sjömanshustrun.blogg.se

penny spyr av smaken på Kåvepeninet. Hon kör runt medicinen i munnen som en riktig vinprovare, sväljer, börjar ulka och några sekunder senare kräks hon upp allt!

 

Tips gärna! Vad ska jag blanda med? Allt jag testar funkar bara en gång, sedan vill hon inte ha det mer (julmust, choklad, vaniljsocker, fruktyoghurt).

 

Jag är lite rädd att hon istället för att ta kål på bakterierna, vänjer dem lite försiktigt med de få droppar av Kåvepeninet hon får i sig och  gör dem resistenta. Min stora skräck!

Vilken dag. Jag har inte bara bakat ihop med dottern (alltså hon var med hela tiden, inte lämnade mig ensam efter fem minuter när hon tröttnat), tagit en långpromenad i solen utan också yogat. Om jag hade varit positivt lagd hade jag nöjt mig här, kanske lagt upp en tjusig bild eller så. Men ni känner ju mig...

 

Morgonen började med storbråk om ipaden. Jag tog den ifrån Elsalie för att hon tillbringat lite väl mycket tid med den. Hon blev rasande och försökte ta tillbaka den. I all uppståndelse norpade Penny ipaden och när Elsalie sträckte sig efter den gjorde Penny ett utfall, ramlade och skar sig illa över ögonlocket på fodralet.

Idag fick vi svar på Pennys gnällighet, sömnproblem och närhetstörst, som gällt den senaste tiden. När termometern visade 40 grader i morse beslutade jag för att skicka mormor på Elsalies dansuppvisning för att själv ta Penny till doktorn.

 

dubbelsidig öroninflammation minsann! Det förklarar ju en del. Med en apotekspåse fylld av Kåvepenin, alvedon och molipect åkte vi hem för att kurera oss. 

 

Under sjukdom råder ju undantagstillstånd och idag har Elsalie (jo, det osunda spiller över på hela familjen) ätit glass innan McDonaldslunchen. Vi har ömsom sovit, ömsom glott på film under eftermiddagen, innan vi masade oss ut och köpte pizza samt lördagsgodis. Dekadent!

 

Eftersom Kåvepeninet smakar rävgift stack jag till Penntrollet lite julmust efteråt med en syndig känsla. Skulle hon palla den sockermängden? Hm, det var en kvart innan hon hittade storasysters godisskål och tryckte in choklad.

 

Eftersom vi faktiskt inte har så otroligt mycket julpynt, så är min tanke att vi varje år ska fylla på lite. Det kommer kanske bli lite brokigt, men bättre det än superdaterat när man sitter där år 2020 med kulor i årets färg 2014. Vissa år ska det vara minimalistiskt, vissa år bombastiskt, så vi kör och blandar hejvilt.

 

Jag låter dessutom Elsalie få välja, samt sätter gärna fram hennes egenihopknåpade alster. Hennes smak är varierad, vem minns inte förra årets IT-kula? Tantgrodan med för mycket smink.

http://publishme.se/sjmanshustrun.blogg.se/entry/52aa3279ddf2b3652508bcc2

 

I år fick hon välja fritt på Coop. Då kom vi hem med följande:

 

En stjärna till hennes rum, ett guldäpple samt fyra hysteriskt rosa kulor. Sedan köpte vi hyacinter och satte i mossa. Inte så illa ändå.

 

 

Här sitter jag och pysslar med lite papper som kommer innebära stora förändringar i mitt liv. Hjälp, nu är det på riktigt!

 

Åh vilket mys jag hade igår kväll. Jag rullade ut min pusselmatta med mitt halvfärdiga 1000-bitarspussel "chokladfabriken" (en mycket uppskattad födelsedagspresent från syster), gjorde kaffe, satte på julmusik, hällde upp dumle i en skål och pusslade i lugn och ro i 2 timmar. Ljuvligt!

 

Jag var till och med så nöjd och tillfreds att nattens två timmars vrålande lite senare, tog jag med ro.

 

Roligaste tipset på adventskalender fick jag under eftermiddagen av min lillasyster. En sagokalender! Perfekt eftersom det är så svårt att hitta 24 små och BRA paket, som dessutom ska köpas och slås in. Sedan fås det ju saker hela tiden och detta verkade spännande.

 

Så jag fick mailat en saga som klipptes i 24 delar och sattes upp på min egenbroderade adventskalender (Johodå, man är ju ändå lite händig sådär...).

