Nyårsdagen firas traditionsenligt
0kommentarer
Oj, oj, oj vilken klyscha men jag startar nya året med att vara riktigt ordentligt bakis. Så där bakis att jag har svårt att lyfta huvudet och alla klädesplagg gör ont på huden. Urk!
Men vad trodde jag? Endast en väldigt naiv människa tror, att man efter några år av att smutta på alkohol sisådär 5 gånger, helt plötsligt kan dricka champagne och vin som om det inte fanns en morgondag. Men det var ju så gott!! Och så trevligt! Och jag levde för en gångs skull bara för stunden.
Emelie och Joakim hade gjort supergod mat och dukat jättefint.
En gurkkrokodil som barnsnacks (älskar sådant!)
Den mörka bilden gör den inte rättvisa tyvärr.
Barnen hade dukat vid sitt egna bord och där åtnjöts jordgubbsbubbel och pizza specialgjord av barnen själva.
Medan vi njöt av röding lekte barnen någorlunda bra (åtminstone de stora) med varandra. Penny höll ut till runt 22 innan hon i princip däckade i kompis Othilias säng.
Leo och Penny får illustrera hur lugnt det faktiskt kändes trots att jag var ensam med båda barnen. Jag väljer att inte minnas slagsmålen vi avstyrde då och då, det hör väl till?
sedan blev det fyrverkerier och mer mat, efterrätt samt skumpa.
Barnen fyllde min mobil med olika suddiga groupies och filmer.
Vid halv 2 tog jag Penny i vagnen och Elsalie i handen och vandrade hemåt. Supernöjd! Tack fina vänner för en toppenkväll!
Idag, mindre nöjd.... Morgonen var ok, barnen sov länge (8-9) och vi såsade runt. Penny verkade också lite bakis eftersom hon misstänkt nog endast ville ha smörgåsgurka till frukost. Bakis eller gravid?
Efter en lyckad skattjakt efter Pennys tappade filt,
slog dock första omgången till och vi blev sittande apatiska framför Happy Feet med en stor popcornskål.
Nya tag när Sara och Stella kom förbi på sin cykeltur. Jag kände mig ok igen och började planera för middag. Men redan vid första stekoset från laxen slog den riktiga bakfyllan till. Så där att jag blev golvad. Otroligt ovärdigt och jag började knapra knäckebröd samt dricka resorb och tvingade barnen till en soffmiddag.
Nu har Penny somnat i soffan och jag ligger och flåsandas under en filt i väntan på kraft att lägga henne ordentligt i sängen.
Hm, hurtiga må-bra-löften...vi väntar ett par dagar med dem väl?
/Den något risiga mamman i dubbel bemärkelse
Kommentera