Jaha, då var Penny febrig igen! Hon som var lite vissen halva resan och vi som gladde oss åt att hon tillfrisknade i slutet och vräkte i sig pizzaslice efter pizzaslice...
 
Natten var väldigt gnällig och det var trötta figurer som sjöng födelsedagssång till Michael via FaceTime i morse. När jag såg mina egna påsar under ögonen insåg jag att jag borde bara ha ringt ett vanligt samtal istället.
 
Nu har vi fikat, spelat spel och läst böcker hela förmiddagen och som kronan på verket bjuds det på ipad till köttbulls- och makaronlunchen. 
Att vara sjuk kan ju ha sina fördelar.
 
Själv har jag grym träningsvärk i lår och rumpa efter gårdagens torsdagsträning. Det passar illa med Pennys behov att bli buren. Aj aj aj
Michael tyckte tydligen att det saknades lite naket i bloggen och skickade över dessa bilder från resan.
 
Håll till godo!
 
 
Kvällsfika med stora dottern. Nybakta bullar! Jodåsåatt...det har man ju slängt ihop så här på eftermiddagen. *skryt*
 
Nu njuter jag så här sekunderna innan Elsalie kommer att upptäcka att det är saffran i bullen och spotta ut den. Trots att det gömmer sig vit choklad inuti. 
Här är vad jag har skrapat ihop under veckan i bildform. Jag kanske kan få några från Michael senare, för det är ju lite fattigt.
 
Resan började med firande på morgonen av vår stora femåring. Hon trodde ju så klart att hela resan var till hennes ära...
 
Lollo kom så klart och grattade och hade med sig present till Elsalie och kusinerna.
 
 
Elsalie och kusin Emilia är som knoll och tott. Här vilar de lite under eftermiddagen för att orka med kvällens minidisko, spökjakt och kramstund med Lollo och Bernie.
 
 På kvällarna klädde vi upp oss efter tycke och smak.
 
Som sagt, man blir liiite hjärntvättad. Allt kretsar runt en giraff och en Björn.
 
 
Elsalie och Emilia hoppade högt.
 
Fick flätor.
 
Och var på miniklubbsaktiviteter. Allt som ingår i semestergrejen.
 
Evelina och Carl var förutseende och hade med sig kortlek när de skulle hänga med barnfamiljerna.
 
 Kvällarna var ljumna och vi åt omgång efter omgång av buffen. Hur trött man än var på maten så blev det ändå 2-3 portioner som slank ner. Kanske pga cavan?
 
På dagarna hängde vi runt poolen. Morfar och Penny skojar.
 
Mormor.
 
 
 
 
Och kvar är nu, förutom härliga minnen, bara detta:
 
 
Nu är vi hemma igen från Teneriffa. Veckan har varit fylld av sol, bad, mängder med buffémat, hjärntvätt i form av Lollo och Bernie, cava, träning, glass och dans. Vi har alla haft en sväng av förkylning, hosta och borttappade röster men annars har det varit precis som en badsemester ska vara med hela Wängrothssläkten.
 
Eftersom Michael åkte till jobbet direkt från Teneriffa, fick jag ta med mig barnen hem själv. 5-6 timmars flygning skrämde mig en del men det var så nära att det gick perfekt. Fram till sista timmen skötte sig barnen exemplariskt, Penny sov en stund och Elsalie pysslade med kusin Emilia.
 
 
Jag lämnade bara bort lilltjejen en liten stund till min bror annars hade jag oftast tre barn runt mig och allt gick fint. Tills min Kalle Anka-gen gav sig till känna.....
 
För andra gången under flygningen ropades det efter läkare och nu var det mer allvar. En man blev så sjuk att vi var tvungna att nödlanda i Billund, Danmark. Jättehemskt så klart. Den plötsliga nerflygningen gav Elsalie jätteproblem med öronen. Hon fick så ont att hon bara skrek rakt ut. Inte bara hon förstås utan hela kabinen fylldes av barnskrik. Den då överströttà Penny fick ingen ro och stämde upp i sången.
 
