När jag skulle växla pengar på skolans drop-in-fika idag, fick jag syn på den här:
Jag blev oproportionerligt glad och norpade den direkt även om det varit smidigare med att ta fyra 20-lappar.
Min första Evert! Oj, vad ombyte förnöjer!
Puh, den här helgen var lite intensiv kan man säga.
Lördag med dans för stora och gympa för lilla, sedan barnkalas i hyrd lokal för Elsalie.
Elsalie och kompis Tilda, prima ballerinor!
21 sexåringar skulle roas, gödas och samsas under 2 hektiska eftermiddagstimmar. Det gick dock över all förväntan eftersom vi samkörde med en klasskompis vars mamma är lärare och verkligen tog kommandot över gruppen redan från start. En lista:
Bäst - någon åt tydligen från golvet, vilket gjorde att inte ett enda popcorn behövde sopas upp efter kalaset. WIN
Sämst - mitt tålamod med lite väl vetgiriga barn
Roligast - Spindelmannen som missade att dra upp luvan när han skulle äta korv...om och om igen
Tråkigast - att jag missade att se barnen in action på reflexmörkerspårningen, jag tog emot i dörren efteråt och fick bara ana entusiasmen
En väldigt lycklig tjej öppnar paket efter kalaset.
Men som sagt, vi överlevde utan problem!
Väl hemma igen drog Michael på grabbkväll (bestämt sedan innan och helt ok med mig, så att ni inte tror att han är en idiot...) och jag nattade barn samt började baka inför söndagens släktkalas/fars dag.
Upp tidigt för att köpa frallor och tåga in till far med en nyköpt stege. Tänk så glad han kan bli för hårda paket.
Vi körde dock ett enkelt släktkalas med Elsalies favoriter, tacos och tårtor gjorda från kladdkakor. Sedan hann hon till och med en sväng till sin skridskoskola och jag var effektiv och tränade under väntetiden. Styrka för rumpan inför publik, lite plankor på en vattenskadad gräsplätt och sedan 2 km snabbt runt, runt en parkeringsplats. Väldigt stolt över min viljestyrka!
På kvällen firade vi fars dag genom att vinka hejdå till Michael som drog på kurs och jag satt spak i soffan och kunde inte fatta att helgen redan var slut.
Förresten, Michael är på 3 kurser den här hemmaturen...3 kurser på några dagar vardera. Jag tycker väl inte att det är ett superbra upplägg direkt. Jag har ju liksom gift mig med honom för att jag älskar att hänga med honom. Suck! Martyr är bara förnamnet på mig just nu...
Idag försöker jag jobba hemma med den här lilla febriga tjejen bredvid mig.
Jag som trodde att morgonens hårda sömn var ett tecken på att hennes förkylning äntligen var över efter en veckas sönderhostade nätter. Efter bara en timme på jobbet ringde dock förskolan.
Nu känner jag mig dock lite lurad på vad jag hört om första-dags-vab. Det är ju då barnet ska mest sova, kolla film, käka glass och ta det lugnt. Penny vägrar att sova och kräver att vi ska leka hela tiden. Korta stunder lyckas jag muta henne med ipad.
Så jag lade ner att försöka vobba, gillar läget och hänger med henne. Speglar mig också alldeles för mycket pga mycket nöjd över nya frisyren.
Bildcred: Penny
När jag fick spontanhjälp med att hämta barnen idag av svärmor, passade jag på att klippa mig. Turligt nog hade min frisör en timme under eftermiddagen över och jag sladdade in med andan i halsen.
"Ta så mycket du vill", sa jag och han lydde. Jag har varit sugen på att klippa lugg i över ett år nu, men har fegsparat eftersom jag tänkte på bröllopsuppsättningen. Nu rök de långa testarna och jag har äntligen en frisyr!
Så skönt, även om Penny var väldigt skeptisk när hon såg mig!
Detta är godisperfektion!
Den här lilla nyheten fick följa med mig hem i fredags och jag insåg väl att jag skulle gilla kombinationen choklad med salt och krispigt puff, men den överträffade verkligen förväntningarna med råge. Jag var så sniket glad att jag bara tog fram några stycken under fredagsmyset då Penny fortfarande var vaken, så att jag kunde moffa i mig resten av påsen helt själv efter läggning. Så. Jävla. Gott.
Det enda som skulle få mig att riktigt gå upp i spinn är om det i puffen skulle komma ut lite krämig mörk choklad, alternativt nötkräm eller det där i mitten på tiptop-glassen. Godisproduktutvecklare ni kan ringa mig, här finns smaskideer.
