Har ni sett reklamen "run like a girl"? Den går ut på att man frågar äldre tonåringar/unga vuxna hur det ser ut när man tex springer som en tjej. De visar då upp en "svag" löpstil med mer oro för hur håret ser ut än att det ska gå snabbt. 
 
Sedan får unga flickor samma fråga. Och här är det inte fråga om att mesa sig. De springer allt de kan med kraftfulla steg. 
 
Det är så sorgligt att något händer i tonåren som gör att bilden av "som en tjej" ändras. Jag vill inte att mina flickor ska behöva omvärdera sin syn på sig själv, som tjej. Än så länge njuter jag av Elsalies fantastiska självförtroende och hennes Gladiatordrömmar.
 
Hennes senaste grej är armbrytningar. Alla ska utmanas! Vid frukosten i morse pratade vi om armbrytningar och då också om Heidi Andersson. Vi berättade att hon är bäst i världen på att bryta arm. Då tänkte Elsalie länge och sa sedan:
 
-Då är jag nog nummer två!
 
Älskar hennes antaganden.
Penny klippte sig igår och blev så tjusig!
 
 
Någon har kommit på den briljanta iden att kombinera lekland med frisörsalong i Kungsbacka. Så medan lillasyster fick bebishåret kapat i en härlig Gustav Vasa-frisyr, kunde storasyster klä ut sig, leka och möla chokladbollar. Genialiskt!
Även Michael tog vara på tillfället.
 
Så smart ide ändå. Alla stressade föräldrar som inte kan få till en klipptid eftersom de måste se till att någon har barnen. Här är det bara att slå sig ner och låta dem leka loss.
 
Skridskoskolan är ändå det gulligaste! Små konståknings-wannabe-barn som stapplar omkring på isen med stora leenden. Ramlar, tar sig upp och slår ut med händerna så graciöst som att själva fallet ingått i programmet. Gulle!
 
 
Elsalie är den helrosa tjejen. Hon håller sig gärna till fröken för att få lite trygghet.
 
Jag älskar att titta på detta och riktigt hoppas att det kommer bli en favoritsport för henne, även om det innebär att jag ska sy paljettdräkter på nätterna.
 
Det gulligaste var första gången, när Elsalie var helt ny. De flesta andra har redan åkt en termin och hon var markant sämst. Då kom en kompis till undsättning och höll i henne under hela träningen. Hand i hand fick hon då testa på sina första skär med denna nyfunna kompis. Så fint!
 
Undrar om hon kan lära sin mamma sedan?
Vissa gör färgglada handavtryck på sina små barn, sätter in i album och fixar. Vissa beställer små silversmycken av fotsulorna att hänga runt halsen. Vi jobbar annorlunda. Mer här och nu. 
 
Så här har vi kört runt den sista tiden, med ett stilfullt, avundsvärt avtryck på ena bildörren.
 
 
Hur man gör? Jo, man tar en barnhand, ju mindre barn desto gulligare look. Vi har jobbat med en 1,5-åring. Smörj in handen. Du kan använda handkräm, solkräm eller, som i vårt fall, smör. Snåla inte, rikligt med smör ska det vara! Låt barnet trycka sin hand ordentligt mot valfri del av bilen. Kör sedan runt i ett slaskigt vinterväglag ett par dagar. Låt torka. Nu har du en perfekt prydnad på din bil med lite 3D-effekt. Njut! 
Igår hade jag min första helt lediga fredag sedan jag började jobba. Och vad härligt det var! En extra helgdag med hela familjen. Tyvärr väcktes jag lite väl bryskt av brandlarmet, stickande rökdoft, stressad Michael och skrikande barn. Tydligen ville någon göra det mysigt med brasa på morgonen...jag var mycket missnöjd.
 
Vi ville utmana immunförsvaret lite extra och drog till Åby simhall denna sportlovsfredag. Mm, bakteriebonanza! Vi marinerade oss i den varma poolen tillsammans med halva Göteborg. Man stod liksom hud mot hud med främlingar hur man än gjorde och frågan är väl om simhallens reningssystem ens är anpassat för den här anstormningen? Ja ja, lite skit rensar magen och allt det där...man ska ju tydligen känna sig så "lätt och ren" efter en tarmsköljning, så magsjuka bekymrar mig inte. 
 
