Nu har vi gjord veckans goda gärning och kan möta helgen med rena samveten.
Vi var på Kungsmässan när Penny började flirta med en äldre tant med rullator. De skojade med varandra och till slut började också jag prata lite med henne. Hon hade handlat och skulle promenera hemåt till Kolla, som ju ändå ligger en bra bit bort.
Vi sa hejdå, men bara efter några meter tänkte jag på regnet och den gamla tanten som hasade sig fram böjd över rullatorn.
-Vi kör hem henne, sa jag till Michael och började jaga efter tanten. Det visade sig att hon hade några ärenden kvar och jag ville inte stressa hennes, så jag stalkade henne länge när hon handlade och lååångsamt betalade allting med kontanter, som en efter en skulle plockas upp, kontrolleras och sedan ges under nästan ritualmässiga former. Här börjar jag ju bli lite uttråkad och funderar på att strunta i det. Jag kanske bara kommer att skrämma henne, som att jag ska råna henne?
Men jag skärpte till mig, knackade henne på axeln och erbjöd skjuts. Hon blev så glad!
Så vi bestämde träff vid utgången och tjugo minuter senare hade vi baxat in både barnvagn, rullator och påsar i bilen.
När vi närmade oss Kolla visade sig dock att hon inte riktigt visste exakt var hon bodde...dvs inte hur man körde dit i alla fall. Då började jag ångra mitt tilltag lite. Vem vet, hon kanske var på rymmen från ett äldreboende? Michael var dock, vis av sin taxierfarenhet, lugn och vi kom tillslut fram.
Kul ändå att man ibland ändå tar sig tid och gör sådant som jag ofta bara tänker. Särskilt som att hon verkade så ensam och kanske mest njöt av att få prata med någon ett tag.
