sjömanshustrun.blogg.se

Jag har varit i Hades och vänt! Jag som sällan är sjuk vet nu hur en riktig magsjuka känns.

 

Lågvattenmärke: När Elsalie kräktes på natten och jag försökte hjälpa henne att torka upp men det hela slutar med att jag står på alla fyra och kräks i hennes hink och hon stryker mig över ryggen.

 

På plussidan: Barnen blir otroligt hjälpsamma när jag är svag. Elsalie har lagat mat, hämtat post, vattnat blommor och varit allmänt en ängel. Penny har hjälp till på sitt fyraåringssätt. Så gulliga!

Även att efter att ha fått mintchoklad upp genom näsan och därmed fått slut på den cravingen får väl ändå räknas som ett plus?

 

Nu har livet vänt och jag är på bättringsvägen även om jag inte repar mig lika snabbt som barnen. Antar att graviditeten gör mig lite mer nedsatt? Är förresten lite orolig hur det går för bubblan. En googling sa att det förmodligen inte är någon fara, men det gnager ändå lite i mig. 

 

Igår hämtade pappa Penny, som var lite väl pigg för att hänga med mig och Elsalie. Vi hängde hela dagen i sängen med hink och iPad. Myzzz

 

Idag vaknade Elsalie pigg som en lärka medan jag var lite segare. Vi städade huset och röjde upp alla sjukdomsspår. Sedan tog vi en paus i solen. Stortjejen var missnöjd med att jag inte hoppade i studsmattan:

 

- Jag önskar att jag hade en piggare mamma!

 

 

 

Så jag kämpar väl vidare här i femte gravidmånaden efter några dagars magsjuka. Barn är skoningslösa!

Vet ni vad som är värre än att ens barn är magsjukt? Att man själv blir magsjuk och ensam ska ta hand om två barn. Japp, i natt var det min tur att kräkas. SÅ. JÄVLA.JOBBIGT! När man är gravid är det ju inte så att man lite snabbt rushar till toaletten när man känner att det kommer. Man hämtar en hink och får istället bara rulla åt sidan i sängen och kräkas över sängkanten. It ain't pretty.....

 

Så idag har jag inte varit tuff. Även om kräkningarna upphörde efter natten, så har jag varit så svag, darrig och illamående. Jag tog mig samman och skjutsade tjejerna till skola och förskola, åkte sedan hem och stupade i säng. Vid halv 15 gick jag upp, handlade lite mat och hämtade dem igen. En sjuk ansträngning, särskilt som förskolepersonalen var ovanligt pratsamma tyvärr.

 

Väl hemma mutades barnen med yoghurt och iPad så att jag kunde sova en timme till. Att laga mat kändes som att bestiga ett berg men som tur är har jag avlat fram två underbara ungar som förstår när mamma är svag. De lagade helt enkelt maten åt mig! Tacos langades fram utan minsta knot. Elsalie stekte köttfärs och skar grönsaker och Penny hällde upp majs, chips och dukade. Vilka stjärnor!

 

 

Nu sitter jag nyduschad och lite bättre till mods i tv-soffan och hoppas på en bättre natt i natt samt helt tillfrisknande imorgon. Då väntar väntar nämligen en tuff dag även för en frisk, ogravid mamma. 8.30 är det handbollsavslutning med barn mot föräldrar-match, sedan avslutning på Pennys gymnastik, därefter kalas nr1 på bowlinghallen där det ska hämtas och lämnas, till sist har vi en timmes paus innan kalas nr2 i en gympasal i Kungsbacka innan vi får göra kväll. Wish me luck!

Tortellini äts som snacks här hemma, gärna okokt. 5 min efter att Penny kräkts igår ville hon ha kokta tortellini hill frukost... normalt?

 

I onsdags tidiga morgon åkte Michael ut på havet igen (nåja, fastnade i och för sig på Landvetter fram till lunch men lämnade i alla fall hemmaskutan). 2 timmar senare spyr Penny rakt ut i köket. Jippi!

 

Ni som känner mig vet att detta inte är första gången hon tajmar en sjukdomsomgång precis så här, alternativ några dagar innan han kommer hem. Det brukar alltid falla in när jag inte orkat ta med datorn hem dessutom, så att jag fastnar i en jobblimbo, där man känner hur mailen ackumuleras by the minute och stressen ökar. Jag är lite trött på Kalle Ankan i mig själv och skulle önska lite mer vardagsflyt. 

 

Gårdagen tillbringades mest i soffan med spyburken redo. Men eftersom det inte blev något mer än den enda spyan användes bunken mest till hatt.

Nu är denna härliga helgen redan slut, så otroligt fort det gick! 

 

Tough Viking gick toppen för Michael som klarade av alla hinder utom atlasstenarna, som han inte riktigt gavs tid att försöka fler gånger på. Hög på endorfiner sprang de i mål,

 

Idag ska vi in och heja fram Michael och Magnus till stordåd på Tough Viking.

 

I nya kläder, första gången i tights till och med, vankar Michael nervöst runt i huset.

 

Idag körde jag på tight linne under kavajen och flera kollegor vågade sig på ett grattis. De flesta har ju nu för tiden den goda smaken att invänta bergsäkra signaler, jag upplever att det var mer öppet för chansningar för några år sedan. Ett år innan Elsalie planterades i min mage fick jag ett hjärtligt grattis av en välmenande tant. Den klänningen har jag aldrig burit igen.

 

Men nu när jag ser ut så här är det väl ganska uppenbart:

 

Dags att kicka igång den här bloggen igen kanske? Mycket har hänt sedan sist och jag börjar få dåligt samvete för mitt dåliga dokumenterande. Största nyheten: Lika regelbundet som ett OS maxar min kropp fertiliteten vart fjärde år. Så, det är dags igen och ett nytt liv är på intåg i våra liv.

 

 

Vink, vink med lilla handen:

 

Idag var vi på rutinultraljud och kikade på bubblan. Bildupplösningen blir bättre och bättre för varje gång och man imponeras av vad de kan urskilja. Vi sa att vi inte ville veta kön men naturligtvis stirrade jag som en dåre så fort vi närmade oss de nedre delarna. Och visst tyckte både jag och Michael att det var en konstig grej mellan benen sol liksom satt utanpå kroppen...någon med son som kan bekräfta om det är så det ser ut?

 

Så kanske att könsfördelningen jämnas ut lite i familjen Wängroth? Men det är nog bäst att förbereda namn för båda könen. Känns inte som om vi riktigt kan lita på vår UL-kunskap.

 

14 September är det dags i alla fall! Så snart det känns men ändå långt borta. En evig sommar med härligt svullna fötter och vaggande gång.

 

Så, första jobbiga inlägget klart. Har tänkt att jag ska försöka beskriva vecka 1-19 i fler inlägg för att minnas om fyra år ifall hormonerna skulle försöka lura mig till att "en fjärde vore mysigt".