Nu är det väl ändå på sin plats att jag berättar om hur underbart vi hade det i helgen?
 
Gourmandhelg på Upper house tillsammans med Cecilia och Peter, det hör man ju är ljuvligt men jag är faktiskt imponerad på riktigt. Vi fick ett helt otroligt Deluxrum på 24:e våningen med en utsikt över Liseberg och ner mot Mölndal. Man klagade ju inte direkt när man vaknade upp till den här vyn:
 
 
Rummet i sig var stort, flådigt och med sängen perfekt placerad i mitten av rummet med nästan 180 graders fönstervy. Michael illustrerar väl bäst vår känsla:
 
 
 
Här ska tas igen för bröllopsnatten, upprepade han till höger och vänster medan jag rödkindat undrade varför han måste berätta för både svärmor och receptionist att vi ska ligga...
 
I alla fall, vi spa:ade 20 våningar upp och badade i utomhuspool med glasbotten där bilarna åkte i rusningstrafik långt under våra fötter. Hisnande!
 
Sedan väntade en fantastisk 7-rätters avsmakningsmeny med otroliga viner till. Jag sniffade och sniffade. Om jag kunde välja hade jag nog hellre inhalerat vinet än druckit det. Men drack gjorde jag och blev lite på kanelen innan man kunde sjunka ner i den ljuvliga sängen.
 
Dagen efter åt jag vi deras hotellfrukost som var en av de bättre jag upplevt. Kall buffé med kvalitetsgrejer och varm mat på a la cart-beställning. Jag orkade inte ens ta mig till efterrättsbordet.
 
Vilken upplevelse! Jag ville verkligen inte checka ut.
 
Vi fick trösta oss med att barnen väntade ju hemma och svärmor som anordnat skattjakt till Michaels ära. Han blev ju hela 38 i lördags!
 
Vi packade snabbt om, drog på dansgenrep med Elsalie och sedan vidare till Vänga för en övernattning. När vi väl landade hemma igen på söndag eftermiddag var vi ganska möra och bestämde oss för att ta det lugnt....
 
....vilket tydligen betyder att plocka fram julen! Så nu mina vänner är det redan pyntat hos Wängroths, bara granen saknas!
 
Eftersom Michael åker om drygt en vecka så missar ju han annars hela härligheten. Så fram med tomtar, lyktor, girlanger och stjärnor. Barnen var säkert glada i 40 minuter innan det mest såg ut så här:
 
En trött julfjäril tröttnade på att man måste akta allting hela tiden. Oerhört trist stil av mamman!
 
Så god jul då!
Älskar att min man fortfarande är så naiv när det ska packas.
 
Idag väntar hotellnatt för vuxendelen av Wängroths. Michael är mycket bestämd på att vi endast skall ha en väska med oss. Jag är tveksam men han börjar att packa. Så här ser det alltså ut innan han ens är färdigpackad:
 
Ha ha ha, min hög med packning är större än hela väskan. Detta blir intressant! 
Igår befäste vi vårt rykte som en vardagsfirande familj. Asiatiska tacos (jag vet, jag äter tydligen uteslutande asiatiskt just nu...helt insnöad) till mysmiddagen med tända ljus. Elsalie hade en kompis hos sig, så barnen var glada och lugna. Sedan steg jublet när vi plockade fram chokladfontänen.
 
 
Det kändes nästan lite iscensatt när Ebbas mamma kom för att hämta och vi satt och mös runt fontänen. Den fint ihopsatta tågbanan i vardagsrummet skvallrade om en förälder-barnlekstund, som inte slutat i bråk. Barnen satt mätta och glada runt bordet och doppade frukt i choklad med andakt. Efter middagen blev det dans och mysstund i vardagsrummet. Tävlingen "vem kan sitta närmast mamma" kändes bara härlig.
 
Så skönt att få ha det så ibland också på en vanlig torsdag. Inte bara makaroner och syskonbråk.
 
Jag lurades att tro att jag tagit helg och satt uppe sent med Michael i tv-soffan. Men det var så skönt att vara samlade hela familjen för en gångs skull.
 
Idag väntar vår bröllopspresent i form av gourmandhelg på Upper House i Göteborg. Spa, mat och vuxenhäng. Livet ändå, det är så värt det!!
Åh min helg! Jag har längtat efter att få skriva om den och få gotta mig i min fantastiska helg. Som vanligt har jag dock så sparsamt med bilder att det ändå blir lite trögt att få till ett inlägg.
 
I helgen var jag i Stockholm med mina närmsta tjejkompisar. Jag upprepar, jag var alltså på tjejhelg med två övernattningar!!! Detta är alltså något så unikt och underbart att jag knappt kan fatta det. Vad jag kan minnas har jag nog inte rest iväg med tjejkompisar på det här sättet sedan innan barnen...sorgligt ändå eftersom man borde göra detta minst en gång per år.
 
Jag började helgen i fredags när jag flyg upp till Julia. Vi gick ut och käkade på en superhärlig restaurang med asiatisk finmat. Så härligt att hinna prata ostörda. Eftersom hon bor i Stockholm och vi i princip alltid ses i närvaro av fyra barn kändes det så lyxigt att få tala till punkt. Man blir liksom nykär då och blir påmind om hur mycket man tycker om varandra.
 
Dagen efter gick vi förbi hennes hemmagym för att träna innan vi mötte upp Nina och Josefine vid hotell Miss Clara.
 
