sjömanshustrun.blogg.se

Jag blir så jävla sur på män inbland! Vad är det för fel på dem, har de inga sociala tentakler eller saknar de bara respekt?

 

Jag hade missat på tiden och kom för tidigt till dagens träningspass på jobbet. Väl ombytt, insåg jag detta och orkade då inte byta tillbaka. Jag kan ju alltid utnyttja tiden till ett kort men välbehövligt yoga for runners-pass. Gympasalen var bokad efter den tid jag trodde, så det var bara att hämta en matta och sätta igång.

 

Efter 10 min dundrar 3 män in med basketbollar, ljudligt dribblandes 2 meter ifrån mig i den stora salen medan jag stod i en utlämnande hunden-position. De pratar, skrattar, skränar samtidigt som de dunkar bollarna frenetiskt. Min yoga-feeling avbröts abrupt. Inte någon zen där inte.

 

Alltså, de går in i en sal som jag har bokat, struntar i att jag är där och tar över ljudrummet totalt. Min lågmälda musik drunknade och de ursäktade sig inte ens. Inte ett ord sa de till mig, inte ens när jag surt avbröt, rullade ihop mattan och drog. Fy faan! Sedan när är deras träning viktigare än min?! Det kan tilläggas att detta är inte första gången jag varit med om liknande saker på jobbgymmet. Suck!

 

Jag vet att jag borde sagt till, men jag reagerar ju ofta så här. Jag blir så chockad/ överrumplad att jag blir helt tyst. Sedan sköljer ilskan över mig och jag ventilerar ut det genom att prata om det med andra. Vanligt antar jag? Och kanske en orsak till att dessa typer av män inte heller skärper sig? Hade de gjort likadant om det varit en man i salen först? Som kanske gjorde armhävningar eller något "manligt".

 

Aaahh,men jag fick i alla fall ut lite av min rage vid styrkepasset när väl Åsa och Annika var på plats. Som vi fick utföra i ena hörnet av gympasalen under ett pågående zumba-pass. Kettlebell swingar till latinorytmer, varför inte?