sjömanshustrun.blogg.se

Tydliga tecken på att jag är ensam hemma med barnen:

 

1. Diskmaskinen fylls även med stora, otympliga saker. Älska diskmaskinen!

 

Har jag sagt att jag gillar färg?

 

I fredags fick jag ett ryck och handlade en av min fyra nyanser lilagrått, som jag  provmålat. Sedan stod jag till 24.00 och målade klart sista strykningen.

 

Före:

Åh vad jag har oroat mig för svensexan och för att råka avslöja mig. Jag har ju inte ens vågat blogga.

 

Vi har ju inte haft den lättaste veckan när vi helt plötsligt helt blev av med varmvattnet. Igår vid 19 meddelade rörisen att det inte blir något under helgen heller. Med flottiga korvar i håret och ett moln av svettdoft runt oss fick Michael nog och installerade värmepannan helt själv. 

 

Det var så ljuvligt att få duscha varmt i morse och jag hann piffa mig lite innan vigseln. Michael kunde inte vänta på uppvärmningen igår utan duschade ljummet. 

 

Jag borde kanske förvarnat lite idag för den där bröllopskyssen med morgonandedräkt var väl inte allt man drömt om...Att vi sedan inte ens höll i varandra pga chock och överraskning, ser säkert också konstigt ut på bilderna. Jag får invänta grabbgängets samlade mobilbilder..

 

Idag var visst ingen vanlig dag. 14 män kom under ljudliga ropanden stormandes in klockan 8 och jag överraskade Michael med en spontan vigsel. Bestman Magnus är kapten och kunde därför viga oss här i vardagsrummet. Vittnen var hela svensexegänget.

 

Eftersom vi innan Frankrike måste vara officiellt gifta, så hade vi bestämt att få till detta under sommaren, men jag och Magnus kuppade in det som start på svensexan. 

 

Så nu är jag alltså fru och en riktig sjömanshustru. Bröllopsnatten spenderas självklart ensam och dagen firas med en sjuk Penny. Allt är som vanligt alltså, även som gift!

 

Detta är spektaklet jag gifte mig med:

 

Kärleken är blind och tar sig konstiga uttryck och allt det där....

Vilken härlig långhelg! Det är inte konstigt att man kraschar och inte hänger med när vardagen helt plötsligt ska tränga sig på just som man hade så roligt.

 

Idag jobbade jag hemma på förmiddagen eftersom jag ska iväg på tjänsteresa nu på eftermiddagen. Skönt att hänga kvar i hemmet lite. När jag vid lunch åkte iväg med väskan i bilen kom jag ända till Sandsjöbacka innan jag insåg att pass är lämpligt att ta med sig vid flygresor i Europa. Packningen blev visst lite väl spontan. Så jag fick avboka mitt eftermiddagsmöte och vända hemåt istället. Så nu sitter jag och inväntar taxi istället, lika bra det.

 

Helgen ja, i lördags bjöd vi in oss till grannarna som firade sen midsommar. Vi fick smakprov på nya grillen och njöt i solen. 

Igår firades midsommar hemma hos Sara och Marcus. Det traditionsenliga regnet tvingades oss att sitta inne med det blev så mysigt och de hade verkligen ansträngt sig med maten. Jag var sjukt imponerad...och mätt när vi vaggade hemåt i sommarnatten.

 

Förut mat och en lindrig baksmälla så fick vi med oss en massa inspiration till att fixa med huset, från kvällen. De har det så fint, mysigt och färdigt! Vårt är liksom ständigt under renovering så vi inreder aldrig klart. Som att vi skippar sista dagen på alla gör-om-ett-rum-program, det där när någon rusar in med tavlor, blommor, ljuslyktor och kuddar för att färdigställa och pimpa till allt. 

 

Jag menar, vi tog ner alla tavlor (som ändå inte passade in) i vardagsrummet och målade vitt för cirka 1,5 år sedan. Vi har sen levt med kala, vita väggar. Så trist!!

Midsommar är väl enda dagen på året när man kommer undan med en barnfrisyr väl?

 

Jag minns för några år sedan hur jag rått skrattade åt en mamma i "Familjen Annorlunda", när hon efter att de 9 äldre barnen äntligen lagt sig för kvällen, deklarerade att nu var det lite vuxentid för henne och maken...och hängde minstingen fortfarande ammandes i famnen. Bebisen räknades liksom inte. Säg det till en förstagångsförälder!

 

 

Idag blev jag själv precis sådan. Elsalie åkte till sin pappa och vi fick ensamtid. Midsommarlunch med alla klassiska saker, till och med nubbe.

Penny är i så rolig fas nu. Pratet kommer mer och mer och vi har hittat nycklarna till flera av hennes uttryck. Hon kallar sig själv Alli och använder "Alli vill ha" många gånger per dag. 

 

Hon har tusen rävar bakom örat och hennes käraste ägodel är "päääääden"(ipaden).

Så mycket kärlek mellan dessa två.

