I onsdags tidiga morgon åkte Michael ut på havet igen (nåja, fastnade i och för sig på Landvetter fram till lunch men lämnade i alla fall hemmaskutan). 2 timmar senare spyr Penny rakt ut i köket. Jippi!
 
Ni som känner mig vet att detta inte är första gången hon tajmar en sjukdomsomgång precis så här, alternativ några dagar innan han kommer hem. Det brukar alltid falla in när jag inte orkat ta med datorn hem dessutom, så att jag fastnar i en jobblimbo, där man känner hur mailen ackumuleras by the minute och stressen ökar. Jag är lite trött på Kalle Ankan i mig själv och skulle önska lite mer vardagsflyt. 
 
Gårdagen tillbringades mest i soffan med spyburken redo. Men eftersom det inte blev något mer än den enda spyan användes bunken mest till hatt.
 
 
Pigg var hon också och lite rastlös. Själv insåg jag att min hals skrapade lite väl mycket och den höga kroppstemperaturen inte bara berodde på graviditeten. Så varför inte slänga in en halvkrasslig mamma i ekvationen rastlöst, piggt barn att vänta ut 48-timmarsregeln med?
 
Efter lunch kom dock storasyster hem från skolan och kunde ta över roandet en stund medan jag sov. Lyxigt med stora barn!
 
Penny var dock supernöjd med hemmadagen och berättade glatt för Elsalie om all glass och iPad-tid hon fått. Så på kvällen var det visst lite ont i magen på storasyster också. Efter natten sa hon att lite kräks varit i munnen och vänt....men lite väl snabbt och glatt meddelat att hon absolut inte kunde gå till skolan idag... Jag är inte lika övertygad men har tillåtit det idag. Jag är ju ändå hemma. Hon måste dock öva på sitt pokerfejs inför tonåren ifall hon ska lyckas lura mig!
 
Idag hoppas jag i alla fall på att hinna uträtta något vettigt. Måste hämta datorn på jobbet och det hade ju varit skönt om jag lyckats handla presenter till lördagens två barnkalas. Febern är borta men jag har fortfarande ont i halsen tyvärr. Wish me luck!
Nu är denna härliga helgen redan slut, så otroligt fort det gick! 
 
Tough Viking gick toppen för Michael som klarade av alla hinder utom atlasstenarna, som han inte riktigt gavs tid att försöka fler gånger på. Hög på endorfiner sprang de i mål,
 
 
Frågan är dock om inte jag och Sanna hade det kämpigast ändå eftersom vi i några timmar skulle hålla koll på Penny och Edwin, som härjade runt bland alla barn på Plikta. I cirka 5 sekunder ville de vara på samma ställe.
 
 
Vi mammor ville ju gärna se på några hinder av tävlingen men eftersom Edwin vägrade vagnen och Penny endast ville förflytta sig om hon fick sitta på mina axlar, så kostade det lite väl mycket energi. Lite antiklimax blev det också när vi med glass och glittrig vindsnurra lockat med oss dem till vad vi trodde var målet. I 40 min stod vi där och peppade med "snart kommer pappa", innan vi insåg misstaget, gick till rätt ställe och hittade dem målgångna och klara sedan länge..
 
Vi fick med oss Stilles hem på övernattning och till middagen anslöt Bromans. En supermysig kväll!
 
Idag har vi varit på dop i Landvetter, där Britta Lilly Ingrid döptes.
 
 
Jag hade prickig klänning och röda läppar
 
 
 
Och Penny var söt!
 
 
Med magen fylld av lyxfika tog jag med mig den här välklädde mannen till IKEA och shoppade sänggavel samt utemöbler till altanen.
 
 
Jag har redan börjat få grava boa-känslor och vi är igång och fixar uterum och sovrum. Sedan diskuterar vi gästtoalett samt rejäl rensning och fix av Pennys rum. Sedan kommer ju sommaren och jag tänker att i år så SKA vi få till en mysig, ombonad altan... Inga pengar kvar till resa direkt. Å andra sidan verkar det ju ingå i boandet att man bara vill vara hemma.
 
