sjömanshustrun.blogg.se

Jag har senaste veckan fått två spam-kommentarer med tvivelaktigt, snuskigt innehåll som åtminstone påmint mig om att jag har en blogg att ta hand om. Det var också en bra lärdom att inte döpa inlägg till " smutsig", det drar tydligen till sig mörka delar av internet...

 

Mina kvällar med smidiga nattningar har senaste veckorna förvandlats till vrålorgier (ingen bra rubrik till inlägg heller antar jag)  i timmar. Välling på välling langas fram, löften om att inte komma upp mer bröts gång på gång och jag bryts fullkomligt ner. Har ingen ork kvar och känner mig helt trasig. Så jobbigt. Nästan ännu värre är att stora tjejen blir from som ett lamm och överdrivet hjälpsam. Så hon märker ju så tydligt att jag inte riktigt håller ihop. Det blir många långa samtal med henne där jag försöker förklara att jag visst klarar av det trots att jag i frustration ofta säger att jag inte gör det när jag är mitt uppe i nattstrulet.

 

Jag antar att det är dags att sluta sova på dagen nu. Förskolan var dock tveksamma till det. Jo, jag tackar, klart att hon är trött på dagen när hon springer varvlopp och vrålar fram till 22 på kvällarna. Nog nu!

 

Annars var ju januari faktiskt en väldans kul månad. Vi gjorde, i vanlig ordning, så mycket när Michael var hemma och fallet var ju kanske lika långt för Penny när han försvann?

 

Jag ska inte bakåtuppdatera men vi åkte alltså till Frankrike, var på en ljuvlig stugvistelse med en många kompisar och våra 1000 barn ( tänk Pripps' blå reklam fast i vintermiljö med hela gänget som åker pulka), middagsbjudning hemma och jag och Michael var dessutom ute på TVÅ dater! Först Grotescos show där vi givetvis drogs upp på scen. Michael fick bugga och dammsuga medan jag fick dansa med en blöjklädd Hitler(!). Sedan var vi på P3 guld-galan och hade en härlig kväll ihop med Åsa och Mats. Vi hann också göra om båda tjejernas rum och planera lite inför hallen som vi vill fixa.

 

Men februari vilken trist månad än så länge. Jag började med att vara sjuk och nu har ju Penny ballat ur om kvällarna, mitt andhämtningshål. Muntert va?