Jag fick med mig andra oväntade saker under min matshopping. En helt oväntad paprika, som blev så grundligt slickad av Penny att jag inte kunde med att lägga tillbaka den.
Väl hemma blev den lämnad åt sitt öde som vilket fyllehångel som helst. Penny har gått vidare.
Gamla hederliga leksaker är ju ändå fantastiska. Nu har Penny lekt konstant med min och brorsans gamla Brio-järnväg ända sedan i tisdags när pappa kom med den.
Trots några trasiga bitar och min barndomskompis, Emils näsblod på en bit, håller den ändå otroligt fin kvalitet.
Kan även hända att jag hade en period i mitt liv då jag var tvungen att märka allting, för står det ens namn så kan ju ingen ta den ifrån dig...eller hur?
Har ni också det så här i speceriskåpet?
Nu har jag slängt ut allt på köksbänkarna för att sortera och ordna upp i röran. Jag ser fram emot att bli sjukt inspirerad inför lunchmatlagningen. Kanske kan jag hitta någon oväntad ingridiens att använda. Återkommer ifall jag lyckas ta mig igenom detta.
Hm, inser att jag nu BARA lägger upp ful - och stökbilder nu. Lovar att lägga upp något fint nästa gång.
Åh jag blir så glad när jag ser den här bilden, disken från gårdagen:
Igår, på en helt vanlig torsdag bjöd jag helt spontant in till kompishäng. Jag hade fått nog av ensamma kvällar och kände lite att livet rinner iväg i oändliga tv-kvällar, som inte en jävel minns efteråt.
Man säger ju ofta att man under vardagar är så trött och att man inte orkar. Men på allvar, blir man verkligen piggare av att hänga hemma i tv-soffan? Man är ju lika konstant trött ändå.
Så jag bjöd in Emelie och Sara på efterrätt och vin efter barnnattning. Så okomplicerat!
I ren glädje råkade poppa popcorn utan lock och slängde fram vad jag hade i skåpen. Mitt bästa knep är ju dessutom att bjud in till en tid då det är mörkt ute, släck ner inne och tänd ljus. Vips så behöver du inte dammsuga! Så det där som ofta kan hindra oss ifrån att göra vardagarna mer innehållsrika, städning, fixa mat och trötthet, är ju egentligen inget problem. Jag var fylld av energi efter vår snick-snack-kväll och känner att ekorrhjulet blev pausat.
Idag kom jag och Åsa ut på en härlig löprunda i Änggårdsbergen under lunchen. Det var faktiskt ren och skär njutning att få plöja fram i höstlöven och de två första kilometrarna med bara stigning uppför, glömdes snabbt av när det planade ut på toppen, vi fick springa runt i höstskogen.
Löparbilder blir inte vackra, men jag blir ändå glad när jag ser detta:
Man ser ju hur lyrisk jag är av att faktiskt ha vågat mig ut i löpspåret igen efter en lång period av att prioriterat annan träning och sedan blivit rädd för det. Liksom dragit mig och hittat på ursäkter. Men åh vad det är härligt! Och hösten är bästa springårstiden, lagom kallt, klar luft och otroligt vackert. Sa jag att jag är lite hög på löparlust...?
Ibland så...idag påbörjade jag och stora tjejen ett projekt. Tanken är att vi ska sy en prinsessklänning ur den här boken:
Elsalie fick den av extrafarmor Lotta för ett tag sedan och vi har bläddrat många gånger i den. Jag tror ju alltid att jag kan sy bättre än vad jag kan och idag gav vi oss på följande mönster:
Tanken är väl att det ska bli något liknande den här, fast av tygbitar vi hittat här hemma.
Så vi har klipp sönder gardiner, påslakan och ett draperi. Tvättstugan sjuder av aktivitet och vi har verkligen haft det jättemysigt. Jag nålar, hon klipper och medan jag styr symaskinen så trampar hon på pedalen.
Nu kan det ju dock vara så att boken är skriven för folk som faktiskt kan sy och jag får googla uttryck hela tiden. Det här med att sy rynkstygn för att få till en ordentlig puffärm var ju visst inte någon lek. Hm, vi har knappt hunnit halvvägs idag och måste dessutom köpa en dragkedja för att få ihop den men jag börjar redan oroa mig lite att det inte kommer gå att avsluta projektet pga bristande kunskap. Det är ju det sista momentet som verkar roligast när man kan dekorera den med band, pärlor och brodyr. Som sagt, jag har ju tagit mig väldigt mycket vatten över huvudet så håll tummarna att jag inte gör Elsalie besviken.
