När tjejen själv får välja så blir det mönstrat. Väldigt mönstrat!
Huliganen i bakgrunden får inte välja själv ännu så där har jag väl cirka 2 år på mig att matcha smakfullt...
Jag firar in Valborg med att titta på topmodel Sverige och käka glass.
Jag offrar mig för den goda saken för självklart äter jag den fairtrade-märkta Ben and Jerrys.
Jag vet inte varför jag måste köra någon slags yin och yang-metod när jag tittar på tv. Jag vill äta onyttigheter till topmodel och Biggest loser samt nätshoppa till Lyxfällan.
Men annars, lite fattigt firande. Jag har haft på Håkans Valborg på repeat en stund och zappat lite till Lunds firande. Men det lyfter inte riktigt. Bättre lycka till nästa år kanske?
Idag var det dags för träning med mammagruppsgänget igen. Tredje veckan nu och det innebär ju att det är en vana. Gött!
Jag var så glad att jag ingick i gruppen som stod i cirkel på Saras gräsmatta och körde hårt. Hade jag bara gått förbi och fått syn på gruppen så hade jag av akut avundsjuka hatat hela grejen. Jag menar, strålande sol, sovande bebisar i vagnar och fyra glada mammor som körde tabataintervaller så musklerna darrade. Efter sista rusherna runt kvarteret käkades nyttig OCH god fika på altanen medan barnen glatt lekte på golvet.
Ni förstår ju de onda blickarna man velat skicka om man var utlämnad. Jag menar, kan de inte bete sig som vanligt folk och bära sina barn fel tills ryggen pajar, strunta i knipövningarna tills de blir inkontinenta och fika sig tillbaka till graviditetsvikten? Nähä du, en gång i veckan är vi så sjukt duktiga och sunda!
Idag har jag Elsalie till låns under pappaperioden och efter förskolan så köpte vi glass och hängde med Sara, Stella och Leo på tomten. Vi hade en städpatrull hemma hos oss som körde en totalomgång av huset, så det var utomhus som gällde. Tur att vi både fick kul sällskap och ett otroligt rent hem samtidigt. Win!
Ser min rumpa stor ut i den här byxdressen?
Bilar, vilka pengaslukare ändå! Idag lämnade jag in bilen för att den tydligen krävde en service av airbagen och hämtade ut den senare på ett litet käckt kostnadsförslag på cirka 10000kr för att fixa felet. Det är som ett lotteri...med straff istället för vinster.
Min härliga V70 som har rullat så länge utan större fel behöver tydligen ett nytt kombiinstrument. Dyrt, men nödvändigt. Största fördelen med bytet är väl att den kommer gå igenom besiktningen och jag slipper körförbud, minsta fördelen är att klockan äntligen kommer att fungera igen. Stort och litet.
Medan jag väntade på bilen fick jag i alla fall äta lunch med Solveig och besöka jobbet. Det piffade upp min dag.
Idag är första dagen efter att Penny blev sjuk förra helgen, som jag på riktigt känner igen min lilla tjej igen. Hela dagen har hon varit ditt glada, soliga Penny-jag.
Nu har en av mina två ensamma helger passerat, de där två av åtta då det endast är jag och Penny hemma.
Det är extra svårt att boka upp dessa helger eftersom de flesta av mina kompisar har barn i Elsalies ålder och vill ju då helst ses när hon är hos mig, de som vi träffar som par väntar ju in Michael och de föräldralediga passar ju på att träffa sina partners på helgen, så klart. Ensamt, ensamt.
Men den här helgen räddades jag i lördags av min härliga granne Maria vars man jobbade och vi kunde äta middag tillsammans. Supermysigt! Jag bidrog med en väldigt misslyckad créme brule där något odefinierbart droppade ifrån den i ugnen. Vi provsmakade och alla teorier ifrån kondensvatten till porslinsglasyr haglade.
Söndagen fick Hanna agera sällskapsdam så jag köpte med mig flingor och hängde i Åsa under eftermiddagen. Strålande väder och en promenad på slingrande vägar. Så skönt!
