Min man ändå, så gullig. Idag har jag en sån där ljuvlig dag när man får uppleva det fina med sjömanshustrulivet.
 
Michael är på väg hem och jag inväntar honom med pirr i magen. För det är som tur är, precis så det är, pirrigt och lite nervöst.
 
Jag har köpt skaldjur, rakat benen städat lite och gjort mig till. Det är som om vi ska på date, fast det bara är min man som kommer hem från jobbet. Att han kommer redan till middagen är ovanligt och en lyx. Oftast kommer han hem med "sista flyget" och jag ligger och halvslumrar i soffan.
 
Det är så nyttigt att få längta och sakna. Att inte ta varandra för givet utan faktiskt få känna hur man verkligen uppskattar det fysiska sällskapet av den andre i tv-soffan. Jag blir nykär varannan månad.
 
Idag fyllde han dessutom mig med skratt redan innan sin ankomst. I brevlådan låg idag dessa tröjor:
 
Nu ligger han på plus den gode sjömannen!
Saker som gör att jag känner livet i mig:
 
* Det är sommar på riktigt, dvs man kan förutsätta att temperaturen håller sig runt 20 grader nästa dag också. redan nu är sommaren 2016 finare än sommaren 2015
 
*Idag jobbar jag hemma och kunde alltså ta en snabb löprunda på morgonen när andra körde iväg till jobbet, dvs jag fck känns mig som en hurtig "jag har ett fritt jobb"-människa.
 
*Mina nya Asics-skor var supersköna, som att springa på moln samt att jag såg två vilda kaniner med vit bullig svans, precis som tecknade kaniner brukar se ut
 
* Efter nattens regn luktar det typ smultron ute
 
*Min mens är snart slut, hurra!
 
*Jag och stora tjejen hade en urladdning på varandra i morse som landade väl. Jag tror till och med att hon fick sig en tankeställare och vi blev sams på riktigt
 
*Lilla tjejen är så jävla söt när hon tror att "svalnat" = "färdig", så det blir så gulligt när vi vattnar jordgubbarna och hon undrar om de har "svalnat nu"
 
*Michael äter sista biffen imorgon, dvs snart får jag semesterhångla
 
* Idag kommer ett rack till skivstången hemlevererat (därav mitt hemmaarbete idag) och jag kan börja öka vikterna på benböjen utan att riskera att slå ihjäl mig
 
*Jag har tagit tag i en sak på jobbet som legat och grott länge. Heja mig!
 
* Jag har köpt en strandtunika som jag är lite kär i och vill ha på mig hela tiden medan jag drömmer mig bort till Franska rivieran
 
* Barnen är så gulligt syskonkära, bråkar på dagen men ser ut så här på natten/morgonen:

och de vill alltid ha så lika kläder och frisyrer som möjligt. I morse blev det Pippi-flätor:
 
 
 
Sprang ju förresten Göteborgsvarvet i lördags, om någon missat mina sociala medier-uppdateringar. 21km go asfalt!
 
Jag hade tvekat så länge och kände mig verkligen inte i form. Med ett snitt på löpning cirka 1 gång var tredje vecka så var det ju på pappret ren galenskap. MEN, då hade jag inte räknat med styrketräningen! För den har jag verkligen hållit igång under året.
 
Sen till starten blev jag och fick snika in mig i toalettkön. Men åh vad det gick bra!!! Första 5 km sprang jag långsamt och kände efter. Blev glad när jag passerade Älvsborgsbron och insåg att jag nu kommit förbi den punkt där min rump/höftmuskel brast förra året. Benen var pigga och starka och jag kunde öka upp hastigheten lite. 
 
Jag njöt verkligen hela tiden. Spanade på folk i publiken, peppades av hejarop, pratade med SCA-kollegor som jag sprang ikapp eller blev omsprungen av. Inte förrän vid 18 km började det kännas tungt och jag fick lägga på pannbenet.
 
Jag spurtade i mål på 2.03 och kändes mig fräsch i kroppen! Långt ifrån förra årets trasiga kropp. 
 