Imorgon väntas den här pärlan hem:
 
 
Idag ska vi in och heja fram Michael och Magnus till stordåd på Tough Viking.
 
I nya kläder, första gången i tights till och med, vankar Michael nervöst runt i huset.
 
 
Kul att få stå vid sidan av ibland också. Han har ju så troget hejat fram mig på diverse lopp under åren. 
 
Konstig känsla med hinderbana där man vet att man inte klarar av alla hinder. Vi har ju bara sprungit vanliga lopp innan och det vet man ju att man på något sätt klarar om än att man skulle behöva gå/krypa.
 
Han hade en bra uppladdning med styrketräningssatsning i 3 veckor, men sista veckan har han legat i feber och hostar så illa att jag till och med tillbringat en natt i gästrummet för att få sova. Så det är en lite nerbruten Michael som ställer sig på startlinjen idag. Heja heja
Idag körde jag på tight linne under kavajen och flera kollegor vågade sig på ett grattis. De flesta har ju nu för tiden den goda smaken att invänta bergsäkra signaler, jag upplever att det var mer öppet för chansningar för några år sedan. Ett år innan Elsalie planterades i min mage fick jag ett hjärtligt grattis av en välmenande tant. Den klänningen har jag aldrig burit igen.
 
Men nu när jag ser ut så här är det väl ganska uppenbart:
 
 
Tidigare graviditeter har jag haft problem med fogarna, särskilt i ljumskarna men också med ryggen. Peppar, peppar mår jag väldigt mycket bättre den här gången. Det är ju första gången i mitt liv som jag faktiskt satsat på styrketräning dock, så jag antar att det ger resultat. 
 
Denna veckan har det dock blivit skralt med träning och jag längtar tills jag hittar en tid att klämma in gymmet. Imorgon ska jag köpa mig järntabletter i hopp om att slippa bli så otroligt trött och sömnig. Så trist att halvsova i soffan varje kväll. Det där med att jag tänkte mig härliga gravidyogapass på kvällarna under hela graviditeten känns just nu lite naivt. Jag är glad om jag orkar borsta tänderna
Dags att kicka igång den här bloggen igen kanske? Mycket har hänt sedan sist och jag börjar få dåligt samvete för mitt dåliga dokumenterande. Största nyheten: Lika regelbundet som ett OS maxar min kropp fertiliteten vart fjärde år. Så, det är dags igen och ett nytt liv är på intåg i våra liv.
 
 
 
Vink, vink med lilla handen:
 
 
Idag var vi på rutinultraljud och kikade på bubblan. Bildupplösningen blir bättre och bättre för varje gång och man imponeras av vad de kan urskilja. Vi sa att vi inte ville veta kön men naturligtvis stirrade jag som en dåre så fort vi närmade oss de nedre delarna. Och visst tyckte både jag och Michael att det var en konstig grej mellan benen sol liksom satt utanpå kroppen...någon med son som kan bekräfta om det är så det ser ut?
 
Så kanske att könsfördelningen jämnas ut lite i familjen Wängroth? Men det är nog bäst att förbereda namn för båda könen. Känns inte som om vi riktigt kan lita på vår UL-kunskap.
 
14 September är det dags i alla fall! Så snart det känns men ändå långt borta. En evig sommar med härligt svullna fötter och vaggande gång.
 
Så, första jobbiga inlägget klart. Har tänkt att jag ska försöka beskriva vecka 1-19 i fler inlägg för att minnas om fyra år ifall hormonerna skulle försöka lura mig till att "en fjärde vore mysigt".
Har varit så sjukt sugen på pizza i några dagar nu, särskilt kebabpizza. Idag passade det så bra eftersom vi först skulle på drop-infika på Elsalies skola efter jobbet och själva matlagningstiden på eftermiddagen åts upp av visning av höstens målaralster och olika filmvisningar på barngrupper där man på sin höjd känner igen 3 stycken. Morotskakan satt dock som en smäck.
 
När vi hämtade ut den väl genomtänkta pizzan (hälften vesuvio, hälften kebabpizza) spreds en oemotståndlig doft i bilen och saliven rann till.
 
