Det är så roligt att ha en 6-åring i huset. En mini-tonåring. Hudlös, både stor och liten med hela huvudet fyllt av funderingar.
Diskussionen om döden och livets begynnelse har jag inväntat ett tag nu men i fredags, i bilen, kom vi riktigt nära:
 
- Mamma, om man inte har en bil men vill köpa en. Hur kommer man då till bilaffären?
 
-....
 
Ok, inga stilpoäng i filosofboken, men visst närmar vi oss hönan och ägget?
 
För protokollets skull frågade hon faktiskt en stund senare om den första människan och vem som hade hen i magen. Där snurrade jag in mig i religion vs. Vetenskap och hon tröttnade totalt och slutade lyssna. Jag får jobba på svaren.
Tillbaka på jobbet efter en vecka i Sälen och en VAB-dag. Det känns som om jag varit borta en månad minst. Har glömt vad jag höll på med, lösenordet till datorn kan jag inte ens gissa och alla anteckningar känns skrivna av någon annan. Detta är min superkraft. Jag lämnar jobbet på jobbet och är helt utcheckad under ledighet. Det ger mig en stark motståndskraft mot utbrändhet, inbillar jag mig.
 
Veckan har i alla fall varit helt fantastisk med fint väder, mysigt sällskap och skidglada barn. Elsalie imponerade och åkte alla typer av backar i full fräs. Ofta i sällskap av kusin Emilia och henne såg jag knappt röken av.
 
 
Penny började som en liten klädhög i barnbacken, men var redan några timmar in i sin skidåkningskarriär redo för stolslift upp till "trollskogen", En backe som kördes om och om igen under veckan.
 
Humöret var på topp och det kramades Snögubbar och kikades på troll.
 
 
Under barn-afterski:n kunde man ta igen sig lite. Vilket kunde behövas när hon annars åkte 9-15 utan sovpaus.
 
 
Det är verkligen en otroligt härlig typ av semester. Vi hade en mysig stuga (när vi väl vädrat ut fisklukten vi drogs med första dagarna, en present från hyresgästen innan), vädret var fint, barnen älskar att åka skidor och familjen har tid tillsammans. Jag ser verkligen fram emot nästa år när Penny kanske till och med lär sig liften och blir ännu stadigare.
 
Skidboxnycklarna som jag tappade bort första dagen, hittades dagen innan hemfärd och det kändes som ett skämt när vi hela veckan åkt runt med snöiga skidor inne i bilen. Men skönt ändå, vi var ju så glada för vår nya blocket-köpta Box. Den tappar ju liksom funktionen om man inte kommer in i den.
 
Så semestern blev perfekt och Penny och Iris fann varandra i buset. Detta kan bli problematiskt om ett par år, men just nu är de ju för söta.
 
Är i Sälen och lever livet. Hittills har veckan levererat både sol, härliga åk, spyor, god mat, stugliv och borttappade nycklar. Allt jämnar ut sig liksom. Fantastiskt och jobbigt. Glada barn som älskar sina skidor, gråtande barn som inte vill ta ett enda kliv framåt på samma skidor, allt under samma minut typ.
 
Men jag är så imponerad av vad en liten 2,5-åring kan klara och framförallt hennes glädje när hon åker. Trollskogen besöks flitigt! Nu är det stora problemet bara att hon vill åka själv, utan sele, vilket hon inte behärskar. Så allt blir lite krångligare då.
 
Lunch på toppen! 
 
Finklädda inför restaurangbesök på Grisen och Lammet.
 
 
Blev förresten så deppig av min uteblivna löptur att jag gick in och bakade chokladbollar. Typiskt mig, allt eller inget.
 
Kom dock på att jag var ju fri och ensam hemma så när snön slutat falla gav jag mig ut igen för en vända med backintervaller i vår mördarbacke på gatan. Heja mig!
 
Så här funkar jag ofta, jag har både superbra och superdålig karaktär. Men jag tänker att det då jämnar ut sig. Jag njöt ju jättemycket av mina chokladbollar när jag sprungit mina intervaller. Endorfiner från både träning och choklad, stark synergieffekt!
Idag fick jag ett val som ni som känner mig förstår inte riktigt hade något bra alternativ. Jag fick välja på att åka till simhallen med Penny eller vara hemma och rasta hunden vi passar åt svägerskan.
 
