sjömanshustrun.blogg.se

Senaste veckan kvalar in som en av de sämsta i mitt liv faktiskt. Det började ju så bra med jobbstart på måndagen. Kul med kollegor, arbetsuppgifter, lagad lunch och varmt kaffe. Man får gå helt solokvist på toaletten och till och med stanna där så länge man vill! Ljuvligt.

 

Underbart är kort dock. På tisdagen kom influensan och tog oss. Först Elsalie, sedan mig och veckan har avslutat starkt med Penny på mest-sjuk-tronen. Att ha influensan samtidigt som man ansvarar för två pigga (trots sjukdom) barn är ett helvete. Det finns inget annat att beskriva det med. När tanken på mat får dig att vilja kräkas så ska du fixa frukost, lunch, middag plus mellanmål. När du bara vill sova för att kroppen skakar av frossa och alla leder gör ont, då är det dags att leka tittut eller sjunga sånger. Myyyyzzz

 

Som grädde på moset väntades inte Michael hem förrän på fredagen ( och mina föräldrar var på semester i Spanien). När fredagen närmade sig och hjälpen kom nästa härliga överraskning; det var för dåligt väder för Michael att komma i land och han blev fast på båten. Mamma och pappa hade då kommit hem och tog mitt puck och pack till Vänga för att få avlastning.

 

Nu är jag bättre men trött efter pärsen. Michael kommer "antagligen" hem imorgon måndag och Pennys snuva ringer inte konstant. Så det ser ljusare ut. Men herregud! Det här är faktiskt första gången jag har börjat fundera på vad det finns för andra jobb åt Michael i land eller vad en dygnet-runt-nanny skulle kosta...

 

Det tråkiga är ju att vår första av de ynka fyra helger vi har tillsammans är redan över. När man jobbar är ju helgerna så mycket mer värdefulla och nu är det bara tre kvar innan han ska ut och jobba igen. Ja, jag tycker faktiskt jävligt synd om mig själv! Och Michael som är fast på en båt och bara kan FaceTime:a sig in i eländet. Håll nu tummarna för att Penny ska vara ännu bättre efter natten och kunna gå till förskolan så att jag åtminstone kan jobba imorgon.