skynda mig hem till barnvakterna. Tyvärr fastnade inte Evelina på bild, men här är Edith, Elsie och Tilda med sina fynd.
Idag kör jag på 70-tal med utsvängda byxor, lössläppt hår i mittbena och orange läppstift. Ja, jag passar på att skoja till det lite nu när msn ändå ska släppas ur huset och gå på kulturevenemang...eller ja, Disney on ice. Men det viktiga är inte vad jag ska se för föreställning utan att jag ska få komma ut på stan och se lite folk med bara stora tjejen. Mysigt!
Det är dock lite väl mycket spänning med Egon som sällskap. Båtarna kan inte lägga till vid Asperö norra, så Elsalie och hennes kompisar får hoppas på att östra bryggan funkar.
Själv inväntar jag mina kroniskt sena föräldrar som ska barnvakta Penny. Den här gången har de kanske en giltig anledning med strömlös frys och ett elaggregat att starta för att rädda maten. Men ändå. Jag kan nog inte minnas en enda gång som de varit i tid. Själv är jag ju tidsfacist och blir oerhört stressad om jag är sen. Det blir en fysisk reaktion med svettningar och ångestkänslor, även om det handlar om 5 minuter. Klar motreaktion på min uppväxt.
Det kanske blir så att sådant hoppar varannan generation? Min farmor satt alltid färdigklädd några timmar innan avfärd och väntade. Jag förstår henne helt. Även om en stor del i mitt liv just har försvunnit i väntetid.
Jag vet att detta kommer låta så sjukt pretto och flummigt på samma gång, men vilken häftig känsla det var att köra yoga inne i vardagsrummet med stormen vinandes utanför. Att känns sig som om det var jag som var stormens öga, lugn men kraftfull, medan världen rasar runt mig. Dämpad belysning så att de piskande träden syns tydligt genom fönsterrutorna. Mäktigt!
När man är ensam vaken en lördagskväll kan man alltså roa sig med den här appen:
Den är väldigt bra tycker jag, även om det är svårt att köra yoga utan "live"-instruktör. Om man som jag är nybörjare, så måste man ju kika på ipaden hela tiden (även om instruktionerna är tydliga) och det är svårt i vissa positioner. Min förhoppning är ju att bli så pass rutinerad att jag ska kunna de vanligaste positionerna utantill, men jag har en bra bit kvar... Idag körde jag "intermedate strength" 30 min.
Jag vet att klockan är 22.45 men jag lovar att jag är nykter, bara lite yoganyfrälst och storminspirerad. Jag är inte Malin Berghagen ännu.
Lite läskigt ändå med stormen Egon som precis är över oss. Huset darrar och det tjuter i skorstenen.
Jag har plockat ner ampeln på balkongen och den hängande fågelmatsskålen. Nu ska jag gå ut och kolla så att inte båten får för sig att krossa bilen. Det vore så trist!
Takpannor får jag kika efter imorgon och soptunnan orkar jag inte ens fundera på just nu. Eventuellt får grannskapet stifta bekantskap med våra blöjpåsar under natten. Jag är mest rädd för strömavbrott, dvs ingen tv eller kaffe. Fy vad otäckt!
Vi har börjat förbereda oss på allvar nu inför förskole- och jobbstart. Jag har beställt namnade förskolenappar:
Penny har övat på sin street smartness och lärt sig öppna kylen, sno clementiner, skala en och käka upp under loppet av sin mammas toalettbesök. Hon måste dock jobba på att undanröja bevisen:
Sedan jobbar vi mycket med allmänt hyfs och konsekvenstänk. Det kanske inte är så kul att kasta sin fulla tallrik på golvet ifall man måste städa efter sig.
Själv sitter jag och funderar på alla kläder jag behöver köpa (ok inte behöver, men vill). Att börja jobba igen efter föräldraledigheten är ju minst lika stor nystart som att börja skolan igen efter ett långt sommarlov. Man vill ju liksom dansa in första dan och se fräschare ut än någonsin. Gärna ha en ny klädstil, ny frisyr och bättre energi. Trist att januari är årets fattigaste månad bara och att indansandet kommer att ske efter 3,5 veckors ensamtid med barnen. Så just nu känns det lite kämpigt att få till något av detta men en hm-beställning mildrade i alla fall den värsta inga-av-mina-gamla-kläder-funkar-paniken.
