Äsch, vi tar och glömmer den här dagen väl? Idag har jag varit så deppig och sur att jag bara letat efter orsaker till att bryta ihop. Michael har tassat på tå (jävligt irriterande) och jag har varit ett monster.
 
Det är påfrestande att ständigt ha ont någonstans, sova dåligt och leva i ett väntan-tillstånd och idag kunde jag inte hålla humöret uppe alls. Kulmen kom när min favoritmaskin i hemmet, tvättmaskinen, läckte vatten och displayen visade error...det visade sig att det antagligen berodde på en femma, ett plektrum och ett hårspänne i filtret. Men tiden innan Michael fick ut dessa prylarna....åh, jag ville hänga mig...eller någon.
 
På eftermiddagen var vi hos mvc och allt såg (tyvärr) bra ut. Hur sjukt är det inte när man önska sig lite högt blodtryck och protein i urinen? Vi fick i alla fall en tid nästa vecka där jag ska undersökas för att ta ställning till igångsättning. Alltid något.
 
Inte ens mat är jag sugen på. Istället äter jag bara godis och frukostmat, comfort food.
 
Nä, nya tag imorgon. Då kommer Elsalie och jag ska sniffa mig lycklig i hennes nacke.
Försäkringskassan, vilket jävla skämt! Jag blir arg bara jag tänker på dem.
 
Nu har jag ringt cirka 10 gånger under förmiddagen och det är så stor belastning att man inte ens placeras i kö. Och varför är det så många som ringer? Jo, för att deras regler är så jävla svåra att förstå. Allt är dessutom uppbyggt efter någon slags standardfamilj med standardarbetstider, så alla frågor som hamnar utanför det mönstret är ju omöjliga att få svar på om man inte ringer (och då kan man dessutom få olika svar beroende vem som svarar). Så oavsett hur många gånger den automatiska rösten försöker få mig att välja självbetjäning eller hänvisar till hemsidan så måste jag ju ringa.
 
Jag har dessutom ett inbyggt agg mot alla dessa val man ska göra innan man ens får upplysningen att det är för hög belastning. Varför i helvete ska man trycka in sitt personnummer för "snabbare service"?? Finns det någon gång man kommit fram och den första frågan INTE är "vad är ditt personnummer"? Det spelar ju ingen roll om man tryckt in det, kundtjänstpersonen kan ju ändå inte se det. 
 
Jag har i ren desperation även testat "Fråga Hanna"-funktionen på hemsidan. Tror ni att det funkar? Ha ha ha! Jag skrev in min fråga och får som svar länkar till info om vanliga, standardfrågor...som man själv lätt kan hitta på hemsidan! Vad i helvete är deras problem?? Jag anser mig normalbegåvad och har dessutom lätt för svenska språket, hur gör personer som kanske inte har det? Det måste ju vara helt omöjligt att få till det rätt. Att förstå skillnaden på att anmäla eller ansöka om föräldrapenning (vilket är avgörande att kunna skilja på för att få ut pengarna och slippa nya anmälningar/samtal)?
 
Jag har ingen bra relation sedan tidigare med fk heller. Mitt bankid har strulat varje gång jag ansökt om föräldrapenning för Elsalie. Det har funkat problemfritt på andra sidor men inte hos fk, så klart. När allt är ifyllt och jag kommer till sista knappen så hänger det sig. Ctl alt delete och börja om cirka 3-4 gånger, sedan funkar det....Detta har gjort att jag faktiskt struntat i att plocka ut pengar för både någon vab-dag och flera föräldradagar. Jag har varit hemma gratis. Det var nog bättre för min hälsa....blodtrycket stiger ju bara jag tänker tanken på fk.
 
Aaahh, tänkte skriva av mig min frustration men jag blir bara mer förbannad!
Kan ilskan kanske sätta igång förlossningen? Jag testar och ringer dem igen....
Nu sticker vi på middag, den stora orange:a bollen och hennes entusiastiska hemmafixare!
 