Nu väntar nästa helg som är en större utmaning eftersom det är en så kallad långhelg. Om jag har riktig otur så kokongar alla in sig med sina familjer redan under onsdagen (Valborg). Synd om mig va?
Fast det är nog den här senaste tidens fina väder som gjort mig lite bitter. Alla är ute i sina trädgårdar och fixar. Det eldas, planteras och putsas överallt. Själv är jag liksom lite fast med en bebis på höften och en ork som tryter. Idag offrade jag i alla fall Pennys eftermiddagssömn på att klippa gräset istället för att ta en paus. Alltid något. Jag körde tyvärr så vildsint att jag efter halva gräsmattan var tvungen att tejpa ihop gräsklipparen.
Kass bild men det är silvertejp som håller ihop ena stången.
3 hela timmar tog det underligt nog, men klippt och slingad blev jag. Slingorna gjordes mörka och askiga samt luggen kapades.
Så här bekväm ser jag ut när någon ska fota mig för att enbart lägga upp på bloggen. Ett vidrigt ögonblick fyllt av självförakt. Svärmor höll i kameran.
Ja, ja det var härligt att komma utanför huset ensam en stund och jag njöt otroligt mycket av cykelturen.
På eftermiddagen hämtades två paket ut och jag förstår att jag skickar ut Lyxfällan-vibbar till grannarna när jag spatserar fram och tillbaka med mina lådor, föräldraledig som jag är. Men det var ju faktiskt livsviktiga saker i dem;
regnskydd till joggingvagnen, uv-tält till stranden, nya färger till ansiktsmålning, en sport-bh (gratis pga klagande!) och var sina skor till tjejerna.
Penny och Elsalie skulle få matchande silveraktiga skor men något fel hade det blivit för Elsalies skor var istället ett par rosa paljettsaker. Nu står jag och väger hur jag ska göra. Jag ser ju att hon kommer att älska dem, men jag måste ju också dras med dem en hel säsong....
Pennys skor var lite för stora, trots att jag mätt hennes fötter och hon blev dessutom rasande när jag satte på dem. Hon sparkade och slet i snörena. Alla kan ju tydligen inte älska skor.
Igår kom rutschkanan till Elsalies lekstuga. Nu börjar tivolit snart bli komplett.
Tyvärr är hon ju inte här för att se den, så det blir en överraskning när hon kommer hem igen. Hon är med pappa och tar igen för de 6(!) veckor de inte setts på. Annars så har jag råkat klicka hem en del från la redoute. Bland annat den här kappan utan krage:
Och den här vardagsklänningen med kul knutdetalj i ryggen. Detta kör jag på idag när jag ska få komma utanför hemmet ett par timmar (till frisören).
Jag vet, jag har fortfarande inte lärt mig att fota mig själv...eller något annat heller för den delen...
Igår var det en sådan där dag man tänker sig att alla dagar ter sig under en föräldraledighet, innan man på riktigt ÄR föräldraledig och inser att de flesta dagar inte överhuvudtaget känns "lediga". Men igår var jag ledig!
För andra veckan i rad körde jag, Maria och Hanna Mamma Boot Camp, den här gången på Marias altan. Sedan blev det lunch hos mig där även Karin anslöt. Vi hängde och hade det härligt samt avslutade med en promenad i solen. Ni hör ju, ledigt!
Sedan att Penny var på dåligt humör hela dagen får man väl ta. Lite kämpigt dock mellan 16 och 18.30 när hon endast var nöjd när jag gick runt med henne, dansandes och sjungandes. Så fort jag närmade mig en stol eller soffa spände hon hela kroppen och fyrade av illvrål. Mysigt.
Idag kör vi på rävklänning och bättre humör än vad veckan tidigare bjudit på.
Tur det eftersom mamman ska smita iväg och klippa sig medan farmor får underhålla Penntrollet.
Idag klipper vi bort alla dreads i Pennys hår. Nacken börjar bli väldigt kal nu. Inte på grund av skav utan på grund av elak frisör aka mamma som kapar varenda truls rakt av, utan finess.
Idag klipper vi bort alla dreads i Pennys hår. Nacken börjar bli väldigt kal nu. Inte på grund av skav utan på grund av elak frisör aka mamma som kapar varenda truls rakt av, utan finess.