Väl hemma utbröt kaos. Stora tjejen HATAR tydligen pizza och äter endast en minibit avskrapad pizzabotten från Vesuviohalvan medan lilla tjejen vräker i sig pizzasallad men börjar gråta när jag säger att hon också måste ta lite av pizzan. Hon slickar lite på en avskrapad kebabbotten, lägger sig ner på golvet med tårar rinnande och skriker:
 
-Jag tål inte pizza!
 
Poppis, verkligen!
 
Jag då, som fantiserat om kebabpizzan sedan beslutet igår, upptäcker till min fasa att jag glömt det viktigaste; såsen vid sidan av (alt. Ingen sås)! Jag kan bara inte äta kebabsås! (Hm, undra varför barnen är så kräsna...)
 
Så en knapp fjärdedels Vesuvio fick jag äta till en skrikkavalkad och nu sitter jag här och känner mig så blåst på konfekten. Barnen är dock supernöjda och sitter och käkar ostmackor för glatta livet. Suck!
Vet att jag inte borde avslöja exakt hur ansvarslös förälder jag är men, men... Vår lördag bjöd på lite väl mycket roligheter under för snålt tilltagen tid.
 
Handboll 8.30-10, gympa 10.45-11.30 och bowlingkalas för Elsalie 13-15 samt övernattningsbesök av Josefine med barn. Kul, men stressigt!
 
För att få i barnen något litet av substans innan kalaset förberedde jag vatten i en kastrull innan gympan, så att jag snabbt kunde koka lite tortellini när vi kom hem därifrån. Elsalie skulle för första gången vara hemma själv dessa ca 55 min och vi gick igenom hur hon kunde ringa mig på FaceTime vid nödfall.
 
På väg hem från gympan tänkte jag knapra in ytterligare på tiden och ringde stortjejen för att be henne sätta på plattan. Hon svarade lite förvånat att hon ju redan hade ätit...
 
Jag hade alltså av misstag och vana inte bara hällt upp vatten i kastrullen utan också satt på plattan innan jag åkte...
 
Som tur är har jag en supersjälvständig tjej som helt sonika såg det som en uppmaning till henne när vattnet började koka. Hon hällde i pastan, kokade, hällde av i durkslag och blandade med smör. När jag kom hem var plattan avstängd och disken iplockad i diskmaskinen! Inte illa va?
 
Så nu inser jag att hon växt en bit till, min stora, lilla tjej. Inte för att jag vill att hon ska hålla på med spisen i min frånvaro direkt...men jag vet att hon kan!
 
