sjömanshustrun.blogg.se

Idag var utan tvekan den kämpigaste dagen som ensam tvåbarnsförälder. Jag har varit beredd att säga upp mig som mamma ett par gånger.

 

Penny har varit närhetssökande och så fort jag ens antytt att jag ska lägga ifrån mig henne så har den stora underläppen först putat ut, sedan darrat, tätt följt av ett vrål och hjärtskärande skrik. Så jag har burit, vyssat, gungat, vaggat, matat, pratat och sjungit. Det hade väl varit ok ifall det bara varit en vanlig dag, men det var förbereda-inför-Elsalies-dubbla-kalas-dagen. Det skulle handlas, städas och förberedas.

 

Handla gjordes det. I tre (!) timmar var vi på Coop. I två och en halv av dem så sprang Elsalie varvlopp mellan hyllraderna och sjöng för fulla muggar:

 

 

     Jag blir så glad när jag ser dig,

     Jag blir så glad när jag ser dig.

     Jag blir så glaaaaad när jag ser dig.

      osv

 

Charmigt i fem minuter, outhärdligt i 2,5 timmar. Den resterande halvtimmen bajsade hon. Jodå, när vagnen var lite lagom fylld med kyl - och frysvaror så blev hon akut bajsnödig. Toaletten är ju så klart utanför kassorna, så det var bara att ta Penny på armen, lämna vagnen och gå ut. Det var inte superlätt att torka efter utfört arbete med en arg bebis på armen, men det gick.

 

Hur kunde det ta så lång tid att handla då? Jo, var femte pryl i affären skulle tas upp, kikas på, om möjligt blippas in (om jag lämnade blipparen obevakad) och sjungas om. Allt ville hon ha. Jag blev till slut så matt och sinnesförvirrad att jag trots inhandlingslapp kom hem utan vuxenkalasets huvudrätt men har istället köpt karamellfärg till framtida trolldegsbak (bra prio!). Bara tanken på att vända gjorde mig gråtfärdig, så jag får köpa det imorgon, efter avklarat barnkalas.

 

Sedan har vi bråkat och bråkat. En tårta bakades ackompanjerad av barnskrik i kanon och ballonger har blåsts upp i takt med bebisvyssning. jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har hotat med inställt kalas. bröstmjölk har pumpats 2,5 gång mot vanliga 6-7 gångerna. Detta inläggs skrivs samtidigt som jag vaggar Penny i sin lilla säng. Pust! Vilken jävla dag!

 

(Jag vet att jag klagar men hey, it's my blogg and I cry if I want to...)

 

Nu kan det väl bara bli bättre imorgon. Jag får förstärkning av mina föräldrar och egentligen är det väl inte så mycket som ska göras, men jag blir sinnessjuk av att aldrig få avsluta något. Att bara springa runt och släcka bränder. Vid 18-tiden insåg jag att jag endast kissat 1 gång under dagen och det var vid 7 på morgonen. Man prioriterar bort sådant...