Lördag och jag är så otroligt sugen på godis. Perfekt, jag behöver ju inte ens smussla för barnen.
Efter Pennys gymnastik skickade jag iväg Elsalie för att handla smågodis på gatans godisaffär. En hel hundralapp fick hon med sig för säkerhets skull och jag gav henne inga förmaningar om att bara ta en liten, lagom påse. Tvärtom, jag påminde henne två gånger om att det ska räcka till Penny och mamma också..,
Så när hon kom tillbaka igen rann snålvattnet till och jag i princip slet påsen ur händerna på henne....antiklimax! Hon har verkligen handlat en liten, lagom påse. Faaan! Hon lämnar ordentligt tillbaka 82kr och tar en (en!) godis.
De följande timmarna för jag en hård kamp med mig själv. Jag vill ju bara trycka i mig godiset, men inser att de där ynka bitarna i påsen ju skall räcka till barnen också...Så jag i princip, matar dem med godis för att själv kunna äta, regeln är en till Penny, en till Elsalie och två till mig. Inte min finaste mammastund.
Så tar påsen slut orimligt tidigt. Då kanske man kan tro att jag skärper mig lite och inser att nog var bra för mig. Men nejdå, då börjar jag tjata på Elsalie att gå och köpa mer. Jag vill nämligen inte ta med Penny dit pga tvååringskänslor ihop med ett rum fyllt av godislådor är så otroligt jobbigt.
Elsalie säger då lite trött att:
- Mamma, jag tror nog att det räcker med godis idag.
Faan!
Hon ångrar sig sedan dock framåt kvällen och jag får min fix. Vilket lågvattenmärke det var idag. Att min måttliga dotter skall bete sig så vuxet vid helt fel tillfälle.
Men mellan godisvarven hängde vi i trädgården och kastade frisbee.
Efter vår fantastiska dag så trodde jag att jag laddat upp mig, att min tålamodspott var fylld. Men tänk så lite som kan rubba mig.
Penny råkade slänga ut ett helt fyllt glas med hallonsmoothie. I ett fyllt glas ryms mycket smoothie... Jag torkade och torkade medan Penny sprang runt i kladdet och roade sig med att kasta valfria saker i pölen, som tex fjärrkontroll, frukt, teckningar, spelpjäser, sin egen tröja....Frustrationen växte och jag fick bita ihop.
Efter mycket torkande tyckte jag ändå att situationen var under kontroll och återgick till matlagningen jag påbörjat tidigare. Då upptäckte jag detta:
Och ja, det kom faktiskt en liten tår. Nu var det intorkad smoothie som skulle torkas från väggar, element? Skåpsluckor och gardiner. Aaaaahhh, när slutar barn kladda så förbannat???
Vilken härlig dag det blev idag! Perfekt höstväder och en mysig utflykt till Strömma farmlodge utanför Varberg med grannen. Maria hörde av sig spontant i morse och jag och Penny hängde på. Vi skulle bara till Åsa först för att köpa ett ankare som Michael nätshoppat. Jomenvisst, varje sjömansfamilj borde väl ändå ha en sådan här prydnad.
Så efter ett stopp i Åsa styrde vi vidare mot Strömma. Vilket mysigt ställe! Vi handlade lite i gårdsbutiken och lunchade sedan länge i solen. Helt ljuvligt! Jag kände mig till och med lite blossig på kinderna efter allt solsken. Även om jag ser lite plågad ut på den här bilden, jag snott från Maria, så var det ju varmt och skönt i solen.
Jag skulle verkligen vilja hänga mer i detta området! Deras bed and breakfast såg så otroligt mysigt ut och då skulle man kunna kombinera med Öströö fårfarm och kanske en av de spelningar som annonserades på farmlodgen, tex Amason eller Frida Hyvönen. Sedan lite shopping i gårdsbutikerna innan man åker hemåt. Det låter väl som en perfekt tjejhelg eller familjemyshelg?
Ibland blir jag helt tokig över alla härliga saker man skulle kunna göra om man hade obegränsat med tid och pengar...
För två år sedan när Håkan Hellström gjorde sin bejublade Ullevikonstert hade jag biljetter. Biljetter köpta i god tid men utan stress. Idag är det ren hysteri när nästa års biljetter släpps. Jag menar när till och med GP har en guide till hur du ska göra för att smartast köa...
