Om det bara hade blåst lite hårdare så kunde ju detta blivit lite romantiskt.
Nu blev det bara skräp, som måste plockas upp.
Åh, har drabbats av grav jobbångest! Bestämde just att jag ska jobba imorgon och därmed avbryta min semester. Trots eget beslut känns det tufft. Är hösten redan här?
Helgen har ju ändå känts så mycket sommar (förutom kylan då förstås).
I fredags hade vi barnvakt och åkte in till Göteborg för vuxenhäng. Vilken frihetskänsla att klä upp sig, cabba ner och åka in mot stan.(Även om vi redan i Askim fick ta på jackan och dra upp taket på bilen pga kylan)
Vi mötte upp Pernilla och Erik på drink och middag. Sedan blev det Badjävlar på Trädgår'n. Erik och Pernilla impade stort på mig när de helt spontant hängde på med bebis och allt. Jag hade ju säkert låtit amning i kylig utemiljö och avsaknad av ytterkläder låtit stoppa mig. Men de shoppade bara en jacka till Victor och köpte Blocket-biljetter.
Föreställningen var riktigt bra och Peter Apelgren som avslutning var som vanligt absurt kul.
Vi fortsatte kvällen på Riverside hotell där vi fick vakna utsövda till hotellfrukost.
Lördagen blev väldigt spontanmysig. Vi hämtade barnen i Åsa där de hängde på stranden med faster Cecilia.
Sedan blev det grillning och Michael gick loss på drinkblandningar. Egen rabarbersaft gjordes och mixades loss med.
Natten tillbringades i tält för Elsalie, men den här gången fick hon med sig Michael.
Lillasyster sprang varvlopp på studsmattan istället.
I natt blir det tältning igen,men Elsalie får sova ensam. Michael insåg nog att det barndomsnostagiska skenet förändras när man inser hur obekvämt det är att sova direkt på marken.
Men jag är sjukt impad över vår modiga tjej som inte tycker att det är någon grej att sova själv i sitt tält!
Den här sista veckan blev riktigt full av aktiviteter ändå. I måndags blev det middag hos Joakim och Emelie. Gott grillat, vin och lekande barn. Kul att få komma iväg på finmiddag trots att vi var fler barn än vuxna i hushållet.
Penny höll ut till 22 med hjälp av kompisarna och det var supermysigt att cykla hem i sommarkvällen med mina tjejer efter en kul kväll.
På tisdagen hängde vi på Solveigs familj till Aeroseum. Universeum var planen men den långa kön till korsvägen gjorde att vi styrde om planerna.
Det var oväntat kul! Inte för att jag bryr mig ett jota om flygplan och helikoptrar (gör man det är det säkert en höjdare) men det var så mycket annat kul för barnen. Rutschkana, hinderbana, olika femkampsgrenar samt kafeteria. Att det sedan låg under jord var ju spännande.
På onsdagskvällen var jag och Elsalie dessutom på cirkus när Michael kom hem. Mysigt att få komma iväg ensam med min stora dotter en stund även om cirkus inte är min grej direkt. Det är ju imponerande vad de kan och har lärt sina djur, men det är ju fortfarande svintråkigt att titta på...
Jag njöt dock av att komma iväg med Elsalie och att få cykla långsamt hem med henne på kvällen medan vi pratade om upplevelsen. Hon fick fullständig dödsskräck när vi såg de tre dödsryttarna som körde motorcykel i en stålbur, som sista akt. Så det var en del att processa. Själv var jag glad att de inte hade elefanter eftersom jag nyligen såg en sorglig dokumentär om elefanter på cirkus!
Men nu är han hemma och vi njuter av vår första semesterdag tillsammans, även om den började med en väldigt blöt cykeltur.
Det var superkul att få bli nostalgisk över luktsuddisar, My little pony, Carola-planscher och axelvaddar. Jag spelade till och med Super Mario på 8-bits. Utställningen var dock ganska liten, men sevärd.
Det blev dock lite svettigt på slutet när man hade en tvååring med sig. Allt skulle pillas på och testas. I ren desperation fick hon en banan. Inte så smart kanske....Förlåt Mölndals museum men det kan vara så att ni numera har en bananfläck på en av de antika Lindomestolarna.