 
 
 
 
 
 
Nu är elefanten faktiskt färdig!
 
Vi får väl se när Elsalie kommer hem på tisdag om hon godkänner den. Fast det saknas förstås en svans vilket vi kan lägga en dag på. Vi är ju så otroligt uttråkade och rastlösa här att det kan ju faktiskt bli en heldagsaktivitet att söka efter en bra svans att sätta fast på elefanten.
 
Idag försökte Michael klämma in BÅDE bio och restaurangbesök, men jag fick sansa honom så att vi så klart delar upp detta på två dagar. Vad ska vi annars göra imorgon? Han fick plantera lökar inför nästa vår istället.
Så i eftermiddag blir det söndagsmiddag på Ester i Kungsbacka och imorgon antagligen sista delen i snabba cash-trilogin.
 
Jag börjar bli lite stressad över att Elsalie kommer på tisdag och min plan var ju att föda innan så att man inte behöver fixa med barnvakt och packning till henne mitt i natten när det är dags. Men det ser onekligen tufft ut att hinna få till något innan dess...
 
Nyss fick jag påminnelse-sms från mvc om min tid imorgon. En tid som barnmorskan poängterade 2 gånger att den antagligen inte behövs och att vi inte behöver avboka den för hon kommer ju ha tillgång till information från Varbergs sjukhus att vi fött...ja, tjena! Vi kommer och behöver dessutom sätta upp en ny tid...
 
Så det blir alltså en septemberbebis det här. Jag som ändå på något sätt hoppats att vi skulle hålla oss inom augusti.
 
I natt hade jag ändå lite känningar och förvärkar, tillräckligt för att hålla mig vaken. Men så fort morgonen kom och vi gick upp så klingade det av.
 
Så istället för att föda klädde vi upp oss och åkte på 35-årskalas till Peter. Vi tog cykeln, vilket jag hade hoppats kunna dra igång det hela men det enda det gav var foglossningssmärtor från helvetet. Trist! Jag har även tryckt i mig svettframtvingande stark thaimat..men inte då. Bättre lycka i september.
 
Nähä ingen förlossning idag heller. Jag känner hur intressant och underhållande den här bloggen är just nu. Men det är ganska svårt att hålla humöret uppe samt försöka skriva något om dagen, när jag inte gör någonting...
 
Så dagen har sett ut så här; måla mer på elefanten (snart klar), tvätta och sortera i handduksskåpet. Japp, tiden har aldrig gått långsammare...
Nu när halva dagen gått måste jag ju skryta om min fantastiska effektivitet. Jag har nu cyklat till Apoteket för tablettinköp (flåsigt), tvättat och hängt 3 maskiner (många benböj), slipat OCH börjat måla den (armstyrka och tålamod). Inte illa pinkat för en apatisk, höggravid kvinna!
 
Tyvärr har jag ingenting att säga till om här i huset så elefantens färg är bestämd av Michael och Elsalie i samförstånd. Babyrosa med grå sadel ska den bli... jag undrar om jag kan kuppa in turkosa prickar...
 
 
Nu sitter jag här lite nöjd över mitt dagsverke och käkar studentnudlar. Ni vet, på påse med tillhörande krydda fylld av glutamat och E-nummer. För att kompensera den otroligt undermåliga kosten tar jag lite gravidvitaminer till. Det måste väl ändå hjälpa upp lite?
Nu är jag ordentligt uttråkad! Dagarna är så långa och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag har ju glömt av vad det är man önskar att man hann göra när man jobbar och allt rullar på för fort. 
 
Tur att man har kompisar som kommer med tips ibland. Imorse tipsade Lina om en rabatt på glammom.se och vips hade jag ju dödat en hel kvart! Nu är jag dock mer än lovligt pank...
 
Dagens aktivitet blir att cykla till Apoteket och köpa tabletter mot halsbränna, slipa en träelefant och tvätta. Det blir stressigt det här....
 
ok, jag KAN ju faktiskt städa badrummet, rensa i mitt badrumsskåp och ta tag i fotobok för föregående år...men vad FAN det är ju skittråkigt....
 
