Om ens dotter går upp vid 05.20 en lördag och innan 9.30 redan hunnit hälla välling i soffan, hälla ut en full soda streams-flaska med vatten, rivit upp en halvfull blöjpåse på toalettgolvet, haka av en duschdörr, med hjälp av min träningströja, sopa ur all aska ur kaminen på golvet samt sekunden innan jag startar tvättmaskinen ändra tvättprogrammet från 40 till 60 grader och jag trycker igång.....får man då vara lite trött på henne? Jag kämpar med leendet här hemma just nu.
 
 
 
Själv verkar hon oerhört nöjd med sina morgonbestyr. Detta är den enda bildvyn man kan få just nu av Penny eftersom hon blir som tokig när ipaden eller telefonen kommer fram. Hon måste in i apparaten!
Nu har jag jobbat min första hela, ensamma vecka och hjälp vad lite tid man har över. Jag får vara glad om jag hinner duscha då och då. Igår kväll hann jag duscha men blev sittande i telefon efteråt med en saknad vän och missade då att borsta håret. Jag vaknade i morse med en otrolig frisyr och Penny blev inspirerad.
 
 
All volym är inte av godo tyvärr. Ibland saknar jag mitt totalt platta hår från innan permanenten.
 
Fredagar brukar annars bjuda på träning på jobbet inför Göteborgsvarvet men jag bangade ur med min snart-tre-veckor-snuva i kombination med ösregn. Lite vekt, men också skönt.
 
För att kompensera min dåliga karaktär fick jag ett ryck efter förskolehämtning, middag, bad och läggning. Jag släckte ner, tände en massa ljus och körde 60 min yoga. Så underbart! Jag tror till och med att jag somnade till en mikrosekund på avslappningsdelen.
 
Sedan poppade jag perfekta popcorn, skivade en mango och rotade fram en chokladkaka och slog mig ner framför tvn. 
 
 
Sa jag att popcornen var perfekta? Jag menar på riktigt. Stora fluffiga och med endast fyra kärnor kvar i botten. Jag misslyckas aldrig. Det är faktiskt min största talang. 
 
Klart slut!
Oj, oj, oj nu har tant varit ute på stan och roat sig och hjälp vad jag får betala. Hela söndagen har gått i sirap och huvudvärken ligger och lurar. Skakis och bakis, men det var det värt!
 
Vi gick på Ägd, Schyffert och Lindströms show, på Scandinavium med Marcus och Sara. Den var bitvis jättebra och bitvis lite förutsägbar. Efter att jag kommit över att Schyffert gjort något med munnen/käken alternativt supit innan, eftersom han sluddrade på ett otroligt konstigt sätt, så blev det kul. Det förtog dock hela första halvtimmen eftersom jag funderade på vad som hänt honom.
 
Sedan kan jag verkligen rekommendera det smarta draget att ta matinéföreställningen eftersom när vi kom ut från föreställningen hade hela kvällen kvar. Istället för att skynda sig att äta middag innan, kunde vi i lugn och ro starta kvällen med bubbel på Tvåkanten för att sedan gå vidare till vårt bokade bord på Peacock. Jävligt lyxigt!
 
Maten var otroligt god och spännande. Tyvärr var även vinet lite väl smaskigt...
 
När vi blev av med vårt bord pga "andra sittningen börjar" (HATAR den grejen!) så hade vi inte riktigt fått nog utan gick vidare till Loccatelli för drinkar. Vilken skön kväll och vi hade det verkligen jättekul! Det var först i taxin hem som jag kände tröttheten komma krypande.
 
Väl hemma väckte vi svärmor som passat barnen och kröp nöjda ner i sängen. Vi var dock mindre nöjda när Penny vaknade 3 timmar senare samt beslutade sig för att morgonen började 05.30. Stackars Michael som fick offra sig.
 
Idag har vi ända lyckats måla sista omgången i hallen och trappan och städa upp lite i gästrummet. På tisdag åker Michael och vi ska nu mysa skiten ur sista tiden.
 