 

Efter ett riktigt lågvattenmärke till dag lyckades jag vända humöret under eftermiddagen. Mycket tack vare Elsalie och hennes enorma entusiasm över att jag föreslog att vi skulle julpynta.

 

Hon fullkomligt flög upp på vinden, rotade fram lådor och satte igång. Allt skulle fram och jag lyckades endast hålla tillbaka henne vad gäller julgranspyntet. 

 

 

Jag är så glad att jag valde att sitta bredvid badet idag....

Jag blir så otroligt matt av den här förkylningen Penny har. Nu har hon varit krasslig i över två veckor med undantag av ett par dagar i slutet av Teneriffaresan. Hon snorar, har feber men framför allt hostar. 

 

Hostan gör att hon inte kan sova. Den kommer i våldsamma attacker med cirka 30 minuters mellanrum, ibland tätare. Varje gång vaknar hon upp och vrålskriker. Så jag rusar trappan upp och ner för att trösta, ge lite välling, stoppa i nappen och natta om. Gång på gång, hela nätterna, springer jag och känner mig ensammast i världen. Ibland hinner jag inte ens halva trappan innan det är dags att vända igen. Då är mina superwoman-tankar, som jag brukar peppa mig med, långt borta och jag är bara trött. Trött så att tårarna bränner bakom ögonlocken.

 

Dagarna blir ett töcken och inte heller då sover hon bra. Resultatet blir en otroligt gnällig, klängig och ledsen tjej. Idag tror jag inte att hon skrattade en enda gång. Så sorgligt. Jag har nästan glömt av vilken glad skit hon brukar vara.

 

Igår var sämsta natten hittills, då var hon vaken konstant mellan 22 och 04. Mestadels skrikandes eller jämrandes. Psykisk terror på hög nivå, när man inte kan göra något för att hjälpa henne. Bara hålla om och stryka över håret.

 

Som grädde på moset har Elsalie de senaste dagarna vaknat en eller två gånger per natt och gråtit av mardrömmar. Jag undrar om det är Pennys skrik som går igenom och ger henne hemska drömmar? I natt är stora tjejen dock på utlåning hos farmor, så förhoppningsvis får hon sova gott.

 

Fem omnattningar har detta inlägget tagit mig, så bloggandet får nog ligga lite på is tills vi är ur det här. Deppigt värre!

Jaha, då var Penny febrig igen! Hon som var lite vissen halva resan och vi som gladde oss åt att hon tillfrisknade i slutet och vräkte i sig pizzaslice efter pizzaslice...

 

Natten var väldigt gnällig och det var trötta figurer som sjöng födelsedagssång till Michael via FaceTime i morse. När jag såg mina egna påsar under ögonen insåg jag att jag borde bara ha ringt ett vanligt samtal istället.

 

Nu har vi fikat, spelat spel och läst böcker hela förmiddagen och som kronan på verket bjuds det på ipad till köttbulls- och makaronlunchen. 

Michael tyckte tydligen att det saknades lite naket i bloggen och skickade över dessa bilder från resan.

 

Här är vad jag har skrapat ihop under veckan i bildform. Jag kanske kan få några från Michael senare, för det är ju lite fattigt.

 

Resan började med firande på morgonen av vår stora femåring. Hon trodde ju så klart att hela resan var till hennes ära...

Nu är vi hemma igen från Teneriffa. Veckan har varit fylld av sol, bad, mängder med buffémat, hjärntvätt i form av Lollo och Bernie, cava, träning, glass och dans. Vi har alla haft en sväng av förkylning, hosta och borttappade röster men annars har det varit precis som en badsemester ska vara med hela Wängrothssläkten.

 

Eftersom Michael åkte till jobbet direkt från Teneriffa, fick jag ta med mig barnen hem själv. 5-6 timmars flygning skrämde mig en del men det var så nära att det gick perfekt. Fram till sista timmen skötte sig barnen exemplariskt, Penny sov en stund och Elsalie pysslade med kusin Emilia.

Jag lämnade bara bort lilltjejen en liten stund till min bror annars hade jag oftast tre barn runt mig och allt gick fint. Tills min Kalle Anka-gen gav sig till känna.....

 

För andra gången under flygningen ropades det efter läkare och nu var det mer allvar. En man blev så sjuk att vi var tvungna att nödlanda i Billund, Danmark. Jättehemskt så klart. Den plötsliga nerflygningen gav Elsalie jätteproblem med öronen. Hon fick så ont att hon bara skrek rakt ut. Inte bara hon förstås utan hela kabinen fylldes av barnskrik. Den då överströttà Penny fick ingen ro och stämde upp i sången.