Helt sjukt!Jag kunde aldrig utnyttja de där biljetterna 2014 eftersom det var den helgen det hade planerats in en semester till Astrid Lindgrens värld med barnen...suck, vad gör man inte för sina små kärlekar. Så jag sålde biljetterna till syrran, men åh vad jag har grämt mig! Jag har absolut inte kommit över det.
Och nu sitter jag här i den här kön..
Det ser inte ljust ut tyvärr. Min känsla är att det kommer komma extrakonserter fre och sön, eller vad tror ni?
Igår var det bokcirkel och vad mysigt vi hade det! Kristina hade lagat en fantastisk lyxköttfärsås och hade jag inte haft bil, så hade jag antagligen frossat i det goda rödvinet till.
Jag hade för andra dagen i rad barnvakt och kände mig otroligt lös och ledig. Att få sitta och prata i lugn och ro med tjejkompisar i ett varmt och ombonat kök tills kinderna blossar. Jag kände mig nästan vimmelkantig och berusad på väg hem. Ny läsinspiration fick vi också.
Väl hemma var det så rörande att få höra hur bra farmor och Penny haft det under eftermiddagen och kvällen. Det är ju så kul för barnen med en dedikerad vuxen som har tid och ork, som är där för att just sparka boll, prova balettklänningen, titta på dansuppvisning, assistera i badet, läsa saga, lyssna och mysa. Det som man som förälder gärna skulle vilja göra men allt för ofta får prioritera bort pga matlagning och andra måsten.
Penny lös som en sol i morse när jag frågade om vad hon och farmor hittat på. Underbar kväll för både mor och dotter.
I tisdags kom äntligen dagen jag väntat på en hel vecka. Helgen har sniglat sig fram, men så äntligen...soptunnetömningsdag!!
Varje månad Michael är borta är det likadant. Han har ju en egen liten to-do-list som han fifflar med. mycket bra saker, men också en del tveksamma (hej krabbfiske). Sista punkten verkar vara "slänga skräp".
Nu vet jag faktiskt inte varför vi ens har så ofantligt mycket skräp. Är det renoveringen? Alla blöjbyten eller älskar vi att köpa saker i dubbla förpackningar? Vi har ju liksom ändå den största soptunnan som finns att välja, den som går under namnet "flerfamiljshusalternativ".
När jag är själv ekar den tomt och jag funderar ofta på om vi kan byta ner oss, men så kommer Michael hem och genast får vi köra tramp-tricket. Vi måste alltså veckan innan tömning börja klättra upp i tunnan och trampa ihop innehållet för att få slänga dagens blöjpåse. Så otroligt ovärdigt. Notera, detta bör EJ utföras i sandaler eller ens tygskor!
Så varje gång Michael ska ut på havet sker samma sak. Plikttrogen som han är fullföljer han sin lista och kommer till "slänga skräp". Och då slänger han verkligen skräp. Han slänger så mycket skräp att jag undrar om han lånar hos grannen, för jag får inte ihop mängden. Så tunnan är fylld, trampad och fylld igen till bredden, gärna med en tegelsten på locket eftersom den riskerar att sprängas av allt innehåll. När Michael åker är det alltid en vecka kvar till tömning.
Så där står jag med mina blöjpåsar och har ingenstans att slänga det. I en vecka får jag då lagra skräpet i uterummet, där man då inte kan vistas pga stanken. Tack, verkligen tack för att du slänger skräp älskling, men detta måste få ett slut!
Så i tisdags kom befrielsen när jag äntligen fick slänga mina sopor. En veckas påsar och de ekar ändå i den stora, stora tunnan.
Så hädanefter ska jag införskaffa tippex och manipulera hans listor för nu är jag trött på sop-gate.
Men titta här, tvättstugan är ju äntligen färdig!
Ser ni skohyllan?!
Tvättlinor i taket, som kan ta cirka 3 fulla maskiner.
Tvättinstruktioner
Spegel och silverpuff, det är väl nästan som en walk-in här nu väl?
Sedan bortser vi ifrån att elektrikern skall slutföra sitt jobb i andra delar i huset samt en del småfix är kvar för snickarna. Jag menar 7 månader är väl inte illa pinkat med tanke på offerten som utlovade 5-6 veckor...? Ja, ironin dryper här och jag häpnar över att detta är så vanligt hos hantverkare.
Det som på pappret såg ut som en väldigt stressig lördag, landade i en ganska så underbar sådan.