Mot alla odds valde jag hunden. Jag tänkte att jag i alla fall skulle njuta av en power walk i det friska vädret. Efter lite kontrollfrågor till Michael (vad gör jag om jag möter en annan hund? Har han redan bajsat idag?) vinkade jag av honom och Penny medan jag traskade ut på gatan.
 
Minut 0-3: Nisse (hunden) springer backen ner mot havet och jag fylls av glädje. Kul, vi kan kanske ta en löptur tillsammans. Att ha hund är ju kanske en hit ändå.
 
Minut 4-15: Tvärnit vid varje grästuva/staketbit/sten/lyktstolpe/elskåp. Nisse ska lukta, slicka och kissa på allt. I hundra år och jag tappar tålamodet. Vi har nu förflyttat oss lika långt som under valfri promenad med Penny. Hoppet om löptur är ute.
 
Minut 16-20: Jag dör av tristess. Hur länge måste man vara ute?
 
Minut 21-25: ok, nu byttes det friska vädret mot friskt snöfall och jag börjar frysa. Nisse tar god tid på sig vid en rejäl hästskit.
 
Minut 26-40: Gör folk det här frivilligt, flera gånger om dagen? Det är ju helt sjukt. Jag känner att mitt liv rinner förbi mig medan vi stannar var tredje meter innan vi når hemmet.
 
Alltså, det där med att ha hund för att komma ut och röra på sig, vilket ljug. Man kommer ut, visst, men takten är ju i paritet med random rullatorburen 90-åring. Inte mycket till motion, mer mindfulness kanske?
 
En av alla kisserier.
Oh genansen när man hämtar sin bil efter jobbdage och det ser ut så här:
 
 
Ok, marken var täckt av ett lager snö på morgonen och sträcken syntes inte. Dessutom ställde jag mig jämte en annan bil som då troligtvis stod lika illa.
 
men ändå! Att kunna parkera bra är ju liksom någonting jag skryter om. Det är ju min grej! Bilen bredvid var ju borta och snön likaså. Jag hoppade generat in och skyndade mig därifrån.
En typiskt bra helg har passerat. Vi hann med lekplatsutflykt, gympa, kompisgäng samt skridskor och kalas för Elsalie. Det fyller ju liksom en helg.
 
Josefine med barnen var på övernattning och helt otroligt nog, somnade de små tidigt. Vi fick jättemycket prattid! Vid 20 blev vi helt förvånade att kvällen bara börjat.
 
Tyvärr hinner man ju då också dricka en hel del vin, samt häva i sig godis, när kvällen är lång. Jag gick och lade mig med tung huvudvärk. Jag tål ingenting nu för tiden och söndagen blev mosig.
 
Nu längtar jag ihjäl mig efter Michael och det känns som om jag går i sirap. Fyra veckor har passerat och det känns i kropp och själ. Tjatar till mig kli på ryggen på kvällarna av stora tjejen samt föreslår att leka frisör i tid och otid. Beröring tack!
 
 
Detta underbara konversationsvändande ska jag genast sno:
 
Jag bär in Elsalie till sängen (som vanligt de senaste veckorna, en närhetsgrej?)
 
Cissi: - En dag kommer jag knäcka ryggen!
Elsalie (nöjd och uppmuntrande) - En dag kommer jag att gå ner i split!
 
 
Ångrar förresten jättemycket min rubrik på inlägget "smutsigt". Jag har aldrig fått så mycket spam. Här är senaste:
 

 
jericl2([email protected])
IP: 93.115.95.205

Porn gay pit oneself against 
http://blackgay.net.erolove.in/?page_owen 
sleeping gay gay divorce gay beaches french gay chris colfer gay

 
Spännande ändå med gay divorce. Är de olika heteroskiljsmässor? Vad i min blogg kvalar in i sökmotorn för sleeping gay?
 
Sluuuta med spam!! Jag blir ju dessutom så glad för kommentarer så fallet blir så långt när jag ser att det är meningslöst dravel.
Jag blir så jävla sur på män inbland! Vad är det för fel på dem, har de inga sociala tentakler eller saknar de bara respekt?
 
Jag hade missat på tiden och kom för tidigt till dagens träningspass på jobbet. Väl ombytt, insåg jag detta och orkade då inte byta tillbaka. Jag kan ju alltid utnyttja tiden till ett kort men välbehövligt yoga for runners-pass. Gympasalen var bokad efter den tid jag trodde, så det var bara att hämta en matta och sätta igång.
 
