sjömanshustrun.blogg.se

Den här veckan nådde jag en ny "längtansnivå". Jag är ju van att sakna att se Michael, att kunna prata ordentligt. Jag är ju tyvärr också van vid att sakna beröring. Det blir så tydligt när man får oväntad beröring genom tex att någon vill få ens uppmärksamhet genom att peta på en och man liksom får ett skalv i hela kroppen, för att den blir påmind. Inget sexuellt alltså utan bara en fysisk reaktion på att någon annan rör vid en. OBS! Får dock inte skalv av tvååringsfötter i ansiktet när man sover eller hårdhänta slag mot kroppen av diverse leksaker som skall lagas, utan när det är beröring som så tydligt signalerar "hej, jag ser dig och för att ytterligare få din uppmärksamhet så rör jag försiktigt vid dig". Mina hejkramar till vänner brukar bli extra långa under Michaels bortatid.

 

Nu har jag ju då tydligen nått en ny nivå...Jag doftsaknar. Häromdagen fastnade jag stenhårt för ett doftljus, som jag köpte hem och nu knarkar jag det. Det brinner otroligt mycket mer än vad adventsljusen brunnit under hela december och jag inhalerar djupt. Jag kände ju direkt att det var en manlig doft, men nu inser jag att det luktar ju Michael. Jag går nu runt och spinner som en marskatt här hemma och eldar dyrljus för glatta livet. Bara en vecka kvar nu...