Sjukaste februari i mannaminne

0kommentarer

Hej från sjukstugan. Starten på det här året har blivit allt annat än piggt i familjen Wängroth och kulmen kom nu i februari när vi drabbats av mykoplasma, förstadie till lunginflammation orsakat av mykoplasmabakterier. Penny och Michael var först ut. De brukar vara familjens smittosamlare. Michael åkte till jobbet med full influensasymptom och hade en plågsam vecka när han till slut hostade blod och fick kollat upp sig. Han fick antibiotika direkt.
 
Frans och jag har varit halvkrassliga en lång tid och det är först nu efter ca 2 veckor som det blommat ut på mig medan Frans verkar ha blivit frisk. Elsalie har som vanligt något slags superimunförsvar och har varit frisk hela tiden.
 
Att bara ha varit inne och krasslig under så här lång tid gör något med en. Man går in i någon slags dvala och depression där man har måndag hela veckan och tiden sniglar sig fram. Allt känns hopplöst! Tydligen kallas denna sjukdom för ”walking pneumonia”, dvs man är så frisk att man står på benen men är ju ändå för sjuk för att göra något vettigt. Man går mest runt hemma och är olycklig.
 
Jag längtar så mycket efter att få träna igen. Jag var ju i full gång med min styrketräning innan jag blev sjuk. Jag hade kört 6 gånger med PT, min svåger Peter, och började känna mig starkare. Nu vet jag inte hur långt jag måste backa när jag startar igång igen. 
 
Idag kom vi i alla fall ut på en promenad efter att ha sett de svenska tjejerna vinna OS-silver i skidstafetten. Eller promenad och promenad. Michael och Penny gick till Lollipop för lördagsgodisinköp och jag tog med Frans till Hemköp och apoteket. Inte direkt någon imponerande runda och nu är vi ändå trötta och måste vila oss.  Åhhh, den här tråkigheten tar kål på mig.
 
Tänkte i alla fall försöks börja blogga igen. Läste igenom gamla inlägg igår och blev påmind av hur bra det är som dokumentation, vilket tanken var från början. Så mycket jag skrivit om som jag hade glömt. Så Frans ska väl också få en chans att ha några bevarade minnen från sin barndom. 
 
 

Kommentera

Publiceras ej