Efteråt tog vi en sväng till min syster för att spana in alla nyheter i deras upprustade lägenhet. Där anföll tröttheten mig efter att varit utryckningsberedd i flera timmar på museet och jag fick ligga under en filt och slumra i soffan medan Evelina underhöll Penny.
Inga bilder blev tagna, så jag får slänga in en gullig bild på dagens återförening med storasyster.
Jag vet att jag lagt upp detta på både instagram och Facebook, men jag vill vältra mig i det lite till.
I regn och blåst sprang jag idag hela 7km utan att ha någon som helst känning i höften som skadades i våras. Ingen känning alls, inte ens stelhet! Så himla härligt!
Jag har ju varit hos sjukgymnast och fått två olika rehabträningspass. Jag ska ju inte säga att jag varit superflitig, men jag har inkluderat övningarna när jag tränat annat och kört en hel del yoga för löpare med liknande stretchövningar.
Jag har ju testsprungit några gånger innan och även om det gått ok, så har jag ju känt att det varit skillnad mellan höfterna. Men nu, inget! Jag flög fram faktiskt. Jag sprang dessutom i nedförsbackar som sjukgymnasten varnat för. Så skön känsla. Jag kan springa igen!
Jag är faan bäst!😊
Åh, jag är så nöjd med senaste två dagarna. Den här "semestern" börjar hämta upp sig lite på slutet tycker jag.
Igår var jag och Penny på lunch hos min svägerska, som bjöd på sol och grillat! Första gången av den kombon i år, helt underbart! Sedan kunde jag lämna penntrollet en stund för medan jag fick ensamhandla på Hemköp.
Åh, ensamhandling! Det är så ljuvligt att strosa runt bland hyllorna och kika på allting. Välja och vraka samt få med allt på lappen. Det njutet går inte av för hackor!
Jag hann till och med hämta ett paket och köpa smågodis, utan att behöva hindra Penny från att slicka på allt i godisaffären.
På kvällen tränade jag i uterummet och kände mig så stark och nöjd.
Idag kom min syster och Carl hit på häng och grill. Trots regn och rusk var jag så hög på sommar från fredagen att jag körde på grill igen. Det visade sig dock att jag hade att göra med gasolgrillare. Så när jag bad dem att starta grillen, såg det ut så här:
Men prydlig liten minihög i mitten. Inte konstigt att det inte blev någon värme och att kycklingen fortfarande var rå efter en halvtimme... Men vi fick mat till slut...och skumpa!
När jag kikade igenom mina bilder i telefonen påmindes jag om att jag glömt att skriva om min otroligt mysiga helg, förra veckan.
Nina och hennes Ville kom hit på övernattning och det var så härligt med en tjejhelg ( märk väl, tjejhelg MED barn, medan grabbhelg tydligen alltid är UTAN barn...)
Vi var på stranden en sväng och trots blåst, var det ganska njutbart i solen. Skönt att bara ha var sin unge att stimulera och hålla reda på. Vi kunde till och med samtala då och då, jag och Nina.
Sedan lektes det i trädgården och Ville njöt av att förvandlas till storebror för en helg.
På kvällen somnade de små och vi fick en hel kväll med yoga, vin, äckligt mycket smågodis och en barndomsfavorit; klädprovning.
Jag hade under veckan rensat ut några påsar kläder och Nina provade igenom för att hitta fynd. Jag provade min brudklänning och drömde mig till september.
Så tack Nina för myset och snacket!
Vi har också en träningsutmaning ihop. 30 pass innan 19/9. Ett pass kan vara olika typer av fysisk aktivitet, men det kräver att man byter om eller ångrar att man inte gjorde det. Häng på!
Gårdagen blev en väldigt fin spontanhängsdag, precis vad jag behövde i denna annars så trista ensamsemester.