Efter bad så lät jag mitt klordoftande hår marineras lite i rökdoften hemma innan jag åkte till frisören. Klippning och lite uppljusning av håret stod på agendan. Två timmar var bokade och tre timmar senare kunde jag åka hem. Han är inte snabb, min frisör, men han är expert på volym. Krulligare än fåret Shaun anlände jag försenad till grannarna för aw.
 
Westins bjöd på supergod hemmagjord pizza och hade lyckats med konststycket att engagera Elsalie som bagare. Vilken stolt tjej jag mötte! "Mamma, jag har gjort ALLA pizzorna".
 
 
 
Sedan drack vi vin. Åh, ljuvligt rödvin fick vi och jag hamnade i fredagskänsla. Tyvärr höll barnen inte ihop så länge och vi fick gå hem och bädda ner dem. Vi vuxna var dock inte färdiga med myset kände vi och korkade upp cava framför inspelade På spåret samt käkade snuskigt mycket smågodis. En bra dag på alla sätt!
Igår utnyttjade jag lyxen av att ha ett gym på jobbet. Väl i omklädningsrummet märkte jag att min flaska med hårglansolja hade läckt ut i väskan med träningskläder. Strumporna, handduken och byxorna var indränkta medan linnet fick mer ett suspekt utseende.
 
 
Så de två stackars kollegorna som befann sig i gymmet samtidigt undrade nog varför jag svettades så extremt ojämt där borta på löparbandet. Men jag luktade i alla fall fantastiskt gott av oljan. Lite spring och lite mage blev det. Dags att trappa upp löpningen nu inför Göteborgsvarvet.
 
 
På kvällen träffade jag mina Onsalakompisar i Kungsbacka för tapas och bubbel. Eller, det var bara två av oss som lyckades göra sig av med bilen och ta bubbel, men ändå!
Så härligt att få komma ut och lufta sig och grotta ner sig i förlossningsprat. Maria, som just kom från ett kejsarsnitt (utfört, inte genomgått...) hade ju så mycket spännande fakta och vi andra satt med stora ögon. Att föda barn, vilken grej ändå!
Idag avklarade jag första tjänsteresan. Ända till Mölnlycke tog jag mig och vår fabrik där. Jag njuter fortfarande för fullt av att jobba. Ända gången det sved lite var när jag fick den här bilden skickad till mig:
 
Sol och pussar!
 
Den härligaste stunden idag var ändå när jag fick sladda ut till Saltholmen och hämta Elsalie. Hon var så efterlängtad efter två veckor hos pappa. Så ljuvligt att ha familjen samlad igen. Penny kunde inte tro sina ögon och stod mest och lyckostampade i hallen.
 
Imorgon väntar tjejmiddag på stan efter jobbet, så den här sportlovsveckan ser lovande ut!
 
Elsalie poserar i sina griller.
Nu är jag tillbaka på banan igen, men oj vad det är svårt att börja blogga efter ett längre uppehåll. Som att det man skriver måste vara intressant nog för att rättfärdiga en comeback.
 
Jag har nu hunnit jobba i en vecka och jag älskar det! 
 
Något annat som hänt här hemma är att Penny blivit en stor tjej. Bebisen har vuxit upp och vi känner knappt igen henne.
 
Hon trotsar som en hel tvååring, är busig, tar på sig stövlar själv, rör sig själv mellan över och undervåningen,"hjälper till" med att slänga skräp och torka av. Idag har hon till fullo insett vad en pall kan göra med räckvidden. Stora, kapabla Penny.
 
Nu längtar vi bara efter storasyster som kommer hit imorgon.
Senaste veckan kvalar in som en av de sämsta i mitt liv faktiskt. Det började ju så bra med jobbstart på måndagen. Kul med kollegor, arbetsuppgifter, lagad lunch och varmt kaffe. Man får gå helt solokvist på toaletten och till och med stanna där så länge man vill! Ljuvligt.
 
