Nu har jag insett vad man menar med tvåbarnschock! Herregud vad storasyster måste testa och utmana. Mamma skall hjälpa till med allt, särskilt när hon är upptagen med något så totalt onödigt som att mata lillasyster...
 
Stackars Elsalie, det måste vara jobbigt att helt plötsligt bara få vänta och vänta. Från att ha all uppmärksamhet till att få vara stor och vänta. Inte lätt!
 
Idag kommer hennes pappa hem, så det blir nog bra för henne. Väldigt tomt för oss tyvärr! Hon är dock väldigt snäll mot Penny och klappar och myser.
 
Igår badade de tillsammans, Michael, Elsalie och Penny. Det var Pennys första bad och det var mycket uppskattat av alla tre.
 
 
I soffan, mellan sittkuddarna hittade vi den saknade navelstumpen. Så vad gör man nu? Beundrar den och sedan slänger den? Ramar in den?
Jag måste bara skryta över vår Facebook-morgon. Eftersom stormen ven och regnet piskade ute så tände Michael en brasa, en massa ljus och dukade upp en storfrukost. Penny var precis nyammad och vi kunde njuta av frukosten tillsammans hela familjen.
Vi bortser ju ifrån att vi var tvungna att elda eftersom värmepumpen är sönder, att Penny var lite ledsen så jag och Michael fick turas om att hålla och vagga samt att Elsalie var mätt från tidigare välling och bara petade i sig tre skedar yoghurt. Vi bortser från det och konstaterar att det var en perfekt höstmorgon.
Nu har vi varit på promenad för att hämta Elsalie från förskolan och efter den långa backen hem fick jag ett sådant svimningsanfall att jag fick lägga mig ner på två köksstolar. Läskigt tyckte nog Elsalie. Jag kan konstatera att det nog tar mer än 6 dagar att reparera den stora blodförlusten. 
Penny har drabbats av den första kärleken.
 
Man skulle gärna kunna tro att det är mamma, pappa eller kanske storasyster som skulle vara objektet för denna känsla.
 
Men nej då. Den som vunnit hennes hjärta är en liten, mjuk och luddig man med stort och konstlat smile. Två gånger har vi nu kunnat skönja ett leende hos vår nyföding och båda gånger åt denne lille figur.
 
Det är ju i alla fall härligt att hon faller för killar med humor!
 
Och kom nu inte med tråkiga kommentarer om att det bara är gaser...jada, jada. Jag har faktiskt läst att det finns forskning som visar att nyfödda visst kan le och att det inte måste bero på pruttar. Basta!
Borttappat: Spädbarnskroppsdel, även kallad navelsträng
 
Beskrivning: svartbrun klump, konsistens av förhårdnad hud
 
Sågs senast: lördagen den 14 september vid 21-tiden då blöjbyte utfördes
 
Hittelön: Knappast, men det vore ju trevligt att veta exakt vart någonstans den ligger och ruttnar...
 
Idag uppfyllde jag nog alla kriterier för den hysteriska mamman när jag rusade in på Apoteket i Onsala 3 minuter innan stängning och hojtade ut vad jag behövde.
 
Min tröja var bak-och-fram, blicken stirrig och rösten gäll. De två stackars apotekarna bakom disken försökte tala lugnt och vänligt till mig. De fattade ju inte att det handlade om liv och död om jag inte fick mitt Purelan till bröstvårtorna, Minifom till Pennys mage och Alvedon. Vilka lamadjur!
 
Penny har visat sig vara en riktig gasballong och ont har hon, så nu testar vi Minifom ett tag.
Nu kan ni som tycker att det är fånigt med tecken/omen sluta läsa nu annars kommer ni säkert kräkas lite efter det här inlägget.
 
När vi mitt i tisdagsnatten rusade (nåja, vaggade) in på förlossningen, så hade det singlat ner ett litet löv på vår skötväska. Det lade sig till ro och följde med ända till förlossningen.
 
Vi tog det som ett så fint tecken att Penny Lööf var på väg och att hon hade tänkt följa med oss hem. Michael hade tydligen sinnesnärvaro att spara det lilla lövet. Så nu ligger det här hemma i bokhyllan och jag blir lite mjuk varje gång jag ser det.
 