Vinlunch på Urban Deli. Åh vinlunch, det är ju liksom själva definitionen av frihet för mig just nu. 
 
Efter incheckning shoppade vi några timmar och trots att jag letade efter jacka, mössa och väska, så kom jag hem med en klänning, en poncho och ett par byxor...märkligt ändå.
 
Sedan väntade drinkar i hotellobbyn och en otrolig middag på Miss Voon. Asiatiskt igen, ett tema för hela mathelgen.
 
Vi hamnade i hotellbaren igen och pratade spökhistorier, drack violdrink och mös.
 
Sängarna var ljuvliga och frukosten dyr men värd pengarna. Jag kan verkligen rekommendera Miss Clara!
 
Jag åkte hem så otroligt glad i och fylld av kärlek till mina fina vänner. Nina, Jossan och Julia, ni är verkligen bäst!
 
Tur att min helg var så härlig eftersom den fick vara en motpol till världsläget och Parisattacken. Det var ju så klart omöjligt att ducka för vad som skedde i Frankrike.
 
Eftersom flyget blev försenat en timme fick jag och Michael bara vinka till varandra genom var sin bilruta på vår gata. Han i taxi på väg till en kurs och jag på väg hem. Som en romantisk film med olyckligt slut eftersom ingen av oss stannade bilarna. Väl hemma fick jag i alla fall kramas med Penny och svärmor. Nu längtar jag dock väldigt mycket efter min man. Vi missar nästan en hel vecka med varandra nu och det känns lite tufft.
När jag skulle växla pengar på skolans drop-in-fika idag, fick jag syn på den här:
 
Jag blev oproportionerligt glad och norpade den direkt även om det varit smidigare med att ta fyra 20-lappar.
 
Min första Evert! Oj, vad ombyte förnöjer!
Puh, den här helgen var lite intensiv kan man säga.
Lördag med dans för stora och gympa för lilla, sedan barnkalas i hyrd lokal för Elsalie.
 
Elsalie och kompis Tilda, prima ballerinor!
 
21 sexåringar skulle roas, gödas och samsas under 2 hektiska eftermiddagstimmar. Det gick dock över all förväntan eftersom vi samkörde med en klasskompis vars mamma är lärare och verkligen tog kommandot över gruppen redan från start. En lista:
 
Bäst - någon åt tydligen från golvet, vilket gjorde att inte ett enda popcorn behövde sopas upp efter kalaset. WIN
 
Sämst - mitt tålamod med lite väl vetgiriga barn
 
Roligast - Spindelmannen som missade att dra upp luvan när han skulle äta korv...om och om igen
 
Tråkigast - att jag missade att se barnen in action på reflexmörkerspårningen, jag tog emot i dörren efteråt och fick bara ana entusiasmen
 
En väldigt lycklig tjej öppnar paket efter kalaset.
 
Men som sagt, vi överlevde utan problem!
Väl hemma igen drog Michael på grabbkväll (bestämt sedan innan och helt ok med mig, så att ni inte tror att han är en idiot...) och jag nattade barn samt började baka inför söndagens släktkalas/fars dag.
 
Upp tidigt för att köpa frallor och tåga in till far med en nyköpt stege. Tänk så glad han kan bli för hårda paket.
 
Vi körde dock ett enkelt släktkalas med Elsalies favoriter, tacos och tårtor gjorda från kladdkakor. Sedan hann hon till och med en sväng till sin skridskoskola och jag var effektiv och tränade under väntetiden. Styrka för rumpan inför publik,  lite plankor på en vattenskadad gräsplätt och sedan 2 km snabbt runt, runt en parkeringsplats. Väldigt stolt över min viljestyrka!
 
På kvällen firade vi fars dag genom att vinka hejdå till Michael som drog på kurs och jag satt spak i soffan och kunde inte fatta att helgen redan var slut.
 
Förresten, Michael är på 3 kurser den här hemmaturen...3 kurser på några dagar vardera. Jag tycker väl inte att det är ett superbra upplägg direkt. Jag har ju liksom gift mig med honom för att jag älskar att hänga med honom. Suck! Martyr är bara förnamnet på mig just nu...
 
 
 
Idag försöker jag jobba hemma med den här lilla febriga tjejen bredvid mig.
 
Jag som trodde att morgonens hårda sömn var ett tecken på att hennes förkylning äntligen var över efter en veckas sönderhostade nätter. Efter bara en timme på jobbet ringde dock förskolan.
 
Nu känner jag mig dock lite lurad på vad jag hört om första-dags-vab. Det  är ju då barnet ska mest sova, kolla film, käka glass och ta det lugnt. Penny vägrar att sova och kräver att vi ska leka hela tiden. Korta stunder lyckas jag muta henne med ipad.
 
Så jag lade ner att försöka vobba, gillar läget och hänger med henne. Speglar mig också alldeles för mycket pga mycket nöjd över nya frisyren.
Bildcred: Penny
När jag fick spontanhjälp med att hämta barnen idag av svärmor, passade jag på att klippa mig. Turligt nog hade min frisör en timme under eftermiddagen över och jag sladdade in med andan i halsen.
 
"Ta så mycket du vill", sa jag och han lydde. Jag har varit sugen på att klippa lugg i över ett år nu, men har fegsparat eftersom jag tänkte på bröllopsuppsättningen. Nu rök de långa testarna och jag har äntligen en frisyr!
 
 
Så skönt, även om Penny var väldigt skeptisk när hon såg mig!