Eftersom jag är i London nästa helg och Michael åker till jobbet i veckan, så firar vi Elsalie idag. Den elfte fyller hon 7, men protesterade inte direkt när vi sjöng för henne redan idag.
Paketskörden var skral, endast ett litet och tunt paket. Där i låg en lapp som blev starten på en skattjakt. Först till tvättmaskinen, sedan gästrummet, därefter marsvinsburen och där blev hon uppmanad att ta på sig skor och jacka.
På dörren hängde ett snöre som hon uppmanades att följa. Så vi drog ut i regnet och mörkret. Idén var kanske bättre i tanken än i verkligheten...glömde liksom av att det var november. Efter lite detour till klätterställningen så kom hon slutligen fram till förrådet.
Och här har hon precis upptäckt cykeln:
Lyckat ändå! Sedan frukost med varm choklad, efter den regnpromenaden.
Är på tjänsteresa i Slovakien. Mitt företag har en fabrik här och jag borde kanske hänga här lite mer frekvent, men när det i princip tar en dag att resa hit och en dag hem, så prioriterar man bort just den här resan. När klockan ringde 4.20 igår så var min enda glädje att jag i alla fall fick ta på mig nya kavajen och känna mig lite fräsig.
Flyg till Berlin, superkort transfer med byte av terminal fick upp pulsen lite, sedan flyg till Budapest och som härlig avslutning 2,5 timme taxi in i Slovakien innan jag landade i lilla, gråa Roznava. Tyvärr är denna plats inte mycket att skriva hem om. Hotellet "black eagle" möter en med otroligt, huvudvärksframkallande, inpyrd rökdoft. Rummen är ok. 70-talsstandard men är inte rökiga i alla fall. Efter en ganska smaklös lunch på "tre rosor" där jag gav mig på risotton eftersom vegetariskt känns bäst i länder med kanske inte full fokus på ekologisk kött och bra djurhållning, kände jag mig lätt illamående och så trött. Jag och min kollega jobbade några timmar på hotellet, som har förvånansvärt bra wi-fi! Sedan tänkte jag att jag skulle vara lite "Martina haagsk" och uppleva staden med löparskorna på. Det gick väl sådär... Förutom att alla trottoarer är otroligt slitna och man måste hålla blicken i backen för att inte snubbla, så verkade de sluta lite hipp som happ och efter några återvändsgränder i områden jag kanske inte kände mig supertuff i, så hittade jag en fotbollsplan att springa runt istället. Inte mycket till sightseeing.
Jag kom ut i alla fall och fick lite luft innan det leverantörsmöte som väntade på kvällen med avslutande middag på "tre rosor" igen...smask! Idag blir det fabriksbesök och möten halva dagen innan vi påbörjar resan hemåt igen. Är en så mesig resenär, längtar redan efter svenskt kaffe och god mat. Jag är för evigt dömd till svennesemestrar. Är det någon mer än jag som är resetönt och inte kan slappna av på gråare ställen än Borås?
Vi har verkligen kommit in i en bra helglunk här. Äntligen har vi hittat en återhämtning i helgerna och jag känner mig supernöjd och glad på söndagskvällen.
 
I fredags blev det klippning av mig och Elsalie. Mitt slitna sommarhår klipptes av rejält och tonades mörkare, kallare och med jordgubbstänk.
 
 
Lite vuxet väl?
 
Lördagen bjöd på trädgårdsstädning, gympa för Penny, barnkalas för Elsalie och sedan drog hela familjen in till Kungsbacka för biobesök och middag. Storkar, var helt ok även om jag passade på att slumra lite just som popcornen ändå tagit slut.
En reflektion bara: är ljudet alltid så högt på bio eller är det bara på barnfilmer då man måste anpassa efter deras förskole/fritids/iPad/hörlure-hörselskador? Jag hade i alla fall svårt att somna helt.
 
Vi käkade i alla fall en underbar middag på Tullen där personalen såg till att man visst kan äta trerätters med rastlösa barn som sällskap. kritor och snabb matservering fixade biffen och jag fick i mig både calamares, moules marinere samt creme brule (vinet antecknar jag inte väl...?)
 
På söndagen var det dags att utföra något slags dagsverke här hemma. En hallgarderob skulle byggas. 
 
För ca 1,5 veckor sedan brakade vår hatthylla ner under natten (varför händer alltid sådant på natten?). Michael var tuff och flög upp för att jaga ut "tjuvarna" när vi hörde braket, men det var först på morgonen som Elsalie upptäckte förödelsen i hallen.
 
Sedan dess har vi levt i misär med jackor, skor och mössor liggandes huller om buller i hallen.
 
Men eftersom jag är gift med Mr handlingskraftig så var hallen redan tapetserad efter några dagar och garderob beställd.
 
Så vi skruvade, borrade och bankade pluggar. Hela familjen.
 
 
Vi pausade endast för nutellamackafrukost, lite sparkcykelrace vid skaterampen samt hamburgerlunch:
 
 
Men hallen gick från det här:
 
 
Till det här:
 
 
Så skönt!
 
Nu saknas bara dörrarna och belysning, sedan färdigt!
Jag hann till och med dra en runda i hemmagymmet samt spela sällskapsspel med barnen innan läggning. En ganska så perfekt söndag faktiskt!
Vi har verkligen kommit in i en bra helglunk här. Äntligen har vi hittat en återhämtning i helgerna och jag känner mig supernöjd och glad på söndagskvällen.
 
