sjömanshustrun.blogg.se

Jaha ja. Vad tomt det blev. Nu har Michael åkt och jag är helt ensam i en vecka innan Elsalie dundrar in. Första timmarna är det så skönt. Jag segar mig, vilar, äter choklad och ägnar mig helhjärtat åt mobilen. Men sedan kommer det krypande, ensamheten. Värst är det vid middagsbordet. inte bara för att det brukar vara Michael som lagar all mat, utan för att det är så sjukt trist att äta själv.

 

En torftig omelett svängde jag ihop och slafsade i mig. Ni hör ju, så trist! Finns det kul ensammat?

 

Nu är det bara tre dagar kvar på jobbet. Konstig känsla. Så mycket blöjor som ska plockas hem, så många att säga hejdå till och så mycket saker att arkivera. Jag gillar ju mitt jobb så lite vemodigt är det. Särskilt som jag de senaste dagarna lyckats vända en annalkande katastrof till en succé. Och jag har ju inte hämtat in all cred för det. Effekten kommer ju märkas först i höst och som den bekräftelsesökande person jag är, så är det ju trist att inte håva in klapparna på axeln....

 

Idag har jag beställt en skötväska från by Stroom. Svårt med bilder på nätet, men den verkar rejäl och bra. Förra gången hade jag en begagnad väska i brunt tyg som jag blev så trött på, så denna gången ville jag köpa mig en fin. Köpa, köpa, köpa...det är ju skamligt vad mycket jag shoppar just nu. Men nästa år är jag ju i och för sig dömd till att gå i gamla, slitna kläder med mjölkfläckar samt se på en shoppingtur som ett äventyr jämförbart med bestigning av MountEverest och ekonomin kommer att vara knackig värre när jag får förlita mig på försäkringskassan, så jag unnar mig nu....sedan är jag tjock och ensam, ok?!