Efter 10 min dundrar 3 män in med basketbollar, ljudligt dribblandes 2 meter ifrån mig i den stora salen medan jag stod i en utlämnande hunden-position. De pratar, skrattar, skränar samtidigt som de dunkar bollarna frenetiskt. Min yoga-feeling avbröts abrupt. Inte någon zen där inte.
 
Alltså, de går in i en sal som jag har bokat, struntar i att jag är där och tar över ljudrummet totalt. Min lågmälda musik drunknade och de ursäktade sig inte ens. Inte ett ord sa de till mig, inte ens när jag surt avbröt, rullade ihop mattan och drog. Fy faan! Sedan när är deras träning viktigare än min?! Det kan tilläggas att detta är inte första gången jag varit med om liknande saker på jobbgymmet. Suck!
 
Jag vet att jag borde sagt till, men jag reagerar ju ofta så här. Jag blir så chockad/ överrumplad att jag blir helt tyst. Sedan sköljer ilskan över mig och jag ventilerar ut det genom att prata om det med andra. Vanligt antar jag? Och kanske en orsak till att dessa typer av män inte heller skärper sig? Hade de gjort likadant om det varit en man i salen först? Som kanske gjorde armhävningar eller något "manligt".
 
Aaahh,men jag fick i alla fall ut lite av min rage vid styrkepasset när väl Åsa och Annika var på plats. Som vi fick utföra i ena hörnet av gympasalen under ett pågående zumba-pass. Kettlebell swingar till latinorytmer, varför inte?
Nackdelen när man råkar ta rödvin istället för vitt vin i jordärtskockssoppa:
 
 
Det ser fullkomligt oaptitligt ut, som någon beige-brun leverstuvning.
 
Fördel: 
 
Man får dricka rödvin till, som jag var mer sugen på.
Jag har inte riktigt kommit över ännu hur knasigt hotellet jag bodde på i veckan var. Glömde ju lägga upp foton, som jag tog vid utcheckningen. Tyvärr var gymmet stängt då, så ni får bara föreställa er 15-20 meter i takhöjd med höghöjdsbana i taket inklusive in riktig helikopter och ett litet flygplan.
 
Här ser ni flygplanet utomhus aka sviten och bakom där ligger alltså spa-avdelningen förklätt till ett fartyg.
 
Idag har vi snöstorm och jag myser mest runt med Penntrollet. Vi har tänt brasa och samlar tvätt på hög. Den nya tvättmaskinen kommer visst inte förrän på onsdag. Det kommer bli väldigt uppfinningsrika outfits nästa vecka. Jag har endast fultrosor och festkläder rena. Penny lånar tröjor av Elsalie.
 
Nu ska vi dricka varm choklad med touch av saltkaramell, ett inköp på Hotel Chocolate i Köpenhamn min bästa chokladaffär!
 
 
Livsfarligt med lång transfer i Köpenhamn!
 
 
Solglasögon, choklad och klänningar till tjejerna slank ner i påsarna innan jag sansade mig. Älskar Köpenhamns flygplats! På väg ner shoppade jag ju en bikini dessutom, utan att prova och den passade. Man kan inte misslyckas på Kastrup tydligen...
Oj oj oj, sen när blev svenskar det prydaste folket i norra Europa?
 
Jag befinner mig just nu i Holland, på gränsen till Tyskland på ett spa/finess hotell. Det är totalt utflippat med spadelen byggd som ett kryssningsfartyg, på området ligger ett riktigt flygplan ombyggt till svit, i träningshallen hänger helikoptrar i taket som du kan klättra till... Ja, här har någon eldsjäl härjat fritt! Jag ska försöka fota imorgon.
 
Efter en lång tapassittning och frosseri drog jag och kollegorna till spa-fartyget under sena kvällen. Där upplystes vi om att på tisdagar FÅR man minsann ha badkläder...alla andra dagar inte. Jävla tur att det var tisdag eftersom nakenbad med mina fyra manliga kollegor hade känts lite väl intimt.
 
Vi pustade ut och gick till omklädningsrummen....trodde vi. Det var bara det att det inte fanns några, utan vi promenerade bara rätt in i duschar med en mängd nakna holländare i olika åldrar. Unga, gamla, ja alla var spritt språngande. Vi kikade förläget på varandra och löste det hela genom att jag bytte om på toaletten. 
 