I fredags blev det klippning av mig och Elsalie. Mitt slitna sommarhår klipptes av rejält och tonades mörkare, kallare och med jordgubbstänk.
 
 
Lite vuxet väl?
 
Lördagen bjöd på trädgårdsstädning, gympa för Penny, barnkalas för Elsalie och sedan drog hela familjen in till Kungsbacka för biobesök och middag. Storkar, var helt ok även om jag passade på att slumra lite just som popcornen ändå tagit slut.
En reflektion bara: är ljudet alltid så högt på bio eller är det bara på barnfilmer då man måste anpassa efter deras förskole/fritids/iPad/hörlure-hörselskador? Jag hade i alla fall svårt att somna helt.
 
Vi käkade i alla fall en underbar middag på Tullen där personalen såg till att man visst kan äta trerätters med rastlösa barn som sällskap. kritor och snabb matservering fixade biffen och jag fick i mig både calamares, moules marinere samt creme brule (vinet antecknar jag inte väl...?)
 
På söndagen var det dags att utföra något slags dagsverke här hemma. En hallgarderob skulle byggas. 
 
För ca 1,5 veckor sedan brakade vår hatthylla ner under natten (varför händer alltid sådant på natten?). Michael var tuff och flög upp för att jag ut "tjuvarna" när vi hörde braket, men det var först på morgonen som Elsalie upptäckte förödelsen i hallen.
 
Sedan dess har vi levt i misär med jackor, skor och mössor liggandes huller om buller i hallen.
 
Men eftersom jag är gift med Mr handlingskraftig så var hallen redan tapetserad efter några dagar och garderob beställd.
 
Så vi skruvade, borrade och bankade pluggar. Hela familjen.
 
 
Vi pausade endast för nutellamackafrukost, lite sparkcykelrace vid skaterampen samt hamburgerlunch:
 
 
Men hallen gick från det här:
 
 
Till det här:
 
 
Så skönt!
 
Nu saknas bara dörrarna och belysning, sedan färdigt!
Jag hann till och med dra en runda i hemmagymmet samt spela sällskapsspel med barnen innan läggning. En ganska så perfekt söndag faktiskt!
Elsalie kom hem och sa att hon ville ha en fågelbok. Några i klassen hade tydligen det och nu skulle det prickas av sedda fåglar.
 
Michael rotade fram en bok ur gömmorna:
 
 
Vår egen lilla ornitolog gav sig iväg till skolan med boken i högsta hugg. Med lite oro undrade man ju hur besviken tävlingsmänniskan Elsalie skulle bli när det kanske inte vimlar av fåglar i närområdet.
 
Döm om vår förvåning när hon kom hem och prickat av hela boken, varenda fågel hade hon sett på skolgården! Är särskilt impad av trädpiplärkan, som jag inte visste fanns.
 
 
Eller vad sägs som denna:
 
På dagen, på skolgården! Otroligt!
 
Det kommer bli något stort av henne en dag. Amerikansk president kanske?
Traditionsenligt så firar vi in Michaels stundande hemkomst med lite VAB. Jovisst, det här börjar bli en lite Murphy:isk tradition. Lite VAB just när han åkt och lite VAB precis innan hemkomst, bara för att härda mig liksom.
 
Vi inledde starkt med cirka 20 min sömn söndag till måndag. Penny hade halsont och förvandlades till en 2-månaders bebis med kolik. Hon vrålade, helt okontaktbar, ut sin smärta och frustration cirka hela natten. Nära ville hon sova också. Myyyzzz
 
 
 
Gött, då var ribban lagd. På morgonen var det bara att rulla ur sängen för att få Elsalie till skolan. Då har givetvis lilla sjuklingen somnat in gott och blir väl inte direkt överlycklig när hon tvingas upp ur sängen för att åka till Fjordskolan tur och retur i en iskall bil (glömmer alltid att jag numera faktiskt har en dieselvärmare...). Det avgrundsvrålet hon gav upp slutade inte förrän vi var hemma igen och hon slickade såren framför ipaden.
 