 
Drama på Karsegårdsvägen! Ikväll när vi skulle sätta på värmepannan för att testa inför vintern så började det osa elbrand i hela undervåningen. Great. Vi har så klart stängt av den igen, men får nu sitta brandvakter här.
 
Så kommer det ju den lilla detaljen att en ny apparat måste inhandlas. Det ÄR verkligen dyrt med hus!
Idag har Penny fått vara ute och lufta sig två gånger! Först med pappa för lämning av storasystern på Noas ark och sedan gick vi allihop och hämtade. 
 
När pappa väljer vagn då blir det såklart hans egna gamla ride från sjuttiotalet.
 
 
Jag fördrar dock Briovagnen, för jädrar vad den är tungrodd. Men den är väldigt välbevarad.
 
Hemfärden slutade dock i tårar från både mor och storasyster. Hormonerna flödar här och Elsalie börjar nog känna av att saker och ting förändrats här hemma och allt är ju inte till det bättre för hennes del..,Mina tårar var de klassiska inte-räcka-till-plus-att-jag-är-helt-slut-tårarna.
 
Men jag fick snabbt torka ögonen och snyta mig när vi kom hem för efter en kvart så kom Bvc på besök. Sköterskan fick snällt finna sig i att ha sitt samtal med oss samtidigt som vi vräkte i oss lunch (vi erbjöd henne så klart, men hon tackade nej) och skickade förlåtblickar mellan oss.
 
Penny hade vänt sin viktkurva nu, vilket känns skönt och min mjölk har runnit till. Nu ska det bara sluta av kännas som knivar i bröstvårtorna varje gång hon ska äta, så är vi nog på banan.
 
Tyvärr verkar Penny ha ont i sin mage, så vi har en del jobbiga skrikperioder här (1-5 i natt tex...). Tur att vi är två som kan lösas av!
Så skönt att komma hem ändå! De där supergulliga barnmorskorna har ju en liten nackdel, de älskar att knacka på och komma in just som man slumrat till. Hemma kan jag vila när jag vill (och får för Penny förstås)!
 
En stolt syster var stor hjälp när vi gjorde oss i ordning för hemfärd.
 
 
Ja, jag vet att det syns tydligt på bilden hur trött jag är. Vår lilla ängel är ju en kvälls- och nattmänniska, så jag ska nog vända lite på dygnet jag med för att fasa in oss.
 
Så här ser min mage ut efter två dagar, hm lite att jobba med...
Annars så är jag iklädd enbart graviditetskläder och kommer nog vara det ett tag. Jag sportar också ett två tjusiga armband från Varbergs sjukhus för att piffa upp det hela.
 
Nu ska jag äta persilja, broccoli och rött kött för att öka upp blodvärdet.
Åh vad jag är glad att Penny kom igår och inte idag, när jag ser nyhetsrapporteringarna här från bb-sängen. 11:e september har ingen härlig klang tyvärr.
 
Jag ligger nu och väntar på blod, eftersom mitt blodvärde sjunkt ytterligare idag. Men jag har lyckats duscha i alla fall! Tjihoo! Så skönt att bli ren. Jag har till och med mina egna kläder på mig. Tyvärr vet jag dock inte hur jag ska lyckats reda ut dreadsen i håret. Jag vet inte vad jag gjorde under förlossningen, men håret är helt galet. Jag får skylla på Michael som satte upp en tofs på mig.
 
Idag har barnläkaren kikat på Penny och hon fick godkänt. Michael blev dock helt svart i blicken när läkaren tog hårdhänt i henne. Jag såg att han var beredd att mörda. Den där kontrollen av höfterna ser inte snäll ut.
 
Här pustar de båda ut efteråt.
I eftermiddag kommer Elsalie på besök. Det ska bli så mysigt, vi längtar. Planen är hemkomst för oss alla imorgon eftermiddag.
Vid 17 fick vi äntligen komma till vårt rum på bb. Stackars Michael har fått tillbringa hela dagen sittandes i en fåtölj i förlossningsrummet...inte så skönt!
 