Underbart är kort dock. På tisdagen kom influensan och tog oss. Först Elsalie, sedan mig och veckan har avslutat starkt med Penny på mest-sjuk-tronen. Att ha influensan samtidigt som man ansvarar för två pigga (trots sjukdom) barn är ett helvete. Det finns inget annat att beskriva det med. När tanken på mat får dig att vilja kräkas så ska du fixa frukost, lunch, middag plus mellanmål. När du bara vill sova för att kroppen skakar av frossa och alla leder gör ont, då är det dags att leka tittut eller sjunga sånger. Myyyyzzz
 
Som grädde på moset väntades inte Michael hem förrän på fredagen ( och mina föräldrar var på semester i Spanien). När fredagen närmade sig och hjälpen kom nästa härliga överraskning; det var för dåligt väder för Michael att komma i land och han blev fast på båten. Mamma och pappa hade då kommit hem och tog mitt puck och pack till Vänga för att få avlastning.
 
Nu är jag bättre men trött efter pärsen. Michael kommer "antagligen" hem imorgon måndag och Pennys snuva ringer inte konstant. Så det ser ljusare ut. Men herregud! Det här är faktiskt första gången jag har börjat fundera på vad det finns för andra jobb åt Michael i land eller vad en dygnet-runt-nanny skulle kosta...
 
Det tråkiga är ju att vår första av de ynka fyra helger vi har tillsammans är redan över. När man jobbar är ju helgerna så mycket mer värdefulla och nu är det bara tre kvar innan han ska ut och jobba igen. Ja, jag tycker faktiskt jävligt synd om mig själv! Och Michael som är fast på en båt och bara kan FaceTime:a sig in i eländet. Håll nu tummarna för att Penny ska vara ännu bättre efter natten och kunna gå till förskolan så att jag åtminstone kan jobba imorgon.
Jag har så mycket att skriva om; skridskoskola, jobbstart, att ha två förskolebarn och pusslet. Men eftersom jag just nu är mitt i en krock av sjukdom, jobbuppstart där alla mina gamla mail raderats samt att Michael antagligen blir fast på båten ända till lördag, så är energin i botten och jag prioriterar sömn...
Vilket vinterväder vi fick idag! Stora, vita flingor som ymnigt föll och inte en bild har jag tagit under hela dagen.
 
Idag var det terminsstart för Elsalies dans och vi mötte upp de andra förväntansfulla kompisarna i ett snötyngt Göteborg. Penny höll sig ganska lugn och jag hann till och med prata med de andra föräldrarna. I en av salarna pågick det cirkusskola och flickorna blev helt förtrollade. Eftersom Elsalie vill testa allt så dröjer det nog inte länge innan hon föreslår cirkus också.
 
Efter lunch åkte vi till min syssling Kristin och hennes lille Wille. Väl där började en spännande stund när vi helt plötsligt hade tre väldigt stingsliga barn att hantera medan jag och Kristin försökte ta igen sedan sist. Utmanande! Men helt plötsligt var alla barnen fullt påklädda och utsläppta i snön och humöret steg igen. När Penny sedan somnade i vagnen och vi andra kunde åka pulka, dricka varm choklad och rulla jättesnöbollar så var det riktigt harmoniskt. Här skulle jag så klart lagt in bilder på friska, rödkindade barn men ni får tro mig att det var idylliskt.
 
Efter mat och fika tog jag mina trötta tjejer i bilen och åkte hem, handlade ett ton smågodis och hänger fortfarande i tv-soffan framför Downtown Abby. Mysig vinterdag!
Inskolningen går verkligen perfekt hittills! Igår var det dags för första vilan och Penny somnade lugnt efter 5 minuter. Fröken skickade den här bilden till mig och jag kunde lugnt luncha vidare med Rebecca.
 