 

Nere på marken tog det ett tag med ny tankning och ny rutt, så Elsalie fick lite panik. Att det dessutom var tropisk hetta i kabinen hjälpte ju inte förstås. Jag lämpade över Penny på mina föräldrar och fick sedan tillbringa resterande 1,5 timme åt att lugna och hålla om Elsalie vars öron plågade henne.

 

Väl i Göteborg tog det lång tid att tömma planet och då fick hon ordentlig panik igen. Illamåendet rev henne och cirka  2 meter från frihet spydde hon rakt ut i kabinen. Härligt! Vid det laget hade jag dessutom en nerkissad Penny på höften, som är otroligt mammig när hon är trött och skriker om inte jag bär henne.

 

Så ett tag bar jag 20 kilos nyspytt barn på ena höften och 11 kilos nerkissat barn på andra, innan barnen gick med på att tas om hand av andra familjemedlemmar. Tur att jag är superwoman...

 

Nu ropar tvätthögarna visst på mig. Uppvilad av semester? Hm, någonstans där i mitten av veckan var jag nog det men så här dagen efter är det lite tungt.

Det är inte varje dag man har en giraff i sängen.

 

Som ett brev på posten blev vi sjuka efter kalaset. Först Penny, som fortfarande är krasslig. Sedan Elsalie, som vi i fredags lämnade över till sin pappa i princip röstlös och med feber. 

 

Eftersom nappbarn och mycket snuva är en otroligt kass kombo, så är sömnen nu väldigt eftersatt i det Wängroth-Lööfska hemmet. Så både jag och Michael är allt annat än nyponrosor just nu. Trots det har jag i alla fall lyckats besöka jobbet, kört torsdagsträning, kollat på vigselring, riva av en härligt middag med Erik och Pernilla samt fira fars dag genom sconesfrukost och med present. Jag är lite impad själv.

 

Nu hoppas vi på styrka för att ladda om inför morgondagens fyspass bestående i plankbärande (vår jättehög på tomten skall fraktas bort), syrenplanterande och packning inför Teneriffa. 

Vilken cliffhanger jag lämnade min stackars eftersatta blogg i. Så här 5 dagar senare börjar vi väl så sakta återhämta oss efter kalaset.

 

Vi har lärt oss ett och annat:

 

• 16 barn är mycket, väldigt mycket!

 

• Blandad grupp med tjejer och killar höjer energin på barnen

 

• 2 vuxna blir bara 1,5 när man har en ettåring hemma

 

• Alla barn tycker inte att 2 kilometer är en skön och lagom promenad, trots skattjakt

 

• Man måste lägga in kisspaus i planeringen om man ska vara utomhus

 

• kisspaus med assisterad på- och avklädning tar cirka 45 minuter för 6 barn

 

• om du mitt i korvgrillningen får reda på att ett barn inte äter fläskkött, så bör ju ha något korvliknande hemma utan fläsk i.

 

• det är viktigt för barn att äta samma som alla andra trots att man inte kan äta just samma som alla andra (se ovan)

 

• alla föräldrar varnar inte om allergier eller dietbegränsningar i god tid eller alls (se ovan)

 

• barn är usla på att leta, göm godispåsarna pinsamt synligt

 

Summa sumarum: Elsalie var jättenöjd och alla barn var glada. Sockernivåerna hölls konstant höga och bara två par trosor fick lånas ut. Ett bråk utbröt (med födelsedagsbarnet inblandat), men löstes. 

 

Efteråt beställde vi pizza och hällde upp två väldigt oblyga glas rödvin. Vi sa nog inte så mycket alls första halvtimmen och konstaterade sedan att nästa år blir det nog en annan lösning.

Nu är vi redo att hämta barnen...alla 17!

 

Vädret är inte vad vi hoppats på, men det regnar inte längre i alla fall. 

Första ska dock en skatt gömmas.

Det blir spännande när vi ska lämna över alla sockerstinna kalasbarn till deras föräldrar lagom till middagstid...he he he

Ibland tar den slitna småbarnsmamman av sig mysdressen, sminkar upp sig och går på gatorna som en vanlig människa.

 

Eftersom vi lade oss sent igår och att vi behöver ladda inför att Michael ska på grabbhelg och jag ha ännu en ensamhelg med tjejerna, så blev vi väl lite besvikna när Penny valde att gå upp 4.45. 

 

Pappan fick offra sig och tog i alla fall ett fint kort på Penny, en lampa och gryningen.

 

 

Har fredagsmyset gått överstyr när Penny kommer körandes med flaska efter flaska till bordet?