sjömanshustrun.blogg.se

En konstig sak med mig är att jag jobbar så sjukt bra under press och stress.

 

Alltså på riktigt. Inte sådär att jag skjuter upp allting till sista sekunden och sedan jobbar häcken av mig för att man har tidsbrist. Nej, det är det ju många som gör. Det är ju mest lathet (och det besitter jag ju också så klart). Jag får istället stor lust till att göra saker när jag som minst borde orka och vilja.

 

Som det här med ommöbleringen häromdagen. Jag menar, vi har ju pratat om det länge och vi borde ju gjort det när Michael är hemma och vi är två som kan bära. Men då hade jag ingen lust. Lusten infann sig strax innan hell hour (16-18) en vardag när jag är själv med båda barnen och vi alla är trötta och förkylda.

 

Samma sak igår. Natten var hemsk eftersom vi alla blev dyngförkylda. Elsalie fick stanna hemma från förskolan och vi ställde in babysimmet. Det hostades, nös och gnälldes lite här och var. Jag borde ju satt på en film och bäddat ner oss i soffan. Men istället började jag laga storkok av bebismat till Penny. Allt jag hittade i kyl och frys kokades och mosades. Potatis, jordärtskockor, morötter, ärtor, blomkål, torsk, lax och kyckling. Jag hade alla plattor igång och vevade loss som en riktig husmor.

 

Nu återstår att se ifall Penny gillar något av detta, men jag är så stolt över mig själv att det liksom inte ens spelar någon roll.

 

Idag mår jag mycket bättre och borde ju då träna, städa och boka transfer Östersund-Åre inför skidresan. Men äsch, idag har jag inte lust med något och Candy crushar mig igenom hela Pennys förmiddagslur.