Här trodde jag då i min enfald att ok, hon kommer mest att sova bort dagen och jag kan jobba lite, kanske köra något hemmaträningspass och klämMA några GoT-avsnitt. Ha, ha, ha! Att jag inte lär mig.
 
Istället är hon aggressivt vaken, ingen mat går ner eftersom hon har ont när hon sväljer och hungern bygger ytterligare på hennes genomusla humör. Jag slår knut på mig själv med trolldeg, rollekar, dockskåp, "klipp superdupersmå papperslappar och strö över den tjocka mattan i Elsalies rum"-leken (omåttligt populär aktivitet), fri tillgång till vattenslabb, etc.
 
Lagom till hämtning av storasyster passar hon dock, i ett obevakat ögonblick, på att ta en lur och proceduren ifrån morgonen återupprepas. Här inser jag dessutom att jag är på väg in i ytterligare en hemmadag...Mycket svarta tankar...
 
Nu sov hon, tack och lov, bra i natt och febern har vi inte sett till sedan i söndags, så jag hoppas att jag kan återvända till jobbet imorgon för att vila upp mig. 
För ni vet väl, efter sjukdomsdagen så kommer "den extra tillfrisknadsdagen" och den är inte att leka med den heller.  Penny var superpigg och rastlös medan jag var en spillra till människa. Min kost har idag enbart bestått av kaffe och mjölkchoklad, jag hasar fram i fett hår räknar minuter till läggtiden.  Nämnde jag att jag dessutom har mens samt att Michael meddelade att hans hemresa blir uppskjuten. Ja, just det nu börjar min hals också ge sig till känna. 
 
Ni förstår ju att jag inte hade så fantastiskt tålamod när vi skulle till affären och Penny blev en kissekatt som endast gick på fyra ben och vill tilltalas med jamanden... 
 
Provade dock en kappa som gjorde mig på bättre humör, även om jag inte köpte den.
 
 
Penny är så himla rolig just nu. Jag har en teori om att barn är som allra roligast och gulligast i just de åldrar där de också är som jobbigast. Så att det liksom ska jämna ut sig. 
Penny är en frustrerad och ilsken treåring, full av känslor och reagerar på minsta lilla. Lägg där till kämpandet med att gå blöjlös...inte så lättsam period direkt. Men herregud vad rolig hon är just nu! Nästan allt hon säger är superkul och gullig och jag förundras över hur hon får ihop allting. Dessutom har hon ett kroppsspråk utöver det vanliga och varje känsla måste uttryckas i dans.
 
Roliga saker idag:
  • penny stjäl en godis ur godisskålen och jag skäller på henne. Då hyschar hon mig och viskar "vi säger inget till någon, mamma"
  • Varje gång jag sjunger så säger hon till mig på skarpen "Mamma, du skrämmer marsvinen!"
  • När vi bäddar hennes säng så pratar vi om att hon kissat i den natten innan. Då säger hon "men mamma, du borde också kissa i sängen, det är mycket könare (= skönare på pennyspråk)"
Svårt att hålla masken.
Gullefis!
Halvtid nu och huset förfaller mer än rimligt under en ensamperiod. Hösten kom i natt och jag sparar energi så gott det går. Efter två veckors sängvätning av lilla barnet samt bajs i trosorna var och varannan dag är jag liksom så trött på städ och tvätt att jag bara kliver över allt, trär på skygglappar och går vidare i livet. 
 
En gör så gott en kan, tänker jag och steker på Mamma Scans och sopar upp marsvinens höspill lite lojt med ena handen. Orken kommer tillbaka, kanske inte just idag bara.
 
Roligare att tänka på höstens planerade höjdpunkter. Jag fyller år, vilket kommer passera lite obemärkt förbi utan kalas och make, men presenterna har redan börjat komma i brevlådan och göms snabbt av barnen i deras rum. Penny är dock inget vidare på att hålla hemlisar och har både berättat vart paketen är och vädjat åt mig att öppna dem...
 
 
Men fest ska vi ha, om än helt apropå ingenting. Cocktails och maskerad med tema havet. Jag har inte funderat på outfit ännu, men något tjusigt blir det antagligen. Jag älskar ju maskerader! Jag är ju inte direkt "sexig sjöjungfru"-typen utan mer sjögurka-typen, men ska försöka hitta en rimlig klädsel som inte bara är opraktisk och kul. Tips?
 