Vi mår bra men jag är svag. Jag har förlorat cirka 3 liter blod, så jag ska eventuellt få transfusion ikväll. Att gå upp och duscha är jag lite för svag för. 
 
Jag är så glad att vi slapp bli igångsatta och att det gick så snabbt och bra. Tur att Michael stod på sig när han tyckte att vi skulle åka in.
Vår ljuvliga bebis kom strax innan 7 idag, 06:54. Då hade vi varit inne i cirka 3 timmar på förlossningen. Snabbt, fasansfullt ont och helt ljuvlig lycka!
 
Vi känner på namnet Penny just nu. Hon är superlång, 54 cm och lagom tjock, 4390 gram. En välbakad tjej!
 
 
Hälsningar från två stolta föräldrar
Vattnet går! TENA:n är på och jag ska försöka sova...to be continued...
9.30 imorgon sätts jag igång. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt och att jag verkligen skulle bli igångsatt. Jag har ju tyvärr inte hört något gott om det alls. Långdragen förlossning, större risk för akut snitt, större risk för att behöva sugklocka eller tång, värkstormar utan uppehåll....japp, det här skrämmer skiten ur mig. Så håll tummarna nu för de sista skälvande timmarna ska skaka igång min kropp på mer naturlig väg.
 
Så för att hålla tankarna borta från tisdagens händelse har vi hållit oss sysselsatta. I söndags hämtade jag Elsalie från Lisebergsbesök och vi åkte till Knatteskutt, vilket var en succé! Sedan middag hos svärmor innan vi möra kröp ner i sängen.
 
idag tog vi en Göteborgstripp med lunch, klippning av Michael och lite leksaksshopping för Elsalie. När vi kom hem hade vi fått hela huset städat av en städfirma. Så lyxigt! Så nu är vi väl så förberedda vi kan vara. Väskorna är packade, Elsalie ska på husvagnssemester med mormor och morfar efter förskolan imorgon, huset är städat...fan vad läskigt det ändå känns att jag kommer att vrida mig i smärtor imorgon. Håll tummarna! Jag hoppas att det kommer ut en sådan här glad skit!
 
 
Nu när Gorm är i onåd hos din mamma på grund av otroligt sen leverans så kan jag istället få skryta lite över min fantastiska dotter.
 
Hon är nu 3 år och 10 månader och cyklar jättebra. Helt utan stödhjul och hjälp!
 
 
 
Jag som inte haft en tanke på att ta bort stödhjulen innan, men så sa hennes pappa att han tagit bort dem "eftersom mamma och Michael har gjort det" (hon blandade ihop att ta bort stödhjulen och att höja dem, vilket vi gjort).
 
Så han tog bara bort dem och hon cyklade iväg...Så då fick ju vi också göra det.
 
Jag är i alla fall sjukligt stolt eftersom jag själv hade stödhjul långt upp i lågstadiet!
Åh, jag måste ju tipsa om det fantastiska ställe som finns här i Onsala, Noas ark. Det är som en 4h-gård som kyrkan driver och den ligger supermysigt och är så charmig. De har öppen förskola på torsdagar, som brukar vara väldigt poppis sett till antalet bilar som står parkerade där. Jag har ju tänkt så många gånger att jag borde gå dit med Elsalie, men aldrig kommit iväg eftersom jag normalt sett jobbar på torsdagar.
 
Men så i våras fick vi utskick om kyrkans barntimmar på Noas ark på fredagar och jag anmälde Elsalie. Perfekt med en fredagsaktivitet eftersom hon går på förskolan tis-tors. Jag har dock varit lite skeptisk eftersom det trots allt drivs av kyrkan och jag är så kluven till allt religiöst. Trots att jag själv minsann både gått i kyrkans barntimmar, söndagsskola, tonårsverksamhet och scouter i kyrkans regi. Det finns både fina och tveksamma minnen.
 