Efter frukost bad jag Elsalie att byta om till sina danskläder samt packa ner kalaskläder till kalaset vi bara skulle komma lite sent till. Penny blev då djupt avis och ville prompt också vara "sessa". Så jag rotade fram Elsalies gamla dansklänning till henne och medan jag och storasyster packade väskan, klädde hon sig färdigt!
Klart för utgång! Kan hända att hon liiite överstyr när hon fick fria tyglar...
Dans i Göteborg väntade och sedan direkt till kalas. Jag och Penny fick vara utan tårta och hängde hemma. Vi samlade bland annat in ballongerna från hennes kalas förra helgen och hon var sådär ljuvlig som barn kan vara. "Antastiskt mamma" sa hon om och om igen. Och det var ju ganska fantastiskt, vi bråkade ju inte en enda gång.
Vi hämtade stortjejen på cykeln och jag fick mig ett träningspass när jag ledde cykeln hem med Penny i cykelsadeln och Elsalie på vanliga sadeln.
Sedan hade vi en fin eftermiddag med inlines/sparkcykelträning, lövkrattning och kreativ verkstad.
Elsalie kollar mycket på barnprogrammet Pinata och där sjöng de häromdagen om hur bra det är att ha en egen vindbrygga. Ganska kul sång/sketch och Elsalie ville så klart ha en egen.
Kul idé! Vi satte igång men jag ångrade mig väl någonstans vid middagstid....
Vindbryggan ska vara på hela tiden!
Men nu har tjejerna badat och haft turbanfest i soffan och jag sitter nöjt och myser över att de ju faktiskt kan vara sams ibland.
Helg med riktig helgkänsla!
Vi hade engångskameror på borden på vårt bröllop. En kul grej att få se hur ens gäster haft det under middagen och om bordsplaceringspusslet fungerat. Så det var med ivriga steg jag gick för att hämta ut bilderna häromdagen.
Men herregud vilken chock det var att se resultatet. Inget har hänt på fyllefotofronten sedan man använde engångskameror på riktigt! Jag blev direkt tillbakaskickad till gymnasiefester med dessa suddiga bilder med folk ur fokus, bilder tagna rakt ut i luften på....inget? folk som inte vill vara med och duckar undan, minspel som gör att man har svårt att se vem det är på bilden (dvs deras riktiga ansiktsuttryck UTAN filter) och vad sägs om klassikern "jag fotar dig som fotar mig, dvs kort på en engångskamera med ett halvt ansikte bakom....Oj, oj, oj det kanske inte blir något collage av just dessa bilder...
Men jag blev samtidigt så glad. Detta betyder ju att folk är ju precis lika ruttna på att fota som mig egentligen. Det är ju bara med dagens digitala teknik som de lyckas framstå som proffsfotografer allihop. Jag är ju bara lite latare och nöjer mig med en bild och tänker att det nog inte blir bättre ändå. Jag fick lite upprättelse! Jag kan ju också skärpa mig och ta om en bild 20 gånger samt lära mig en fotomin...
Typ så här (krävde dock bara två klick, får jobba på kvantiteten).
Nu kände jag att jag var lite onyanserad i mitt förra inlägg. Jag har ju egentligen haft en fantastisk fin födelsedag.
På morgonen, redan 5.45, hördes det steg i trappan och utanför sovrumsdörren började Elsalie sjunga "Jag må hon leva" med allvarlig stämma. Hela låten, inklusive fyra hurra, sjöng hon och lämnade över en present som Michael gömt under hennes säng. Vilken stor tjej hon har blivit!
I paketet låg den här:
En iwatch sport. Jätte, jätteroligt! Jag har varit så sugen på en och saknar dessutom mitt aktivitetsarmband en hel del. Så jag har gått hela dagen på jobbet och förundrats över hur den känner av när jag vill kolla på klockan och då lyser upp displayen. Coolt!!
På lunchen kom Josefine förbi och spred glädje. Vi har inte setts sedan Frankrike, så vi hade mycket att bubbla om. Jag fick dessutom en urfin oljelampa.
Den där tjejen är så grym på presenter!
Sedan hann jag svänga förbi och hämta korten från engångskamerorna från bröllopet. Det ska bli så kul att se vad som föregick vid de olika borden.
När jag kom hem väntade ett blombud från Michael och på bordet stod redan en blomma från svärmor. Efter incidenten med tjäran har nu lugnet lagt sig på södra Karsegårdsvägen och jag äter chokladpraliner till tv-serier. En nästan perfekt dag, bara min make som saknas.