Nere på marken tog det ett tag med ny tankning och ny rutt, så Elsalie fick lite panik. Att det dessutom var tropisk hetta i kabinen hjälpte ju inte förstås. Jag lämpade över Penny på mina föräldrar och fick sedan tillbringa resterande 1,5 timme åt att lugna och hålla om Elsalie vars öron plågade henne.
 
Väl i Göteborg tog det lång tid att tömma planet och då fick hon ordentlig panik igen. Illamåendet rev henne och cirka  2 meter från frihet spydde hon rakt ut i kabinen. Härligt! Vid det laget hade jag dessutom en nerkissad Penny på höften, som är otroligt mammig när hon är trött och skriker om inte jag bär henne.
 
Så ett tag bar jag 20 kilos nyspytt barn på ena höften och 11 kilos nerkissat barn på andra, innan barnen gick med på att tas om hand av andra familjemedlemmar. Tur att jag är superwoman...
 
Nu ropar tvätthögarna visst på mig. Uppvilad av semester? Hm, någonstans där i mitten av veckan var jag nog det men så här dagen efter är det lite tungt.
Det är inte varje dag man har en giraff i sängen.
 
 
Lollo kom förbi och grattade Elsalie på födelsedagen i efterskott samt delade ut lite trollerilådor. Barnen tyckte att det var mycket spännande och Penny kunde knappt tro sina ögon. Det kramades, vinkades och high five:ades för fullt.
 
 
 
 
Lollo avslutade med att skriva sin autograf i Elsalies pysselbok.
 
 
Som ett brev på posten blev vi sjuka efter kalaset. Först Penny, som fortfarande är krasslig. Sedan Elsalie, som vi i fredags lämnade över till sin pappa i princip röstlös och med feber. 
 
Eftersom nappbarn och mycket snuva är en otroligt kass kombo, så är sömnen nu väldigt eftersatt i det Wängroth-Lööfska hemmet. Så både jag och Michael är allt annat än nyponrosor just nu. Trots det har jag i alla fall lyckats besöka jobbet, kört torsdagsträning, kollat på vigselring, riva av en härligt middag med Erik och Pernilla samt fira fars dag genom sconesfrukost och med present. Jag är lite impad själv.
 
Nu hoppas vi på styrka för att ladda om inför morgondagens fyspass bestående i plankbärande (vår jättehög på tomten skall fraktas bort), syrenplanterande och packning inför Teneriffa. 
Vilken cliffhanger jag lämnade min stackars eftersatta blogg i. Så här 5 dagar senare börjar vi väl så sakta återhämta oss efter kalaset.
 
Vi har lärt oss ett och annat:
 
• 16 barn är mycket, väldigt mycket!
 
• Blandad grupp med tjejer och killar höjer energin på barnen
 
• 2 vuxna blir bara 1,5 när man har en ettåring hemma
 
• Alla barn tycker inte att 2 kilometer är en skön och lagom promenad, trots skattjakt
 
• Man måste lägga in kisspaus i planeringen om man ska vara utomhus
 
• kisspaus med assisterad på- och avklädning tar cirka 45 minuter för 6 barn
 
• om du mitt i korvgrillningen får reda på att ett barn inte äter fläskkött, så bör ju ha något korvliknande hemma utan fläsk i.
 
• det är viktigt för barn att äta samma som alla andra trots att man inte kan äta just samma som alla andra (se ovan)
 
• alla föräldrar varnar inte om allergier eller dietbegränsningar i god tid eller alls (se ovan)
 
• barn är usla på att leta, göm godispåsarna pinsamt synligt
 
Summa sumarum: Elsalie var jättenöjd och alla barn var glada. Sockernivåerna hölls konstant höga och bara två par trosor fick lånas ut. Ett bråk utbröt (med födelsedagsbarnet inblandat), men löstes. 
 
Efteråt beställde vi pizza och hällde upp två väldigt oblyga glas rödvin. Vi sa nog inte så mycket alls första halvtimmen och konstaterade sedan att nästa år blir det nog en annan lösning.
Nu är vi redo att hämta barnen...alla 17!
 