Nu ska jag bara vinna på lotto och ansiktsmaska bort min acnehy samt påsarna under ögonen. Tricket med jättestarkt läppstift som distraherar har jag spelat ut lite för ofta det senaste.
Idag slog det mig, bara en vecka kvar innan det börjar. En vecka innan alla kläder ska namnas, morgonbestyren avklaras på mindre än de 2-3 nuvarande timmarna, hell hour-timmarna intensifieras med 2(!) trötta förskolebarn och framför allt...bara en vecka att förbereda mig på att sakna ihjäl mig efter den här godingen under dagarna.
Tänk att inte vara med henne under dagens alla timmar, följa utvecklingen så nära som under de första 16 månaderna. Väldigt dubbelt det här!
Spännande ändå, tänk vad hon kommer att lära sig. Språket som nog snart kommer att explodera, interaktionen med de andra barnen och maten, hur besticktekniken kommer förfinas. Väldigt spännande!
Nu ska jag njuta skiten ur den här sista veckan! Se till att njuta av dagsljuset, eftersom jag kan. Träna och slappa, när Penny sover, samt vara närvarande. Sjunga, dansa och leka med barnen. iPad-förbud...ok, nu gick jag kanske överstyr? Det är ju dessutom finalveckan av föräldraledighetsfikan, så semmelsäsongen du är så välkommen!
Idag hängde vi på grannarna till Åby och simmade en stund. Otroligt nog blev det en jättemysig utflykt. Jag menar, det var ju så mycket som talade emot;
- först och främst min inställning gentemot simhallar (Nina, jag skrev ju nyss under till punkt och pricka på ditt inlägg)
- horder av människor (studiedag på skolor och förskolor)
- klordoften
- stressen i duschen är Penny ger sig av på egna äventyr och ovärdigheten att jaga efter med tuttarna svängandes
- handdukstjuven som tydligen var sugen på min grå IKEA-handduk
- könshårshögarna i hörnen
- ouppfostrade mellanstorabarn som beter sig tanklöst bland småttingarna (eller kanske mest deras föräldrar)
Och ändå är jag jättepositivt överraskad. Den varma poolen var lite väl trång men vi hann öva lite dyk och "simma". Äventyrsdelen var ju fantastisk! Vi får försöka igen någon vanlig vardag istället.
Efteråt sov Penny hårt och länge. Jag fick väcka henne vid 17 när det var dags för middag.
Nu har vi börjat anpassa oss lite, jag och Penny till det lugna livet.
Igår kom Peter förbi och tog med Penntrollet på en hundpromenad med efterföljande pannkaksmiddag.
Skönt för mig att få en ledig stund och jag hann både träna, duscha och slappa. Lyx!
Idag hängde vi en stund hos grannarna och fick både lunch och sällskap. Penny och Loke lekte på ettåringars vis men verkade uppskatta varandras sällskap.
De har skaffat katt dessutom vilket gjorde Penny lycklig. Jag vet inte om jag blev så poppis dock.
Michael har efter tre dagar ännu inte kommit på båten eftersom helikoptern har problem i den hårda vinden. Så han hänger på hotell i Kristiansund, sover ut, shoppar, går på bio och äter ute. Om jag är avundsjuk? Så mycket att det gör ont...men jag gör vad jag kan här med ansiktsmask, nagelfix och hårinpackning. Om jag blundar så kan jag nästan tro att jag är på spa....i alla fall tills Penny ropar godmorgon vid 4-5-6-tiden.
Jag har börjat följa Downtown Abby nu på Netflix. Antagligen sist av alla, men jag gillar den och eftersom Michael inte verkar så sugen, så får det bli min ensam-serie. Många säsonger att se, gött!
Nyårskvällen blev lyckad, har bara glömt att rapportera om den. 11 vuxna och 6 barn klämde in sig hos oss och vid vårt pyntade bord.
Förrätt och efterrätt var utdelad till gästerna medan jag och Michael fixade huvudrätten med assistans av Magnus och Sanna. Vilken middag det blev!
Pernilla hade på eget bevåg gjort snittar att försnaska på och de var himmelska! Någon krabb-limeröra, ren och pepparrot och västerbottenostpaj med rom.