 
De sa till och med att maken till lättsamt barn hade de inte varit med om! Och så glatt! Mitt hjärta dunkade av stolthet. Fina Penny med det goda humöret (när hon blir passad av andra...)
Ok, vid en apokalyps kommer jag att dö först. Det finns inte ett uns av överlevare i mig. 
I morse frös jag och bestämde mig för att elda i kaminen. Detta trots att jag hatar att lukta grillad korv innan dagen ens startat, men det var kallt. 40 minuter tog det! 40 minuter att göra upp eld i en eldstad just gjord gör att göras upp eld i. 
 
I dessa världsorostider oroar detta mig gravt!
Idag fick Penny stanna över lunch på förskolan. Allt gick fint, förutom just ätandet. Fisk och potatis var tydligen inget som föll henne på läppen.
 
Väl hemma somnade hon och jag passade på att träna medan lunchen kokade på spisen. Det gäller ju att passa på, de stunder man har. Elsalie förevigade min benböj och jag måste tyvärr konstatera att hur jag ser ut i mitt huvud när jag tränar (tänk valfri gladiator) inte riktigt matchar verkligheten.
 
Men, men det är mycket vilja!
 
Sedan pusslade vi prinsesspusslet,
 
 
Byggde Olof och åkte pulka.
 
Notera ögonfransar av lönnäsor och ögon av tortellini.
 
Dagen har avslutats med informationsmöte kring skolstarten för Elsalie. Jösses var vissa människor fokuserar på fel saker ibland. Arga röster kring lokalernas sunkighet istället för att diskutera viktiga saker. Vad jag vet har Elsalie aldrig klagat på några tapeter där hon varit....Men allt kommer väl att landa så småningom. Jag satt mest och tänkte att "Hjälp, jag har redan ett skolbarn!" Helt overkligt med tanke på att dessa 5-6 år har gått så vansinnigt fort!
Penny har kommit på en ny grej att pyssla med. När skalande av clementin blev för lätt började hon att försöka sätta tillbaka skalet igen. Mycket klurigare!
 
 
På pappret såg det så rofyllt ut, dagen jag och Nina planerat. En stor gymnastikhall i Långared lånades och vi släppte lös barnen. Mattor, plintar, bollar och rep drogs fram, fika var medtaget och vi var laddade.
 
Jag hade utmanat Nina i att få till en liten träningsomgång och hon var sugen (nåja, inte helt motsträvig i alla fall). Det blev dock svårare än väntat med en supermammig Penny och en dito Ville. När Penny inte försökte ta mobilen från oss så lyckades vi köra 7-minutersappen samt några tabatas. Inte illa ändå med tanke på läget.
 
Det är ändå lite humor när krocken av tanken och genomförandet kommer. Våra sockerstinna barn gapade, tjatade, lyssnade inte och grinade en del. Så harmoniskt. Vi bytte inte många vettiga, vuxna meningar.
 
Fast de lekte ju också förstås, skrattade, hoppade och skuttade. Men det är svårt att se det när man är genomborrad av tjat och skrik (mest Penny i mitt fall). Så här gulliga var de dock en stund.
eller så här:
 
 
Men fy vad jag tyckte synd om Nina när vi packade ihop våra sockerhöga, trötta barn för att åka hem och hon var tvungen att fortsätta till simskolan med Maja. Jag höll tummarna hårt för att barnen skulle sova i bilen och sedan orka badet. Hörde sedan att hon fick ta till pepparkaksbak för att den minste inte skulle gå in i koma för tidigt på kvällen. Pepparkaksbak...jag skulle inte ens orka tänka tanken.
 
Jag fick avlastning en stund av mamma och körde sedan hem med två sovande änglar, köpte McDonalds, åt framför tv:n, fightades en stund vid läggning och sitter nu här och käkar choklad framför Downtown Abby. Pepparkaksbak, inte på kartan.
Så här glad blev Penny över glassen tidigare idag.
 
Första glassen är väl värd att dokumenteras. Varenda smula slank ner. Efter förskolan var mamman i huset sjukt sugen på semla, så det inhandlades och Sara, Stella och Leo kom förbi. Väl hemma kom barnen på den brillianta idén att leka städfirma. Jag fick (oftast) välja vad som skulle rengöras sedan skrubbade barnen. Den här leken hoppas jag återkommer.
 