Den här bilden från morgonens frukost för symbolisera den ljudkänslighet som vilat över huset idag. 
 
 
 
Idag med mindre än en vecka kvar till att Michael åker ut på sjön igen, satte vi visst igång med en hallrenovering. Ett litet lagom projekt såhär när alla dagar är uppbokade med aktiviteter tills han åker....
 
 
 
Tapeter revs, det slipades och framför allt byggdes någon slags ställning i trappan, att stå på. Behöver jag ens säga att Michael får jobba ensam på brädorna?
 
 
Vad tycker ni förresten om den läckra tapeten vi hittade under den nikotingulrandiga vi har ytterst?
 
Nittiotalet var färggladare än jag minns och det var tydligen fritt fram för barntapet i hallen. Elsalie ville ha kvar den.
 
Jag bytte min lediga fredag mot onsdag denna veckan och kunde då också vara med på öppet hus på barnens förskola idag. Mysigt att hänga där en stund och hinna prata med pedagogerna. Inte bara rusa in och rusa ut. Barnen blir ju så glada att få visa upp sin vardag också. Kul!
 
Imorgon är det tillbaka till verkligheten och jobbet. 
Elsalie hade sett på tv hur man kan skoja med sina föräldrar och färga tulpaner. När vi handlade häromdagen ville hon testa på Michael eftersom "han älskar ju blommor, mamma!".
 
Så vi köpte de ljusaste tulpaner vi hittade och satte dem i vatten med karamellfärg. Först med svart färg och då hände inget, tråkigt nog. Men sedan bytte vi till blå och då blev det andra bullar.
 
Kul ändå!
Har ni sett reklamen "run like a girl"? Den går ut på att man frågar äldre tonåringar/unga vuxna hur det ser ut när man tex springer som en tjej. De visar då upp en "svag" löpstil med mer oro för hur håret ser ut än att det ska gå snabbt. 
 
Sedan får unga flickor samma fråga. Och här är det inte fråga om att mesa sig. De springer allt de kan med kraftfulla steg. 
 
Det är så sorgligt att något händer i tonåren som gör att bilden av "som en tjej" ändras. Jag vill inte att mina flickor ska behöva omvärdera sin syn på sig själv, som tjej. Än så länge njuter jag av Elsalies fantastiska självförtroende och hennes Gladiatordrömmar.
 
Hennes senaste grej är armbrytningar. Alla ska utmanas! Vid frukosten i morse pratade vi om armbrytningar och då också om Heidi Andersson. Vi berättade att hon är bäst i världen på att bryta arm. Då tänkte Elsalie länge och sa sedan:
 
-Då är jag nog nummer två!
 
Älskar hennes antaganden.
Penny klippte sig igår och blev så tjusig!
 
 
Någon har kommit på den briljanta iden att kombinera lekland med frisörsalong i Kungsbacka. Så medan lillasyster fick bebishåret kapat i en härlig Gustav Vasa-frisyr, kunde storasyster klä ut sig, leka och möla chokladbollar. Genialiskt!
Även Michael tog vara på tillfället.
 
Så smart ide ändå. Alla stressade föräldrar som inte kan få till en klipptid eftersom de måste se till att någon har barnen. Här är det bara att slå sig ner och låta dem leka loss.
 
Skridskoskolan är ändå det gulligaste! Små konståknings-wannabe-barn som stapplar omkring på isen med stora leenden. Ramlar, tar sig upp och slår ut med händerna så graciöst som att själva fallet ingått i programmet. Gulle!
 
 
Elsalie är den helrosa tjejen. Hon håller sig gärna till fröken för att få lite trygghet.
 
Jag älskar att titta på detta och riktigt hoppas att det kommer bli en favoritsport för henne, även om det innebär att jag ska sy paljettdräkter på nätterna.
 