 
Vädret är inte vad vi hoppats på, men det regnar inte längre i alla fall. 
Första ska dock en skatt gömmas.
 
Det blir spännande när vi ska lämna över alla sockerstinna kalasbarn till deras föräldrar lagom till middagstid...he he he
Ibland tar den slitna småbarnsmamman av sig mysdressen, sminkar upp sig och går på gatorna som en vanlig människa.
 
 
Även om det bara innebär en sväng till Coop och inköp för morgondagens barnkalas. 
 
Imorgon väntas 18 glada barn inta huset. Japp, 18 är många! Men eftersom vi ska hämta alla från förskolan och valla hem dem lyder vi under inte-utelämna-någon-lagen och bjuder in alla. 
 
Så nu hoppas vi på fint väder, åtminstone uppehåll, så att vi kan hänga ute så mycket det går. Städa gör vi definitivt inte innan utan spar det till efteråt.
 
Vi hörs på andra sidan!
Eftersom vi lade oss sent igår och att vi behöver ladda inför att Michael ska på grabbhelg och jag ha ännu en ensamhelg med tjejerna, så blev vi väl lite besvikna när Penny valde att gå upp 4.45. 
 
Pappan fick offra sig och tog i alla fall ett fint kort på Penny, en lampa och gryningen.
 
 
 
Har fredagsmyset gått överstyr när Penny kommer körandes med flaska efter flaska till bordet?
 
 
Vår joggingvagn gick sönder på flyget hem från Frankrike. Staget där bak har gått rakt av.
 
 
Det är så fascinerande att det nu startas en lång process där vi får hoppas på det bästa i form av ersättning. Att det inte ens är självklart att vi får någonting trots att det ju inte är någon direkt hemlighet hur oaktsamma de är med bagaget.
 
Norwegian gör sitt allra yttersta för att slippa betala genom att göra allt superkrångligt. Inte nog med att vi behövde åka tillbaka till Landvetter för att få en skaderapport, vi behövde dessutom ett intyg från en butik om att vagnen inte kan lagas, utan ska ersättas. Inte så lätt när den är köpt via nätet... Jag har redan slängt på luren i örat 1 gång hos Norwegians kundtjänst, men vi ger oss inte så lätt.
 
Idag har vi postar alla intyg samt "claims", det ska bli intressant att se hur det går. Ny vagn är i alla fall beställd och på väg. Håll tummarna!
 
Jo jag unnar Michael att ha intressen och hobbys, men när resultatet endast blir en skata i de inköpta kräftburarna då tycker jag nog att tiden kan användas till något bättre...
 
 
Jag har haft en otroligt ovanlig och avslappnad helg. En helg som gav mig förnimmelse om hur man hade det "förr i tiden", innan barnen.
 
I fredags var vi på aw hemma hos Marcus och Sara. God mat, gott vin och faktiskt tid för vuxna samtal eftersom bebisarna somnade i vagnarna på utsidan. Inte illa med fem barnfamiljer som träffas och en stund under kvällen satt ALLA föräldrar ner vid bordet och åt, ostörda. Att man blev lullig på tre glas vin samt gick hem vid 23-tiden i reflexvästar kanske skvallrar om att få barn ändrat ens beteende ändå.
 
Lördagen startade med dans för Elsalie och efteråt åt vi en fantastisk brunch utomhus i Haga. Tänk ändå, utomhus i oktober och det var behagligt. Dekadensen fortsatte för mig då jag styrde kosan mot Arkens spa. 
 
Jag mötte upp mitt gamla stick-/Astragäng och vi startade med lite träning, sedan tapas, yoga och spa:ande. Middagen var jättegod och jag njöt av att vara omringad av 6 härliga kompisar i en så skön miljö.
 
Man tror ju att man ska hinna så mycket mer på en spaövernattning. De två nedpackade böckerna låg ganska orörda och spa:t hann jag nästan bara scanna. Det var fem-minuters-sittningar i varje bastu och pool. Tillräckligt dock för att njuta och vilja komma tillbaka.
 
