Sista sjuka söndagen?
0kommentarer
Ett säkert tecken på att jag är uttråkad och saknar något vettigt att göra är att jag helt plötsligt får infall av huslighet. Idag bakade jag bullar med barnen och för första gången var de med NÄSTAN hela vägen, ända till första av tre plåtar var i ugnen. Jag brukar ju annars bli själv ungefär när alls ingredienser mätts upp. Eventuellt beror tålamodet på all övning av slajmtillverkning som pågått till förbannelse de senaste månaderna. Nu fick de en ”perfekt butterslajm att poka”.
Nu börjar dock livet återkomma till den här långtidssjuka familjen. Jag känner mig nästan bara förkyld och Michael har mest hostan att slåss mot. Vi har ju dop för Frans nästa helg och det ska vi nog klara av ändå. Kanske värre med faddrarna som kanske hinner få bebis innan.
Min syster är gravid men har fått en begynnande havandeskapsförgiftning att gotta sig med, så trots ett datum sent i mars kan det bli kusinbarn innan helgen. Då får väl Frans döpas med frånvarande faddrar. Man blir lite mer cool när det är tredje gången.
Prästen var här på dopsamtal idag och Frasse passade på att vara på sitt allra soligaste humör. Vi alla skärpte väl till oss antar jag, utan Penny som frågade högt hur länge hon skulle stanna, flera gånger. Hon har inte fattat det sociala spelet ännu att man måste bli skenhelig och väldigt religiöst intresserad i närvaro av en kyrkans kvinna.
Elsalie kom hem idag från sin pappa och då fylls alltid huset av energi. Först stora glädjescener och sedan syskonbråk om allt man kan hitta på. Eller som Elsalie själv sa: - Nu bråkar vi om vem som ska stänga av kranen till handfatet, men jag vet inte varför...
Nu hoppas jag att jag imorgon känner mig pigg nog att börja röra mig lite, kanske ta en promenad utan att behöva sova i några timmar efter. Det är väl inte för mycket begärt?
I var sin soffa med var sin iPad är de i alla fall sams.
Kommentera