Det gulligaste var första gången, när Elsalie var helt ny. De flesta andra har redan åkt en termin och hon var markant sämst. Då kom en kompis till undsättning och höll i henne under hela träningen. Hand i hand fick hon då testa på sina första skär med denna nyfunna kompis. Så fint!
 
Undrar om hon kan lära sin mamma sedan?
Vissa gör färgglada handavtryck på sina små barn, sätter in i album och fixar. Vissa beställer små silversmycken av fotsulorna att hänga runt halsen. Vi jobbar annorlunda. Mer här och nu. 
 
Så här har vi kört runt den sista tiden, med ett stilfullt, avundsvärt avtryck på ena bildörren.
 
 
Hur man gör? Jo, man tar en barnhand, ju mindre barn desto gulligare look. Vi har jobbat med en 1,5-åring. Smörj in handen. Du kan använda handkräm, solkräm eller, som i vårt fall, smör. Snåla inte, rikligt med smör ska det vara! Låt barnet trycka sin hand ordentligt mot valfri del av bilen. Kör sedan runt i ett slaskigt vinterväglag ett par dagar. Låt torka. Nu har du en perfekt prydnad på din bil med lite 3D-effekt. Njut! 
Igår hade jag min första helt lediga fredag sedan jag började jobba. Och vad härligt det var! En extra helgdag med hela familjen. Tyvärr väcktes jag lite väl bryskt av brandlarmet, stickande rökdoft, stressad Michael och skrikande barn. Tydligen ville någon göra det mysigt med brasa på morgonen...jag var mycket missnöjd.
 
Vi ville utmana immunförsvaret lite extra och drog till Åby simhall denna sportlovsfredag. Mm, bakteriebonanza! Vi marinerade oss i den varma poolen tillsammans med halva Göteborg. Man stod liksom hud mot hud med främlingar hur man än gjorde och frågan är väl om simhallens reningssystem ens är anpassat för den här anstormningen? Ja ja, lite skit rensar magen och allt det där...man ska ju tydligen känna sig så "lätt och ren" efter en tarmsköljning, så magsjuka bekymrar mig inte. 
 
Efter bad så lät jag mitt klordoftande hår marineras lite i rökdoften hemma innan jag åkte till frisören. Klippning och lite uppljusning av håret stod på agendan. Två timmar var bokade och tre timmar senare kunde jag åka hem. Han är inte snabb, min frisör, men han är expert på volym. Krulligare än fåret Shaun anlände jag försenad till grannarna för aw.
 
Westins bjöd på supergod hemmagjord pizza och hade lyckats med konststycket att engagera Elsalie som bagare. Vilken stolt tjej jag mötte! "Mamma, jag har gjort ALLA pizzorna".
 
 
 
Sedan drack vi vin. Åh, ljuvligt rödvin fick vi och jag hamnade i fredagskänsla. Tyvärr höll barnen inte ihop så länge och vi fick gå hem och bädda ner dem. Vi vuxna var dock inte färdiga med myset kände vi och korkade upp cava framför inspelade På spåret samt käkade snuskigt mycket smågodis. En bra dag på alla sätt!
Igår utnyttjade jag lyxen av att ha ett gym på jobbet. Väl i omklädningsrummet märkte jag att min flaska med hårglansolja hade läckt ut i väskan med träningskläder. Strumporna, handduken och byxorna var indränkta medan linnet fick mer ett suspekt utseende.
 
 
Så de två stackars kollegorna som befann sig i gymmet samtidigt undrade nog varför jag svettades så extremt ojämt där borta på löparbandet. Men jag luktade i alla fall fantastiskt gott av oljan. Lite spring och lite mage blev det. Dags att trappa upp löpningen nu inför Göteborgsvarvet.
 