Så här ser magen ut idag i alla fall, fortfarande spänd som en metallkula. Tänk att man kan längta efter den stora degmagen som snart kommer. Men det gör jag. Den är ju följsam och formbar. Den kan man drapera runt sig i sängen och använda som kudde åt bebisen. Den här stenhårda bollen ju är inte praktiskt någonstans.
 
 
Märk väl det ansträngda leendet!
Men vilken dag vi hade igår, helt ljuvlig!
 
Först och främst fick vi äntligen träffa Elsalie igen. Som vi hade längtat! Hon är ju bara här ett dygn under pappa-veckorna så vi försöker maxa allt härligt under den här tiden.
 
Innan vi hämtade henne från förskolan så packade vi ner fika och badkläder så att vi kunde sticka direkt ut med båten. Som vanligt svallade känslorna och hon var så uppspelt när vi åkte att hon ömsom bara skrattade, ömsom gap-skrek någon egenpåhittad sång.
 
Vi tog oss ut till en ö och fikade, plockade björnbär, fiskade krabbor, lekte med sjöstjärnor, jagade räkor och bajsade högt uppe på ett berg (OBS! Endast Elsalie). Vi verkligen sög ut det sista av sommaren.
 
 
 
Men det härliga var inte slut efter det. På eftermiddagen kom Josefine och Tilda. Vi åt middag och de hade med sig en hel buffé av bakverk till efterrätt. Småtjejerna lekte och blev sockerhöga medan vi vuxna njöt av att kunna sitta ute på kvällen utan att höstkylan tvingat in oss.
 
Sommaren är väldigt härlig ändå. Jag hade bara lite svårt att se det i juli när det blev lite väl mycket för min trinda kropp.
 
Nu har vi lämnat Elsalie till förskolan igen och jag har gråtit en skvätt för att vi inte ses förrän på måndag igen. Om det inte kommer en bebis innan förstås, för då måste hon ju komma och hälsa på hos oss på bb. Håll tummarna!
Idag skulle det ske, men Gorm har det tydligen för bra där inne i magen och vill inte komma ut.
 
Vad vi gör för att fördriva tiden? Jo, som jag tidigare sagt, så shoppar vi och fixar i hemmet. Idag insåg vi att på 4 veckor hinner man både köpa och fixa ganska mycket...så mycket att vettiga saker börjar ta slut.
 
Vi har ju så klart en sådan där lista på saker som man ska göra/fixa/köpa. En del är nedskrivet, en del saker existerar endast som mental lista. Vi har hunnit komma långt ner på den mentala listan...
 
Efter dagens mvc-besök åkte vi till Gbg för att leta kuddfodral (ja, igen!). Vi tog som första stopp Mio för att klaga på vår soffa som vi köpte i våras. En soffa vi noga valde efter mjukhet i sits och lenhet i tyg. Vår soffa är sträv och hård....
 
Efter lunch och lite kuddinköp så tog vi tag i nästa stora sak på listan; Filttyg att fästa under medarna på en gungelefant som vi fått...När Michael sedan ville avsluta rundan med att åka till kommunhuset för att kika på hur nya Onsalavägen ska byggas, satte jag ner foten. Nog nu med pensionärs-/dagdrivaraktiviteter!
 
Det räcker väl ändå med att ha åkt flera mil för att klaga på ett inköp, köpa fler kuddar och leta i flera affärer efter filttyg?
 
Just nu sitter Michael i telefonen med telenor för att klaga på vår bredbandshastighet...
 
Gorm måste komma snart så att vi kan återgå till vårt normala liv med prioritering av aktiviteter.
Så nu kan jag väl konstatera att bebisen inte kommer för tidigt i alla fall. Imorgon har vi officiellt bf, men jag har väl svårt att tro att något mer spännande än det inplanerade mvcbesöket kommer att gå av stapeln.
 
