sjömanshustrun.blogg.se

Nu börjar bröllopsfixandet dra igång lite på allvar ändå. I måndags var det dags att lära sig valsgrunderna och en kvinna kom hem till Onsala för att drilla oss.

 

Jag som är livrädd för styrdans och stel i kroppen tyckte att det var riktigt roligt. Efter två timmar av yrsel från snurrar och höftsmärta, måste jag ändå säga att vi lyckades få till någon minut av ren vals. Inte illa från en som inte kan hålla takten och en som ser uppstyrd dans som matematik. En får "feeling", blundar och flödar ut (i otakt) och en räknar och klampar runt taktfast efter slagen med sammanbiten min. Men vad kära vi blir! Dans är verkligen ett förspel.

 

Nu när vi ska öva själva är det svårare. Dels för att barnen kommer springande och ska vara med så fort det spelas en ton här hemma, samt att danssteg tydligen inte sätter sig på en gång. Men när sommaren är över så ska vi förhoppningsvis kunna riva av en minuts pardans utan att jag kräks eller börjar fnissa.