 
På kvällen träffade jag mina Onsalakompisar i Kungsbacka för tapas och bubbel. Eller, det var bara två av oss som lyckades göra sig av med bilen och ta bubbel, men ändå!
Så härligt att få komma ut och lufta sig och grotta ner sig i förlossningsprat. Maria, som just kom från ett kejsarsnitt (utfört, inte genomgått...) hade ju så mycket spännande fakta och vi andra satt med stora ögon. Att föda barn, vilken grej ändå!
Idag avklarade jag första tjänsteresan. Ända till Mölnlycke tog jag mig och vår fabrik där. Jag njuter fortfarande för fullt av att jobba. Ända gången det sved lite var när jag fick den här bilden skickad till mig:
 
Sol och pussar!
 
Den härligaste stunden idag var ändå när jag fick sladda ut till Saltholmen och hämta Elsalie. Hon var så efterlängtad efter två veckor hos pappa. Så ljuvligt att ha familjen samlad igen. Penny kunde inte tro sina ögon och stod mest och lyckostampade i hallen.
 
Imorgon väntar tjejmiddag på stan efter jobbet, så den här sportlovsveckan ser lovande ut!
 
Elsalie poserar i sina griller.
Nu är jag tillbaka på banan igen, men oj vad det är svårt att börja blogga efter ett längre uppehåll. Som att det man skriver måste vara intressant nog för att rättfärdiga en comeback.
 
Jag har nu hunnit jobba i en vecka och jag älskar det! 
 
Något annat som hänt här hemma är att Penny blivit en stor tjej. Bebisen har vuxit upp och vi känner knappt igen henne.
 
Hon trotsar som en hel tvååring, är busig, tar på sig stövlar själv, rör sig själv mellan över och undervåningen,"hjälper till" med att slänga skräp och torka av. Idag har hon till fullo insett vad en pall kan göra med räckvidden. Stora, kapabla Penny.
 
Nu längtar vi bara efter storasyster som kommer hit imorgon.
Senaste veckan kvalar in som en av de sämsta i mitt liv faktiskt. Det började ju så bra med jobbstart på måndagen. Kul med kollegor, arbetsuppgifter, lagad lunch och varmt kaffe. Man får gå helt solokvist på toaletten och till och med stanna där så länge man vill! Ljuvligt.
 
Underbart är kort dock. På tisdagen kom influensan och tog oss. Först Elsalie, sedan mig och veckan har avslutat starkt med Penny på mest-sjuk-tronen. Att ha influensan samtidigt som man ansvarar för två pigga (trots sjukdom) barn är ett helvete. Det finns inget annat att beskriva det med. När tanken på mat får dig att vilja kräkas så ska du fixa frukost, lunch, middag plus mellanmål. När du bara vill sova för att kroppen skakar av frossa och alla leder gör ont, då är det dags att leka tittut eller sjunga sånger. Myyyyzzz
 
Som grädde på moset väntades inte Michael hem förrän på fredagen ( och mina föräldrar var på semester i Spanien). När fredagen närmade sig och hjälpen kom nästa härliga överraskning; det var för dåligt väder för Michael att komma i land och han blev fast på båten. Mamma och pappa hade då kommit hem och tog mitt puck och pack till Vänga för att få avlastning.
 
Nu är jag bättre men trött efter pärsen. Michael kommer "antagligen" hem imorgon måndag och Pennys snuva ringer inte konstant. Så det ser ljusare ut. Men herregud! Det här är faktiskt första gången jag har börjat fundera på vad det finns för andra jobb åt Michael i land eller vad en dygnet-runt-nanny skulle kosta...
 
Det tråkiga är ju att vår första av de ynka fyra helger vi har tillsammans är redan över. När man jobbar är ju helgerna så mycket mer värdefulla och nu är det bara tre kvar innan han ska ut och jobba igen. Ja, jag tycker faktiskt jävligt synd om mig själv! Och Michael som är fast på en båt och bara kan FaceTime:a sig in i eländet. Håll nu tummarna för att Penny ska vara ännu bättre efter natten och kunna gå till förskolan så att jag åtminstone kan jobba imorgon.