Så mysigt att se min familj stå och heja!
 
Jag längtar tills när Elsalie är så stor att vi kan springa ihop. På varvet-mässan i fredags testade hon istället hinderbana och löparband.
 
Hon körde dessutom slut på en SATS-instruktör vid ett gympapass. När hon väl får springa varvet antar jag att jag bara kommer se hennes ryggtavla som försvinner bort i fjärran.
Vi (jag) har haft lite svårt att få till tillräckligt med sömn den sista tiden. Dels så är ju Michael hemma och då vill man inte gå och lägga sig och missa värdefull tillsammanstid, dels har båda tjejerna börjat vakna tidig morgon för att komma och somna om hos oss.
 
Med all respekt till alla som har det så här jämt, men jag blir galen! Båda tjejerna vill ligga tätt, tätt intill. Gärna med en arm eller ett ben över mig. Jag drar mig utåt och vaknar ofta svettig och av kramp i ben eller rumpa eftersom jag balanserar på madrasskanten.
 
Värst är när båda kommer, för då lägger de sig på var sin sida och bråkar sedan om åt vilket håll jag skall ha mitt ansikte. Båda till ligga "nos-mot-nos" och sliter då följaktligen i mitt ansikte, som flyger fram och tillbaka.
 
Ändå kan jag inte låta bli att känna avund när jag i morse såg att Penny efter ett tag bytt sida:
 
Fast blev så klart påmind om tumulten och strulet när jag 3 minuter senare tog den här bilden:
 
 
De är söta när de sover...? Ja, i egen säng!
Igår hade vi barnvakt och cyklade glatt iväg i den varma (nåja) kvällen. Teater var inbokad och förväntningarna höga.
 
Fjordskolan gav "Trulle och ordtjuvarna" och här var en av de små trollen:
 
 
Barnen var superduktiga! 60 stycken på scen och ganska lång föreställning. Musiken var mordern och en hjärta svämmade över av alla moderskänslor.
 
Efteråt fick de blommor som brukligt på en premiär.
 
 
Inte helt lätt att jobba när man får de här bilderna till sin telefon:
 
Ser ni?? De badar i havet! Sommaren har alltså startat officiellt nu i onsala och Michael och Elsalie planerar redan för morgondopp. Jag planerar för sovmorgon och njuter av tanken av win-win.
Vår familj är den njutigaste på jorden den här helgen tror jag. Trots att vi inte är tillsammans allihop så krämar vi skiten ur Kristi himmelsfärd.
 
Stora tjejen är i Danmark med pappasläkten och njuter av sol och bad. Vi är i Grythyttan och lyxar oss med gourmandvistelse och lilla tjejen, undrar om hon inte njuter mest, hon är hos sina faddrar och springer nakenfis, leker med diverse djur, äter nutellamackor och pussar på "sin Peter". Lycka för en 2,5-åring.
 
 
Men vi har det otroligt härligt här i Grythyttan. Igår åt vi sjurätters och blev fnissfulla på finvin. Idag har vi besök det charmigaste "hotellgym" jag varit på, ätit lunch på Loka brunn samt tagit var sin spa-behandling. Livet på en pinne!
 
 
Vi bor i ett charmigt rum i det fina gästgiveriet med delar från 1600-talet och vi hinner prata ordentligt. 
 
Nu sitter jag i solen med mitt rödrosiga ansikte efter portömning och väntar på Michael som masseras. Tur att man längtar så mycket efter sina barn annars hade man väl aldrig åkt hem. Erhm om det inte vore för pengaflödet också förstås....410kr för buffelunch med bakad karré som huvudrätt, är väl ändå lite väl i överkant....?
 
Ojdå röd, blank näsa och solbränt dekolletage..äsch bjuder på den!
Min man är väl inte direkt den som tycker att vi borde skaffa ett hemlarm, men det här tar väl ändå priset när man möts av följande syn när man vet att han inte är hemma och inte heller varit det på några timmar....
 
Det här är inte första gången heller.
 
