sjömanshustrun.blogg.se

Snart, snart, snart kommer Michael hem och det ska bli så underbart. Jag känner mig helt slutkörd just nu. Det är otroligt mycket mer tempo nu när Penny är så rörlig samt att hon varit så missnöjd den senaste tiden. Det mjölkar verkligen energi ur en! Att vi oftast startar dagen vid 6 och är uppe cirka tre gånger per natt är väl inte heller direkt vilsamt.

 

Så jag har börjat känna mig farligt trött när jag kör bil. Jag slumrar när jag försöker se på tv eller läsa och för att motverka så häver jag i mig kaffe och glass. 

 

Så det var helt underbart igår när min svärmor Lotta kom förbi och tog med sig Penny i två timmar. Jag rusade mot sängen, tog ett skutt och somnade nog innan huvudet nuddade kudden. 

 

Mitt enda recept när det känns så här är att hänga med andra vuxna, så jag har verkligen försökt socialisera senaste dagarna. I torsdags kom ju min syssling och hennes lille Ville, med de mest fantastiska ögon jag har sett. Vilken goding!

 

I fredags spontanbokade jag lunch med min syster och hennes Carl och när jag ändå var i Göteborg så svängde jag förbi jobbet. Jag springer ju inte direkt ner det stället med besök, så det var verkligen dags. Tyvärr var många sjuka, på möte, på semester eller på tjänsteresa så jag fick inte träffat riktigt så många som jag hade tänkt mig. 

 

På fredag kväll gick vi en sväng till grannen Maria, som hade en grilltillställning. Jag fick en fantastiskt god Margaritha och hängde tills Penny kändes alldeles för trött. 

 

I lördags hade jag lite panik på morgonen för att dagen bredde ut sig helt obokad och Penny var otroligt gnällig. Så jag bjöd in mig till grannen igen på bebislek och eftermiddagen blev sedan räddad av Åsa. Vi åkte till Mölndal och fick sällskap, fika och underhållning.

 

Ni hör ju, det är nästan sjukligt hur mycket jag har behov av sällskap så här i slutet av min ensammånad. Jag är så trött och orkar inte roa Penny, så hon blir gnälligare och gnälligare och hamnar i en ond spiral.

 

Idag ska jag äntligen hämta Elsalie och det känns så fantastiskt. Eftersom hon har sommarlov ifrån förskolan så har varit hos sin pappa i två veckor. Helt olidligt! Jag försöker att stänga av känslorna för att överleva, men det funkar ju aldrig så bra. Men i eftermiddag ska jag äntligen få krama om henne igen! Det är verkligen kämpigt att inte alltid få ha henne hos oss.

 

Penny kommer nog också bli helt till sig av glädje med tanke på hur glad hon blir av någon random unge hon får syn på i tex affärer.