28 Mar

20:21

Orientering beats obsticle run every day

0kommentarer
Jag gjorde det! Länge har jag nu pratat om och funderat på att testa orientering. Jag sprang när jag var liten, mellan 7 och 14 ungefär, men sedan dess har jag inte rört en karta. Jag insåg idag att jag i princip slutade när banorna inte var snitslade längre, för jösses vad klurigt det var.
 
Det var Snötrampet i Fjärås som fick ut mig i skogen och det var nog tur att jag inte visste innan hur kuperat det var. Jag gick dubbelvikt höjd efter höjd och varenda kontroll låg högt upp eller djupt ner. Dessutom var det så otroligt mycket mossar och kärr. Jag vadade i isvatten och klafsade i lera upp till låren. Men jag hade jättekul hela tiden!
 
Det var så mysigt ute i skogen, alla var trevliga och hjälpsamma och det var kul att bli utmanad. Orienteringen tog sig kontroll efter kontroll och i slutet kände jag mig mycket säkrare på vad jag höll på med. 
 
Sedan förstod jag ju vitsen med spikskor och terrängskor. Mina stackars asfaltsskor gjorde att jag bara halkade runt på stenar och rötter. Lite väl klurigt. 
 
Jag var i alla fall nästan hög när jag kom i mål efter 68 min.
 
Jag vill igen!
 
Michael och barnen gick knatteknat i lervällingen och inväntade sedan med spänning mig, men efter lite tidsmissförstånd (kort bana betyder inte kort tid i orientering, 3-4km är ju liksom fågelvägen och här var det ju dessutom superkuperat) där de hade tappat både blodsocker och tålamod innan jag visade mig på mållinjen, så hurrades det inte så storslaget direkt. Men efter en hamburgare och muffins vände det och jag kan nog lura dit dem igen. Elsalie verkade taggad.
 
Så, om jag får till det här med att lämna in på barnpassning samt förhoppningsvis hitta någon som vill hänga på, så kanske jag har hittat en ny hobby.
 
Allmänt
Kommentera

26 Mar

22:20

Ahh långhelg!

0kommentarer
Åh påsk, visst har det blivit allas nya favorithögtid? Kravlös, många lediga dagar, våren är på gång, godis i massor, maten är godare och friare än på jul och det är helt ok att inte göra någonting. Vad är det att inte älska?
 
Den här påsken har varit ovanlig för mig eftersom Michael är hemma. Han brukar annars ha en ovana att befinna sig på sjön under den här högtiden.
 
Målet med långhelgen är:
 
 
  • umgås med familj och vänner
  • rensa i trädgård och förråd
  • springa en orienteringstävling och löpträna i största allmänhet
Facit hittills:
  • Vänga och originalfamiljen besökt, Universeum med Erik och Pernilla, påskafton med Michaels originalfamilj. Tyvärr magsjuka hos familjen Johansson, annars hade vi även hunnit med dem, så check ändå på den punkten.
  • Trädgård lövrensad och planterad en första omgång men förrådet står orört. Halv-check.
  • Orientering var planerad på långfredagen, men iskyla och regn tog udden av suget. Så endast en liten löprunda i torsdags, annars tomt i protokollet. Ny tävling i sikte på annandagen och förhoppningsvis en intervallrunda imorgon.
Glad Påsk!
 
 
Allmänt
Kommentera

26 Mar

22:07

Snillen spekulerar

0kommentarer
Det är så roligt att ha en 6-åring i huset. En mini-tonåring. Hudlös, både stor och liten med hela huvudet fyllt av funderingar.
Diskussionen om döden och livets begynnelse har jag inväntat ett tag nu men i fredags, i bilen, kom vi riktigt nära:
 
- Mamma, om man inte har en bil men vill köpa en. Hur kommer man då till bilaffären?
 
-....
 
Ok, inga stilpoäng i filosofboken, men visst närmar vi oss hönan och ägget?
 
För protokollets skull frågade hon faktiskt en stund senare om den första människan och vem som hade hen i magen. Där snurrade jag in mig i religion vs. Vetenskap och hon tröttnade totalt och slutade lyssna. Jag får jobba på svaren.
Allmänt
Kommentera

22 Mar

12:44

hundfjället

0kommentarer
Tillbaka på jobbet efter en vecka i Sälen och en VAB-dag. Det känns som om jag varit borta en månad minst. Har glömt vad jag höll på med, lösenordet till datorn kan jag inte ens gissa och alla anteckningar känns skrivna av någon annan. Detta är min superkraft. Jag lämnar jobbet på jobbet och är helt utcheckad under ledighet. Det ger mig en stark motståndskraft mot utbrändhet, inbillar jag mig.
 
Veckan har i alla fall varit helt fantastisk med fint väder, mysigt sällskap och skidglada barn. Elsalie imponerade och åkte alla typer av backar i full fräs. Ofta i sällskap av kusin Emilia och henne såg jag knappt röken av.
 
 
Penny började som en liten klädhög i barnbacken, men var redan några timmar in i sin skidåkningskarriär redo för stolslift upp till "trollskogen", En backe som kördes om och om igen under veckan.
 