Fast det kanske är bästa tricket, det ser ju inte direkt ut som om man får stjäla ostört i några timmar om dörren är på vid gavel.
 
 
Kom på att detta ändå är det vidsträckta nätet...Meddelande till alls tjuvar: Michael är väldigt sällan hemma själv och låsansvarig. Jag är dessutom svinbra på att låsa! Jag gör det nästan varje gång. Slut på meddelandet.
Åh, jag har verkligen gjort bort mig.
 
I tisdags tappade Elsalie äntligen sin ena framtand. Det är tredje tanden som ryker men första gluggen (eller första "glöggen", som hon glatt säger) eftersom de två tidigare tänderna redan hade en ersättare framväxt. Hon är så stolt, så stolt och försöker läspa så mycket som möjligt.
 
 
En klasskompis drog ut den i skolan och direkt när hon kom hem skyndade hon sig att lägga tanden i ett vattenglas, ivrigt pratandes om tandfen.
 
Nästa morgon vaknar hon tidigt och mitt hjärta fryser till is när jag vaknar av hennes hoppsasteg mot köket och jag inser att jag har glömt att byta ut tanden mot en tia...Glömt! Vem gör så???!!!
 
Hennes otroliga besvikelse var så hemsk att se. Hela kroppen hängde. I panik försökte jag skicka iväg henne för att klä på sig mumlandes något vagt om att "tandfen nog inte är riktigt färdig än" och "det har varit en tuff arbetsbelastning för tandfen just i natt...har jag hört". Hon går iväg och jag slänger i en tia, men just då kommer hon in i köket igen! Argt blänger hon och säger att hon ser mig. Hon skriker sedan att hon ska berätta för ALLA att tandfen inte finns och marscherar sedan iväg.
 
Förlåt.
 
Idag åkte vi till min mamma för att fira hennes födelsedag. Elsalie skulle till sin pappa och kunde inte med, men då skickade hon sin finaste grej istället.
 
Jodå, klart mormor ska ha tanden.
 
Mormor är klokare än mig och skickar tillbaka detta:
 
Kan tandfen vara uppstånden? Vi får se på måndag när hon kommer hem till oss.
Efter många år av motstånd och grava hån mot allt i dess genre, ska jag nu ge mig på ett ärligt försök:
 
 
Så kom igen nu alla svärd, stenar, drakar, dvärgar, knytt och incestfamiljer. Chocka mig genom att ha någon slags bra story att fastna i. Våld och långa rader av tuttar är liksom inte nog.
 
Jag kommer ständigt ha ett finger beredd på home-knappen. All usel kvinnosyn får jag försöka väga upp med Girls-maraton imorgon.
Idag ska jag på fest! Så otroligt efterlängtat att få komma ut och roa mig utan att ha ansvar för barnen. Min svägerska ställde upp som barnvakt trots att hon också är gräsänka den här helgen. Väldigt tacksam för det!
 
Jag och Penny har en tuff tid just nu där vi går i kollision var femte minut, lägg på några dagar VAB i veckan och ni kan förstå att både hon och jag räknade ner tills det var dags att åka. Så här såg hon ut redan strax efter lunch, innan jag och Elsalie fick hejdat henne:
 
Så beredd!
 
Själv har jag haft huvudbry om min klädsel för kvällen eftersom klädkoden: Fabulous kändes som den kräver lite av en. Det enda jag hade hemma som klassade in var den här:
 
 
 
Jag hade ryckt åt mig en klänning tidigare i veckan och gick sedan bananas med smink medan barnen hängde i klasar runt benen, ständigt bråkandes. Kul och avslappnat..,
 
När jag var färdig och bad om ett omdöme sa Elsalie att jag såg lite "elak" ut, som en häxa i sagor...
 
Så efter att ha lämnat av barnen skyndade jag mig hem för att göra mig lite snällare.
Ljusare läppstift och upp med håret.
 
 
Kan förresten tipsa om den här Lindex-klänningen. Otroligt skön att ha på sig och om man väljer att inte tolka tyget som "tantigt" så ser det ut som en vacker tavla.
 
Nu ska jag ut och rulla hatt!
 