Idag tog vi en lat söndag och åkte ut med båten. Bad (för Michael), grill, bokläsning och en hel del viktmobbing underhöll vi oss med. 
 
Michael började elakheterna när han fotade mig med min tjocktröja ÖVER flytvästen på väg ut.
 
Jag fick dock revansch ganska snart när jag fotade honom på klipporna. För att inte riskera kris i förhållandet publicerar jag inte den bilden men kan visa en annan bild tagen efteråt när han lite "avslappnat, nonchalant" håller in magen.
 
 
Det blir en hård höst!
 
Ps. Vi hade det mysigt också...
 
 
 
Vilken skillnad det kan vara på dagar!
Igår var jag deppig, smågrälade med Michael och tyckte att livet var kämpigt.
 
Idag däremot känns allt toppen. Jag tycker att det är spännande att vi faktiskt väntar in en bebis, njuter av att inte ha några måsten och känner mig superkär i Michael.
 
Jag har insett vad receptet är; träffa kompisar och ett ständigt matintag...
 
Dagen började med långfrukost på altanen, sedan åkte jag direkt in till Majorna och en långfika med Jossan på Marmelad (så välbehövligt!), sedan direkt till Seglarkrogen för sen lunch/tidig middag med syster och Carl. Aah!
Vi avslutade med en mini-IKEA-sväng också så klart. Mitt VISA-kort har inga lediga dagar nu för tiden...
 
Nu ligger jag här i soffan, äter en 88:an och tittar på när Michael sätter upp lampor. Livet är väldigt bra ändå.
 
Dagens mage ser ut så här:
 
 
 
 
Idag började projekt "få ut Gorm". Dagens bidrag: Sluta att vara beredd och fokuserad (låtsas som om jag inte helst av allt vill att det ska starta) samt att klippa gräset. Resultat: Inga. Inte ens en ynka förvärk. Dock mycket ont i fogarna. Imorgon kör vi ananas och det kanske får bli ett par ligg också. Många tipsar ju om det och när till och med Michaels mamma gav detta förslag så kan väl inte jag vara sämre än att jag lyssnar...
Nu ruttnar jag på det här! Ge mig era bästa igångsättningstips ( då kan jag i alla fall sysselsätta mig med något)! Fast inga av typen hoppa hopprep eller bestiga ett berg, för jag tänker mig att jag ska slippa rullstol den första tiden med bebisen.
 
Idag fick jag uppdraget att handla och fylla upp kylen medan Michael och hans pappa målade takbrädor på altanen. Det är för att ljusa upp både inomhus (undervåningen) och utomhus.
 
Före:
 
Efter:
 
Nu får nog Gorm ta och komma ut snarast, vi håller ju på att bli panka på kuppen.
 
För att fördriva tiden så grejar vi (läs: Michael) hemma. Lite överallt skulle man kunna säga. Vi planerar ju köksrenovering, vi byter handtag på alla dörrar (och några garderober), vi målar och rostbehandlar flaggstången, köper till lampor och fixar i trädgården. Nu har jag väl säkert glömt en massa småsaker, men ni ser ju. Vi köper och köper och köper....
 
Idag styrde vi kosan mot Gbg för att ta en runda på Barnens hus, som har kursat och säljer ut allt. Vi var inte de enda som tänkte den tanken...
 
Dålig bild tagen på den flera hundra meter långa kön utanför.
 
Vi vände och åkte vidare mot blomsterlandet. Där shoppade vi loss som galningar och fick med oss bland annat ett familjeträd med fyra påympade plommonsorter.
 
 
 
Vi hade bokat ett möte med banken i Kungsbacka klockan 14 och kom dit en timme tidigare.
Vad gör vi då för att slå ihjäl den timmen? Jodå, vi kilar in på Kungsmässan och köper kuddar för 700kr...
 
Så Gorm, kom ut nu och rädda oss från ekonomisk undergång!
Imorgon när Elsalie åker till sin pappa så vet jag hur saknaden kommer gripa tag i mig direkt. Vi har haft en så mysig kväll och hon har varit sitt ljuvaste jag. Jag är inte beredd att släppa iväg henne. 
 
