sjömanshustrun.blogg.se

Här kommer ett fantastiskt tips från er egen hemmapysslare....ok, jag ska inte ta åt mig äran. Denna idé är helt och hållet min dotters.

 

Om du saknar ett spänne hemma för att sätta upp håret i den där perfekt Madicken-frisyren, så ta bara den största påsklämman hushållet har att erbjuda.

Observera, välj noggrant din favoritfärg.

Sedan är det bara att be någon person i din närhet att tråckla in lite kalufs i den och vips blir du så här stilig:

 

Den här favorituppsättningen har vi kört i snart en vecka nu.

Idag, innan Elsalie skulle hämtas av sin pappa, tänkte jag att jag skulle ta lite fina "mor och dotter"-bilder. Ni känner ju mig vid det här laget, några bra bilder kan jag ju inte ta, men här är en bildkavalkad och hur jag tänker som fotograf:

 

Först en klassisk närbild...ok, kanske inte superlyckad. Vi kanske skall ha med bebismagen?

Igår hade vi lite dramatik här på morgonen. Elsalie kom glad i hågen in och sa att hon ville visa mig något. Jag följde med henne ut och hon pekade glatt på en buske i rabatten och sa:

 

- Jag åt sådana bär! De var jättegoda!

 

Jag som inte kan något om växter fick panik. Busken hon pekade på hade jag hela tiden trott varit en typ hängpil. Jag hade inte registrerat de björnbärsaktiga bären som dykt upp på den. 

 

I min rädsla skrek jag pedagogiskt att hon ABSOLUT INTE får äta några bär som jag inte godkänt och att de kan vara GIFTIGA och hon kan DÖ!!!

 

Stackars Elsalie blev helt ifrån sig och storgrät naturligtvis medan jag googlade giftinformation om en växt jag inte visste vad det var... Men sedan kom jag på min grupp som jag är med i på Facebook "Vi trädgårdstokiga". Jag blev inbjuden av en kollega som sa att jag där kan få hjälp med trädgårdsfrågor.

 

Jag postade några bilder på busken och bären och fick efter bara några minuter utförliga svar att det är en Mullbärsbuske och den är inte giftig. Puh! Vilken hjälp man kan få och så snabbt!

 

Jag fick också information om att det inte finns några giftiga bär i Sverige som man inte kan äta cirka 4 stycken av utan att något händer. Jag älskar sådan tydlig och bra information! Elsalie hade ju bara ätit 2 bär, så redan där hade jag ju kunnat vara lugn.

 

Nu har jag alltså utvidgat mina giftiga-kunskaper . Vem sa att Facebook bara är till för trams? Tidigare var min enda bärreferens "somna in"-bären i filmen Den blå lagunen. Därav min reaktion!

Det är väldigt sällan jag behöver skämmas för min dotter, men de senaste veckorna har hon börjat sjunga en egen sång, som mitt svenska jante-jag tycker känns lite skavig. Hon sjunger:

 

- Jag är så vacker. Jag är så vacker. Jag är så vacker...osv

 

Det är så mycket i det här som känns jobbigt. Framförallt att hon lägger värdering i sitt utseende och dessutom är det ju sällan charmigt med skryt....Det hade varit så mycket skönare om hon sjöng "jag är så snäll" eller något liknande. Hemma så gör det väl inte så mycket och jag brukar inte kommentera, men just nu hör jag henne skråla sin sång nere hos grannen.... 

 

Ska jag fortsätta skämmas eller ska jag vara nöjd över hennes sköna självförtroende? Det kommer ju säkert en tonårsperiod där man skulle jubla över en sådan här sång...

 

Igår kom min bror med familj förbi på väg hem från semester i Falkenberg och vad glada kusintjejerna blir när de får ses! Det är så härligt att de har varandra och klickar så bra. Hoppas att det kommer att vara så hela livet.

 

Här sitter de och väntar på att deras pizza ska bli färdig inne på pizzerian.

 

Se, jag kan göra glada och positiva inlägg!

Så här hittade jag Elsalie 18.15, efter att bara varit på övervåningen i 5 min för att se till maten.

 

Det blev ingen mat för henne. Hon orkade inte tugga överhuvudtaget och var helt radiostyrd när jag vallade runt henne i badrummet för tandborstning och kissning. Så otroligt trött!

 

Den här helgen med besök av en till 3,5-åring och en 1-åring med tillhörande mamma sög musten ur henne. Det och vädret. Så varmt, varmt vi har haft det. Även hennes mamma är slut som artist nu och kan inte förmå sig att göra något vettigt överhuvudtaget. Hej soffan och tv:n!

Just som jag kommit över det här med att jag tycker att det är så sjukt tråkigt på lekplatser, så kommer nästa föräldraångest och tar mig mig med storm...pysselhelvetet!
Jag kan numera acceptera att jag inte kommer att älska att sätta fart på gungor eller bygga sandslott. lekplatser är faktiskt ofta inte så kul för vuxna och barn är ju så tråkigt repetativa med sin "bara en gång till" i rutchbanan. Nu har vi dessutom hus med en tomt där Elsalie leker bra själv med sina gungor och i sin klätterkoja. Det räcker att jag är i närheten och jag längtar tills det blir lite varmare och jag faktiskt själv har något att pyssla med i trädgården under tiden.

Men, nu har bristen på pyssel tagit över mina tankar! Jag har ju aldrig gillat att pyssla så mycket. I alla fall inte den där "klippa/klistra/måla"-typen av pyssel. Jag är inte så estetiskt kreativ, ganska fumlig och tröttnar sjukt snabbt. Jag gillar att sticka...efter MÖNSTER (Ja, jag är en ingenjör) och det är kanske inte det första man sätter igång med tillsammans med sin 3-åring?

När jag var liten och lekte med min bästis Emil, så hade vi alltid det här tjafset hur vi skulle leka med LEGO. Han ville skapa och bygga fantasivärldar, jag ville, om och om igen, bygga upp hans LEGO-borg efter en utförlig beskrivning (detta tog dessutom nästan en hel dag). Jag älskade att se den växa fram precis efter mina förväntningar. Han tråkades ihjäl, så klart. Stackare!

Så, hur ska jag göra för att inte kväva min dotters fantasi redan nu och forma henne efter mitt stela, opyssliga liv. Tips?

Räcker förskolans alla aktiviteter och att hon ju faktiskt får vara med i alla "kreativa" vuxensysslor hemma: laga mat, sortera tvätt, plantera blommor, fixa påskris och klä gran? Eller måste jag hem idag för att fixa ihop en stor jävla trolldeg?? Ahh,angst!