På Boozt-helgen fick jag naglarna målade av en tjej från Depend med deras nya 7 day-någonting nagellack-system. 7 dagar ska det i alla fall hålla.
 
Dag 3:
 
 
Inte superimponerad.... Första avskavet kom redan i söndags, precis som med alla andra lack för mig.
I helgen var jag på Boozt goes Stockholm, en träningshelg arrangerad av bland annat Annika Sjöö och Åsa Berggren. 
 
Jag har så länge velat åka på en träningsresa, helst någon längre, men en helg var vad jag kunde pressa in i mitt liv. Jag åkte dessutom med en av mina allra bästa kompisar, vilket gjorde det hela ännu finare.
 
 
 
Och vi hade det verkligen toppen. Så mysigt att få hänga en hel helg, träna, äta gott och spa:a. Förutom träning fick vi dessutom en föreläsning om "kropp, makt och sex" (titeln lovade väl lite väl mycket mot vad vi fick, men Åsa Berggren som person var superhärlig....), makeup-kurs (Gäääsp, om du frågar mig), mycket bra "riktad" shopping (träningskläder och smink) och riktigt god mat. Skeppsholmens spa var jättefint och det var så underbart att vi under hela helgen endast rörde oss bland kvinnor. Väldigt befriande!
 
Men en sak skaver dock. En del av suget till organiserad resa, istället för att bara träna extra mycket en helg själv, är ju att vara en del av en gemenskap. Att uppgå i kollektivet. Men varför undviker jag då till varje pris detta??
 
Hela helgen höll vi oss noggrant till oss själva, undvek gemensamma promenaden och hade till och med en problematisk middag där vi försökte få våra bordsgrannar att INTE prata med oss, utan att lyckas riktigt bra dock. 
 
Jag är lika delar avundsjuk och avståndstagande när jag ser på kollektivet. Det verkar så härligt att bara hänga med i gänget, gå all in. Men jag kan verkligen inte. Jag har ju alltid tyckt att demonstrationer är läskiga, även om de handlar om "bättre skolmat". En del går på konserter endast för att känna sig euforiska i grupp, jag älskar det...på avstånd! Min eviga plats är långt fram men lääääängst ut på kanten. Så trist av mig, men det är väl något jag får acceptera hos mig själv. Ensamvargen.
 
Men det går att uppleva allting på avstånd och ändå njuta. Tur det! Så jag dansade Jive och hade skitkul. Och den goodie bag man fick med sig var på riktigt grym! Så nu sitter jag och njuter av min helg med ansiktet målat i en ansiktsmask med värmeeffekt.
 
Träningshelg, det vill jag åka på ofta!
Aaahh nu har jag landat i soffan hos Julia efter 3 timmar i skärselden aka sj:s snabbtåg. Jag hade helt glömt bort exakt hur illa jag mår på tåg. Fy faan!
 
Peppen var enorm när jag gav mig iväg från jobbet och lämnade av bil samt husnycklar till syrrans Carl. Jag var ute i god tid för att hinna äta en matig lunch/fika på stationen eftersom jag ändå förstod att jag måste grunda ordentligt.
 
Jag strosade runt på pocket shop, köpte TVÅ tidningar, choklad och kokoschips. Jag kollade upp vilka podcast jag skulle prioritera och njöt i fulla dag....
 
....klipp till 10 minuter senare. Illamåendet kommer som ett slag i magen och tar över hela mig redan innan Alingsås. Huvudet snurrar, benen skakar och salivproduktionen är i paritet med en spottlama. Jag är helt paralyserad och kan glömma min sköna egentid. Allt krut måste nu läggas på att överleva. Byxorna måste knäppas upp och podcaster går inte att lyssna på överhuvudtaget, jag orkar inte ta in några intryck. Jag kan inte ens somna på grund av illamåendet. I Skövde funderar jag på om jag bara ska hoppa av och ta ett senare tåg. Men jag kämpar och härdar ut.
 
Att få gå av på Stockholms central var ljuvligt. Äntligen får jag stå och kippa efter frisk (nåja) luft på perrongen med skakiga ben. Jag överlevde!
 