Roligast var när Solveig undersökte funktionen i en av de space:ade duscharna och vred fram och tillbaka på en knapp. Inget hände och hon jobbade på ännu intensivare med knappen tills vi upptäckte att hennes handrörelser väl överensstämde med den närliggande bastuns blinkade av ljus. När en tant inifrån med förvirring i blicken sökte sig lite orolig mot badstudörren, förstod vi att Solveig helt enkelt jobbade med ljussättningen därinne och att det inte uppskattades.
 
Söndagen började mjukt med långfrukost och ansiktsbehandling innan jag återförenades med familjen i Alingsås och körde vidare mot Vänga. Där ställde vi in Mustangen för vinterförvaring och träffade min bror, hans familj och mina föräldrar.
 
 
 
 
Skumpa och snacks på hotellrummet innan middagen, bara Carina saknades.
 
Precis så här länge har Penny sovit idag...
 
 
Fyra av fem målade, sedan förstörde jag tre av dessa genom trädgårdsarbete. Men, men livet går väl inte under för att jag har skabbiga naglar...? 
Jag har i alla fall bakat matmuffins idag, som Penny älskade! Mamma vs. sofistikerad människa 1-0
Hur blev det helt plötsligt fredag? Den här veckan gick rekordfort. Fast det känns ju alltid så när man har fullt upp. Michael har varit på kurs och jag har skött det vanliga hämta-lämna-babysim-boll&lek-gymnastik-racet.
 
Fnissar åt att jag för en sekund tänkte att nästa vecka, det blir ju en "vanlig" vecka utan så mycket saker. Det är ju bara kurs i Norge för Michael tors-fre, en operation på ons, en umgängesdag med hans mormor på mån och just det ja, han ska på grabbhelg lör-sön....förresten på tis kommer ju en massa buskar och träd, han har beställt, som ska planeras också..... Tur att jag har en spaövernattning den här helgen att vila upp mig på.
 
Igår körde jag och Sara torsdagsträningen. Penny var vaken och gjorde allt hon kunde för att få uppmärksamhet. Övningar på matta är svårt med en 1-åring över sig frenetiskt pussandes med öppen mun. Trots (tack vare)det vaknade jag med otrolig träningsvärk idag.
 
När man stuvar undan maskeradkläder och gravidkläder i samma låda på vinden ger det kanske en liten ledtråd till hur jag kände mig under grossessen.
 
 
Idag och till på torsdag ska jag få känna på ett " normalt liv". Michael är på kurs i Göteborg och är borta vanliga 8-17-tider.
 
Första dagen avlöpte väl och jag njöt av känslan att han snart skulle komma hem och ta över. Precis när vi var inne i djupaste hell hour, med en bebis som bara ville vara i famnen och en storasyster som röjde runt, rädd för att somna, då kom han, prinsen på vit springare och räddade mig. Den känslan skulle jag kunna vänja mig vid...
 
 
Vet nu vad jag lyckades med igår?! Jag stod på huvudet mot vägg under yogapasset! Jag kom upp själv, stod själv och kom ner utan att falla ihop i en hög! Jag ville bara high five:a hela världen.
 
Nu kanske inte ni blir så otroligt imponerade. Ni kanske reagerar som Michael och rycker på axlarna, går fram till en vägg och gör det utan träning? Men för mig är detta så stort! 
 
Så här såg det typ ut, fast mot vägg.
 
Jag är är ju en sådan som aldrig under hela uppväxten lyckades stå på händer, hjula, gå ner i spagat eller klättra upp på något jävla rep. Jag kunde ju knappt gå på lina om den låg utlagd på marken. Mina partytricks höll sig till en ovig kullerbytta och att kunna bita i tån...Samma med löpning, som aldrig var min grej.
 
Men se på mig nu! Jag behövde visst bli vuxen för att inse att man kan stå på huvudet och springa långt....om man tränar. Insikter, mina vänner, väl värda att vänta på.
 
Nu hoppas jag att åtminstone Elsalie kommer att bli impad när hon kommer hem idag. Håll tummarna för att jag lyckas göra det även på hemmaplan.