Humöret var på topp och det kramades Snögubbar och kikades på troll.
 
 
Under barn-afterski:n kunde man ta igen sig lite. Vilket kunde behövas när hon annars åkte 9-15 utan sovpaus.
 
 
Det är verkligen en otroligt härlig typ av semester. Vi hade en mysig stuga (när vi väl vädrat ut fisklukten vi drogs med första dagarna, en present från hyresgästen innan), vädret var fint, barnen älskar att åka skidor och familjen har tid tillsammans. Jag ser verkligen fram emot nästa år när Penny kanske till och med lär sig liften och blir ännu stadigare.
 
Skidboxnycklarna som jag tappade bort första dagen, hittades dagen innan hemfärd och det kändes som ett skämt när vi hela veckan åkt runt med snöiga skidor inne i bilen. Men skönt ändå, vi var ju så glada för vår nya blocket-köpta Box. Den tappar ju liksom funktionen om man inte kommer in i den.
 
Så semestern blev perfekt och Penny och Iris fann varandra i buset. Detta kan bli problematiskt om ett par år, men just nu är de ju för söta.
 
Allmänt
Kommentera

16 Mar

16:27

Skidliv

0kommentarer
Är i Sälen och lever livet. Hittills har veckan levererat både sol, härliga åk, spyor, god mat, stugliv och borttappade nycklar. Allt jämnar ut sig liksom. Fantastiskt och jobbigt. Glada barn som älskar sina skidor, gråtande barn som inte vill ta ett enda kliv framåt på samma skidor, allt under samma minut typ.
 
Men jag är så imponerad av vad en liten 2,5-åring kan klara och framförallt hennes glädje när hon åker. Trollskogen besöks flitigt! Nu är det stora problemet bara att hon vill åka själv, utan sele, vilket hon inte behärskar. Så allt blir lite krångligare då.
 
Lunch på toppen! 
 
Finklädda inför restaurangbesök på Grisen och Lammet.
 
 
Allmänt
Kommentera

04 Mar

21:41

Tar mig i kragen

0kommentarer
Blev förresten så deppig av min uteblivna löptur att jag gick in och bakade chokladbollar. Typiskt mig, allt eller inget.
 
Kom dock på att jag var ju fri och ensam hemma så när snön slutat falla gav jag mig ut igen för en vända med backintervaller i vår mördarbacke på gatan. Heja mig!
 
Så här funkar jag ofta, jag har både superbra och superdålig karaktär. Men jag tänker att det då jämnar ut sig. Jag njöt ju jättemycket av mina chokladbollar när jag sprungit mina intervaller. Endorfiner från både träning och choklad, stark synergieffekt!
Allmänt
Kommentera

04 Mar

19:35

Mitt liv med hund

1kommentarer
Idag fick jag ett val som ni som känner mig förstår inte riktigt hade något bra alternativ. Jag fick välja på att åka till simhallen med Penny eller vara hemma och rasta hunden vi passar åt svägerskan.
 
Mot alla odds valde jag hunden. Jag tänkte att jag i alla fall skulle njuta av en power walk i det friska vädret. Efter lite kontrollfrågor till Michael (vad gör jag om jag möter en annan hund? Har han redan bajsat idag?) vinkade jag av honom och Penny medan jag traskade ut på gatan.
 
Minut 0-3: Nisse (hunden) springer backen ner mot havet och jag fylls av glädje. Kul, vi kan kanske ta en löptur tillsammans. Att ha hund är ju kanske en hit ändå.
 
Minut 4-15: Tvärnit vid varje grästuva/staketbit/sten/lyktstolpe/elskåp. Nisse ska lukta, slicka och kissa på allt. I hundra år och jag tappar tålamodet. Vi har nu förflyttat oss lika långt som under valfri promenad med Penny. Hoppet om löptur är ute.
 
Minut 16-20: Jag dör av tristess. Hur länge måste man vara ute?
 
Minut 21-25: ok, nu byttes det friska vädret mot friskt snöfall och jag börjar frysa. Nisse tar god tid på sig vid en rejäl hästskit.
 
Minut 26-40: Gör folk det här frivilligt, flera gånger om dagen? Det är ju helt sjukt. Jag känner att mitt liv rinner förbi mig medan vi stannar var tredje meter innan vi når hemmet.
 
Alltså, det där med att ha hund för att komma ut och röra på sig, vilket ljug. Man kommer ut, visst, men takten är ju i paritet med random rullatorburen 90-åring. Inte mycket till motion, mer mindfulness kanske?
 
En av alla kisserier.
Allmänt
Kommentera

03 Mar

15:13

Vad jag tycker är pinsamt

0kommentarer
Oh genansen när man hämtar sin bil efter jobbdage och det ser ut så här:
 
 
Ok, marken var täckt av ett lager snö på morgonen och sträcken syntes inte. Dessutom ställde jag mig jämte en annan bil som då troligtvis stod lika illa.
 
men ändå! Att kunna parkera bra är ju liksom någonting jag skryter om. Det är ju min grej! Bilen bredvid var ju borta och snön likaså. Jag hoppade generat in och skyndade mig därifrån.
Allmänt
Kommentera