Förrätten bestod av mammaplockad svamp från Läsö (Thomas mamma) och polenta. Supergott!
Vi hade fixat sushi, halstrad, sesamrullad sashimi (lax och tonfisk) samt halstrad, marinerad oxfilé.
Som tillbehör hade vi en ljummen sallad och edmamebönor. Ljuvligt!
Till efterrätt blev det en citronmarängpaj. En väldigt värdig avslutning.
Kvällen blev härlig med så trevligt sällskap, god mat, mycket bubbel, lekar och fyrverkerier. Barnen lekte, käkade pepparkakshus och härjade.
Alvin får symbolisera hur jag kände mig vid 4-tiden när jag till slut efter en årskonsumtion av vin kröp i säng. 1,5 timme senare var det dags att gå upp med den här morgonpigga bönan.
Gott slut och välkommen 2015!
Tycker ni också att det är lite väl svårt att börja ett "nytt liv" direkt efter nyår?
På min köksbänk just nu:
Åh vad sorgligt det blev igår. Efter en underbar jul och nyår där hela familjen varit samlad, blev verklighetschocken brutal under nyårsdagen. Sista dagen med gänget. Elsalie åkte till sin pappa och Michael packade väskan inför jobbet, dit han reste vid halv 5-snåret i morse.
Att dagen innan vara så glada och partyhärliga till att bakfulla (ok, mest jag) irra runt i granbarr, intrampade pepparkakshusrester och popcorn och försöka avsluta vår sista kväll på något mysigt sätt. Svårt, jävligt svårt.
De främsta svårigheterna under nyårsdagen är väl alltid:
1. Bakfylleångest. Oavsett hur lite skandaler man ställt till med ligger ändå ångesten på lut tillsammans med alkoholutsöndringen genom huden. Dålig kombo.
2. Utseendet. Jag hasar runt i mjuka kläder i glasögon och otvättat hår. Absolut inget smink. Ingen stämningshöjare direkt.
3. Städning. Att börja året med att skrapa ner matrester i komposten, dammsuga krossade julgranskulor och hälla ut halvfulla ölburkar. Urk.
4. Maten. Till lunch: nyårsrester. Mellanmål: snacks och godis från gårdagen. Middag: pizza alternativt kebab. Bygger väl mer kropp än välbehag?
Lägg då till att två familjedlemmar sjappar, vi tittar på den avslutande delen av Astrid-dokumentären (så jävla sevärd men otroligt sorglig) och inspelningen avslutas med en trailer för program om hjärtsjuka barn. Inte konstigt att vi lipade i soffan en stund.
Nu måste jag vända det här och fokusera på allt härligt vi har. Så här hittade jag tex min fina familj framför brasan på nyårsaftonsmorgonen:
Cissi
Lantis som nu och bor i ett hus på Västkusten. Som sjömanshustru för andra gången (!), mamma till en dotter född 2009, ytterligare en med årsmodell 2013 samt en son född i september 2017 så skulle jag väl bäst beskriva mig som härdad.
Senaste inläggen
- Tuff vecka
- Dans och snölek
- skryt
- i'm smoked
- Sista föräldralediga tisdagen
- Lilla pysslarungen
- Svettig dag
- Glass och städ
- inskolning pågår
- Vissa dagar ska man bara ta sig igenom
- varning!!!
- Disney on ice - with a huge price
- uppklädd för stadsbesök
- kvällsaktivitet
- Egon
- Förberedelser pågår
- Finalvecka av föräldraledigheten
- Nina, här kommer mitt badinlägg
- Stilla dagar
- Nyårsrapport
Arkiv
- 2018
- Februari
- Mars
- 2017
- April
- Maj
- Juni
- Juli
- Augusti
- September
- Oktober
- 2016
- Januari
- Februari
- Mars
- April
- Maj
- Juni
- September
- Oktober
- November
- 2015
- Januari
- Februari
- Mars
- April
- Maj
- Juni
- Juli
- Augusti
- September
- Oktober
- November
- December
- 2014
- Januari
- Februari
- Mars
- April
- Maj
- Juni
- Juli
- Augusti
- September
- Oktober
- November
- December
- 2013
- April
- Maj
- Juni
- Juli
- Augusti
- September
- Oktober
- November
- December