På förmiddagen gick vi till Noas ark för att spana in djuren och leka med Loke. Så mycket djur blev det väl inte (katten skrämdes iväg första kvarten, kaninerna gömde sig i sina hålor och de andra djuren var ju inhägnade, dvs inte tillgängliga för klapp), men lek vid lekplatsen och hinderbanan. Sedan kom Marcus och Erik förbi Noas med Stella, Leo och Anna. Nästan hela föräldraledighetsgänget! Vi styrde upp fortsatt lek hos oss efter lunch och sov. Älskar när det blir spontant!
Så jag och de andra papporna hängde på vår baksida i solen (och blåsten). Mellan gungningar, konfliktlösningar och blåsandes på diverse "skador" drack vi både kaffe och Prosecco. Jag fick faktiskt, sorgligt nog, min första riktiga semesterkänsla den här otroligt torftiga semestern.
Penny älskar att göda andra och en stor del av hennes eftermiddag gick ut på att mata de andra barnen med bär.
Nu har Kalle Anka-Cissi visst varit i farten igen.
I förra veckan började bilen låta konstigt och small till när jag svängde in på vår väg. Eftersom jag dessutom lämnat en laddare på i Mustangen, så att den laddade ur sig och inte ens gick att låsa upp, kändes det lite tufft. Men, men det ordnade sig. Mustangen fick jag ladda upp och när jag testkörde Volvon några dagar senare så hördes inget konstigt.
Det gnagde dock i mig och igår hörde jag av mig till en verkstad ifall de kunde kolla på den. Visst, jag fick en tid 7.30 idag. Eftersom den inte längre låter och inget känns konstigt, så var det inte utan att jag kände mig fånig när jag ställde klockan, väckte Penny och körde iväg. De skulle ju bara kika så jag åt ingen frukost och Penny fick en välling i handen.
På verkstaden visade det sig att en bromskloss gått sönder. Spruckigt! Jag fick inte köra med bilen och det var bara att lämna den på plats.
Ok, ingen vagn, inga blöjor, ingen frukost och dessutom inget kaffe. Suck! I Varla (som jag inte känner till så bra) letade jag tillslut upp en busshållplats och någon vatten pöl för Penny att leka i.
Nu sitter vi på Kungsbacka station och väntar in en Onsalabuss. Penny njuter dock för fulla muggar. Busstur och fri mobil!
Det är dock spännande att ge sig ut bland folk för oss isolerade Wängrötter. Vid första hållplatsen gick det på en tant som högljutt inledde en konversation med den besvärade busschaufför med:
- Det är så besvärligt det här med herpes!
Det enda som saknas här är en kaffe för att njuta av komediscenen som spelas upp mitt framför oss.
Oj, jag tog visst en lång bloggpaus. Veckan liksom sprang iväg.
Förra helgen blev det höskörd och då var jag ju upptagen med att hiva höbalar och klia mig i hårbotten av allt bös som lägger sig där.
I söndags fick jag fint spontanbesök av familjen Johansson. Vi fick en jättemysig dag med strandhäng och bad. Eftersom Penny älskar att bada brände jag upp min rygg efter några timmar i samma position i vattnet. Tur att jag hade sinnesnärvaro nog att ta undan bikinibanden med tanke på min axelbandslösa brudklänning i höst...Mönstret som bränns in i början av sommaren är ju det man får leva med resten av året, är ju en gammal sanning.
På lördagen målade jag klart köksväggen och ramade in lite posters.
Elsalie klättrade på väggarna och vi packade inför stundande husvagnssemester med brorsans familj och pappa.
På tisdagen var det dags att dra iväg till Mellbystrand. Humöret var på topp och efter bara en liten förvirring på vägen när vi skulle möta upp de andra för fikapaus i Björkäng, så kom vi fram.
Bad, lek och tidig sömn i husvagnen. Mysigt! Men sedan kom ovädret....kuling med stormbyar och hällregn. Allt luktar blöt hund, barnen blir kinkiga av att hänga på litet utrymme utan så mycket att göra och jag får panik av att inte ha någon stund helt själv, som den introverta person jag är. Jag måste ju tanka energi i ensamhet.
På torsdagen försökte vi lätta upp det hela med ett besök på busfabriken i Halmstad...ihop med hela södra Sverige. Så mycket folk att det kändes otrevligt. Redan efter 20 min hade Elsalie brutit ihop två gånger eftersom hon tappade bort oss.. Fast lite fick de ju lekt så klart.
