Varvet

0kommentarer

Sprang ju förresten Göteborgsvarvet i lördags, om någon missat mina sociala medier-uppdateringar. 21km go asfalt!
 
Jag hade tvekat så länge och kände mig verkligen inte i form. Med ett snitt på löpning cirka 1 gång var tredje vecka så var det ju på pappret ren galenskap. MEN, då hade jag inte räknat med styrketräningen! För den har jag verkligen hållit igång under året.
 
Sen till starten blev jag och fick snika in mig i toalettkön. Men åh vad det gick bra!!! Första 5 km sprang jag långsamt och kände efter. Blev glad när jag passerade Älvsborgsbron och insåg att jag nu kommit förbi den punkt där min rump/höftmuskel brast förra året. Benen var pigga och starka och jag kunde öka upp hastigheten lite. 
 
Jag njöt verkligen hela tiden. Spanade på folk i publiken, peppades av hejarop, pratade med SCA-kollegor som jag sprang ikapp eller blev omsprungen av. Inte förrän vid 18 km började det kännas tungt och jag fick lägga på pannbenet.
 
Jag spurtade i mål på 2.03 och kändes mig fräsch i kroppen! Långt ifrån förra årets trasiga kropp. 
 
Så mysigt att se min familj stå och heja!
 
Jag längtar tills när Elsalie är så stor att vi kan springa ihop. På varvet-mässan i fredags testade hon istället hinderbana och löparband.
 
Hon körde dessutom slut på en SATS-instruktör vid ett gympapass. När hon väl får springa varvet antar jag att jag bara kommer se hennes ryggtavla som försvinner bort i fjärran.

Kommentera

Publiceras ej