...och Magnolian.
Det ser ut att bli en tuff dag. Penny är otroligt gnällig och verkar tydligen vara färdig med sömn. Inte en endaste lur har det blivit än och klockan är ändå halv 13.
Lägg där till en fantastiskt uttråkad storasyster som inte kan förstå varför hon inte får leka med någon när Penny är sjuk??! Så otroligt orättvist tydligen.Alldeles nyss fick hon nog och önskade att hon inte hade någon lillasyster "för det är alldeles för jobbigt!"
Jag har gjort mitt bästa med att försöka förklara 48-timmarsregeln, men det landar inte riktigt... Suck!
Trots gårdagens inlägg så blir det lunch på altanen idag. Men det är på grund av två goda anledningar;
Att göra Elsalie glad.
Att påbörja jobbet med att komma över skamgränsen vad gäller extremt vita ben. Jag har ju tänkt att ha klänning i sommar UTAN strumpbyxor.
Ja, jag ska ta bort strumporna...snart.
1. Humor går ALLTID före värdighet! (Kanske ingen nyhet för er som läser min blogg?)
2. Jag gillar inte att äta utomhus. Dricka vin och äta glass är ljuvligt, fika är ok, frukost är på gränsen men mat....på allvar?! Inga Facebook-bilder i världen kan få mig att börja gilla varm mat som hinner kallna och kall mat som istället blir ljummen. Flugor i smör och på kött. Kalla vindar som sveper med sig servetter, sol i ögonen och svettningar alternativt köldskador. Ja, jag vet att ni blir provocerade nu! Och ja, jag säger aldrig ifrån utan böjer mig alltid inför den stora massan, som tydligen älskar att äta i lite plågat tillstånd.
3. Jag har gått till psykolog två gånger i livet. En KBT-behandling för min ormfobi och några träffar med företagspsykologen för att reda ut tankar och känslor kring min separation.
4. Jag älskar färg och vill helst klä mig som en påsktupp varje dag, men detta verkar ha försvunnit i och med min föräldraledighet. Inga kollegor att skrämma upp varje morgon?
5. Jag är ointresserad av djur. Det är INTE samma sak som att hata djur! Jag blir bara inte påverkad av "söta kattungar"-bilder på nätet och "ser inte" hundar som springer förbi. Till övriga familjens sorg. Michaels högsta önskan är att skaffa hund. Det är min värsta mardröm. Parterapi?
6. Jag älskar att klippa gräset. Jag är väldigt anal med mönstret som bildas, att jag måste på ett organiserat sätt för att känna mig nöjd. Jag ser det som meditation att lufsa runt där med hörselkåpor.
7. Detta hör väl antagligen ihop med nr 6. Jag dagdrömmer om att börja pussla. Stora, svåra mångtusenbitarspussel. Lyckan i att hitta en bit som passar. Inser dock att detta passar oerhört illa ihop med småbarnslivet.
8. Jag älskar maskerad och går oftast in i det med hull och hår. Jobbigt en gång när jag gjorde mitt exjobb och vi skulle ha grekisk fest. Kul tänkte jag och sydde upp en gigantisk olivdräkt med tillhörande hatt. Synd bara att vi endast var några utklädda (cirka 5 av 70 ) på festen och resten i kostym och finklänningar. De andra var sparsmakat utklädda till läckra grekiska gudinnor eller hade var sin mustasch...Jag kände mig som en del i underhållningen.
9. Jag har ofta otur. Jag vet att folk som tänker så också drabbas extra mycket. Men jag ÄR en Kalle Anka. Inga katastrofer men mycket småotur hela tiden.
10. En efterrätt kan bara kallas efterrätt om det ingår någon chokladkomponent. En bärpaj, visst det är ju gott och trevligt, men ingen riktig Grand final!
Eftersom Penny mest behöver sova idag så bestämde jag mig för att springa en runda med vagnen.
Jag startade i stor stil men redan efter en kilometer började det mullra obehagligt i magen. Eftersom Penny är magsjuk så blev jag ju förstås livrädd. Så jag knep och knep. Sprang, trippade och när det blev riktigt problematiskt med knipet så fick jag gå. Så glad och lättad jag kände mig när jag såg hemmet igen!
