Utfodring - min nemesis
1kommentarer
Oj vad tufft det blev att rivstarta ensammånaden med en långhelg. Det känns som om både barnen och jag knappt orkar hålla ihop innan den "riktiga" semestern.
Varje måltid upprepas på exakt samma sätt:
- jag lagar mat
- barn frågar: - vad blir det till middag?
- jag berättar vad det blir
- barn svarar: - Det gillar inte jag! Samt lämnar köket besviket och argt
- jag meddelar att det är färdigt
- barnen skriker i mun på varandra: - jag sitter bredvid mamma!
- ett/båda barnen börjar gråta för att de blir missnöjda över bordsplaceringen
- jag langar upp mat under högljudda rop om att jag tydligen ska ta LITE!
- jag försöker äta medan barnen omväxlande berättar hur äcklig maten är, alternativ lämnar för att göra något roligare (LÄS: bajsa)
- måltiden av slutas med att något barn gråter för att jag berättar hur många tuggor till som måste tas och mellan tårarna frågar de om de får efterrätt
- de får äntligen duka av och rusar på fjäderlätta ben till diskbänken som att de undgått dödsstraff
Detta repeteras lunch och middag varje dag, alltså VARJE DAG! Och det är ju inte så att jag inte ansträngt mig. Nä då, här har stekts pannkakor (tydligen för tjocka), gjorts lasagne, smoothies och minihamburgare (PÅ SPETT FÖR I HELVETE )!
Om man googlar otacksamhet kommer det då upp en bild på mig och barnen vid matbordet? Eller är jag bara känslig och gravidhormoniell?
Bara 3,5 veckor kvar innan Michael kommer hem och räddar mig...
ps. Har jag sagt att barnen inte äter någon typ av hämtmat, alltså inte pizza, sushi, Thai eller annat som skulle kunna ge mig sinnesfrid. McD räknar jag inte som riktig mat...
1 kommentarer
Nina J
28 Jun 2017 13:54
Har du bara gjort den där curlingversionen och frågat vad de vill ha? Man kan leva på yoghurt och köttbullsmackor också. Eller käka på en filt på gräset? Då kanske det blir godare?
Maja har exakt samma inställning ofta. Eller så spelar hon "åh, det här var verkligen jättegott" så vi blir glada och sedan äter hon ingenting men då märker vi det inte på samma sätt. Eller när vi verkligen curlar och gör två olika rätter (om man har många olika rester) och barnen alltid vill ha det de inte fick. Suck...
Kram! Vi är många som vet hur det ÄR!
Kommentera