I alla fall så åkte vi dit igår för den första träffen och vilken glad överraskning! Det var verkligen jättemysigt och fint ordnat. Rolig lekplats, mycket olika djur och trevlig fröken. Varje gång får barnen hjälpa till och mata ett djur (som de får tilldelat), leka, pyssla, sjunga och höra bibelsaga. De har både grisar (två stycken som heter Fläsk och Bacon...he he), getter, höns, tupp, kaniner, katter, hästar och åsnor. Elsalie tyckte att det var jättekul och jag blev riktigt upplivad trots mitt ointresse för djur. Det här är ju perfekt, att hon kan få hänga med olika djur utan att jag behöver vara inblandad. 
Nej, jag ligger inte och bebismyser på bb, tyvärr. Jag har bara väldigt dålig blogginspiration. Elsalie kom just 12dagar efter beräknat datum, så jag hade verkligen hoppats på idag. 7:e september hade känts som ett lätt datum för mig att komma ihåg, eftersom jag och mina syskon är alla födda den 7:e (om än olika månader). Men inte. Med bara 7 timmar kvar av den här dagen så är det nog kört...
 
Jag försöker för övrigt mindfucka den här graviditeten allt jag kan. Idag har jag bytt lakan så att vattnet verkligen ska gå när vi kryper ner i rena, fräscha lakan ikväll. Igår utmanade jag den genom att bege mig 1,5 timmar åt fel håll i landet, för att hälsa på mamma och pappa. Men avståndet till förlossningssalen på Varbergs sjukhus verkade inte skrämma ut Gorm det minsta. Även valet av att åka till just Vänga var tänkt som en startsignal då värkarna med Elsalie började där.
 
Ja ja, vi fick en trevlig dag i alla fall. Vi köpte en vinkyl, hälsade på Nina och hennes familj i Alingsås samt hängde i Vänga. Väl där fick jag en hel del sammandragningar och förvärkar, så vi lämnade Elsie över natten och åkte hem med gott hopp. I morse kände jag inget, som vanligt...suck! Idag har vi fortsatt med vårt stillsamma, dagdrivarliv. Vi har lunchat med några kompisar, varit på hembygdsgårdsdag här på Onsalalandet (köpte servettringar....vi har verkligen inget vettigt kvar att inhandla....), städat lite och nu inväntar vi mamma, pappa och Elsalie som kommer på middag och övernattning.
 
I fredags så ringde min barnmorska dock och sa att det kommit nya direktiv vad gäller överburenhet, så hon sa att istället för undersökning på mvc på tisdag så ska vi åka till förlossningen istället. Så sätter de igång mig tisdag eller senast onsdag. Så nu är det skönt att ha ett bestämt sista datum i alla fall. Även om jag verkligen inte vill bli igångsatt.
 
En dagens mage, trind och sprickfärdig.
Jag har ju glömt att dokumentera ett annat viktigt steg i Elsalies väg till fullvärdig människa. Förra veckan klippte hon håret alldeles själv!
 
Hon hade varit med pappa och klippt sig hos frisör och blev väl lite besviken på frisörens försiktighet. Hon ville tydligen ha det lite kortare vid öronen. Så nu sportar vi en tjusig uppklippt frisyr.
 
 
Nu har vi startat nästa stora, väldigt viktiga projekt för att hålla oss sysselsatta. Ombyggnation av lekkojan till en fullvärdig tvåvåningslekstuga. Elsalie är eld och lågor. Hon pratar redan om när hon ska sova i sin stuga...hm, lite väl tidigt att flytta hemifrån tycker jag.
 
Så här såg den ut från början. En fantastisk skapelse gjord av de förra husägarna (Michael kallar det för jakttornet):
 
 
Igår var vi alla engagerade, Elsalie och jag bar brädor och Michael sågade.
 
 
 
 
 
Idag har vi fått ytterligare hjälp av Michaels pappa. Taket har tagits av,  för det ska bytas. Väggar har börjat komma upp och vi planerar fönster och dörrplaceringar.
 
 
 
 
 
Elsalie är mycket noga med att det skall hållas rent i hemmet, så hon sopar och sopar.
 
Den viktigaste detaljen är i alla fall på plats, repstegen mellan våningarna.
 
 
 
 Jag förstår att era intresseklubbsanteckningspennor brinner nu, men jag har ju inte så mycket annat att rapportera. Jag om någon skulle hellre rapportera om slemproppar, värkar, blod och fostervatten...men får hålla till godo med pyssel och papp.