Jag fick en present idag som kommer framkalla längtanstårar närmsta tiden.
 
 
Ni ser väl vad det är? Ett sjörövarskepp. Prickarna är alla kanonkulor som avfyrats och tyvärr har skeppet varit i storm, därav alla lappar som den är lagad med. Den svarta lappen bredvid är skattkartan. Någon har lyssnat på Bamse och sjörövarna många gånger....
 
Michael skickade den här bilden för en stund sedan när jag låg hemma och vilade. Han och Elsalie tog en bad- och båttur i det fina vädret.
 
Jag vet precis vad han vill säga:
 
-se så härligt vi har det!
-Se vad du missar!
-Hur kan du vara inne när solen skiner?
-Här ute är livet!
 
Mitt svar från sängen: HAHAHAHA! Om något är njutningsbart så är det detta:
Ensam i sängen i ett tyst hus. Aaaahh! I magen ligger dessutom en chokladboll och skickar ut glädje i kroppen. Detta är livet!
Imorgon går jag in i vecka 40. Så overkligt att vi kommer ha en bebis här inom 3 veckor (helst inom 3 dagar förstås).
 
Vi firade av vecka 39 med att besöka mvc. 1,5 timme hängde vi där. Barnmorskan hade satt av extratid eftersom vi inte får någon föräldrautbildning och vi efterfrågat lite mer info till Michael. Jag vill ju inte "lära" honom. Jag vill att han ska ha samma i info och möjlighet att ställa frågor som alla andra förstagångsföräldrar.
 
Vi fick kolla på förlossningsfilm och amningsfilm. Så klart storlipade vi när bebisen väl kom ut på filmen...
 
Sedan åkte vi och åt lunch på vackra Blomstermåla. Jag åt en fantastisk lax och njöt i solen av att vara ledig när alla andra börjat jobba. 
 
Idag fick Elsalie slita för brödfödan. Hon fick uppdraget att måla rostskyddsfärg på flaggstången. Vilket hon gjorde med stor koncentration
 
 
 
Under tiden stod den arma modern och slängde ihop en lasagnevariant. Pastarör fylldes stående med köttfärssås, på med tomatsås och ostbechamel.
 
Det såg supersmarrigt ut och luktade så gott att vi tyvärr plockade ut den för tidigt och fick knapra oss igenom halvkokt pasta...
 
Där fick jag för att jag lade lååång tid på att med en liten sked pilla ner köttfärs i de små rören OCH se till att de stod upp. Nu förstår ni ju varför Michael lagar all mat när han är hemma. När jag försöker stajla till något så blir det lite misslyckat och jag blir superbitter.
Elsalie ÄLSKAR fiskbullar, jag avskyr det. Det här skapat ju så klart problem. Man vill ju göra mat som ens barn äter, men jag tycker dock att det är väldigt viktigt att äta tillsammans med sitt barn och då helst samma sak. Att inte säga att jag inte gillar det. Jag var superkräsen som barn och har nog helt klart tagit efter min mamma. Hon åt ju inte smör eller drack mjölk, då gillade jag ju inte heller det....
 
Nu har dock Elsies besatthet av fiskbullar löst det hela på ett smidigt sätt. Idag när jag frågade vad hon var sugen på till lunch deklarerade hon tydligt:
 
- Jag vill ha fiskbullar och potatis, men du får äta något annat för jag vill ha hela burken själv!
 
oj vad synd....
 
Så nu har hon mycket riktigt ätit en hel burk fiskbullar med potatis ( ok, det blev faktiskt två bullar över) och jag slapp. Perfekt!
 
 
Bakom henne pågår muffinsbak. Japp, ni läste rätt, jag bakar. Jag fick vissa påtryckningar av Nina häromdagen att det är något som ingår så här i slutet av graviditeten och jag böjer mig, sätter på mig förklädet, puffar mjöl på kinderna och ger mig in i det.