Det var 4 km ren pina och ärligt talat så var det ju framförallt rektummuskeln som fått sig ett träningspass idag. Jag sprintade in på toaletten, slängde mig ner och.....släppte en liten, liten fis.
Så, all oro och allt kämpande var ju lite i onödan kan man ju tycka. Än har inte magsjukan tagit mig och Elsalie i alla fall. Håll tummarna! Fortsättning kanske följer...
Påsken har traditionsenligt firats utan sjömannen och med min familj i Vänga. Jag minns inte om han varit hemma en endaste påsk sedan vi blev tillsammans faktiskt.
Vi gjorde i alla fall det vanliga. Barnen pyntades och fick påska hos grannen. Sedan blev det påsktipspromenad och fika i Långared innan påskmaten intogs. Mycket att äta, mycket påsk.
Viktor hade lite problem med sin hatt.
Påskafton avslutades dock väldigt tråkigt. Penny spydde ner hela spjälsängen och fick feber. Chockartat fick hon gå upp och duscha, fast hon helst velat sova vidare. Inte kul!
Det var med skräck jag gick och lade mig bredvid henne för natten...Två omgångar kräks fick jag ta hand om under vargtimmen, så jag antar att jag kom lindrigt undan denna första gång med nattspyor?
Jag brukar ju alltid skryta om att jag har så friska barn. Elsalie har ju haft feber cirka 3 gånger, plus en influensa och en magsjuka på 4,5 år. Så jag står helt handfallen när det sker. Jag kan inga husmorstips alls. Vi ska väl fixa det här men jag är ju lite rädd för att bli sjuk själv nu. Då blir det inte lätt att rodda barnen...
Idag körde jag och två kompisar egen mamma boot camp hemma på gräsmattan. Vi körde pulsstyrkeövningar och det blev väldigt mycket mer utmanande än i tisdag. Kul att träna tillsammans!
Efteråt blev det fika och bebislek. Penny fick hänga lite med sina homies Leo och Loke.
Sedan fick jag löst ett stort logistikproblem som tyngt mig. Jag var tvungen att hämta ett stort paket (för stort för att ta med barnvagnen och jag vill inte lämna Penny ensam i bilen, om jag tar den) och kunde göra det medan mina kompisar satt hemma hos mig och hade koll på Penntrollet. skönt! Vissa småsaker blir så omständliga när man är helt själv i en månad.
I paketet fanns Pennys nya bilstol.
Jag och sjömannen har väldigt sporadisk kontakt nu när han mest hänger borta i Ryssland men idag lyckades han i alla fall berätta om den stora krisen ombord...de har totalt slut på bodylotion på båten.
Det har nog aldrig hänt tidigare på detta fartyg med endast manlig besättning. Fast de har precis bytt besättning från norrmän till filippinare. Gamla norska sjöbjörnar mot groomade asiater? Fartygskiosken hänger inte med. Kris, var ordet!
Ok, jag ligger så efter med mitt bloggande. Men det är på grund av roligheter, så det känns ju ok. Dessutom har Michael ingen täckning i Ryssland, så jag vet att han ändå inte kan läsa om vad vi sysslar med här hemma.
Helgen började i alla fall med en tur till Asperö med efterlängtat Josefine-umgänge. I söndags var Nina med barn här och igår körde vi lekdate i Åsa hos Hanna. Tiden rusar fram och det där påskpyntet som ligger framplockat från vinden tycks aldrig komma upp i ljuset. Imorgon kanske....
Idag har jag dock testat något jag varit nyfiken på ett tag; Mamma Boot Camp. Jag och Maria packade in joggingvagnar och bebisar i bilen för att ta oss till Kungsbacka. Väl där mötte vi andra mammor och en instruktör för en träningstund utomhus.
Tyvärr blev det dock en besvikelse. Jag inser att man är på olika nivå efter att man fått barn. En del kommer igång direkt, andra tar det ett tag för. Inte utan viss stolthet konstaterade jag att nivån var lite låg för mig. Det var bra övningar, men för långa pauser emellan och man kom inte riktigt igång med flåset. Så vi tog faktiskt en joggingrunda efteråt med vagnarna för att komma loss. Det var dock toppen att vi testade för nu fick jag väldig inspiration att komma igång mer hemma. Jag kan!
