sjömanshustrun.blogg.se

Oj, oj, oj vad det är tufft med amningen. Den här gången hade jag ju bestämt mig för att det skulle funka. Att jag skulle göra alla rätt och sitta och le ljuvt mot mitt barn i en fåtölj medans hon bara åt och åt, rofyllt och nöjt. Ni vet, så där som man ser i alla broschyrer om att få barn.

 

Men så funkar det inte riktigt för mig. Amningen tar mig till ett smärthelvete. Något jag plågar mig igenom med svordomar, Alvedon-knarkning och glutterala stönljud. Kroppen spänner sig och Penny måste ta nytt tag allt för ofta. Det här är alltså en ren upprepning av min erfarenhet från Elsalie. Då hade jag smärta i 3-4 månader och hon fick tyvärr i sig en hel del blod och var under den tiden. Ändå höll jag dåraktigt ut och delammade 6-7 månader totalt.

 

Med Elsie så sprack båda bröstvårtorna redan på bb. Penny gav mig respit i nästan en vecka. I helgen sprack första vårtan och i förrgår den andra. Det går knappt att beskriva den smärtan att varannan timme lägga ett hungrigt barn till ett blödande bröst. Det ger mig sådan ångest! Det gör mig också väldigt deppig och man känner ju sig värdelös som mamma.

Man känner också att det ju bara är en själv det hänger på, så man MÅSTE utstå smärtan, annars sätter man ju sig själv före barnet...

 

Som tur var hade vi en Bvc-tid i onsdags så att jag kunde få hjälp. Hemskt nog hade Penny gått ner ytterligare i vikt och vi måste ju vända det. Så vi fick hyra en elektrisk pump och tanken var att ha den tills brösten läker och jag kan amma igen.

 

Jag var lite skeptisk först men vilket paradis som öppnade sig! Visst känns det när pumpen hugger tag, men bara någon sekund. Sedan är det ju bara att pumpa. Hurra! Den lättnad jag kände var obeskrivlig! Så nu har jag pumpat och pumpat i två dygn och idag hos Bvc hade Penny gått upp 100 gram igen till 4160g. Så skönt. Dock verkar jag inte riktigt fått igång produktionen tillräckligt ännu så de tyckte att vi skulle boosta med ersättning nu lite i början tills jag pumpat igång mjölkfabriken ordentligt.

 

Så jag får kämpa på med pumpen nu, men jag måste säga att jag är ytterst tveksam till att försöka mig på amningen igen även när brösten är läkta. Jag pumpar hellre, men vi får se. En fördel är ju dock att pappa likaväl kan mata! Hej jämställdhet!

 

Och ja, jag har smörjt med Purelan som en galning, luftat hyllan som en vettvillig blottare, avbrutit när Penny tagit fel tag, låtit bb-personalen kontrollera greppet...ja, det mesta faktiskt. Jag är väl tyvärr bara lite känslig just där.