När jag sedan tar mig hem till Toni och Julia och får soppa, macka och vin samt kan sjunka ner i deras soffa, är allt härligt igen.
 
Helgen startade lite svajigt men nu kan det bara bli bättre! Imorgon tar vi oss ut till Nacka någonstans och vår träningstjejhelg tar vid. 
 
 
I helgen smäller det! Jag ska åka på träningshelg i Stockholm och hänga med Julia. Sådan otrolig lyx. Jag ska på detta:
 
 
Det är Annika Sjöö som arrangerar eventet och det ska bara bli så skönt att bara ta hand om mig själv en stund. Det ska tränas, dansas (åh, Gud hjälp mig!!!), ätas, promeneras och spaas. Allt ihop med Julia vilket ger en extra bonus att vi verkligen hinner hänga.
 
Detta kommer verkligen lägligt då jag gått in i en träningssvacka och behöver en boost. Visst, jag tränar fortfarande regelbundet men har svårt att få till lusten till löpning och jag har ingen direkt styrning i styrketräningen. Yogan saknar jag, men tar inte tag i att få en regelbundenhet. Så den här helgen hoppas jag ska få igång mig igen.
 
Det krävs dock en del att få till det rent logistiskt. Jag har lyckats involvera tre olika barnvaktskonstellationer och planeringen kräver sitt. Min syster skall ta den större delen och det är första gången för henne så länge ensam med barn. Spännande! Och utmanande.... Jag hoppas hon kommer ut hel på andra sidan.
Inget fel på kreativiteten i alla fall.
 
 
Jordgubbsmacka, varför inte?
 
Ännu en mysig morgon med den här filuren. Vi har en skön lunk när vi är själva. Vi gör inte mycket men dagarna flyter på och jag känner att vi återhämtar oss.
 
Igår kände jag mig hemsk när jag missat att "gympastiken", Veckans höjdpunkt enligt Penny, var inställd. Hela morgonen peppade vi men fallet blev så otroligt långt när vi kom fram och dörren var låst. Skrik, gråt, rulla runt på marken och till sist tyst sorgsenhet. Så deppigt!
 
 
Vi fick köra hemmagymnastik istället på studsmattan. Sedan fixade vi med förrådsprojektet och jag gick loss bland gamla färgslattar.
 
Någon som minns gamla köksväggsfärgen eller den rosa, senast använd på gungelefant när jag väntade ut Penny i magen? Lite ojämnt blev det pga skitsvårt att tejpa rakt! Men hey, det är ett förråd.
 
Sedan kom Maria och Loke förbi på middag och lekhäng. Barnen lekte och bråkade högljudt. Men det fanns även plats för dans.
 
Ingen kan vara ledsen i danskjol!
 
Idag vaknade vi käckt av brandlarmsbatteriet, som rimligt nog var slut just 6.15 när Penny precis börjat småblunda igen efter ett blöjbyte och morgonvälling. Här ska dagen inte slösas bort, det är ju ändå söndag!
 
Idag ska det pusslas golv inne i förrådet om Penntrollet går med på att inte ha full uppmärksamhet varje sekund. Håll tummarna!
Den senaste tiden har jag fått så otroligt dåligt löparsjälvförtroende. Jag har tappat lusten och hittar hela tiden ursäkter. 
 
Göteborgsvarvet är om 6 veckor och Jag springer inte ens en gång i veckan. Jag tränar ju annat så klart, styrka och HIIT-pass...men det är ju inte löpning. Orienteringen i måndags var en punktinsats och det var verkligen superkul, men nästa möjliga tillfälle för detta är typ om 3 veckor. Långt ifrån de där tre passen i veckan som jag borde göra.
 
En stor bov är ju brist på tid. Jag orkar inte rodda runt så mycket med barnvakt och fix för att kunna springa och när jag inte springer sjunker självförtroendet och jag börjar undvika löpningen. Som en ond spiral.
 
