sjömanshustrun.blogg.se

Jag är en envis idiot! Varför bröt jag inte igår??? Vid Älvsborgsbron efter cirka 5 km började jag känna smärta i höften. Men jag fortsatte springa. Kroppen i övrigt kändes ju så bra och jag hade ork.

 

Vid 7 km hade jag så ont att jag kved lite vid varje fotnedsättning och tvungen att börja gå. Men det kändes så meningslöst att bryta på Hisingen eftersom det då skulle ta mig evigheter att komma tillbaka till Slottskogen. Bäst att följa den enda öppna fållan hem. Så jag gick, haltade och sprang om vart annat. Kände mig som en idiot när folk skrek "kom igen" eller "ge inte upp nu". 

 

Men jag kom i mål. 2.18 tog det och det får jag ju se som en bra tid med tanke att jag gick mer än sprang från 7 km. Men väl i mål kunde jag inte ens stödja på högerbenet och fick dra mig framåt längs avspärrningarna.

 

Så tråkigt! Jag är superbesviken! Det var ju så kul att tillhöra SCA-laget. Stämningen längs banan var peppig och benen var egentligen pigga. Revansch nästa år hoppas jag om jag inte skadat något allvarligt...

 

Antagligen har jag någon slags muskelinflammation i höften (amatördiagnos + google) Nu äter jag voltaren som smågodis och kryper omkring här hemma. Michael ömsom skrattar åt min krabbgång, ömsom ömkar med mig.

 

Så här glad var jag innan loppet, i startfållan: