Optimist

1kommentarer

Ibland glömmer jag av att mina kvällar består i sprintlopp mellan min kallnande kaffekopp och Pennys säng. Jag får för mig att hon "likt andra barn"  somnar runt 20 och sedan sover för natten, inte vaknar var 20:e minut och kräver omnattning. Jag får alltså ibland för mig att jag på något sätt skulle hinna göra något vettigt på kvällen som typ plocka undan disken från middagen, ta hand om tvätten eller så. 
 
Igår hade jag nog fått för mig just detta när jag bjöd in delar av föräldragruppen på lunch imorgon. Det kommer alltså 5 hungriga, ammande mammor, 3 barn och 5 bebisar hit på lunch. Om jag har förberett?
Ha ha ha, inte så värst! Om man inte menar att jag har handlat hem något ätbart. För det är väl det enda jag hunnit med. Sanering av hus och barn samt förberedan av mat...not so much!
 
och här sitter jag bredvid Pennys säng, i mörkret för 4:e gången redan i kväll och förbannar min planering. Sa jag att de kommer 10.30? Sa jag att vi förväntas åka till Vänga direkt när de gått hem och då gärna bör ha packat på morgonen (ni vet, hela cirkuspackningen med två små barn för två dagars övernattning) samt slagit in paketen till de tre (!) personer som fyllt år och som vi besöker i helgen? Sa jag att jag ibland tycker jävligt synd om mig själv fast det är jag som skapat problemet?
 
Ja, ja jag fick i alla fall iväg Elsalie till en frisör idag. Oh, vad det behövdes!
 

1 kommentarer

Cecilia

13 Feb 2014 23:55

Låter härligt! Och vi får ta lunchen vid ett lugnare tillfälle!

Fin Elsalie blev : )
Kram C

Kommentera

Publiceras ej