 

Min syster hade rensning i sina lådor häromdagen och jag fick några godbitar skickat till mig:

 

Vilket fint bröllop vi var på i helgen! Min svägerska gifte sig med sin Peter och det blev verkligen en kärleksfull dag.

I onsdags var vi ju som berättat på Liseberg. Och vad härligt det var! Elsalie och kusin Emilia var som höga och det var så roligt att bara titta på dem.

 

Stora åkband köptes och det åktes och åktes.

Ärligt talat Penny! Efter att ha varit på middag igår och kommit hem sent, så går man inte upp 05.00 och sedan sitter apatisk framför tv:n, man sover!!

 

I dag nådde mitt hantverkarhat sitt klimax. Ni vet den där renoveringen vi startade i mars, som aldrig blir klar, nu är jag så otroligt trött på den. Jag har ju vant mig vid att vi inte haft någon värme på hela den iskalla våren, att vi får tvätta genom att koppla in maskinen till duschen samt att vi endast har en tillfällig, liten varmvattenberedare. Jag längtar inte längre till min nya fina tvättstuga, för den känns som en utopi. Jag vill bara att allt ska bli som förr. Sunkiga, dåligt planerade tvättstuga, kom tillbaka allt är förlåtet!

 

I morse kom i alla fall kulmen när jag skulle duscha innan jobbet. Redan igår var håret lite väl otvättat och jag fuskade mig igenom dagen med torrschampo. Idag fanns inga mirakelkurer som kunde rädda mig, mitt hår ligger i mörka, flottiga korvar runt huvudet och jag gick för att duscha. Då har hantverkar(jävel)n dragit ur kontakten på varmvattenberedaren igår när han lade klinkers, så det finns inte en droppe varmvatten!!Aaaahhh!!

 

Så nu sitter jag här på jobbet i min tofs och hoppas att folk ska tro att jag medvetet kör på lite sexig wet-look idag....

Åh snart checkar jag ut från jobbet och drar till Liseberg med familjen! Det ska bli fantastiskt kul faktiskt. Jag är sugen på att testa Helix och se barnen riva runt bland kaninerna. Det är ju Pennys första medvetna gång.

 

Som bonus är ju nästan hela min originalfamilj med pappa, syster och bror samt deras familjer. Bara mamma som saknas och får sköta sin skolavslutning istället. Detta känns som en minisemester mitt i veckan och det är ju sådana här stunder vi får ta oss i år när våra semestrar inte överlappar någonting.

 

Igår postade vi hindersprövningen! Stor grej ändå, så högtidligt att tala om för skatteverket att här ska det minsann ingås äktenskap. Vi intygade både att vi inte är släkt eller har varit gifta förut.

 

Michael har dessutom chockat mig de senaste veckorna genom att göra en totalomvändning gällande vårt efternamn. En stor uppoffring från hans sida och jag kan knappt fatta det. Vi ska heta Wängroth! Bara Wängroth!

 

 Jag som nu ett tag varit så inställd på dubbelnamn och hur det ska fungera är så förvånad av hans kovändning att jag inte riktigt vågat tro det. Men han är så bestämd och handlingskraftig så han bara fyllde i papprena, tog farväl av sin stiliga signatur han jobbat fram till perfektion och postade namnändringen. En fjärde familj Wängroth är alltså under konstruktion. 

 

Mitt släktnamn hankar sig alltså vidare och jag känner mig så tacksam! Sedan att det var mer hans ogillande av dubbelnamn samt att det kan kännas lustigt att både vara gift med och bror till en Cecilia Lööf, än kärlek till mitt namn som avgjorde spelar väl ingen roll. Jag blev i alla fall helt nykär av chock! Han har mycket bättre förhandlingsläge nu i alla frågor hemma.

Man måste ju bara älska barns more is more-attityd:

 

förresten, det är också nu den yttre transformering inför bröllopet börjar. Första steget: fuskfransar

 

Jag har ju varit sugen att testa ett tag men tvekat eftersom jag inte vill bli fast och tvungen att fortsätta. Det verkar ju vara som en drog det där. Men nu gjorde jag det!

 

Nu börjar bröllopsfixandet dra igång lite på allvar ändå. I måndags var det dags att lära sig valsgrunderna och en kvinna kom hem till Onsala för att drilla oss.

 

Jag som är livrädd för styrdans och stel i kroppen tyckte att det var riktigt roligt. Efter två timmar av yrsel från snurrar och höftsmärta, måste jag ändå säga att vi lyckades få till någon minut av ren vals. Inte illa från en som inte kan hålla takten och en som ser uppstyrd dans som matematik. En får "feeling", blundar och flödar ut (i otakt) och en räknar och klampar runt taktfast efter slagen med sammanbiten min. Men vad kära vi blir! Dans är verkligen ett förspel.

 

Nu när vi ska öva själva är det svårare. Dels för att barnen kommer springande och ska vara med så fort det spelas en ton här hemma, samt att danssteg tydligen inte sätter sig på en gång. Men när sommaren är över så ska vi förhoppningsvis kunna riva av en minuts pardans utan att jag kräks eller börjar fnissa.