Här står jag och gömmer mig i ateljén på förskolan. Inskolningen går fint och jag är överflödig. Idag fyllde en liten kille fyra år och bjöd på glass. Penny satte i sig hela struten och var supernöjd så klart!
 
Bra start. Hoppas bara att hon nu inte blir besviken när hon inser att det inte är glass varje dag och att varken jag eller Elsalie kommer att vara med henne hela tiden. Imorgon blir det skapt läge med lämning i två timmar.
Varför ska allt alltid hända samtidigt och gärna när Michael är på sjön? Idag har jag:
 
1. Haft första inskolningstimmen med Penny, vilket gick toppen. Men det förväntar man ju sig när det bara är en timme och att mamma är med...
 
2. Babysim (hur länge kallas det för BABYsim??) med Penntrollet. Hon slocknade direkt efter föris och blev sedan lyft från säng till bil till simbassäng. Men ingen sur min för det utan plaskig och glad. I omklädningsrummet började hon dock tröttna på mig och var som en hal ål.
 
3. Hämta Elsalie direkt efter simmet för ett snabbt mellanmålsstopp hemma innan vid drog till bvc och femårskontroll. Rita, klippa, prata, balansera. Mycket motorik, vilket är stortjejens paradgren. 117cm lång har hon blivit också!
 
4. På Bvc ruttnade Penny på alla dagens aktiviteter och på hetsen in i bil, ut ur bil, ny aktivitet. Så tanken på att vi endast hade 40 min på oss innan nästa anhalt skavde i mig. Då satte jag tjejerna i bilen och åkte på en hämta paket och lämna paket-runda kring Onsala där de kunde stanna i bilen vid stoppen. Tanken var att Elsalie kunde ha koll på Penny, som borde sova. Elsalie somnade dock redan på Bvc-perkeringen och det blev Penny som undrande tittade på mig vid de två paketstoppen, då jag bara lämnade dem i bilen. 
 
5. Boll och lek för Elsalie, där den stackars Penny fick hänga med mig i omklädningsrummet i 45 min. Stackarn var utom sig av trötthet och hunger. Inte kul! Fast alternativet med att göra ytterligare två rundor med ut-och-in-i-bilen, för att åka hem emellan, kändes sämre.
 
6.klockan 18 var vi äntligen hemma igen och mat fick trollas fram på någon minut (färsk pasta!) Penny brukar ju lägga sig vid 18-tiden annars var tapper och åt bra. När jag sedan bar ner henne i sängen efter snabbt blöjbyte somnade hon innan jag lagt över täcket.
 
Puh, mellan 8.45 och 18 var vi alltså på språng i princip hela tiden. Hoppas detta nu inte påverkar hennes inställning till förskolan. Hon kanske befarar att varje dag ska bli så här tuff.
Meddelande till allmänheten : Gammal mozzarellaost som ruttnat i sin förpackning, bör ej öppnas utan slängas i obruten förpackning. Jag upprepar, öppna EJ förpackningen. Detta är alltså om ni inte vill insupa en stank så vidrig att ni vill skära av er näsan. Tänk er en bas av avföring med toner av otvättat kön och rumpa. Lägg till en toppnot av kräks.
När man öppnar en mozzarellapåse är det högst troligt att vätskan sprids runt förpackningen. Detta gör att man får stanken ut i rummet och om det enda som kan tävla med doften är en öppnad burk med fiskbullar i dillsås sedan middagen, så tar man den chansen. När man efter djupandningar in i burken inser att fiskbullarna ain't got nothin' on mozzarellan så får man panik och skriker i panik ut med soporna. Då är det stor risk att man ramlar och får mozzarella över sig. Jag upprepar; stor fallrisk!
 
Slut på meddelandet
 
ps. Den duschen jag nu ska ta kommer eventuellt inte ta slut förrän huden ramlat av, för att vara på den säkra sidan.