Men idag hoppas jag att det vände! På jobbet har vi ledarledd göteborgsvarvsträning varje fredag lunch och idag var första gången som jag kunde hänga på. På programmet stod tröskelträning och jag var skitskraj. Som tur var såg jag inte innan att jag hade glömt handduk, då hade jag antagligen struntat i det (så svag är min motivation just nu) men när jag stod där efteråt och baddade bort duschen med pappershanddukar från toaletten, kände jag ren glädje!
 
Så hoppas, hoppas att jag nu fick lusten tillbaka. Annars blir det tufft i maj. Här är dagens träningskompisar:
 
 
Sorgsenheten när man lagat mat och tänker:
- Åh, svingott. Det här borde jag göra oftare!
 
och sedan tittar på Pennys övergivna tallrik:
 
 
Nähä, tydligen inget jag bör göra om den närmsta tiden. 
 
Suck! När börjar barn äta "allt" eller åtminstone tar ansvar för sitt eget intag? 17?18?
 
Jag gjorde det! Länge har jag nu pratat om och funderat på att testa orientering. Jag sprang när jag var liten, mellan 7 och 14 ungefär, men sedan dess har jag inte rört en karta. Jag insåg idag att jag i princip slutade när banorna inte var snitslade längre, för jösses vad klurigt det var.
 
Det var Snötrampet i Fjärås som fick ut mig i skogen och det var nog tur att jag inte visste innan hur kuperat det var. Jag gick dubbelvikt höjd efter höjd och varenda kontroll låg högt upp eller djupt ner. Dessutom var det så otroligt mycket mossar och kärr. Jag vadade i isvatten och klafsade i lera upp till låren. Men jag hade jättekul hela tiden!
 
Det var så mysigt ute i skogen, alla var trevliga och hjälpsamma och det var kul att bli utmanad. Orienteringen tog sig kontroll efter kontroll och i slutet kände jag mig mycket säkrare på vad jag höll på med. 
 
Sedan förstod jag ju vitsen med spikskor och terrängskor. Mina stackars asfaltsskor gjorde att jag bara halkade runt på stenar och rötter. Lite väl klurigt. 
 
Jag var i alla fall nästan hög när jag kom i mål efter 68 min.
 
Jag vill igen!
 
Michael och barnen gick knatteknat i lervällingen och inväntade sedan med spänning mig, men efter lite tidsmissförstånd (kort bana betyder inte kort tid i orientering, 3-4km är ju liksom fågelvägen och här var det ju dessutom superkuperat) där de hade tappat både blodsocker och tålamod innan jag visade mig på mållinjen, så hurrades det inte så storslaget direkt. Men efter en hamburgare och muffins vände det och jag kan nog lura dit dem igen. Elsalie verkade taggad.
 
Så, om jag får till det här med att lämna in på barnpassning samt förhoppningsvis hitta någon som vill hänga på, så kanske jag har hittat en ny hobby.
 
Åh påsk, visst har det blivit allas nya favorithögtid? Kravlös, många lediga dagar, våren är på gång, godis i massor, maten är godare och friare än på jul och det är helt ok att inte göra någonting. Vad är det att inte älska?
 
Den här påsken har varit ovanlig för mig eftersom Michael är hemma. Han brukar annars ha en ovana att befinna sig på sjön under den här högtiden.
 
Målet med långhelgen är:
 
 
  • umgås med familj och vänner
  • rensa i trädgård och förråd
  • springa en orienteringstävling och löpträna i största allmänhet
Facit hittills:
  • Vänga och originalfamiljen besökt, Universeum med Erik och Pernilla, påskafton med Michaels originalfamilj. Tyvärr magsjuka hos familjen Johansson, annars hade vi även hunnit med dem, så check ändå på den punkten.
  • Trädgård lövrensad och planterad en första omgång men förrådet står orört. Halv-check.
  • Orientering var planerad på långfredagen, men iskyla och regn tog udden av suget. Så endast en liten löprunda i torsdags, annars tomt i protokollet. Ny tävling i sikte på annandagen och förhoppningsvis en intervallrunda imorgon.
Glad Påsk!