I höst väntar dessutom två härliga stadsweekends; London med mamma, syster och svägerska samt Rom med kärleken och förhoppningsvis några kompisar. Hur ljuvligt låter inte det?? Kan bli en stark avslutning på 2016 känner jag på mig.
 
Nu kallar den här lilla badjuvelen på mig:
Dags att schamponera och ignorera att gräset växer sig knähögt och man väl nu borde ha klippt ner buskar och träd inför vintern....
Vi ska flytta till nytt kontor i december. Från ett hus med renoveringsbehov i Eklanda till ett helt nytt i Mölndals centrum. Tjusigt värre! Baksidan är dock att det är mindre och allt kommer inte att få plats på nya stället.
 
Vi går från egna kontor till öppet landskap så den personliga ytan minskar (vad ska jag göra av min frukost, nödskorna, träningsväskan och godisförrådet???) men även de gemensamma utrymmerna så som förråd. Så vi har gemensamma städdagar där vi hjälps åt att rensa och tömma.
 
Jag har en hamsterkaraktär privat så jag har verkligen försökt att inte embrace:a den känslan på jobbet då jag helt plötsligt blir supersugen på kollegors gamla statistikböcker från 1971. Jag försöker att stänga ögonen och tänka logiskt. Vad är användbart, på riktigt?
 
Idag gick det dock överstyr...Jag och en kollega tog tag i en bokhylla och slängde rubbet! Lexikon blandat med kurslitteratur och själv-hjälpsböcker. Inget av värde resonerade vi och slängde glatt ihop ett bokbål.
 
Klipp till efter lunch då en kollega kom med en bok för att ställa i den gemensamma "litteratur vi bara har ett ex av och skall spara till en gemensamt bibliotek"-bokhyllan....som då var prydligt tömd av undertecknad. Återstår att se nu om min nästa lön måste gå till att köpa kurslitteratur i projektledning, limtillverkning och gruppdynamik eller om de andra förlåter mig.
 
Har i alla fall läppstift och har tränat idag. Alltid något.
Här sitter en djupt olycklig tjej. Den stora hm-påsen innehöll bara saker till storasyster (hennes kläder tog vi ur igår, vilket hon tydligen inte kan minnas aaaalls). Mellan gråtattackerna skriker hon:
 
- Jag vill ha mycket kläder i min garderob!
 
Jag relaterar stenhårt. 
Aaah, minns precis varför jag slutade blogga. Jag hade precis suttit i en kvart och skrivit ett inlägg på mobilen samt lagt in en bild och helt plötsligt försvinner hela inlägget och jag måste börja om... Men jag ger det ett försök till.
 
Dagens i-landsproblem: Jag är så rysligt trött på vår överfulla frys. Man kan ju inte ens spontanköpa två olika glassorter utan att det blir problem och man får ta till varende tetriskunskap man tillskansat sig under tonåren. Varken jag eller Michael har någon aning om vad som ligger längst ner i lagren och de matlådor vi stoppat in är så fyllda med is att det är omöjligt att identifiera dem.
 
Till saken hör att Michael får kväljningar av att bara höra ordet rester, så ska det rensas så är det upp till mig. I veckan som kommer tänker jag ge mig själv en utmaning. Eftersom jag just nu har totalt tappat matlagningsinspiration så tänkte jag slå två flugor i en smäll, att rensa frysen och utmana min kreativitet.
 
Jag får under veckan alltså endast laga mat från frysen med endast få stödinköp i form av färskvaror. The game is on!
Dagens middag blev detta:
 
Lime-, ingefära och chilimarinerad kycklinglårfilé av infryst "färsk" kyckling från Gud-vet-när, bönpasta som är svårt att äta upp i huset eftersom det är bara jag och Penny som gillar/vågar testa den, fryst broccoli och senaste favoriten frysta sojabönor, som pga sjukt hamsterbeende hittades i minst fem olika förpackningar bara i översta fryslagret. Sedan fuskade jag med färsk gurka och morot,  jag gjorde dock en limesås av en rest-slatt creme fraishe, så jag känner absolut att jag lyckdes idag! Frysen går redan igen lite lättare och efter kvällens lördagsglassmys, så kan det finnas riktigt gott om utrymme (läs: plats för matlådan som blev över från dagens middag...)
 