Nu har jag testat min joggingvagn två gånger och jag måste säga att det tar sig. Tempot är ganska långsamt och jag måste jobba lite med tekniken för att inte belasta fel.
Jag är ännu lite för svag i armarna (eller spänner mig för mycket), för jag får stanna ofta och skaka ut dem och byta "körarm". 5km i långsamt tempo klarar jag dock och det är ju precis lagom så här i min kom-igång-träning.
Dessutom somnar Penny väldigt gott av gungningarna.
Nu får jag snart väcka henne så att vi hinner med alla bestyr innan båten går.
Gårdagen var lite av en prövning. Vår lekdate blev inställd pga sjukdom, Pennys tandsprickning gjorde henne gnällig och eftersom Elsalie är på tvådagarsbesök hos farmor och farfar, så hade vi ingen underhållning här hemma.
Jag blir ganska lätt lappsjuk när jag är helt ensam med Penny en hel dag. Det är ju en sak när man jobbar eller om Elsalie är hemma, men eftersom jag inte ens får sällskap på kvällen, så blir behovet av mänsklig kontakt stor.
Så jag gjorde vad jag kunde, jag tog en två timmar lång människosafaritur på Coop. Jag verkligen strosade runt alla hyllor (ja, till och med djurmaten), läste och lyfte på allt okänt. Kände mig lite med i verkliga världen när jag fick köa i fiskdisken och i kassan. Nu förstår jag pensionärerna som alltid ska handla i rusningen.
Idag blir det dock andra bullar. Jag ska ut till Asperö för att hämta stortjejen och då också träffa Josefine. Jag är så exalterad att jag klätt upp mig i knytblus och allt!
Nu har jag hittat orsaken till gnälligheten och matvägran. Första tanden har spruckit igenom på Penny!
efter att nu ha brottats med henne i en kvart och försökt dra ner läppen i den hårt ihopknipna munnen, så skippar jag bild. Men den finns där, lilla sockerbiten.
Häromdagen fick jag sug efter en väldigt udda sak; studentnudlar.
Och inte vilken sort som helst utan den lila paketen i smaken "spicy".
Jag älskade den nudelsorten och minns hur jag som student stod i den lilla lokala affären i Sannabacken och rafsade runt i den blandade lådan efter just den lila.
Tydligen var det fler än jag som föredrog just denna för det fanns alltid ont om denna. Kycklingsmak däremot, fanns i horder. Jag störde mig så otroligt mycket på att inköparen i butiken inte uppmärksammade denna snedfördelning!
Idag införskaffade jag detta paket och nu är det bara att invänta suget igen. Då är jag redo!
Varför lär man sig aldrig? Saker som på pappret låter så smidigt och roligt har ju en tendens att inte alltid uppfylla förväntningarna...
Idag hade jag bokat in barnen för fotografering på öppna förskolan. Eftersom de inte längre tar individuella foton på vanliga förskolan så kändes det kul att kunna göra det där istället. Dessutom få till syskonfoto. Perfekt för en oduglig fotograf som jag.
Jag bokade glatt in oss på 10-11-tiderna och vi gav oss iväg. Väl där var det överfyllda lokaler, som mötte oss. Stressade föräldrar och stojande barn överallt. Penny, som endast tog en kvarts tupplur innan, visade snabbt trötthetstecken.
Och visst var de försenade med fototiderna. Mycket försenade. Det visade sig att vi fick vänta hela 2,5 timmar innan det var vår tur och på den riden hann Elsalie måla sig med grön färg och Penny spy blåbär/hallon över sin klänning. Skamset torkade jag spyor från lekmattan och leksakerna samt lånade en haklapp från en annan förälder.
Men slutet gott, allting gott. Vi tog foton, Elsalie log, Penny grät inte på alla bilder och mammans ymniga svettningar doldes av en tjock kofta.
Nu sitter jag och pustar ut hemma och försöker ducka från att hjälpa till med studsmattan, som ska byggas ihop. Imorgon åker Michael. Hjälp!
Åh jag är så kluven till det här att Elsalie älskar att dekorera och "fixa i ordning" vardagsrummet. Härligt att hon på eget initiativ städar och vill göra fint. Fruktansvärt att hennes fint inte är fint i verkliga världen.
Skulle vilja vara obrydda superföräldern som låter henne hållas, men min fåfänga stoppar mig och jag rättar till i smyg.
Jag vill ju faktiskt inte ha Hello Kitty-figuren istället för kuddar i soffan eller prinsesspusslet som dekoration på soffbordet.
Men jag känner mig löjlig när jag ser hur sjukt stolt hon är över sitt verk.
Att hon ser ut som en fransk mimare/clown idag gör saken lite roligare i alla fall.
Detta var tredje ansiktsmålningen idag. Innan har vi kört igenom kanin och spindelkvinna.
Älskar dock att hon var så nöjd med att hon "verkligen tvättade bort allt, varenda streck mamma" och kom tillbaka som en hårdsminkad fjortis med emo-drag.
Jodå, jag är en impulsiv doer. Nu har jag anmält mig! Nu vill jag att så många som möjligt hakar på så vi kan gå på efterfesten tillsammans.
Förra gånger var jag ganska ensam på Locatelli i mina svettiga, smutsiga, blöta träningskläder....fast jävligt stolt över min medalj, så klart!
Åh vad härligt det är att få träffa lite vänner på en vardag och prata, prata, prata.
Idag stod jag värd för vår bokcirkel. Jag lagade smördegsinbakade grönsaksröra som blev godare än den såg ut.
Skamset erkände vi en efter en att vi inte läst senaste boken. Hm, hoppas inte att detta med bokläsandet rinner ut i sanden. Aktivitetsgrupper av det här slaget har ju en tendens att göra det... hrm, jag är ju med i en "stickgrupp" men senast vi stickade var väl runt 2009...,
Jag älskar ju att läsa, så jag hoppas att vi håller i, även om det så klart är trevligt att bara träffas.
Nästa bok blir en novellsamling av Alice Munro.
Idag har lekstugan uppgraderats med klättersteg.
Penny älskar att spana in syrran och skrattar högt när Elsalie spexar.
Vad jag har gjort idag? Äsch, bara tagit en liten runda med en joggingvagn.
Jovisst ser ni, jag har gått till en kompis, lånat en vagn, sprungit en runda och sedan tagit mig hem.
Inte illa för någon som innan barnen behövde snubbla över gymmet på väg hem för att ens överväga att träna och kunde packa ihop och gå hem redan i omklädningsrummet ifall jag inte tagit med strumpor.
Eller som den där gången jag glad i hågen vek av från vägen ner till Friskis och Svettis för att istället gå och ta en glass i mina träningskläder... (Anna, minns du?)
Jag har kommit en lång väg med min träningslust! Jag springer - med vagn! Så där som bara de mest hängivna gör.
Proffsig ser jag ut också med mina nya skor.
Idag har Penny testat på vårhäng. Soffan fick godkänt.
Men hängmattan var snäppet bättre.
Mamman i huset förberedde morgondagens bokcirkel med att baka och städa. Efter det blev det en sväng till Löp och sko, som hade utförsäljning. Dessa godingar blev mina för 500 pix.
Här ska springas! Jag tog en tur igår och det var tungt men gav mersmak. Jag kanske ska ge mig på midnattsloppet i år. Någon som vill haka på?
Hur sammanfattar man en helt fantastisk semester? Det blir ju liksom trist att bara rada upp allt det härliga vi varit med om; sol, snö, skidåkning, härliga vänner, bubbel i glaset på en uteservering, en stolt Elsalie, en glad Penny....jag får helt enkelt lägga upp lite bilder istället. Nu ska jag gå på avgiftning från Åre chokladfabrik.
Nu är vi hemma igen! Och vi fick visst med oss lite tvätt.
Jag är alltid lika förvånad att vi numera har en hel tvätthög med endast lila och en med rosa/rött. Det hade jag aldrig innan barnen. Vad hände med "jag gillar ändå mest de könsneutrala färgerna"?