Trötta tjejer.
När Penny inte ville sova på eftermiddagen och stormen fortsatte vina orkade inte jag mer och tig med mig Penny hem. Elsalie stannade kvar och vi ska hämta henne på lördag när jag pausat lite. Jag är ju ingen kollektivmänniska och när jag då blir instängd pga väder i en liten husvagn, så går det inte. Nu är jag hemma och tankar kraft!
Nu har jag äntligen fått tag på några bilder ifrån vår vigsel i lördags. I all enkelhet, i vardagsrummet och med en överraskad brudgum.
Svensexegänget blev våra vittnen och allt gick ju bra.
Jag har ju förstås några bilder från svensexan också.
Första dressen, femkamp i lustiga fordon väntade samt ett fejkat bungyjump.
Dress nummer två. Gokarttävling.
På kvällen fick han vara lite stiligare.
När han kom hem på eftermiddagen under söndagen var stämningen dock lite lägre. Michael var så bakfull att han inte ens klarade av att sitta raklång i soffan.
Nu är han på havet igen och ordningen återställd. Det känns lite skumt att vi nu faktiskt är gifta och att han heter Wängroth. Jag väntar nof till "det riktiga" bröllopet i september innan jag känner efter. Det här gick ju så snabbt och min bröllopsnatt blev ju så torftig.
Med risk att låta väldigt mycket Agneta Sjödin så fick jag i alla fall ett fint litet tecken igår när jag på måfå pytsade ut lite hudkräm.
Det ska nog gå fint det här äktenskapet!
Tydliga tecken på att jag är ensam hemma med barnen:
1. Diskmaskinen fylls även med stora, otympliga saker. Älska diskmaskinen!
2. Snaskandet har ingen hejd
3. Pannkaksjärnet går varmt
4. Barnen FÅR pärla
5. Barnen kommer ihåg att det finns något så fantastiskt som en ipad
(Notera hur jag försökt locka med pussel)
6. Penny har kläder som jag vill ha på mig (bekvämt och turkost)
7. Det bloggas...och sa jag att det snaskas...?
Har jag sagt att jag gillar färg?
I fredags fick jag ett ryck och handlade en av min fyra nyanser lilagrått, som jag provmålat. Sedan stod jag till 24.00 och målade klart sista strykningen.
Före:
Efter:
Nu ska det bara sättas upp en hög fotlist och köpas tavlor. Tavlor eller något att sätta på väggarna blir svårast, men den här gången ska vi göra klart! Inte låta det stå kalt tills nästa ommålning.
Åh vad jag har oroat mig för svensexan och för att råka avslöja mig. Jag har ju inte ens vågat blogga.
Vi har ju inte haft den lättaste veckan när vi helt plötsligt helt blev av med varmvattnet. Igår vid 19 meddelade rörisen att det inte blir något under helgen heller. Med flottiga korvar i håret och ett moln av svettdoft runt oss fick Michael nog och installerade värmepannan helt själv.
Det var så ljuvligt att få duscha varmt i morse och jag hann piffa mig lite innan vigseln. Michael kunde inte vänta på uppvärmningen igår utan duschade ljummet.
Jag borde kanske förvarnat lite idag för den där bröllopskyssen med morgonandedräkt var väl inte allt man drömt om...Att vi sedan inte ens höll i varandra pga chock och överraskning, ser säkert också konstigt ut på bilderna. Jag får invänta grabbgängets samlade mobilbilder..
Idag var visst ingen vanlig dag. 14 män kom under ljudliga ropanden stormandes in klockan 8 och jag överraskade Michael med en spontan vigsel. Bestman Magnus är kapten och kunde därför viga oss här i vardagsrummet. Vittnen var hela svensexegänget.
Eftersom vi innan Frankrike måste vara officiellt gifta, så hade vi bestämt att få till detta under sommaren, men jag och Magnus kuppade in det som start på svensexan.
Så nu är jag alltså fru och en riktig sjömanshustru. Bröllopsnatten spenderas självklart ensam och dagen firas med en sjuk Penny. Allt är som vanligt alltså, även som gift!