Penny var förväntanfull när det dukades fram.
 
Imorgon väntar förhoppningsvis inte magsjuka utan lunch på en oidentifierad matlåda (kan vara Michaels kalvköttbullar om vi har riktig tur) och middag blir canneloni på infrysta, färska pastaplattor, en bit infryst skinka samt spenat. Ost, tomatsås, örter mm får bli färskt. Oj, oj, oj nu blir ni väl sjuk inspirerade av mina gamla rester??? Jag hör hur ni drägglar över inisad mat från 2015...så kom på middag ni som vågar, men mitt mål är att ha en tom låda i frysen fram till nästa helg.
Wish me luck!
 
Sedan vet jag ju inte riktigt vad jag skall göra med all infryst smördeg, tortellinibröd och gamla grillkorvspaket...inte supertaggad på dem.
 
Hur gör ni med frysen för att få rotation? Finns det ett bra system som jag kan kopiera? En del saker ÄR ju ändå bra att ha där. Borde dock snart kunna rensa ut sommarens alla kylklampar som ligger redo. Hur många behöver man under vintern?
Kul att vara igång med bloggning igen! Om man nu kan vara igång efter bara 1 inlägg? Idag har jag väckts bryskt av nedkissad dotter och har alltså redan innan 7 hunnit slänga in en tvätt, bädda nytt, duscha av ett barn och gjort Pennys första frukost. Hon är ju en frukostätare av rang om hon bara får det utspritt över tid och med nya smaker hela tiden. Inte sällan blir det både ägg, macka, yoghurt och havrepuffar samt frukt. Idag startar Elsalies handbollsskola och trots att det är pappahelg för henne tänkte jag ta med mig Penny och smygkika på första träningen. Jag älskar ju handboll! Trots att jag inte varit i närheten av att spela själv så är det den sporten jag alltid hoppats komma nära. Gick mycket på matcher i Alingsås som tonåring och älskade upplägget. Nu återstår att se ifall det är något för Elsalie. Så hej lördag med handboll, familjegympa med Penny och förhoppningsvis en egen träningsstund. Ensamhelger med lilltjejer har ett helt annat tempo än med de andra energiknipperna. Lugnt och slött.

Dagens första timme var ett praktexemplar på en riktigt pissig morgon. Jag och Penny försov oss, medan Elsalie irriterande nog "varit vaken över en timme och undrade om vi inte skulle gå upp trots att klockan ringt?". Jag veeet att man inte kan lasta en 6-åring för att hon inte väcker en, men ändå!

Sedan börjar stressen och kriget. Ni vet det vanliga; Penny vägrar kissa och nekar alla klädförslag. Elsalie vill ha hjälp med allt som hon i vanliga fall gör helt själv( fixa macka, borsta tänder, packa väska....). Jag bryter ihop och svetten rinner längs ryggen. Då bestämmer sig E för att hon promt måste ha med nya mössan och vantarna till pappa i helgen. Vinteraccessoarerna som jag pga vädret lagt långt ner i en låda någonstans. Leta, leta, försöka övertala att skippa, skrik och gråt, hittar skiten och då, då brister det tydligen fullständigt för mig. Jag vrålar att "Här är den jävla mössjäveln". Inte stolt över mig själv...

Penny går tyst och kissar med sin mössa tryckt emot kroppen och Elsalie packar spakt ner sin. Sedan kommer Elsalie med den ljuvaste hämnden... Hon plockar fram det pärlplattehalsband hon gjort till mig för ett tag sedan och säger med ynklig röst:

-Det verkar inte som att du gillar det här....

Med uselt samvete sitter jag nu alltså i bilen på väg till jobbet klädd så här: