Deppig start
0kommentarer
Åh vad sorgligt det blev igår. Efter en underbar jul och nyår där hela familjen varit samlad, blev verklighetschocken brutal under nyårsdagen. Sista dagen med gänget. Elsalie åkte till sin pappa och Michael packade väskan inför jobbet, dit han reste vid halv 5-snåret i morse.
Att dagen innan vara så glada och partyhärliga till att bakfulla (ok, mest jag) irra runt i granbarr, intrampade pepparkakshusrester och popcorn och försöka avsluta vår sista kväll på något mysigt sätt. Svårt, jävligt svårt.
De främsta svårigheterna under nyårsdagen är väl alltid:
1. Bakfylleångest. Oavsett hur lite skandaler man ställt till med ligger ändå ångesten på lut tillsammans med alkoholutsöndringen genom huden. Dålig kombo.
2. Utseendet. Jag hasar runt i mjuka kläder i glasögon och otvättat hår. Absolut inget smink. Ingen stämningshöjare direkt.
3. Städning. Att börja året med att skrapa ner matrester i komposten, dammsuga krossade julgranskulor och hälla ut halvfulla ölburkar. Urk.
4. Maten. Till lunch: nyårsrester. Mellanmål: snacks och godis från gårdagen. Middag: pizza alternativt kebab. Bygger väl mer kropp än välbehag?
Lägg då till att två familjedlemmar sjappar, vi tittar på den avslutande delen av Astrid-dokumentären (så jävla sevärd men otroligt sorglig) och inspelningen avslutas med en trailer för program om hjärtsjuka barn. Inte konstigt att vi lipade i soffan en stund.
Nu måste jag vända det här och fokusera på allt härligt vi har. Så här hittade jag tex min fina familj framför brasan på nyårsaftonsmorgonen:
Kommentera