Vi var alltså de enda med badkläder på stället och blev väldigt utstirrade. Pryda svenskar! Själva spaområdet var dock fantastiskt med en massa olika bastus, pooler både inomhus och utomhus, ispool, het pool samt bubbelbad. Allt fanns och ingick i hotellvistelsen. Även gymmet och restaurangen var grymt bra. Pris per natt: 560kr. Så om någon är sugen på att semestra i närheten av Gennep, Holland, så kan jag tipsa om fantastiskt hotell med nakeninslag.
Gillar egentligen inte att resa med jobbet, men åh vad jag gillar flygplatskänslan. Känslan att vara på väg. Allt är möjligt!
Hm, kanske extra när jag är helt själv och kan äta gofrukost på Joe and the Juice.
 
 
Nu väntar flyg till Köpenhamn och vidare till Düsseldorf, innan jag tar hyrbil till Nederländerna och fabriken.
 
Efter en fin helg med kalasande i Vänga är jag tillbaka i verkligheten. Imorgon åker jag på tjänsteresa till Holland och just nu pågår roddande inför två dagars barnvakt. Både morfar, mormor och farmor är involverade och jag hoppas att allt ska gå smidigt.
 
Idag beställde vi nya maskiner till tvättstugan. Skönt att ha tagit ett beslut. Förra veckan gick ju tvättmaskinen sönder och med ett tvättbehov av cirka 1 maskin/dag så behövde vi ju lösa det här snabbt. Men nu blir det nya fina Bosch-maskiner och min tvättstuga fick en uppgradering.
 
 
Barnen är urgulliga i stunderna mellan tjafset. Titta på efter-bad-myset!
Gud hör bön! Eller läser åtminstone min blogg. Idag fick jag barnvakt av svägerskan i hela fyra timmar.  Fyra timmar är faktiskt eoner av tid när man lever som jag.
 
Jag har laddat batterierna ordentligt, jag har hittills styrketränat 45 minuter där jag fick användning för alla mina inköpta redskap. Väldigt bra för samvetet att de inte bara är till för barnen att leka med. Jag har långduschat, gjort hårinpackning OCH rakat benen, är helt slut av dessa fixerier nu pga inte van. Sedan har jag packat till Vängavistelsen på ett dygn. Det krävdes visst en del saker...
 
Ja, tvättmaskinen har gått sönder och i väntan på action tar jag med mig tvättsäcken hem. Sedan stekte jag bananpannkaka och åt med värmda hallon och keso.
 
Nu har jag en hel timme kvar som jag bara kan slösa med! Så himla lyxigt! Under hela tiden har jag spelat min musik på högsta volym. Hurra, no more Frozen-songs!
 
Barnen då? Jo de lever livet! Elsalie på kalas efter bonuskusinlek och Penny, hon har det bäst av alla tror jag. Först barngymnastik och sedan stallet med faddrar och kusiner. Sådan otrolig tur att de kan ge henne djurvana. Det är ovärderligt för mig som icke-djurperson. Man har ju ständigt dåligt samvete för att man inte skaffar husdjur till barnen. Skönt att Penny får hänga med favvohunden Nisse och nu också fick uppleva ett stallbesök.
 
Jag har senaste veckan fått två spam-kommentarer med tvivelaktigt, snuskigt innehåll som åtminstone påmint mig om att jag har en blogg att ta hand om. Det var också en bra lärdom att inte döpa inlägg till " smutsig", det drar tydligen till sig mörka delar av internet...
 
Mina kvällar med smidiga nattningar har senaste veckorna förvandlats till vrålorgier (ingen bra rubrik till inlägg heller antar jag)  i timmar. Välling på välling langas fram, löften om att inte komma upp mer bröts gång på gång och jag bryts fullkomligt ner. Har ingen ork kvar och känner mig helt trasig. Så jobbigt. Nästan ännu värre är att stora tjejen blir from som ett lamm och överdrivet hjälpsam. Så hon märker ju så tydligt att jag inte riktigt håller ihop. Det blir många långa samtal med henne där jag försöker förklara att jag visst klarar av det trots att jag i frustration ofta säger att jag inte gör det när jag är mitt uppe i nattstrulet.
 
Jag antar att det är dags att sluta sova på dagen nu. Förskolan var dock tveksamma till det. Jo, jag tackar, klart att hon är trött på dagen när hon springer varvlopp och vrålar fram till 22 på kvällarna. Nog nu!
 
Annars var ju januari faktiskt en väldans kul månad. Vi gjorde, i vanlig ordning, så mycket när Michael var hemma och fallet var ju kanske lika långt för Penny när han försvann?
 
Jag ska inte bakåtuppdatera men vi åkte alltså till Frankrike, var på en ljuvlig stugvistelse med en många kompisar och våra 1000 barn ( tänk Pripps' blå reklam fast i vintermiljö med hela gänget som åker pulka), middagsbjudning hemma och jag och Michael var dessutom ute på TVÅ dater! Först Grotescos show där vi givetvis drogs upp på scen. Michael fick bugga och dammsuga medan jag fick dansa med en blöjklädd Hitler(!). Sedan var vi på P3 guld-galan och hade en härlig kväll ihop med Åsa och Mats. Vi hann också göra om båda tjejernas rum och planera lite inför hallen som vi vill fixa.
 
Men februari vilken trist månad än så länge. Jag började med att vara sjuk och nu har ju Penny ballat ur om kvällarna, mitt andhämtningshål. Muntert va?
Lite osorterade tankar när jag i 1,5 timme skottade vår uppfart och parkering medan tjejerna turades om med att avbryta mig med livsviktiga frågor av typen:
- varför skottar du?
- vad ska vi äta till mat?
- varför är det inget roligt på Barnkanalen?
- Var är min tredje napp, jag har ju bara två?
 
  • Murphy måste vara så sjukt nöjd med mig. Hans lag bevisar jag ju dagligen att den gäller.
  • Michael är bara borta på en enda tredagarskurs den här hemmaturen,  måste årets snökaos inträffa just då?
  • Varför kissar barn i regel endast ner sig när de har sina enda varma överdragsbyxor samt nyinköpta, fodrade stövlar som kanske inte bör köras i maskin? Ikväll tvättas det hos Wängroths.
  • Jag är inte glad att nattens nederbörd kom i snö istället för regn, det är bara folk med tid över som tycker det.
  • Morgonens 2 timmar och 10 minuter till jobbet blev i alla fall trevligt med sällskap i form av Nina i luren.
  • Varför tränade jag armar och axlar på lunchen när jag visste att jag behövde skotta när jag kom hem? Vem gör så?
  • Anna C, förlåt att jag så hurtigt skrev på din instagram att du fått gratis träning när du skrev om skottning. Förlåt, jag vet bättre nu. 
  • Om Michael undrar varför jag inte sopade av trappan när "jag ändå höll på", är det lika bra att han ser sig om efter ett tillfälligt boende med en gång...
  • Finns det fler än jag som blir så här sura av jobbiga "hushållssysslor"? I så fall, ljuger ni på Facebook? Orkar liksom inte med mer " Tjihoo det snöar!" När jag vet att det är jag som får skotta och att man ändå jobbar hela den ljusa delen av dagen.
  • Efter skottning får man väl äta Daim i soffan? 
Klart!
 
Förutom trappan då...
 
Jag ska försöka hinna skriva om vår fantastiska helg med både familjehäng och date-night, för att väga upp det hela. Ska bara sura klart först!
 
/Snö-grinchen
Påbörjade ett inlägg i Frankrike, men det verkar ha försvunnit i alla dåliga wi-fi-hörn jag varit i.
 
I helgen åkte vi alltså från minusgrader och snöfall till ett ljummet Frankrike. 17 grader och sol gav oss vårkänslor och barnen slängde genast av sig till t-shirt, medan jag svettades i mina pälsfodrade skinnkängor.
 
Tänk att jag gått från en skeptiker till en riktig frankofil! Åttonde resan nu och jag är helt såld. Maten har en stor del i detta. Vi började med en magisk tryffelpasta i solen.
 
Vi har hängt med kompisar, besökt simhall och lekland. Penny blev helt lyrisk över ett lejon som man kunde köra runt själv.
 
 
Man betalade 1 euro och hon fick köra en ganska lång stund. Tyvärr tog dock åkturen slut precis utanför herrtoaletten, vilket blev svettigt för mamman som fick försöka baxa bort åbäket när desperata pappor blev inlåsta efter sina toabesök.
 
Jag är så glad att resan ner gick så bra. Vi var tvungna att gå upp redan 3.30 för att hinna med det tidiga morgonflyget. Sedan väntade 3 timmar i München, innan vi landade i Nice. Men barnen höll humöret och sov dessutom en del på planet. 
 
På måndagen var det dags för mig att ta mig till jobbet i vår Holländska fabrik medan Michael fick flyga hemåt med tjejerna.