Detta är spektaklet jag gifte mig med:
Kärleken är blind och tar sig konstiga uttryck och allt det där....
Vilken härlig långhelg! Det är inte konstigt att man kraschar och inte hänger med när vardagen helt plötsligt ska tränga sig på just som man hade så roligt.
Idag jobbade jag hemma på förmiddagen eftersom jag ska iväg på tjänsteresa nu på eftermiddagen. Skönt att hänga kvar i hemmet lite. När jag vid lunch åkte iväg med väskan i bilen kom jag ända till Sandsjöbacka innan jag insåg att pass är lämpligt att ta med sig vid flygresor i Europa. Packningen blev visst lite väl spontan. Så jag fick avboka mitt eftermiddagsmöte och vända hemåt istället. Så nu sitter jag och inväntar taxi istället, lika bra det.
Helgen ja, i lördags bjöd vi in oss till grannarna som firade sen midsommar. Vi fick smakprov på nya grillen och njöt i solen.
Barnen rymde till grannen och jagade robotgräsklippare i grupp.
Vi fick mersmak av sommaren, så igår packade vi för första gången båten och tog oss en tur. Erik och Loke hängde på.
Ja, ja, jag hade kofta och värmde mig på grillen. Men jag njöt lite ändå.
Penny lånade pappas badbyxor och var väl den som badade mest, ända till de små knubbiga knäna.
På kvällen kom familjen Broman och käkade grillad tacolax (mycket godare än det låter). Förutom att vi fick ta efterrätten inne pga plötslig, sträng kyla, så kändes det som sommar på riktigt.
En till grålila väggnyans är testad förresten.
Jag är ute efter något mittemellan så klart. En smutslila, dov men elegant...inte lätt det här!
Förut mat och en lindrig baksmälla så fick vi med oss en massa inspiration till att fixa med huset, från kvällen. De har det så fint, mysigt och färdigt! Vårt är liksom ständigt under renovering så vi inreder aldrig klart. Som att vi skippar sista dagen på alla gör-om-ett-rum-program, det där när någon rusar in med tavlor, blommor, ljuslyktor och kuddar för att färdigställa och pimpa till allt.
Jag menar, vi tog ner alla tavlor (som ändå inte passade in) i vardagsrummet och målade vitt för cirka 1,5 år sedan. Vi har sen levt med kala, vita väggar. Så trist!!
Men idag, på midsommardagen av alla dagar, slog vi till och provmålade med två olika nyanser av lila.
Tanken är att sätta upp en vit, lägre panel (ca 90cm) på väggarna, så att vi har "råd" med lite starkare färg. Får nu se hur länge vi måste leva med lilarandiga väggar innan vi får till det...
Tvättstugan börjar nu i alla fall ta lite form.
Ni ser, skåpsstommar till och med!
Jag älskar golvet.
Dagen innan midsommar kom dessutom en snickare och började jobba med ekstegen till trappan.
Det ska bli så skönt att slippa skämmas över den skräpiga trappan, som blir synligt smutsig efter en halv dag. Denna trappa kommer att vara lika skitig, men ni kommer inte att se det. Ha, win för lata Cissi.
Så det rör på sig nu och kanske, kanske slipper jag den här synen innan sommaren är slut.
Midsommar är väl enda dagen på året när man kommer undan med en barnfrisyr väl?
Lite blommor på det här så fullbordar jag min 7-årings-look.
Idag blev jag själv precis sådan. Elsalie åkte till sin pappa och vi fick ensamtid. Midsommarlunch med alla klassiska saker, till och med nubbe.
Penny satt med och skötte sig ok tills hon dök ner i drömsillen och ägde den.
Nu sover hon och vi känner oss superfria. Michael gör finmiddag a la när vi träffades, med hundra tillbehör, jag dricker skumpa och äter upp honom med blicken. Ljus har vi till och med tänt "barnfria" som vi är.
Så mysigt!
Kanske fick vi feeling eftersom vi fixat med bröllopsbestyr hela dagen, pausat endast för att dansa vals och pussas. Planera bröllop är bra för förhållandet!
